Lite ledsen faktiskt

Känner mej lite ledsen faktiskt och utan ord. När jag såg x makens bild via sociala medier då sprutan med cellgifter gick in. Känns tragiskt att det går så fort nu. Hoppet finns att tiden ska stanna en stund för honom. Inte för min skull, utan för mina barn och barnbarn..vet ju hur tomt det blir en dag då kära försvinner allt för tidigt i ens liv. Första gången jag mötte cancerns framfart i min närhet var jag 14 år...Hon var 6 år...sen har det funnits fler under åren som gått. Har sett kampen på Onkologen då jag varit där och jobbat. Har sett flera fall som gått bra. Tyvärr ser framtiden inte så ljus ut för x maken. Där är tiden faktorn. Sorgligt.

På tisdag är det dags för syster.. operation av cancer 2...jag hoppas det ska bli bra. Önskar att vi får mer tid tillsammans nu när vi hittat varandra. 

Ja ibland blir man ordlös och sorgsen... livet är skört.

Tjingeling ❤️