Glädjen mitt i sorgen

Det händer så mycket i livet som ger sorg och det är lätt att glömma glädjen i den. Men just idag tar jag fram videon av LillMyran som skrattar gott och gläds åt henne. I tanken finns du och jag tänder ljuset och minns i både glädje och sorg.

Om värde

ibland ser jag inte mitt värde i sammanhang där gamla spöken ploppar upp, i situationer där jag blir liten och rädd igen. Mitt egenvärde försvinner i känslostormar och det är svårt
 att få upp det igen. Skuldkänslor blandas av egenhat över att jag inte kan styra mina tankar och känslor utan låter allt fallera i barnslig rädsla över att inte längre vara önskvärd eller i att bli övergiven igen. Eller att mitt beteende gör så att jag blir övergiven, eller att jag tvingar mig att överge för att jag inte kan spelreglerna i situationen. Att vara fel jag helt enkelt. Att säga fel saker, att göra fel enligt andra.En hård kamp inombords som måste vändas. Fick ett mail i morse som hjälpte mig att kliva upp igen och fortsätta uppåt istället för ett följa en nedåtgående spiral igen. Tack Olof Röhlander för att just du skickade vad jag behövde i dag. Vill ni läsa det så finns det Här.
Tjingeling

Jävligt less

kan jag bli på alkohol och vad den gör....med omgivningen och hur det påverkar mej...jävla skit!

ytterligare Lasarett besök

denna gång snabbt in för att sova i sömnlabbet i Avesta. Skönt att få komma dit på en återbudstid snabbt och effektivt efter ett halvårs väntan....vill ju veta om min medicin fungerat eller om det är mina snarkningar som gör att jag alltid är så trött fortfarande. Så...i morse kom svaret. Doktorn var väldigt vänlig och en av landets bästa läkare i sitt område. Han förklarade och vi gick igenom min sömn 10 min i taget....ja sömn och sömn...synd att kalla natten för sömn...drömde en kort stund kl 4...och somnade djupt mellan 5 och 6 på morgonen...vilket är uruselt för min återhämtning.Dvs...natten splittrades upp i ytlig sömn...mina ben höll sig lugna men min hjärna signalerade VAKNA upp eftersom jag slutade andas...med jämna mellanrum fram åt natten...syrebristen i kroppen var tydlig och ja...tack och lov...jag inbillade mig inte att jag inte sov som jag skulle och inte hade jag "bara" ångest heller som en doktor trodde...utan jag andas faktiskt inte under de sek hjärnan kopplar in sitt alarm för att väcka mej. Nu är det ju en vanlig orsak bland trötta människor idag, sömnapné. Och det finns hjälp...tack och lov...inte kul men ett måste.Doktorn tittade mig djupt i ögonen och sa att du är fantastisk som orkat kämpa så med den tröttheten.

Jag fick också förklarat att det kommer bli bättre i alla avseende bara jag får lite hjälp med andningen. Tydligen kunde vissa RLS patienter utveckla detta och varför vet man inte. Mina ben höll sig i schack, de väckte mig inte som förr, vilket är bra och ett tecken på att medicinen funkade. Vikten? Ja det går inte att gå ner när man inte får sömn sa doktorn, troligtvis kommer det också att ge sig när jag blir piggare och orkar mer igen.Tårarna kom utanför Hedemora...lättnaden över att jag kan bli bättre, att min suddiga hjärna kommer att bli klarare...inte på en gång över en natt men så småningom kan min utmattning bli bra.. och det är hoppfullt och skört. Att kunna vara som förr det blir jag aldrig men kanske nästan iaf :0)

Är ofantligt glad över att jag orkat kämpa för att få utredningen så långt som jag fick...och att min lilla yra doktor på vårdcentralen är lättnavigerad ;0) trots allt och lyssnar på mig och att jag inte nedslås av att vissa doktorer inte lyssnat....

i morgon är det dags för att dra norrut, om maken kommer hem i någorlunda skick...annars åker jag väl själv ;) Tjingeling

Besök på Lasarett

För att kolla min lilla knöl, som försvunnit tack och lov. Däremot hade stämbanden en inflammation, vilket ledde till sjukskrivning och order om tystnad...ja inte prata 8 timmar om dagen som jobbet krävde...inte en hel lön denna månad heller...surt sa räven...skulle dessutom förflyttas till just det lasarett jag besökte. För där skulle jag skolas in..eftersom ingen plats fanns där jag trivdes i Borlänge. Inte visste man vart jag skulle vara sen heller...hm..ja då passade det väl att vila stämbanden ett par v då...vad som händer sen ja, det får vi se. 

Min knasiga snälla dr ringde också i kväll...typiskt honom och ja nu ska vi ta nya prover så alla de som inte varit ok kollas igen.Så måste jag boka tid för telefon efter svar...och så tid för försäkringsbolagets intyg efter krocken för ett år sen...och uppföljning av röntgen på lungorna...mycket bokande..av läkare, koller och tur nog, tandläkaren är klar iaf...känns märkligt att kunna tugga på båda sidor efter ett år... Vanans makt är stor...väntar fortfarande på fakturan...men försäkringsbolaget ska betala det mesta...men lite ska jag betala å...

