Juldagsmorgon

Och jag fick en riktigt bra julafton med mina barn. Mamma blev uppvaktad och firad med en dag hon inte ska glömma. Lilla N sov sig igenom den första julen söt som en sockerbit. Och att hon fick så mycket julklappar missade hon i år :-)...vi kom hem efter att ha tänt ljus på graven och mamma var trött och la sig tidigt, jag likaså och somnade sött till Notting Hill...med tanken på alla fina julklappar jag fått i år igen..tack Tomten!

Tjingeling

God Jul och grattis till min älskade mamma på 90 årsdagen!

Idag är det julafton och många är de som sitter uppe i himlen och tittar ner på oss andra som tänder ljusen idag för att de ska se att vi tänker på dem, trots att vi lever vidare och firar jul i år också. Våra liv är inte de samma längre utan dem som lämnat oss, de har speglat en sorg i våra hjärtan och en saknad. De lever med oss för alltid fast vi inte kan säga dem hur mycket vi älskar dem i fysisk närvaro längre. Men vi kan glädjas åt att vi tyst kan viska i stjärnnatten hur mycket vi fortfarande älskar dem och  känna en vind som smeker oss och bekräftar att de vet trots allt.

Läste hos bloggen Carpediem att Sven-Erik inte finns hos henne länge, och det gör mig ont att läsa, samtidigt ser jag att sorgearbetet kan börja efter en lång och hård kamp för henne och dottern. Att se att S-e fått frid i sin kamp och känner med dem alla.

Men

Jag känner oerhörd tacksamhet att få fira mamma idag, 90 år är stort för mig. Att hon är med oss just idag och att vi får fira den dagen med släktens yngsta och äldsta. Det glädjer mig att det blir så. Men ändå finns där en tanke till bonusarna och deras familjer idag då det är deras första jul utan sin mamma. Jag är glad att deras pappa är hos dem idag även om jag kände ett stick i hjärtat när lilla E frågande varför jag skulle åka bort över jul...hade i den stunden gärna delat mej i två bitar. Men ja som sagt, det blir jul ändå för oss alla. Och det är upp till oss att göra den till den bästa av jular i dagsläget.

Det är svårt med olika familjer, och vi är inte riktigt där som i filmen, Tomten är far till alla barnen, även om det närmar sig ;-)...skojar. 

Så med de orden önskar jag Er en fridfull jul, och var rädda om Er! 

Det närmar sig

Julafton. Med stora kliv kommer det närmare. Känner mej lugn och tar ett steg i taget...paketen ligger klara för avfärd mot norr och de som ska till sina ägare i Dalarna är inslagna och väntar på att levereras på julafton. Jag har julstädat lite lätt eller vi ska jag säga idag...och mitt julpynt är minimalt i år, vi är ju inte hemma iaf...eller jo men inte på julafton. Igår var vi och fikade med svärmor och M och L kom med barn. Det var mysigt. 

Förra tisdagen vart även jag dålig av en släng magsjuka. Mojen med...så vi fick snällt vara hemma tills vi var ok för att inte smitta våra kollegor. Tur nog så fick vi en snäll variant så kanske jag var lite skyddad sen i somras..illamående är urjobbigt bara det...nå nog om det och jag hoppas alla får vara friska nu till jul och nya året. Ser fram emot julen i år och även det nya året som ska tillbringas i Göteborg! Vi ska se Kristina från Duvemåla på nyårsafton:-). Blir annorlunda nyår. 

Så nu väntar 2 jobbdagar och sen lite ledigt...och så får jag säkert höra om jag får förlängning...eller ska till intervju i januari på en tjänst jag sökt...jag hoppas på förlängning då det andra jobbet ligger en timmes restid hemmifrån....men kul att de vill intervjua mig iaf...

Tjingeling

Julen närmar sig

med stormsteg och jag fick det där samtalet jag väntat på! Samtalet om jobb....till mig! Jodå förra veckan ringde hon äntligen, kvinnan som jag träffade på stationen för ett år sen...hon som skulle återkomma...och japp, jag fick jobb i en månad och fick börja samma vecka. Så idag var det min tredje arbetsdag och trivs bra med det jag gör. Livet fick en till dimension med att få jobb efter uppsägningarna. Så hoppas på någon form av fortsättning iaf...jag tar en dag i taget.

Självklart är det annorlunda att jobba i en ny verksamhet men också spännande och utmanande. Det är bra. Julen blir annorlunda för mig och min familj. Men tänker att det blir jul iaf. Oavsett vad så ör det viktigaste att få träffas och njuta av varandra så länge vi har varandra. Kommer att sakna Mojen ,bonusarna och deras familjer men....alla kan inte vara på samma ställe och då är jag glad åt det som blir istället och njuter av de stunder jag har med alla.

Just nu ligger halva släkten i vinter kräksjuka. Vi var på ett fantastiskt dop i helgen och tyvärr smittades nog många då....Mojen kom hem från jobbet idag och mår sådär...själv har jag ännu inte blivit sjuk och hoppas på att slippa!! Så vilar i soffan för att mota den!!

Så julkorten ligger inte på min lista idag...får se när det blir...tjingeling

När livet blir svårt

pratade med mamma och hon blir orolig över att det är svårt att komma ihåg saker vilket är förståligt. Då får man göra det bästa av det och hjälpa till så långt man kan i situationen. Nu har jag iaf fixat ett autogiro till idag. Sen får vi ta resten så vi löser det på bästa sätt. Svårt är det när livet blir svårt att leva..på grund av händelser man själv inte styr över.

