En längtan som aldrig tar slut

En längtan som aldrig tar slut är längtan efter barnen, närheten, samtalen och allt som gör livet till familjen. Att följa barnbarnen i deras vardag. Det är en stark längtan i hjärtat. Vet att livet styr på olika sätt och att det inte går ihop med den längtan så får acceptera den och välkomna att den finns 

Trevlig helg🐥

11 år och tre år idag

För 11 år sen bestämde vi oss för att det var vi. För tre år sen gjorde jag min gastric på samma dag. Liv dagen. En dag fylld av minnen för livet. 

Tankarna virvlar fritt i huvudet idag... läst om ME/CFS i boken osynligt sjuk som handlar om författaren Karin Alvtegens sjukdom... grät när jag läst den, för igenkänningsfaktorn var allt för stor... kryssade i alla symtom och visade dr i måndags och hon tittade, såg på mig och sa -stackars dej... jaha ja vad blev det sen. Inget. Pannkaka... ja det är som det är.. idag ser jag framåt med vetskapen om mina symptom och begränsningar. Trots det ska jag fira Livdagen idag... Tjingeling ❤️

Lite ledsen faktiskt

Känner mej lite ledsen faktiskt och utan ord. När jag såg x makens bild via sociala medier då sprutan med cellgifter gick in. Känns tragiskt att det går så fort nu. Hoppet finns att tiden ska stanna en stund för honom. Inte för min skull, utan för mina barn och barnbarn..vet ju hur tomt det blir en dag då kära försvinner allt för tidigt i ens liv. Första gången jag mötte cancerns framfart i min närhet var jag 14 år...Hon var 6 år...sen har det funnits fler under åren som gått. Har sett kampen på Onkologen då jag varit där och jobbat. Har sett flera fall som gått bra. Tyvärr ser framtiden inte så ljus ut för x maken. Där är tiden faktorn. Sorgligt.

På tisdag är det dags för syster.. operation av cancer 2...jag hoppas det ska bli bra. Önskar att vi får mer tid tillsammans nu när vi hittat varandra. 

Ja ibland blir man ordlös och sorgsen... livet är skört.

Tjingeling ❤️