"Mihmet Credo -"Jag tror på mig själv"

torsdag 31 december 2015

Gott Slut till alla som kikar in och en sammanfattning av 2015


Året har förflutit snabbt, och jag vet egentligen inte vart tiden försvann!
Det har varit ett år med trista saker, men också roliga saker.Tyvärr, både barnens Farmor och Farfar har lämnat jordelivet och jag har tagit farväl av de båda vilket var tufft och jobbigt. De har följt mig länge och många fina minnen lämnar de hos mig.

Jobbet har varit varierande under året, nya arbetsuppgifter och nya arbetskollegor, allt har varit roligt och när telefonen ringde och jag fick chansen till ett nytt jobb i september så tog jag chansen. Det var ett misstag men det visste jag inte då, utan trodde verkligen att det skulle bli bra! Nåväl, året är slut och så är det jobbet också. Har dock lärt mig att jag inte ska arbeta med liknande arbete igen. Dock trivdes jag bra hos Landstinget och ville gärna gått tillbaks dit, men tyvärr...budgeten är inte så att det går just nu iaf. Och det är väl någon mening med det också tänker jag. Att jag vågade pröva vingarna och inse vad jag kan och inte kan numera.

Det är naturligtvis viktigt att ha bra kollegor också och ja, en chef som också hör och förstår är ytterligare en pusselbit som behövs. Självklart har jag också en del i vad som hände, men det har gett mig lärdom om mig själv vilket jag kan använda i framtiden.Att vara sjukskriven igen är både och. Kroppen är trött, huvudet likaså och jag hoppas att det löser med den mentala biten snart och att jag tar en paus nu betyder ju inte att jag inte kan komma tillbaks till ett jobb, men kanske aldrig på 100% igen men det får tiden utvisa.

Stora delar av sommaren tillbringades i Älvdalen och älskade Klitten tillsammans med alla bonusfamiljen. Vi byggde ut altanen i regn och rusk, värme och solsken tillsammans slet vi och resultatet blev fantastiskt! Allt avslutades med ett stort kalas då vi firade 50 års jubileet av stugans uppförande och nästan alla var där.

Vi har gjort många roliga saker i år, Mojens vinst på tipset gav oss möjlighet att resa till Skottland som vi längtat efter länge! Det var en fantastisk resa. Solen sken på oss nästan hela tiden och vi hade fina stunder med god mat och whisky, fotografering, natur och en massa fina minnen med oss hem.

Det blev också en badtunna till landet vilket var en lyx och lycka att ligga där i mörkret när stjärnorna blinkade och månen gick upp en sen höstkväll....tyvärr så ringde telefonen en dag när vi var på väg hem och då var det svägerskans dotter som ringde mig och sökte Mojen....hennes mamma hade fått en hjärtinfarkt! Som tur var gick det bra den här gången...

I oktober åkte vi till Spaniens solkust med bonusbarnen och deras familjer. Vi hyrde ett hus tillsammans och ja, det var fint, tyvärr, vädret ville inte vara med oss detta år, men det var ändå en fin semester med många trevliga stunder.

Så kom det jag fasat för...Mojen blev dålig igen och skickades från vc till hjärtavdelningen med ambulans, och opererades dagen efter. En ny sprängning av kärl som till 90%kleggat igen. Denna gång ett större kärl som var nästan tätt och då vet vi vad som hade hänt. Är så otroligt tacksam för att vi kom in till sjukan i tid!Tyvärr var det nog faktiskt VC fel att de inte kollat honom på 4 år!! GRRR....


Julen firades även i år hos äldsta dottern, mamma fyllde 91 år och var med oss även i år vilket var riktigt fint att hon orkade. Tyvärr, minnet är inte alls bra och kroppen stänger ner lite i taget. Lillmyran roade oss alla på julafton iaf och tror hon var nöjd med sina julklappar. Hon är ett ljus i många mörka stunder.

Hur nästa år blir vet ingen och ja, en dag i taget tar jag nu för att det går inte annat. Jag vet att mamma inte alltid kommer att finnas med mig och det är smärtsamt, lika smärtsamt som att se henne tyna bort.

Nåväl jag ser fram emot 2016 för det händer flera bra saker vet jag redan och det andra tar jag OM det dyker upp,,,tills dess..önskar jag er som kikar in ett RIKTIGT GOTT SLUT PÅ 2015 och ETT GOTT 2016!!

Tjingeling

fredag 25 december 2015

Så blev det jul även i år och mamma fyllde 91år

Var till M och J och åt julgröt i onsdags. Väldigt trevligt. Fick små hemgjorda paket av de små i familjen vilket gladde mig mycket. Dagarna har gått i lugn takt, har försökt bara vara vilket är svårt det också. Fick ett hysteriskt ångestanfall när lönen kom...eller den obefintliga kanske var mer rätt...jodå det hade blivit fel och så fick jag ägna massor av energi för att rätta upp det med chefen...orkade inte ringa utan har det skriftligt...så får en extra utbetalning i jan...sen slipper jag dem. Tack och lov. Är fortsatt sjukskriven till 10 feb. Får se vad FK säger nu då...känns tungt att vara sjuk och inte veta hur och vad jag fixar i framtiden. Allt syns ju inte alltid.

Nåväl..åkte och hämtade mamma i går och så for vi till M och D. Hela gänget var där och hade fixat en fantastisk jullunch, tårta och godis. Jättefint och mysigt. Är så tacksam för att de fixade allt. Mamma var nöjd och paketöpppningen var som vanligt kul. Vi fick en kaffemaskin som vi önskat oss. LillMyran var nöjd med dockan Sara som hon matade direkt och ja, det snurrade nog i hennes lilla knopp i natt. En fin dag med min fina familj. Önskade att alla i mina bonusar också varit där med Mojen men livet är inte så och då får man vara nöjd ändå.



Är otroligt tacksam för att vi fick ta ett kort i år också. Älskad familj❤️20151224

onsdag 16 december 2015

Snart

är det jul och dagarna går utan att snön kommer.Nu har iaf kylan slagit sig ner så förhoppningarna för att få åka skridskor i helgerna ökar iallafall.

Mojen är hemma igen från sjukhuset och har repat sig bra efter att ha fått göra en vidgning av kärlet i hjärtat som nästan var ihopkleggat..det var nära till infarkten men som tur var så hann han in...man inser hur skört livet är när det händer sånna saker och jag förstår hur mycket jag älskar honom.

Själv har jag tagit en dag i taget, var in till jobbet förra veckan för att lämna in mina saker då man  sa upp mig på 14 dagar...vilket innebar att jag skulle slutat  i morgon typ...tills jag lyckades kolla kollektivavtalet där det stod att jag har en månads uppsägning...så fick jag ju kontakta arbetet igen och be dem göra om och göra rätt...igår skulle de sjukanmält mig, men det gick inte påstod man...så ringde kassan idag och jodå...det hade gått sa dom så...ytterligare energitjuv att behöva be arbetsgivaren igen OM jag ska ha ngn chans till ersättning innan jul...vilket förmodligen inte hinns..nå.kan inte göra nått mer åt det just nu och får lägga undan det och hitta en lösning på problemet istället. MEN det kräver energi som jag inte har just nu.

Dessutom ringer de från jobbet förra fredagen och erbjuder mig att jobba timmar!!! Nämen oj då...först säger man upp mig, sen ska jag jobba iaf fast på sämre villkor. Nä..sa magen, men bad att få återkomma utifrån att jag inte kunde ta ett beslut där och då. MEN det blir bara bekymmer för mig, bättre att bli arbetsför så jag åtminstone kan göra något annat i framtiden. Det måste finnas jobb för mig också som jag kan göra så småningom. Har iaf börjat läsa lite och lyssnat lite igen vilket går bra, även om min koncentration inte är fullt ut så försöker jag göra en sak i taget. Hittade en del intressanta saker i boken som jag läste nått kapitel i. Bland annat om stressande tankar, och inser att jag blev utsatt för väldigt mycket negativitet på arbetet där jag var och det gjorde mig stressad. Det hade kanske varit annorlunda om jag inte låtit mig påverkas av den. JAG har iaf lärt mig en sak, och det är att inte lyssna på det nästa gång.

