Fint

Trots grått väder var det en fin helg med dop för vår minsta familjemedlem. Hon sköte det exemplariskt och jag fick låna henne en stund och prata och byta blöja☺️. Träffade även mina andra barnbarn dock en allt för kort stund med alla men man får vara glad för det lilla ibland, bättre än inget alls. Försöker iallafall se det så annars skulle jag gå sönder helt😔. Dop innebär många människor och mycket runt allt så då finns inte tid för mycket än just fika och försöka hinna med att prata med någon... 

Träffade även sonen och flickvännen en liten stund...ska åka och hälsa på dem en helg i deras nya bostad i höst så då får vi mer kvalitetstid🙂.

I övrigt har snickarn gjort ett kanonjobb i stugan och väntar med spänning på att allt ska vara klart i mitten av okt då vi ska stänga igen för vintern😊

Nu är vi på väg hemåt igen och i morgon väntar jobb igen... Tjingeling 

Att ha tillit

Till att allt löser sig är ngt jag måste arbeta med när panikångest attacken rusar in i mitt huvud. Igår kände jag det för att jag har inte koll på livet och då händer just det... gamla spår radar upp sig på led och vill att jag ska åka med... kämpade förtvivlat i att inte hamna där igår men jodå, tåget rusade fram i huvudet innan jag han dra i nödbromsen...

Kändes som om jag varit på den här stationen förr i samma vagn. Ja vad var det nu som drog igång allt??

Viruset som gav mej andningssvårigheter i form av astma påslag var nr 1. Sen dök det upp div annat... däremellan...Sköterske besök och mediciner och vila kroppen... ringa jobbet... prata med chefen igen, få panik över att nu får jag gå hem sista okt...finns andra som kan ta min plats. Ja är det katastrof då? Just då kändes det så. Ledsen för att vara sjuk, inte kunna känna trygghet i vad morgondagen ska erbjuda... katastrof tankarna är igång FAST ingen sagt att jag ska gå hem...ännu...så jag planerar för eventuellt hela tiden. Fel av mig! Men så jävla lätt att hamna där...så många rädslor som knackar på min dörr igen. 

Ånger som inte har någon plats just nu eftersom det är bara att acceptera läget säger Mojen... ja kändes bara så tungt igår och får försöka komma ut ur vagnen och tåget på plattformen igen...mina rädslor styr dagen fast jag har det väldigt bra i dagsläget och bör absolut kunna vila i trygghet... Men jag blir besviken över  att mina planer inte alltid stämmer och är mest rädd att göra andra besvikna 😕ett gammalt mönster om att göra rätt för sig och vara andra till lags...som jag absolut förstår och inte hinner bromsa då det kommer...

För egentligen är det viktigaste i livet att ha varandra i dagen och göra det bästa av den...ska ta med mig den känslan och falla tillbaka i den när ångesten rusar in...ta hand om er...Tjingeling 

Host tid

Nu är förkylningstider igen, la mej hemma  i onsdagskväll då halsen gjorde vansinnigt ont och insåg att det var vilodags. Fyra dagars vila var bra dock sitter hostan kvar och flera på jobbet är likadana så nått som går😕. 

Igår kom chefen åter från en lång semester och blev kvar kallad för samtal efter mötet.. har lite svårt att hantera våra samtal känner jag pga sommarens incident... men fick frågan om hur jag orkade med min heltid. Ja vad har jag för val? Att jobba heltid är ju ett måste i situationen jag är i just nu även om det är långa dagar och jag blir trött. Klarar iaf av jobbet och har lärt mej nya saker vilket är ett bra tecken på hjärnkapaciteten. Sen att resursen inte räcker till mer är kanske ngt jag får acceptera i läget just nu. 

Så chefen trodde jag fått en förlängning sv tjänsten men det är inte fallet.. nu har jag sagt att jag vill stanna om jag får erbjudande om förlängning. Men så har vi ju den där gränsen för att bli fast... jag har ju jobbat förr i landstinget så vi får se vad det blir. Kan inte påverka det mer just nu. Om jag säger nej till erbjudandet så blir jag av med a-kassan så jag tar det som det kommer framåt.

Tar diskussionen med Ps idag så får jag fundera på fortsättningen av livet..Tjingeling och var rädda om er...

Blefarit

Trist att lära sig nya ord pga att man själv fått det. Våra patienter har haft det har jag sett men att jag skulle ha det slog mig inte... annars finns det en hel fel man kan ha när man jobbar på en ögonmottagning... blefarit är en ögonlocksinfektion. Ja precis så trist som det låter.. kräver tvätt och massage 4 ggr om dagen vilket jag inte orkar.Två ggr får räcka... Sen ska man smörja och smörja med ögondroppar.. vilket jag gör så ofta jag kan. Nå det kan vara kroniskt men gå i skov har jag försökt läsa mej till ...men jag får låta bli att sminka mig..vilket jag gör ovanligt lite normalt iaf. Dock är det ju kul när man ska på festligheter tex.  Nå är ju som jag är, vacker ändå 😉.

I övrigt är jag rätt slut i kropp och själ efter jobb och minimerar all annan aktivitet pga det. Blir jäkla tråkig person pga tröttheten...Psykolog samtalet idag fick mig att fundera på hur jag ska hantera det.. samt allt runt mig som påverkar mitt mående och mina val. Hjärtklappningen som förmodligen är stressrelaterad fast min puls håller sig på 53...trodde han iaf...nå antar att man inte hittar ngt fel om jag skulle åka in till läkaren iaf... har ju varit inlagd på hjärtmottagningen och gjort en koll förr. Inget problem än stress redan då... ja det är som det är...just nu iaf... lite uppgivet  Tjingeling