om en sak som jag funderat på länge som handlar om min tillit till att andra vill mig väl, eller inte...jag har alltid försökt att ha tillit till att andra vill mig väl, kanske lite väl mycket emellanåt, men däremot har jag också mött människor i mitt liv som misstrott allt och alla, och då speciellt de människor som varit mest nära personen...där misstänksamhet och avund varit huvudämnet och tilliten till att någon velat väl har absolut inte funnits. Allt som gjorts eller sagts har misstolkats, även det som inte ens berörde personen i fråga...egentligen...
Jag har tyckt, och tycker fortfarande att det är tragiskt att någon människa ska ha det så, och framförallt känna så.
Jag har en viss erfarenhet för jag har också i vissa tider varit i samma situation, där jag tappat tilliten totalt till dem som varit mig närmast och känt misstänksamheten över vad som sägs om mig, eller tänks om mig, och blivit så fruktansvärt sårbar i det läget....det är därför jag reflekterat över hur jag kunnat göra i just det läget...vilket val jag har..och jag har kommit fram till att oavsett vad jag tänker eller tror är det bara min sanning, en sanning som förmodligen inte har förankring i verkligeheten, jag har gjort mig stor nog att tro att hela världen kretsar kring det jag gjort eller gör...vilket i själva verket faktiskt inte alls är så intressant så att det skulle överbrygga allt annat här i livet...och ja..gör det så är det så...
det värsta som hänt är att jag tolkat information i en situation som skadlig för mig själv, och ältat det i många år, och än idag så är jag inte alls säker på att min tolkning var rätt...men det spelar egentligen ingen roll idag...men det gjorde det då...när orden las i min hjärna...ord som kanske inte alls var sanna...utan jag tolkade dem som sanning...det är tragiskt att det skulle bli så...
därav så lägger jag mitt fokus där jag kan se sanningen, och förstår jag inte det som sägs, frågar jag en gång extra så jag inte gör någon egen misstolkning som förr...
hur tänker ni? hur lever ni? lever ni i tillit till andra eller inte?
1 kommentar:
Mina närmsta har jag nog oerhörd tillit till på gott och ont. Jag vill leva så, ibland har jag inte tillit och då kan det handla om min egen osäkerhet eller min intution... tillit är något komplicerat tycker jag.. inte alls enkelt. Men jag vill leva tillitsfullt och tro att livet blir som det är tänkt.
Kramar
Skicka en kommentar