Idag har jag provat att göra rullrån...eller rånrull som jag lyckades säga häromdagen...tog hem mammas järn då hon inte kommer att använda det mer. Och tänk! Lyckades med dem även om det var lite trixit. Så nu kan jag göra rullrån :-) kul faktiskt.

I kväll ska vi på kalas till L som fyller år i morgon...så är det sista Bonde söker fru...och ska bli spännande att se hur det går för dem. Min sessa berättade för mig att jag faktiskt träffat en av bönderna för länge sen..och ja så är det. Men hans smeknamn fanns inte med i tv...så jag kopplade inte..men nu vet jag ju och ja...det är en härlig person och hoppas att han blir lycklig!

Var och fikade hos en ny vän som jag träffat via vävkursen vilket var trevligt. Man gör nya bekantskaper vilket är mysigt och så utökar man sitt umgänge lite. Nåväl nu är det dags att göra sig klar inför kvällen...ha en fin kväll...tjingeling




torsdag 3 december 2015

Uppsagd,sjuk och så grädden på moset...

Mannen på sjukan...en dag att lägga åt sidan som en dag man inte vill ha...så kan en vanlig dag bli en skitdag...för någonstans funderar jag i min ensamhet hur livet kommer att bli..."Mihmet Credo" jag tror på mig själv...det kommer att bli bra...en annan dag...

tisdag 1 december 2015

Kluven

Jag vill men kan inte. Vill men orkar inte. Kluven i tanke och handling. Försöker att lägga vill åt sidan och plocka upp kan, fast lite i taget. Så ser utmattningen ut. Kluven i tanke och handling. Soppatorsk. En vanlig dag.

måndag 30 november 2015

Så tog det en tråkig vändning

Hos dr idag och hade ångest inför besöket då jag under min Sthlms vistelse började förstå hur det var ställt. Såg ett ansikte på tåget och personen tittade på mig precis så dom gör som känner en väl...och jag hade ingen aning om vem det var!! Huvudet var totalt blankt...länge tills jag insåg att vi varit kollegor under nästan ett halvår...otäckt och jobbigt...hen undrar säker varför jag inte ens hejade..tröttheten som vällt över mig senaste dagarna gjorde att jag också fattade, fast jag inte vill, att det var dags att ta det lungt igen. Och ja utredningen och konstaterandet att jag fastnat i utmattningsträsket igen var solklar. Tydligare än någonsin...Så sjukskriven igen och stressad av det just nu... Men det får jag försöka hantera tills vidare då jag vet att det måste gå att ta hand om mig ..för att återhämta mig igen...

torsdag 26 november 2015

Här ligger jag och vilar



Efter en tidig morgon och innehållsrik dag. Den gick bra, vi kommer överens och det blir bra i slutet hoppas jag.. Dock hänger varningsflaggan uppe för min enorma hjärntrötthet... Men nu vilar jag här i tystnaden...Tjingeling 

Lite ångest

Sitter på tåget mot första ledningsgruppsmötet i Solna. Har lite ångest inför dagarna då jag vet att det kan dyka upp obehagliga situationer med min chef. Tyvärr är hon väldigt labil och man vet aldrig när och varför hon brinner till. Känns sådär att behöva väga varje ord och tanke för att undvika explosion. Därför har jag bestämt mej för att bara försöka lyssna och ta in. 

Men det är stressande att alltid behöva fundera på om det man gör är rätt eller fel. I veckan fick en kollega ovett igen och  löneförhöjningar är genomförda för vissa och inte för andra. Dåligt för ingen har haft lönesamtal utan det bara dök upp eller inte på lönespecen... Jag ska enligt avtal ha traktamente mm idag men tror inte att det heller kommer automatiskt. För när vi ska på julbord får vi åka utan ersättning och övernatta i Sthlm talade chefen om efteråt hon fått ett surt utbrott då en kollega undrat om vad som gällde ersättning, tider osv. Det jag tycker är jäkligt i situationen är att alla åker för att inte reta henne mer, och att inga avtal gäller för oss utan hon skapar en dålig arbetsmiljö för alla... Nå ska ta en sak i taget men det känns olustigt...är för gammal för tjafs och dåliga chefer.. Har fått nog av dåligt ledarskap i mitt liv. 


fredag 20 november 2015

Det är inte kul längre

När ens mamma hotar att ta sitt liv, speciellt inte när det varit precis det man upplevt en gång i sitt liv. Att min mamma nr två nu är så gammal att hon snart kommer att försvinna är tillräckligt jobbigt. Att hon dessutom för andra gången på kort tid säger samma sak igen blir för mycket. Tyvärr är jag inte i balans för att vara pedagogisk och ta det på ett bra sätt, fast jag vet att det är sjukdom som gör att det är så här. 

Mamma undrade vad vi skulle äta till mat...och då hade vi precis ätit pizza för en stund sen. Då inser jag hur illa det är med henne. Demensen har slagit till med stormfart. Hon mindes inte vad vi ätit till lunch och fikat heller. Känner igen allt från svärmor...

Hon blir sämre och sämre vilket hon inser men ändå inte visar mot de som träffar eller pratar med i telefon. Så när jag ifrågasätter hotar hon och ja det har jag mycket svårt att hantera. 

Det känns hopplöst... Hur det än blir vill man bara hennes bästa och det räcker inte...inte i hennes värld nu...där har sjukdomen flyttat in och med den visar sig sorgen, egoismen och rädslan...för det man inte kan stoppa..ålderdom och slutet av livet.

lördag 14 november 2015

Solen tittar fram

och vi har druckit kaffe efter en frukost tillsammans, mamma och jag. Klockorna har tickat i otakt hela natten men någon timmes sömn fick jag ändå. Nu återstår hemresa och en lördag med mässa, en god middag och några skratt...hoppas jag.

Tjingeling

fredag 13 november 2015

Var den här dagen över...sorg,tankar,och kärlek, men också ensamhet. Svår dag att beskriva. Jag liksom svävar i en känsla av ensamhet. Det finns liksom ingen plats för mig, alla har sitt och jag åkte till mamma. Visst jag är ju välkommen hit men saknar den där familjekänslan på nått vis...den som alla andra har...kanske. Den som jag tror andra har. Den känslan som infann sej när jag var barn och som inte försvinner utan dyker upp vid märkliga tillfällen.Tänker att så måste min mamma kanske känna det, ingen har tid för henne, inga vänner kvar, en tråkig ensam värld och livet som rusar på. Nå nu ligger jag här och filosoferar. Det är säkert inte alls sant...kanske är det bara min rädsla.

Nå tid har vi ont om i våra liv...på gott och ont...vi rusar och tiden med..och snart är tiden slut..ja..det är det som är livet..och för mig finns det åter en ny morgondag att göra till en bra dag...trots känslan av ensamhet just nu. Imorgon är en annan dag..

Fredag den 13

November och idag är det både en glad och sorglig dag. A fyller 11 år och jag kan överraska henne med att dyka upp och gratta. Men också en sorgens dag. Farfar  B ska begravas idag. Och igår gjorde jag hjärtat till honom. Dikten och pengar är skickade så nu återstår bara resan uppåt i regnet.


"Andlöst nära är du, 
som en viskning över tid som är förbi

Din röst vilar i rummet,
 omsluten av vinden med varm kärlek däri

Längtan och sorgen vilar andlöst varmt och varsamt, 
här hos mig"

Vila i frid kära Farfar B.
/Di 

lördag 7 november 2015

Så har vi landat i en buss!

Vi kom hem från Spanien en torsdag och åkte direkt upp till Sundsvall på fredagen för att tillbringa helgen med en blivande 1 åring och resten av familjen.Vi checkade in oss på Knaust och tog en sväng upp till sessa 1 och hälsade på innan vi tog med oss sonen ut på en middag. Jättemysigt. Lördagsmorgonen började med frukost och promenad till Lillmyran för att hjälpa till inför dagens kalasande. Hon fick öppna paketen från oss. Mysigt.