Mojen är hemma igen, har haft fantastiskt fint i fjällen med de sina. Synd att jag inte kunde åka, är ledsam över det men...gråta över spilld mjölk är ingen idé..men den veckan var tuff på många sätt än ett.Jag får hoppas på att få följa en annan gång. 

Har fått rycka upp mej idag och gått till vävningen för lite samvaro, inte mkt prat men ändå sällskap och nya idéer kring vävningen och det försvann många timmar i inspiration då det helt plötsligt blev kul...

Nu väntar sängen och nya täcket som är underbart skönt!! 

Tjingeling

Små små saker

I vardagen gör saknaden av vardagens enkelhet när jag är ensam hemma ett par dagar. Saknaden av allt de små saker som gör livet med dig så fint. Kärlek, värme, ömhet som fattas mej i dagen. Sånt som jag tar för givet och plötsligt slås jag av tanken, är det såhär livet skulle blivit om du inte fanns vid min sida mer? En tanke som får mig att inse hur mycket du betyder för mig och att du just där och då fattas mig. Inser att det är i saknaden just då jag förstår hur mycket jag älskar dig....

Så har vi något att se fram emot

för häromdagen så bokades en semestervilla i Calahonda söder om Malaga dit vi ska åka med bonusarna och deras familjer i oktober. Ett nytt resmål lite söderut än förra årets. Det är nått att se fram emot. Ja självklart finns det mer än det att se fram emot. Men det var en bra start på mars iaf....
Tjingeling

tänk att 7 år har gått sen jag skrev dessa ord just i februari

Det blåser

Det blåser ute...det stormar i våra liv...
det blåser....en kväll i vintertid...
det blåser en kväll..en storm i sorgetid...

Det blåser i kväll...det finns en tid
det blåser igen...en kväll i mörkrets frid
det stormar igen...en sen natt i avskedstid

Det blåser i våra liv...det stormar fram
en vind så bitter och så kall...
en vind i en svår tid.. en kväll i mitt liv...

Det blåser en storm ..en vind visslar vilt
det stormar där jag står...på trygg mark
obrutet fast ,står jag...en stormig kväll, i mångas liv

En stormig natt...i avskedstid..ger dig ett annat liv
..och oss som är kvar... ett nytt perspektiv...
en natt så svår, i sorgetid....

Di

Tur nog så minskar sorgen....år för år...blir den mindre påtaglig, men den försvinner inte...

Vet inte riktigt ibland

hur timmarna flyger sin väg. Förra helgen var vi på dop för Lillmyran, och tänk vad de växer fort!! Jag hinner inte med.... Hälsade på hos mamma som vi för övrigt tog med oss upp till dopet. Det var ett fantastiskt vackert väder och ja, sen var dopet, kaffet och allt oerhört bra och trevligt. Vi kom hem med en mycket trött mamma. Många intryck och tankar säkert. Iaf så försökte jag fotografera dopet, och blev missnöjd när jag kom hem utifrån att många bilder inte alls blev bra och funderar på varför det blir så...om kameran är trasig eller om objektiven är kassa, eller om det är skit bakom kameran...har provat den och ja, ska fotografera ett tag till så får vi se vad jag gör. Klart bra hade ju varit ett ljusstarkt objektiv men ja...pengar pengar....

Apropå pengar så fick jag förlängning av min tjänst till sista maj. Bra för mig känner jag. Får se vart jag ska vara bara. Men det löser sig. Tittade tillbaks på föregående års ångestfyllda dagar där jag inte trodde jag skulle få något jobb och tänker ja, det löste sig ändå. Sen en dag i taget verkar vara en bra ide just nu, utifrån livets hastiga svängar.Jag har för övrigt varit hes i 3 veckor nu och hittade en liten grej i gommen som irriterat mej ett tag så sa till tandläkaren då jag var där och han skickade en remiss till öron näsa hals, vilket är bra. Kan dom kolla varför jag är hes också på samma gång....Det är säkert inget allvarligt med gommen men bra att checka av iaf och ta bort så man slipper ha något som skaver när man sväljer.

I går hade vi bonusarna här med familjer. Det var en dag som jag inte visste hur vi skulle tackla..men ja det den gick bra. Ett år av saknad för dem är självklart, sorgen efter L har jag full förståelse för. Det är svårt för oss med, men på ett annat sätt. Åtminstone för mig. Jag känner mest att jag är ledsen för bonusarnas del och att där fattas en bit för dem. Men det är livet, det som vi inte vet så mycket om. Liksom de dagar som gått och de dagar som ligger framför oss. Februari har varit sorgens månad för både mej och andra. En månad där även sjukdom kantat min väg många år.

Nu är den månaden över och Mars har börjat och nu väntar nya dagar och ska göra mitt bästa med dem.

Så ta hand om er och vi hörs
Tjingeling