Dagens chock

Fick jag i ett meddelande från snickarn på lunchen då han meddelar att han hittat konstigheter på vinden och att allt kunnat brinna upp😩 och jag haft makalös tur. 

Nu ringde han elektrikern som kom och fixade till problemet.. men blir ledsen och arg över att den som ställde till det inte förstod hur illa det kunde gått. Arg över den som också lämnade nog mkt sorg då för så många år sen men även över att det skulle slå tillbaks även efter så lång tid. Och för att jag inte kollade mer noggrant då jag hade elfirman där och fixade till efter det som blev. De sa att de åtgärdat allt strul som blivit... nepp det hade de då inte. Tyvärr. 

Paniken i bröstet över om det finns mer konstigheter i elen på vinden nu ligger och gror...ja jag är ju inte gjord av pengar direkt så vore bra att veta ifall man ska åtgärda det.. nå får ha tillit till att allt löser sig... en dag i taget... får kolla när vi kommer dit i helgen så får vi lösa saken sen... ja livet är lite guppigt emellanåt... Tjingeling 

Klart med allt just nu...

Efter en svårt start på hösten så lyckades jag ändå träffa min doktor på vårdcentralen. Först fick jag en katastrofal läkare som skulle tvinga mig att äta medicin, vilket jag inte ville. Han skulle sjukskriva mej på 100% vilket jag inte heller ville. Blev så chockad över besöket hos honom så jag blev totalt förvirrad. Fick efter ett samtal med min gamla chef och nya chef ändå kraft att återringa till vårdcentralen och be om en annan läkare. Då fick jag min" ordinarie"....och var lite skeptisk till det men det utmynnade i ett otroligt bra möte. Kände mig stark efter det mötet och nu jobbar jag 75% ett tag framåt för att återhämta mig. Ingen medicin. SKÖNT!!


Däremot kom den första dr jag träffade medans jag satt där för andra besöket. Han hejade så glatt och stannade och frågade om jag var där idag igen? Ja sa jag. Tyckte inte ditt och mitt möte vart bra igår sa jag då. Då mörknade han i hela ansiktet och hotfullt blänger och väser fram. DU fick som du ville??!! MEN du väljer sa han och gick...OTÄCKT.. obehagligt var det verkligen....precis som mötet med honom där han pressade mig att godta något jag absolut inte ville. Jag var inte tillräckligt stark för att säga NEJ då. Känslan finns kvar fortfarande då jag tänker på saken...usch...sa i alla fall till min ordinarie doktor vad som hände innan jag kom till honom. Nå...det är passerat. Om än obehagligt.


Min arbetsgivare har omplacerat mig lite för att minska belastningen från vardagens jobb. Känns lite lugnare och jag börjar bli tryggare i jobbet. Men tröttheten finns kvar, bättre dock och nu har äntligen FK också godkänt min minskning av tid fram till nov. Skönt det. Jag vill ju kunna jobba och får priorietera om lite men det går och bra att man kan få göra lite annat också emellanåt.

Snickaren ska också börja fixa till fönstren på landet till veckan. Blir skönt att få det klart.
Var och träffade barnen och barnbarnen i helgen som var. Underbart att se dem igen och de bjöd på god födelsedagsmiddag för mig och Mojen...mums. Ja livet går sakta framåt en dag i taget...Så sköt om er...Tjingenling