M fyller ju också år samma dag så vi gick iväg på fika hemma hos dem efter att ha ätit lunch hos 1 åringen och hennes föräldrar. 
Solen sken och vi fick rejält med träning i backarna upp från hotellet. Sen gick vi tillbaka till Lillmyran och hennes kalas. En riktigt bra dag med många presenter,skratt och minnen. 

Söndagen gick snabbt. Åkte och shoppade garn hos en tjej som jag mött via fb och intresset för maskinstickning. Intressant möte. Så åkte till mamma och fixade lite. Det var tufft, men jag gör det jag kan. Inte kul alls att se förfallet av ens förälder och inte ha möjlighet att hjälpa. 

En dag i taget känns som en bra idé just nu. Även om inte kroppen och jag är sams just nu får det gå. Jobbet kräver sitt och är enormt trött i huvudet och sover inte då jag ska. Vaknar på natten och har svårt att somna om när tankarna maler på. Så tänker jag att det går ändå och att jag måste släppa tanken på att hjärnan inte kan mer utan göra så gott jag kan av situationen. Mojen har bytt jobb inom sitt företag då de lagt ner hans avdelning. Tufft för dem också och blev glad när jag fick en bukett på bordet igår utan anledning. Två triss fanns också med och jag vann 90kr!

Idag har vi hamnat i en buss...på väg till fotomässan i Stockholm..så resandet fortsätter på flera plan...Tjingeling 

tisdag 27 oktober 2015

Solen




Lyste då vi kom ner till huset. Vi kom till slut fram efter mycket virr i Calagonda. Sen gick vi och åt på en liten krog  som låg i närheten. Gott och trevligt.

Solen sken dagen därpå och vi for och handlande och sen åt vi lunch hemma och så tog vi en promenad till stranden och badade i havet.


Sen så åt vi middag i huset och hade en skön kväll.

På lördagen tog vi och for till Gibtaltar och kikade på makakerna som lever fritt. Åt lunch där i Gibraltar och sen for vi hem och Mojen och jag hamnade på Thairestaurang som var jättegott. 




Sen regnade det på söndagen och vi var ute på en promenad och fikade lite. Sen hittade vi ett ställe på stranden och drack sangria som var jättegod.  Så gick vi hem och åt tapas eftersom allt var stängt

Idag regnade det rejält och vi bestämde att vi skulle åka till Ronda. En stad högt upp i bergen vilket gjorde mej skiträdd när vi åkte hem och det regnade och vägen var otroligt slingrig. Byn var vacker iaf och vi åt lunch och fotade.

Så for vi till ett shoppingcenter och handlade och åt mat.
Vi handlade vin till kvällen och nu sitter vi i köket och surrar och dricker vin... Mys
Tjingeling

torsdag 22 oktober 2015

Så åker jag

Bland bullrande motorer,tjattrande barn,snarkande vuxna. Högt ovan molnen som ligger under mig då jag tittar ner genom fönstret. 

Det ser ut som vispad grädde och jag undrar hur änglarna har det ovanför mig. Ljuset är starkt och himlen är blå och det är nog en fantastisk känsla att sväva fritt här uppe. Jag funderar på om barnens farmor och farfar hittat varandra idag, och om de har det fint här uppe och har fått frid. Att de försonats igen.

När B skulle fylla 85 i juli tog jag borstnejlikorna från stugan och for till honom då jag visste att de var de finaste han visste. Vi sågs en kort stund och när jag fick en kram då jag gick, förstod jag att det var den sista gången vi sågs.

Det var det för i dag fick jag budet om att han hastigt hade dött.Vilket är tufft ,men är glad över att han slapp lida länge. Vi vet att vi ska bort en dag men inte hur eller när. Jag hade bara en märklig känsla häromdagen om att det skulle bli så här tyvärr. Det är sorligt men också en del av livet här på jorden.

Det blir tomt efter dem....


onsdag 21 oktober 2015

Åh äntligen

Så var stängningen avklarad i båda stugorna. Två fantastiska hösthelger med sol, lingonplock på ett ställe och varmt bad och kall fredag på det andra stället. 

Två motsatser men underbara på olika sätt. Vi bakade tunnbröd också i bagarstugan på Klitten. En tradition snart.. Och en mysfaktor. Mjöl och barn i en röra med många skratt och avslutning med egengjord pizza i ugnen! 

Idag börjar semestern och i morgon åker vi söderut igen, hela bonusgänget igen. 

Hoppas på en skön resa och att vi får koppla av från vardagen.

Jobbet är en egen historia och ja ska fundera på det när jag är hemma igen!

Tjingeling 

lördag 10 oktober 2015

151010

5 år sen vi blev man och hustru. Tiden har gått så fort sen den dagen, och jag har skrattat nästan varje dag med min Moje. Vi har det roligt tillsammans och det är kul att komma hem och mötas av en kärlek som gör mig varm i hjärtat. Visst har vi också dagar som andra men oftast är vi glada och lyckliga tillsammans .

Vi respekterar och hjälper varandra när det blåser rider vi ut stormen tillsammans. Det är i lugnet kärleken vilar och är så glad över att Mojen och hans familj är en del av min och att Mojen är en del av min familj. Vi är en länk som passar ihop. Vi är delarna som hittat varandra till slut.

Så har firat dagen med att hjälpa till med målning hos bonusdottern och sen ätit hemma  middag och haft mystid hemma. Mina barn överraskade oss med en fin bukett på bröllopsdagen och jag blev rörd över omtanken. Älskade familj, jag är bara lycklig en dag som idag...när hösten sänkt sig ner som ett mjukt täcke över oss.

tisdag 22 september 2015

Det berör

Det berör mig, att se dig ha det svårt
Det rör något djupt in i mig
Det berör mig att se din kamp
Det berör mig djupt, att ditt liv kan vara svårt 
Det berör mig att solen göms i skuggan
Det berör mig att vägen kan vara svår 
Det berör mig, fast vi inte längre är ett vi

Di



måndag 21 september 2015

Lämnat det gamla och klivit in i det nya

Idag lämnade jag det jobb jag haft sen dec förra året och började på mitt nya. Det var med saknad jag lämnade Onkologmottagningen idag. Där har jag mött människor som gett mig så många tankar. Men också en värme och glädje hos personalen som smittat av sig i stunder som kan vara tunga för många som får vara där. Jag oändligt tacksam över att jag fick dela dagarna med dem den korta tid jag varit där. Jag sa att jag hoppas slippa möta dem i sin proffesion, men om, vet jag att jag skulle vara i goda händer. Cancer suger!!!

Jag har fått många fina ord om mitt arbete från många håll där jag varit och är glad över den bekräftelsen. Vet att jag är välkommen tillbaka, det känns skönt. Jobbet kom i rätt tid då, nu är det dags att koncentrera sig på det nya och göra det så bra jag kan. Är inte orolig utan kommer att lita på min magkänsla och vänta och se.

En astmaattack slog till idag och blev tvungen att inhalera på mottagning där jag arbetat förr...kändes ok, och hoppas att få sova gott och bli friskare i min förkylning.

Nu är det dags att vila inför nya utmaningar i morgon! Tjingeling

lördag 5 september 2015

Det händer så mycket


Dagarna rusar förbi och ja vi kom iväg till Skottland och har haft magiska dagar där. Har inte hunnit smälta allt än! Dag ett började med ett äventyr runt halva Skottland. Det hade varit två olyckor på vägen mot Inverary dit vi var på väg för att sova natt ett. Trodde vi var smarta och tog en väg som vi trodde skulle vara ok.... En halvtimme senare var polisen och stoppade alla... Fick bara åka tillbaka och till en färja som skulle ta oss vidare mot Dunoon...
så när kl var 6 på kvällen kom vi äntligen till hotellet.

