Di the Queen: januari 2015

onsdag 14 januari 2015

Snabbt

Passerar dagarna nu när jag jobbar. Orken att göra mer än jobba äta sova den finns inte riktigt just nu efter en förkylning som gjort sig påmind ett tag och all energi rinner ut. Men noterar att dagarna blir ljusare och längre vilket känns skönt. Till helgen fyller dottern 30! Hur gick det till??? Kalas...ser vi fram emot och en helg tillsammans med dem...tjingeling

fredag 2 januari 2015

Så

var det dag 2 på nyåret och fredag. Jag fick ett bra besked idag om att jag får vara kvar tills sista februari på jobbet vilket kändes bra! Firade det med att köpa garn till en mössa jag suktat på ett tag! En mössa som faktiskt jag var snygg i haha ha...för snygg i mössa är aldrig jag annars...

Tjingeling och god natt!

torsdag 1 januari 2015

Gott Nytt År!

Dags att sammanfatta året som gått idag såhär på nyårsdagen.

Årets sämsta: Det plötsliga dödsfallet av bonusbarnens mamma i februari. Onödigt och svårt för alla. Sen blev året, ett år präglat av sorg men också enormt mycket glädje och nya möjligheter för mig. Året som gått har varit turbulent utifrån att jag inte vetat vilken väg jag skulle välja då mina studier i februari inte blev som jag tänkt mig. Jag har ändå haft turen att få möjlighet till coaching under tiden och så småningom har det klarnat och jag har till slut också bestämt mej för en riktning. Jag har varit på intervjuer, men inte nått fram till slutfinalen och insett att vägen är förutbestämd av någonting jag kanske inte styr över.Jag har börjat följa med i takten av en dag i sänder. Kroppen har fått både vila själen och kropp under solens alla härliga timmar och sommaren var fantastisk.

Tidigt i vintras fick jag vetskap om årets bästa, att jag skulle bli mormor igen. Och i oktober föddes hon min lilla LillMyra. Vacker som en sockertopp i höstmörkret lyste hon upp världen för oss. Nu var jag både änglamormor och mormor. Fascinerad över att livet ännu bjöd på ett par söta fötter och små händer i min famn. Jag har vaggat några små under åren som gått och glädjen är fortfarande lika stor över dem som trippar med raska steg även om de blivit större nu och inte får plats i mina armar som när jag bar dem små. Kärleken finns där till dem alla. Jag är bara förundrad över att LillMyran påminner mig om mej själv som om jag står brevid och ser på mig själv som liten. Hon skapar också många tankar om hur jag hade det, liksom tidigare barn gjort men på ett annat sätt.

Jag har pratat mycket med mamma om mitt liv och har fått klarhet i de funderingar som uppstått. Mamma har blivit sämre och vi firade ändå hennes 90 årsdag precis, så är tacksam över det. Andra sorger har kantat livet då T dog och hans syster 2 mån efter. Oväntat men T var en del av våra liv i 14 år nästan och mammas kamrat.

Vi har firat Mojens 60 årsdag, och gjort en fantastisk resa med bonusfamiljerna till Spanien. Vi har byggt en bod på landet och varit långlediga i sommar, njutit för fullt.

Kroppsligt har värken förbättrats oerhört och tröttheten har blivit bättre. Jag har fått hjälp att hantera min utmattning och äntligen fått en diagnos efter alla år. Något som hänger med mig fortfarande som en skugga i bakvattnet av minnen då mamma tog sitt liv och stunden min kropp minns för alltid utan att jag förstått det. Det som är grunden till mina uppvaknanden under sömnen, och det som säkert påverkar mycket mer i mitt liv än jag trott. Insikten är fantastisk och jag vet och kan ta itu med det när jag orkar. Inte just nu, vetskapen är nog idag. Och utifrån att jag fått ett jobb just nu tar jag och prövar hur det går och vet att det finns hjälp om jag behöver. Det finns de som ser och förstår utan att nervärdera eller säga att jag fabulerar mina problem. Jag vill förstå för att bli hel helt enkelt.

Året avslutades med intervju, och musikalen Kristina får Duvemåla på Göteborgsoperan tillsammans med vänner. En fantastisk kväll och nyårsafton. Med förhoppningar om ett nytt år en bild på mig och Mojen från gårdagen. Önskar er alla ett riktigt fint 2015! Må lyckan le mot er och oss!