Fortsättning följer...
 


lördag 22 augusti 2015

Intensiv vecka

Förra helgen så var vi till vackra Klitten igen. Delar av släkten dök upp på lördagen för att hjälpa till och fixa till utbyggnaden. Det målades skrattades och snickrades....
Det var mysigt och det gick undan hela dagen. Sen hade vi kräftkalas och satt i uterummet och myste till sena kvällen och stjärnorna tändes.
Söndagen ägnades åt att göra klart och under tiden vi höll på hade någon ringt och lämnat ett meddelande...långt meddelande. Om ett jobb jag sökt för 2,5 år sen.Di the Queen: Jag 
Ja hon ville veta om jag var ledig och intresserad då han som fick tjänsten skulle gå vidare i yrkeslivet. 

Så på måndagen möttes vi och kom överens om att jag skulle anta utmaningen och börja som Pedagoisk ledare på företaget inom utbildning. Magen och jag var glada när vi skuttade hem och berättade....firade med middag på indiska...

Tisdagen...då började jag på onkologmottagningen och sprang runt hela dagen som slutade med 15 600 steg...och en trött kropp. Däremellan hade jag sagt upp mig...iiii lite skrämmande urna att ha skrivit på anställningsavtal...där hoppade jag utan hängslen vill jag mena.Klippte mej utan att betala eftersom jag tappade tfn fodralet med allt i...hittade det på onsdagen tack och lov...

Ja så swishade onsdagen förbi med spirometri /astmakoll och torsdagen kom...55 årsdagen med den och sorgesamt nog så kom inte min mor ihåg dagen...första gången på 55 år. Det är konstigt. Att pappa inte hörde av sig ja det är sig likt men mamma....det var svårt, även för henne att hon glömde det.

Men rosor, telefon, sms, grattis här och där gjorde dagen fin och avslutade med middag på Tzatsiki. Fredagen jobbade jag på onken igen....smet hem tidigt..bjöd bonusfamiljerna på pizza och glass. Mojen och jag fick gemensam present, han fyller ju på lördag och vi ska gå på vinprovning. Jättemysigt och vi blev jätteglada! 

Just nu ligger jag i sängen på hotellet vid Arlanda i väntan på flyg mot Skottland i morgon ....yes äntligen!! Så avslutar med en bild på mig i ngt jag inte tror jag kommer att ha efter sen 21 sept....då börjar mitt nya uppdrag...not in white...tjingeling 
Ps...jag har lärt mig mkt på onkologen den här veckan...många tankar snurrar om livet och hur tur det är att det finns så härliga människor runt mig på jobbet. De gör ett fantastiskt jobb, både patienter och personal så sätt gärna in en slant till forskningen för denna hemska sjukdom. Ds


tisdag 11 augusti 2015

Länge sen sist

Tiden rusar på och vi har slut på semestern och återgått till vardagen igen. Märkligt nog kändes ändå semestern väldigt skön och lång trots att den bara var 2 veckor. Vi hann med mycket under de veckorna och trots min farhåga om att stressen skulle infinna sig så blev det ändå inte så. Tack och lov. Självklart hade jag önskat att vi fått mer tid med barnen och Lillmyran men man får acceptera läget ibland.

Jag jobbar igen och har nu fullgjort de sommarmånader jag hade i hemstaden och återvänt till grannstaden för arbete eller varande kanske man kan säga att det är. Lite less på flaxet är jag och känslan att inte vara stationär någonstans. Men det är än en gång bara att acceptera läget och ta en dag i sänder. 
I går skulle jag varit och träffat ett nytt ställe men det blev framflyttat till idag och ja vi får se om det kan vara ngt. Har sökt ett annat jobb med så kanske man har större chans internt än att komma utifrån då. Vi får se.
Längtar redan till nästa vecka då vi åker mot önskeresan sen länge! Skottland och ön Islay väntar på oss i ett par dagar. Besök i destillerier, fotografering av naturen, doft av hav väntar….och storstadsbesök med Military Tatoo som avslutning i Edinburgh. 
Ja livet är gott just nu trots allt…Tjingeling

lördag 25 juli 2015

Sitter i regnet

Mamma (mormor) och jag med dotter och dotterdotter. Det är fem generationer  fast det fattas en, min mamma. En fin dag i solen idag med familjen och i kväll i badtunnan  och sitter i regnet och filosoferar...näst sista dagen på semestern...gott liv i dag, en bra dag

onsdag 15 juli 2015

Tunnan

Det gick kanonbra att hämta tunnan och de är verkligen trevliga att ha och göra med. Lite bekymrade var vi för att få ner tunnan till sjön...sluttande mark och 230 kg tunna! Det slutade med att vår vän C vinschade ner tunnan och Mojen och jag gick och tog försiktigt emot! Nu står den på plats och vi har premiärbadat!
Blev kanonbra och idag fick vi den perfekt på plats. När vi badade då kom bävern förbisimmande lugnt och tryggt utan att se oss!

Igår kom sonen ner och var med oss och kvällen avslutades utanför Spiksmedjan i solen som lyste på oss och Hälsinge Regemente som bjöd oss på en underbar kväll fylld av härlig musik!
Nått att minnas i höstkylan ! En fin dag med sonen och i måndags var Lillmyran här med sina fina föräldrar. Mys är ordet.

Idag kom mamma hem hon var bättre men man ser att hon är trött och klarar inte det som hon gjort förr...tvn är för krånglig och ja då blir det tråkigt med det också. Vi tvättade två maskiner och i morgon ska vi tvätta mer så inte allt bara blir liggande i högar smutsigt. Köpte hem mat så hon klarar sig i helgen så får vi se hur det går nästa v. Komplext att få till allt och blir mentalt slut! Nå.. En dag i taget. Tjingeling 

måndag 13 juli 2015

Semester

Har börjat semestern och känslan är att jag varit i den här situationen förr. Juli månad och dagen innan min morfar dog 93 idag. Veckorna innan fyllda var av resor oro och förstår varför klumpen i bröstet finns där nu..mamma inne på sjukhuset igen och varje gång blir en gång närmare det vi inte vill. Men livet är oss till låns och vi vet inget om morgondagen. Jag känner bara igen mig själv i den nuvarande dagen, jag har varit här för 22 år sen och känslan är densamma. 

Igår rensade jag ut de papper jag sparat på allt för länge och brände dem, ett redan avslutat kapitel i mitt liv men som legat kvar och skräpat i en garderob. Skönt avslut på det kapitlet.

Fick en fin helg med lillsessan och svärsonen iaf, sonen kom ner och pt middag med oss på lördagskvällen i Hudik. Hann också träffa storsessan och maken på sjukhuset en sväng. Lillmyran var skeptisk till mormor men... Jag tar det. 

Nu väntar en resa till Bollnäs för att hämta tunnan...Tjingeling 

torsdag 2 juli 2015

Svettas

Sitter i köket på jobbet och eftersvettas efter morgonens cykeltur hit. Det är soligt och fint idag och det kommer att bli en varm dag. Igår kom äntligen sonen hem igen, skönt att veta var jag har barnen och fick en riktig dipp av längtan och sorg i går kväll efter mina barn. 

Det är svårt att beskriva min längtan av en vardag med dem. En fika ute i solen, en kram i förbifarten osv... Sms är inte samtal och har svårt att ringa dem för saknaden blir ännu jobbigare då... Det är svårt ibland..,

måndag 22 juni 2015

Krafter

Har sinnet fått av vågskvalp, varma  solstrålar,fågelsång och löv prassel i björkarna. Helgen blev tvärt emot alla prognoser fin på många sätt. Barnen följde med till stugan och mamma kom och var med oss i regnet. Det var mysigt att samlas efter en stund sin var mindre rolig i kyrkan. Tyvärr går tiden allt för fort och helgen försvann i ett nafs. 

Vi var till kyrkan och lyssnade på spelmans konsert på midsommardagen och tänkte åka på en spelning men tänkte om och åkte hem istället. 

Har också hunnit med att fotografera en hel del i helgen med nya kameran och hade ett uppdrag att fotografera vår härliga franska hund... Han har cancer i munnen men får hänga med ett tag ändå. Han kom med syster yster från ett hundhem i Nantes och han fick ett fint liv trots sin jobbiga bakgrund här i Sverige. Han är en härlig personlighet och den dagen han är borta har vi fina bilder och minnen av honom. Han är en trogen vän och kamrat !

lördag 20 juni 2015

Regn och farväl

Ett sista farväl  från Kitte


Då var det dags att följa barnens farmor till sin sista vila. Det regnade och var grått men inne i kyrkan värmde musiken som barnbarnen bjöd på våra hjärtan. Farmor kunde vara stolt över sina fina ungdomar som följde henne till graven. Hon var älskad av alla och gjorde mkt gott under sina 80 år på jorden.

Hon var grunden till mina barn och trots skilsmässan med barnens far och hennes åsikter om det så var Mojen och jag alltid varmt välkomna till henne. Hon sa att det var bara fler att älska. Ord som speglade hennes tro och kärlek till Gud. Nu vet jag att hon har det bra även om hon är saknad hos oss. För på kvällen lyste solen på hennes favoritställe genom åren och gav hopp om att i morgon lyser solen igen. 
Det blev en fantastisk solnedgång från hennes tidigare landställe längst bort  mittemot mitt landställe. Där bor nu "lillebror"och barnens farbror på sommaren.Och jag blev glatt överraskad då han och K kom och var med oss en stund på midsommaraftonen. Mkt trevligt 

söndag 14 juni 2015

I de mörkaste stunder


Hoppas jag alltid på ljus. Emellanåt har jag svårt att ha tilliten till att orka igenom just då tills solen bryter igenom och visar att ljuset finns där.. Lagom för att lyfta bort det svåra just då..så i de mörkaste stunder finns det alltid en strimma av ljus..

torsdag 11 juni 2015

Grönskans skirhet



Det grönskar ute och jag ler lyckligt när jag ser genom linsen och prövar min nya följeslagare...vi kommer trivas ihop på de äventyr som väntar mig och Mojen i år...oväntat så hände det...det där man drömmer om..hoppas på...ögonblicket då man får utrymmet att unna sig lite extra. Bokade den efterlängtade resan till Islay i augusti.

Är oändligt glad och tacksam för det som händer mig just nu... Små armar som kramat mig hela helgen och värmt mig i regnet. Oväntat och oerhört fantastiskt att få uppleva de små stunderna med L just nu. Sånt som jag kan tänka på ofta och värmas av även om hon inte är där just då.

Är glad åt de idéer som burit frukt inför kommande dagar i Älvdalen och förhoppningen om att kunna samlas under ett nytt tak med vidunderlig utsikt över dalen. Så...det finns mycket att glädjas åt när grönskan slår ut i full kraft...

Hoppas grönskan består ett tag till...

Det är inte

Alltid kul att vara den som inte har en fast plats, även om man är glad över att jag finns där och kollegorna blir glada över att se mig. Tur nog vet jag nu hur det är i 4 v tills jag får semester. Vad det blir sen får man se...det rörs om i grytan av beslut och politikers beslut. Känner mig blasé på omstrukturer och nerdragningar varthän jag kommer är det nått nytt. 

Så nu ser jag fram emot semester i morgon igen och helgen då vi åker norrut för att ha M& J s familj med inför fotbollscup i Hudik. 

Två nya sängar ska hämtas i morgon och ett stopp för att kika på en annan sak blir det i Bollnäs på väg upp... Håll tummarna för bra väder. Tjingeling

torsdag 28 maj 2015

Fin helg

På lördagskvällen kom de mina och åt middag i stugan. De hade hälsat på farmor och avlöste sin faster en stund. Blir så stolt över dem, att de i kristid ställer upp och hjälper till när det behövs. Är oändligt tacksam över att svärsonen också ställer upp till 110%när det gäller. Sonen var också dit fast han åkte hem efteråt för att gå ut med sitt jobb.  Det var mysigt att få träffa dem och se LillMyran igen. Hon tittar på mig på ett speciellt sätt och sen greppar hon min näsa...ett speciellt sätt att mötas...

Maken och jag hade först varit in till vävdagarna och hämtat garnet jag beställt. Hittade också lingarn som fick följa med hem.Är glad att Mojen förstår och följer med. Är glad åt att han finns där i nöd och lust. Att jag har någon som är klok,stark och någon att luta mig mot när jag behöver.

Vi jobbade lite på landet och jag klippte gräs och Mojen fixade lite annat sen sågade vi trädet som bävern fällt och fixade en huggkubbe till vedklyvningen. Kul att det vart lite fixat och vi somnade gott framför Melodifestivalen...

Söndagen ägnades åt friggan och att hämta mamma då I ringt och berättat att farmor somnat in i natt. Alla barnen och svärsöner kom ner till stugan och åt lunch som sessorna hjälptes åt att fixa. Innan de kom hade vi besök av syster yster med fam då pumpen lagt av under lördagskvällen....tur nog är C VVS:are och hjälper till fast det var söndag och allt. Vi landade hemma sent på söndagen. 

Måndagen ägnades åt barnvakteri då L och M skulle springa blodomloppet...på tisdagseftermiddagen fick jag ont i ryggen och magen...hade magsmärtor och stopp i magen under kvällen och har varit hemma sen dess och det fick bli lavemang till slut... I morgon ska jag jobba för tack och lov är jag bättre även om magen bullar lite fortfarande. 

En dag i taget känns som ett bra beslut just nu för jag inser att vissa saker tar hårdare än väntat...

lördag 23 maj 2015

Blåst

vaknar till solglitter och fågelsång men ute blåser det rejält! Ser fram emot att hämta garner för färgning idag men även att se allt under vävdagarna i Forsa idag. Klippa gräs och städa i friggan står på dagens schema 

fredag 22 maj 2015

Ett farväl

Jag hann fram till barnens farmor med blommande blåbärsris och vitsippor. En stilla stund tillsammans då jag smekte hennes tunna kind,grånande hår och kramade försiktigt den tunna kroppen. Jag kysste hennes panna och viskade hälsa alla och gick.

Ett sista farväl av en  människa som jag delat många bättre och sämre dagar med, men som alltid öppnat hjärtat för de som kommit i hennes väg. vi har haft våra duster, men hon har också gett mig många ljusa stunder under de nästan 39 år vi tillbringat tillsammans.

Snart finns hon hos de som väntar på andra sidan och förhoppningvis ses vi i där en dag...jag tog farväl i kväll. Morgondagen vet vi inte ngt om...Och tills dess lever vi vidare och tar fram de fina minnena av henne...vår bästa Farmor K❤️

fredag 8 maj 2015

För ett par år sen

Vaknade jag och var ledsen. I drömmen hade jag varit på begravning och fått en rejäl utskällning av änkan. Det var ingen rolig dröm på något vis. Var både kränkt och ledsen utifrån att jag inte blev rättvist behandlad i drömmen. Jag hoppas inte drömmen blir en sanning. Tyvärr vet jag att vi alla kommer att dö en dag och vi bestämmer inte när och hur det sker. Jag vet att chanserna för cancer är både och och jag har tappat flera närstående i denna hemska sjukdom och vad som än sker just nu vill jag inte att mina barn ska tappa sin pappa ännu. Hoppas på att de ska få några fina år till tillsammans innan det är dags för min dröm. För det var den  begravningen jag var på...

tisdag 28 april 2015

Bertil

och jag trivs bra ihop i min säng. Jo han samsas även med Mojen som tycker att Bertil är rena fyndet...även om jag betalar för Bertil är han värd var krona utifrån att jag slutat snarka...Bertil är min Apap. En maskin som susar lungt som mjukt vågskvalp och puffar ut syre i mina lungor när jag slutar att andas på natten. Lite bökig är Bertil då jag ska fara runt i sängen eftersom jag är ovan med slangen  och den mask som belamrar min näsa. Ja särskilt sexig är han ju inte, än mindre jag iklädd honom...men blir jag bättre i min trötta hjärna är det värt besväret att sällskapa med honom...och bäst av allt är att jag inte snarkar alls...och suset Bertil ger ifrån sej söver Mojen med. Skönt att kunna vakna utan att tungan fastnat i gommen:-) och tur att sömnlabbet såg vad som fattades mig igen...

Jobbar på och byter arbetsplats som en konsult eller resurs där jag behövs, eller inte...lite oklart vissa dagar vart jag ska vara men får betalt så åker dit de pekar. Förlängning är på g och lite semester får jag även om det inte blir många dagar i sommar, men så får det bli just i år.

Nu är det dags att natta Mig och koppla på Bertil ...tjingeling

torsdag 16 april 2015

Så ofta

Hör jag människor prata eller skriva om att de vill annat än de som de har. Mer lön, annat jobb, nytt boende, ny kropp, bättre kondition osv...självklart jag också gör det här emellanåt. Men allt oftare reflekterar jag över för vem är det man vill förändra ? Sig själv? ja då är det självklart bra om syftet inte är att fly från sig själv eller att det är yttre förväntningar till förändringarna som är grunden. Då  kanske det är dags att fundera på orsak och verkan. 

Läser en krönika om en kvinna som gick till sin tjänst och var nöjd hela sitt liv för att hon älskade det hon gjorde. Men måste man älska det man gör för att känna sig nöjd? Kan inte tanken vara att jag gör mitt arbete så gott jag kan oavsett vad andra tycker och tänker. Oavsett vilket arbete det än gäller. Arbete för pengar, mitt boende, min kropp eller vad det är missnöjet gäller. Att förändra är utveckling? Utveckling kan vara att acceptera sin situation och leva i den utifrån att också vara nöjd med det som är. Inte alltid se allt som ska vara bättre än det som vi har. Jag säger inte att vi ska sluta förbättra våra liv, men jag säger att det är tid att reflektera över orsaker och verkan i vårt liv och från vem kommer kravet på förändring. 

Ska man behöva skämmas över att vara nöjd med det man har? Eller ska man vara glad åt att livet som det är idag? I morgon vet ingen något om. Så. Kan du glädjas åt det du har idag? Att du kunde kliva upp i dag, använda det du har till en bra dag? Och reflektera om och varför du ev vill göra en förändring av något slag? Eller är du nöjd med det dagen idag ger dig?

Nå.. Själv har jag semester idag och har lite att uträtta och känner mig nöjd över att jag kom upp och att min kropp bär mig även idag. Att jag har en dags semester, ett jobb att gå till i morgon, mat på bordet, kärlek och en fin familj i mitt liv idag . Dagen idag är ny, jag ska använda den som den bästa av dagar och inte fly den med att vara i morgon. 

Tjingeling

tisdag 7 april 2015

Å så blev det påsk

också, mitt i allt. Bytte arbetsplats förra veckan. Det var något nytt, och trevligt gäng där också. Så nu slussas jag hit och dit, vilket inte är optimalt men jag får ju lön....tom löneförhöjning på en icke fast tjänst :) vilket säger något om att jag har ett värde i mitt arbete. Även om det är långt ifrån mina andra tjänster är det iaf ett jobb med mindre lön än tidigare. Även det är okej just nu utifrån läget på arbetsmarknaden och mitt läge. Vad fortsättningen blir vet jag inte, har sökt arbeten och ja vi får se. En dag i taget igen. Trött är jag, det är mycket och sömnen är fortfarande inte ok. Ska hämta min "apné" mask nästa vecka och ser fram emot det faktiskt. Då jag ändå behöver den...och förhoppningsvis får en bättre sömn efter det. SÅ håller tummarna för att det fungerar.

I övrigt var Påskhelgen fin. Torsdagen firade vi E som blev 9. Hål i öronen fick hon av oss, trots att hennes mormor skulle varit med och gjort det...men hoppas hon såg oss från sitt lilla himlamoln och förstod att vi gjorde vårt bästa för E. Vi kan aldrig fylla mormors platsen vilket vi inte försöker med, utan vi försöker vara våra bästa vi som vi kan när läget är så som det är, Morfar och jag.

Långfredagen tillbringades i bil mot norr, till mamma och sen vidare med henne till barnen i Sundsvall. MYS är ordet. Mina barn hade ordnat det så fantastiskt fin! Mamma var nöjd och vi också. Lillmyran växer och är så underbart fin så det finns inte ord. Hon ler mest och utforskar världen. Tyvärr så hinner jag inte med hennes utveckling och snart är hon ett halvår. Det är väldigt långt bort att ha barnbarn i Sundsvall...men det är som det är...

Vi åkte hem till dalom på lördagsem och sen har vi bara varit. Jag har varit trött, så det behövdes ju att bara vara....också. En sväng till svärmor som ramlat och brutit armen...blå överallt stackaren. Trist men tyvärr inget ovanligt.

Nu ska jag landa i Äntligen hemma en stund och bara vara...efter en till dag som blev lång...

Tjingeling

torsdag 26 mars 2015

Glädjen mitt i sorgen

Det händer så mycket i livet som ger sorg och det är lätt att glömma glädjen i den. Men just idag tar jag fram videon av LillMyran som skrattar gott och gläds åt henne. I tanken finns du och jag tänder ljuset och minns i både glädje och sorg.

måndag 23 mars 2015

Om värde

ibland ser jag inte mitt värde i sammanhang där gamla spöken ploppar upp, i situationer där jag blir liten och rädd igen. Mitt egenvärde försvinner i känslostormar och det är svårt
 att få upp det igen. Skuldkänslor blandas av egenhat över att jag inte kan styra mina tankar och känslor utan låter allt fallera i barnslig rädsla över att inte längre vara önskvärd eller i att bli övergiven igen. Eller att mitt beteende gör så att jag blir övergiven, eller att jag tvingar mig att överge för att jag inte kan spelreglerna i situationen. Att vara fel jag helt enkelt. Att säga fel saker, att göra fel enligt andra.En hård kamp inombords som måste vändas. Fick ett mail i morse som hjälpte mig att kliva upp igen och fortsätta uppåt istället för ett följa en nedåtgående spiral igen. Tack Olof Röhlander för att just du skickade vad jag behövde i dag. Vill ni läsa det så finns det Här.
Tjingeling

lördag 21 mars 2015

Jävligt less

kan jag bli på alkohol och vad den gör....med omgivningen och hur det påverkar mej...jävla skit!

fredag 20 mars 2015

ytterligare Lasarett besök

denna gång snabbt in för att sova i sömnlabbet i Avesta. Skönt att få komma dit på en återbudstid snabbt och effektivt efter ett halvårs väntan....vill ju veta om min medicin fungerat eller om det är mina snarkningar som gör att jag alltid är så trött fortfarande. Så...i morse kom svaret. Doktorn var väldigt vänlig och en av landets bästa läkare i sitt område. Han förklarade och vi gick igenom min sömn 10 min i taget....ja sömn och sömn...synd att kalla natten för sömn...drömde en kort stund kl 4...och somnade djupt mellan 5 och 6 på morgonen...vilket är uruselt för min återhämtning.Dvs...natten splittrades upp i ytlig sömn...mina ben höll sig lugna men min hjärna signalerade VAKNA upp eftersom jag slutade andas...med jämna mellanrum fram åt natten...syrebristen i kroppen var tydlig och ja...tack och lov...jag inbillade mig inte att jag inte sov som jag skulle och inte hade jag "bara" ångest heller som en doktor trodde...utan jag andas faktiskt inte under de sek hjärnan kopplar in sitt alarm för att väcka mej. Nu är det ju en vanlig orsak bland trötta människor idag, sömnapné. Och det finns hjälp...tack och lov...inte kul men ett måste.Doktorn tittade mig djupt i ögonen och sa att du är fantastisk som orkat kämpa så med den tröttheten.

Jag fick också förklarat att det kommer bli bättre i alla avseende bara jag får lite hjälp med andningen. Tydligen kunde vissa RLS patienter utveckla detta och varför vet man inte. Mina ben höll sig i schack, de väckte mig inte som förr, vilket är bra och ett tecken på att medicinen funkade. Vikten? Ja det går inte att gå ner när man inte får sömn sa doktorn, troligtvis kommer det också att ge sig när jag blir piggare och orkar mer igen.Tårarna kom utanför Hedemora...lättnaden över att jag kan bli bättre, att min suddiga hjärna kommer att bli klarare...inte på en gång över en natt men så småningom kan min utmattning bli bra.. och det är hoppfullt och skört. Att kunna vara som förr det blir jag aldrig men kanske nästan iaf :0)

Är ofantligt glad över att jag orkat kämpa för att få utredningen så långt som jag fick...och att min lilla yra doktor på vårdcentralen är lättnavigerad ;0) trots allt och lyssnar på mig och att jag inte nedslås av att vissa doktorer inte lyssnat....

i morgon är det dags för att dra norrut, om maken kommer hem i någorlunda skick...annars åker jag väl själv ;) Tjingeling

måndag 16 mars 2015

Besök på Lasarett

För att kolla min lilla knöl, som försvunnit tack och lov. Däremot hade stämbanden en inflammation, vilket ledde till sjukskrivning och order om tystnad...ja inte prata 8 timmar om dagen som jobbet krävde...inte en hel lön denna månad heller...surt sa räven...skulle dessutom förflyttas till just det lasarett jag besökte. För där skulle jag skolas in..eftersom ingen plats fanns där jag trivdes i Borlänge. Inte visste man vart jag skulle vara sen heller...hm..ja då passade det väl att vila stämbanden ett par v då...vad som händer sen ja, det får vi se. 

Min knasiga snälla dr ringde också i kväll...typiskt honom och ja nu ska vi ta nya prover så alla de som inte varit ok kollas igen.Så måste jag boka tid för telefon efter svar...och så tid för försäkringsbolagets intyg efter krocken för ett år sen...och uppföljning av röntgen på lungorna...mycket bokande..av läkare, koller och tur nog, tandläkaren är klar iaf...känns märkligt att kunna tugga på båda sidor efter ett år... Vanans makt är stor...väntar fortfarande på fakturan...men försäkringsbolaget ska betala det mesta...men lite ska jag betala å...

Mojen är hemma igen, har haft fantastiskt fint i fjällen med de sina. Synd att jag inte kunde åka, är ledsam över det men...gråta över spilld mjölk är ingen idé..men den veckan var tuff på många sätt än ett.Jag får hoppas på att få följa en annan gång. 

Har fått rycka upp mej idag och gått till vävningen för lite samvaro, inte mkt prat men ändå sällskap och nya idéer kring vävningen och det försvann många timmar i inspiration då det helt plötsligt blev kul...

Nu väntar sängen och nya täcket som är underbart skönt!! 
Tjingeling

tisdag 10 mars 2015

Små små saker

I vardagen gör saknaden av vardagens enkelhet när jag är ensam hemma ett par dagar. Saknaden av allt de små saker som gör livet med dig så fint. Kärlek, värme, ömhet som fattas mej i dagen. Sånt som jag tar för givet och plötsligt slås jag av tanken, är det såhär livet skulle blivit om du inte fanns vid min sida mer? En tanke som får mig att inse hur mycket du betyder för mig och att du just där och då fattas mig. Inser att det är i saknaden just då jag förstår hur mycket jag älskar dig....

onsdag 4 mars 2015

Så har vi något att se fram emot

för häromdagen så bokades en semestervilla i Calahonda söder om Malaga dit vi ska åka med bonusarna och deras familjer i oktober. Ett nytt resmål lite söderut än förra årets. Det är nått att se fram emot. Ja självklart finns det mer än det att se fram emot. Men det var en bra start på mars iaf....
Tjingeling

söndag 1 mars 2015

tänk att 7 år har gått sen jag skrev dessa ord just i februari


Det blåser

Det blåser ute...det stormar i våra liv...
det blåser....en kväll i vintertid...
det blåser en kväll..en storm i sorgetid...

Det blåser i kväll...det finns en tid
det blåser igen...en kväll i mörkrets frid
det stormar igen...en sen natt i avskedstid

Det blåser i våra liv...det stormar fram
en vind så bitter och så kall...
en vind i en svår tid.. en kväll i mitt liv...

Det blåser en storm ..en vind visslar vilt
det stormar där jag står...på trygg mark
obrutet fast ,står jag...en stormig kväll, i mångas liv

En stormig natt...i avskedstid..ger dig ett annat liv
..och oss som är kvar... ett nytt perspektiv...
en natt så svår, i sorgetid....

Di

Tur nog så minskar sorgen....år för år...blir den mindre påtaglig, men den försvinner inte...

Vet inte riktigt ibland

hur timmarna flyger sin väg. Förra helgen var vi på dop för Lillmyran, och tänk vad de växer fort!! Jag hinner inte med.... Hälsade på hos mamma som vi för övrigt tog med oss upp till dopet. Det var ett fantastiskt vackert väder och ja, sen var dopet, kaffet och allt oerhört bra och trevligt. Vi kom hem med en mycket trött mamma. Många intryck och tankar säkert. Iaf så försökte jag fotografera dopet, och blev missnöjd när jag kom hem utifrån att många bilder inte alls blev bra och funderar på varför det blir så...om kameran är trasig eller om objektiven är kassa, eller om det är skit bakom kameran...har provat den och ja, ska fotografera ett tag till så får vi se vad jag gör. Klart bra hade ju varit ett ljusstarkt objektiv men ja...pengar pengar....

Apropå pengar så fick jag förlängning av min tjänst till sista maj. Bra för mig känner jag. Får se vart jag ska vara bara. Men det löser sig. Tittade tillbaks på föregående års ångestfyllda dagar där jag inte trodde jag skulle få något jobb och tänker ja, det löste sig ändå. Sen en dag i taget verkar vara en bra ide just nu, utifrån livets hastiga svängar.Jag har för övrigt varit hes i 3 veckor nu och hittade en liten grej i gommen som irriterat mej ett tag så sa till tandläkaren då jag var där och han skickade en remiss till öron näsa hals, vilket är bra. Kan dom kolla varför jag är hes också på samma gång....Det är säkert inget allvarligt med gommen men bra att checka av iaf och ta bort så man slipper ha något som skaver när man sväljer.

I går hade vi bonusarna här med familjer. Det var en dag som jag inte visste hur vi skulle tackla..men ja det den gick bra. Ett år av saknad för dem är självklart, sorgen efter L har jag full förståelse för. Det är svårt för oss med, men på ett annat sätt. Åtminstone för mig. Jag känner mest att jag är ledsen för bonusarnas del och att där fattas en bit för dem. Men det är livet, det som vi inte vet så mycket om. Liksom de dagar som gått och de dagar som ligger framför oss. Februari har varit sorgens månad för både mej och andra. En månad där även sjukdom kantat min väg många år.

Nu är den månaden över och Mars har börjat och nu väntar nya dagar och ska göra mitt bästa med dem.

Så ta hand om er och vi hörs
Tjingeling

lördag 14 februari 2015

Alla hjärtansdag



Vi firade alla hjärtansdag med att hälsa på svärmor en sväng och sen åkte vi och shoppade en kostym mm till Mojen...och kläder till mig. Vi lyxade och fikade kaffe och lite gott. Sen köpte Mojen vackra tulpaner i rosa och lila till mig. Väl hemma gjorde jag lyxiga räkmackor till en sen lunch.

Middagen var planerad redan och kvällen avnjöts med oxfilé rostade rotsaker och trepeppars bea. Till det fick vi ett fantastiskt gott vin som vi tagit med från Spanien i höstas.
Efterrätten blev en sorbetdessert  på hallonkvarg, jordgubbar och grekisk yoghurt som jag mixade och frös in. En bra dag.

Tjingeling 

måndag 9 februari 2015

jo jag har överlevt denna gång också

men trodde nog att jag aldrig skulle bli så här dålig igen. En förkylning för ett par veckor sen utvecklades till feber och rejält med rossel i lungorna och röntgen visade vätska i lungsäcken.Jodå, idiotisk som jag är så har jag ju jobbat med smärtan och tröttheten som slagit mej i däck varje kväll...och så däckad hela helgen igen. Men igår så har jag äntligen börjat återhämta mej, det går långsamt mot bättring. Förra helgen var det sjukstuga med både mej och Mojen liggandes....

tack och lov så var röntgen i övrigt okej, vilket kändes som en lättnad. Misstänkte att det skulle vara något annat utifrån den hosta jag har haft i flertalet månader. Förhoppningsvis får jag ny astmakoll och bättre medicinering efter denna pärs nu då.

Dagarna går ju fort på jobbet, vilket är bra. Trivs bra på jobbet och får höra i veckan om jag får vara kvar tills maj eller hur det går. Det verkar iaf som att alla är nöjda med mig och jag trivs med att göra det enkla okomplicerade jobbet jag gör just nu. Känner mej nöjd när jag går hem, och har trevliga kollegor som uppskattar mig och det känns roligt. Det är roligt att höra att chefen är glad över att hon träffade på mej den där dagen på spåret. Därför var det ju trist att bli sjuk igen när man vill vara på jobbet. Nå, nu blickar jag framåt och vi tar en dag i taget så sakta och har tilltro till att det löser sig på vägen med det som kommer. Jag är inte så otrygg längre vilket känns skönt.

I morgon är det dags för 3 dagars semester för att avsluta mitt projekt i Särna. Det har varit ett och ett halvt år av arbete på många plan och även om mitt mål att gå ner mycket i vikt inte blev som jag tänkt så har jag fått oerhört mycket annat på vägen. Jag har ju iof inte gått upp i vikt under tiden heller. Så det är ju bra. Kanske var det meningen att jag skulle lära mej annat istället som ger min kropp det jag behöver.

Mojen har inte fått mer besked ännu, och vi tar en dag i taget där också..han har ju ändå varit där i över 40 år så det löser sig tror vi på bästa sätt vad som än sker.

"Lillmyran "växer och jag saknar henne. Nu är det ett tag sen vi sågs och om 2 veckor är det dop, då kommer vi att se henne, men det händer mycket nu och ja..tar varje liten bild jag får av dottern på henne som ett litet möte. Minnen om hur det var när barnen var små smyger sig allt oftare på.

Vi firade dottern då hon fyllde 30 år och svärsonen som fyllde 40 år veckan efter och för första gången var hela familjen tillsammans, x maken med fru, barnen och deras respektive. Det var trevligt att vi kunde fira tillsammans och ha en trevlig stund.

Nu är det dags att gå och sussa inför resan i morgon...spännande att se hur många vi blir denna avslutande gång...Vi hörs!

Tjingeling

måndag 2 februari 2015

Februari redan

Och idag kom den stora smällen, 210 personer varslas på SSAB och Mojen är en av dem, alla hans kamrater, alla de som går och har gått till jobbet i många år. Tror väl att det löser sig på ett bra sätt och känner mej lite tacksam över att Mojen är över 60 just nu...och att det kan finnas andra som får vara kvar om han kan gå hem i förtid. Då vet man ju iaf...förra veckan pratade vi om livets mål och ja...vem vet hur det slutar. Bra hoppas jag för oss alla, trots allt....en tung dag för många! Återkommer om resten av mitt liv senare...tjingeling 

onsdag 14 januari 2015

Snabbt

Passerar dagarna nu när jag jobbar. Orken att göra mer än jobba äta sova den finns inte riktigt just nu efter en förkylning som gjort sig påmind ett tag och all energi rinner ut. Men noterar att dagarna blir ljusare och längre vilket känns skönt. Till helgen fyller dottern 30! Hur gick det till??? Kalas...ser vi fram emot och en helg tillsammans med dem...tjingeling

fredag 2 januari 2015

var det dag 2 på nyåret och fredag. Jag fick ett bra besked idag om att jag får vara kvar tills sista februari på jobbet vilket kändes bra! Firade det med att köpa garn till en mössa jag suktat på ett tag! En mössa som faktiskt jag var snygg i haha ha...för snygg i mössa är aldrig jag annars...

Tjingeling och god natt!

torsdag 1 januari 2015

Gott Nytt År!

Dags att sammanfatta året som gått idag såhär på nyårsdagen.

Årets sämsta: Det plötsliga dödsfallet av bonusbarnens mamma i februari. Onödigt och svårt för alla. Sen blev året, ett år präglat av sorg men också enormt mycket glädje och nya möjligheter för mig. Året som gått har varit turbulent utifrån att jag inte vetat vilken väg jag skulle välja då mina studier i februari inte blev som jag tänkt mig. Jag har ändå haft turen att få möjlighet till coaching under tiden och så småningom har det klarnat och jag har till slut också bestämt mej för en riktning. Jag har varit på intervjuer, men inte nått fram till slutfinalen och insett att vägen är förutbestämd av någonting jag kanske inte styr över.Jag har börjat följa med i takten av en dag i sänder. Kroppen har fått både vila själen och kropp under solens alla härliga timmar och sommaren var fantastisk.

Tidigt i vintras fick jag vetskap om årets bästa, att jag skulle bli mormor igen. Och i oktober föddes hon min lilla LillMyra. Vacker som en sockertopp i höstmörkret lyste hon upp världen för oss. Nu var jag både änglamormor och mormor. Fascinerad över att livet ännu bjöd på ett par söta fötter och små händer i min famn. Jag har vaggat några små under åren som gått och glädjen är fortfarande lika stor över dem som trippar med raska steg även om de blivit större nu och inte får plats i mina armar som när jag bar dem små. Kärleken finns där till dem alla. Jag är bara förundrad över att LillMyran påminner mig om mej själv som om jag står brevid och ser på mig själv som liten. Hon skapar också många tankar om hur jag hade det, liksom tidigare barn gjort men på ett annat sätt.

Jag har pratat mycket med mamma om mitt liv och har fått klarhet i de funderingar som uppstått. Mamma har blivit sämre och vi firade ändå hennes 90 årsdag precis, så är tacksam över det. Andra sorger har kantat livet då T dog och hans syster 2 mån efter. Oväntat men T var en del av våra liv i 14 år nästan och mammas kamrat.

Vi har firat Mojens 60 årsdag, och gjort en fantastisk resa med bonusfamiljerna till Spanien. Vi har byggt en bod på landet och varit långlediga i sommar, njutit för fullt. 

Kroppsligt har värken förbättrats oerhört och tröttheten har blivit bättre. Jag har fått hjälp att hantera min utmattning och äntligen fått en diagnos efter alla år. Något som hänger med mig fortfarande som en skugga i bakvattnet av minnen då mamma tog sitt liv och stunden min kropp minns för alltid utan att jag förstått det. Det som är grunden till mina uppvaknanden under sömnen, och det som säkert påverkar mycket mer i mitt liv än jag trott. Insikten är fantastisk och jag vet och kan ta itu med det när jag orkar. Inte just nu, vetskapen är nog idag. Och utifrån att jag fått ett jobb just nu tar jag och prövar hur det går och vet att det finns hjälp om jag behöver. Det finns de som ser och förstår utan att nervärdera eller säga att jag fabulerar mina problem. Jag vill förstå för att bli hel helt enkelt. 

Året avslutades med intervju, och musikalen Kristina får Duvemåla på Göteborgsoperan tillsammans med vänner. En fantastisk kväll och nyårsafton. Med förhoppningar om ett nytt år en bild på mig och Mojen från gårdagen. Önskar er alla ett riktigt fint 2015! Må lyckan le mot er och oss!
Och om du inte visste Mojen vad du betytt och betyder för mig, så säger jag det igen att 
Jag älskar dej så!
Tingeling