Själv ska jag på arbetsförmedlingen idag och ska bli intressant tycker jag och återkommer!

tjingeling

Mörkt ute

och rätt så trist väder då det snöar och regnar samtidigt. Men det är fredag idag och en helg väntar igen. Veckan som varit har gått fort igen och jag har inte gjort så mycket mer än att jag har städat, stickat,vävt och bara funderat över livet.

Man hinner ju tänka en del när man går hemma och letar jobb....tittar på tv på olika debatter och tänker...ja..hur tänker de kring arbetslöshet ålder och vad gäller mig?

inte mycket svar får man heller när man sitter hemma i sitt egna tänk.Det blir mest en massa frustration om varför man inte vill anställa en 54 årig kvinna i sina bästa år...

nå...man kan ju inte bara fundera heller, man måste ju söka aktivt de jobb som finns, vilket jag gör. Det tycker AF också...så får se till veckan då jag ska träffa min handläggare vad hon tycker.

Nu dök Mojen upp i huset...slut på frid och full fart...Det är fredag...

tjingeling

Underbara timmar

Har jag haft med min familj och första mötet med "LillMyran" gick så bra. Hjärtat svämmar över av lycka och glädje för den lilla familjen....att det har gått så bra men även av att bara vara där och njuta av de små fingrarna, lilla näsan, ögonen som försöker fokusera på något, men som inte alltid klarar det än...de små perfekta fötterna...det mörka håret...men också att få upptäcka likheterna med pappan och mamman..att se och lyssna på hennes andetag nära nära i en stilla omfamning..och minnas de första dagarna jag hade med hennes mamma...stunder som berört mig och som aldrig kunnat delas med någon annan än med oss två....de stunder jag haft med mina alla tre fantastiska barn. Minnen som dyker upp i närvaron med barn..och speciellt nu när den lilla påminner så fysiskt om mina barn...stunder att vårda har jag fått. Och att få möjlighet att träffa alla idag var ännu en stund värd att minnas...mamma, som fick rå om alla de sina idag...och möta LillMyran....för första gången och vi fick ett foto på oss tillsammans mamma, jag och dottern med LillMyran....mormorsmor fattades..tyvärr...kanske tittade hon på oss från en himmel fylld av ljus då hon såg oss...sin mamma, sin dotter, och sitt barnbarn och till sist sitt barnbarnsbarn...14 dagar idag...stor stund att få ett sånt kort.

Nu ska jag sussa och ladda om inför morgondagen...bebis fotografering, köra hem och sen öl och whisky mässa... Natti natt 

       

Ingen bra dag

Mötet gick inte bra igår, tyvärr inte jobb denna gång heller. Just nu är det dystert...

Igår

Fick jag ont i örat och fick uppsöka läkare igen...det var jour och både doktorn och jag blev lika förvånade eftersom det var han som gav mej första dosen av cortison i sept...han är en läkare som fått lite "skäll" av mig och som jag egentligen inte alls vill ha. Men han har uppfört sig väl sen dess så alla kan få en andra chans och här hade jag inget val....vi enades om att byta penicillin och köra en dunderkur. Tack och lov....idag har det vänt!! Börjat känna mej bättre efter alla dagar med förkylningen.

Fick iaf avboka tandläkaren i veckan för att vara säker på att inte börja hosta under operation. Ska träffa coachen istället och hoppas på att det gick bra idag då jag var på en första intervju på en tjänst som verkar bara vara gjord för mig. Vi är 15 i första urvalet av 130 st men lever på hoppet och min magkänsla, som var bra idag. En bra dag idag. Precis som igår. 

Först var vi till svärmor. Hon skrattade och ja en okey dag där. Sen for vi till M som bjudit in till farsdags lunch. Jättefint dukat med bordsplacering, en riktigt lyx lunch med god mat och en fantastisk efterättsbuffe! Vi blev kvar länge. Mysig eftermiddag och tror Mojen uppskattade iniativet lika mycket som jag. Kvällen blev lugn. 

Vi fick ju också oväntat besök på lördagen. Min fd svåger ringde och behövde sovplats en natt. Det var kul att träffa honom i lugn och ro, umgås så som vi inte gjort på länge. Han kommer alltid att vara " Lillebror" för mig...en speciell person i mitt liv, även om det går långt emellan att vi ses nu för tiden och är glad över att Mojen accepterar vänskapen. 

Han är fin...min Moje..har tur som har honom...och mina barn som uppdaterar mej om lilla Myran var dag som nu fått sitt namn. Ett fint namn valt med omsorg och kärlek.

Du är älskad av Mormor lilla Nora och snart,snart kan vi ses.

En vecka går fort

Och vi skulle åka upp och hälsa på "  Lill Myran"och hela familjen hade vi tänkt...nu blev livet inte som jag tänkt i det fallet. Igår var jag tvungen att åka till doktorn igen...penicillin och hostmedicin och bebisförbud vart resultatet. Självklart blev jag väldigt ledsen...hade sett fram emot helgen men vill självklart inte riskera något. Men har ju varit sjuk sen slutet av sept mer eller mindre. Har dålig motståndskraft igen. Så fort jag blir för trött och inte sover så kommer infektionerna som ett brev på posten.  Hoppas att jag blir frisk fort...har flera saker inbokade nästa v, bland annat en operation hos tandläkaren....så vila och ta hand om kroppen gäller nu..tur att jag har handarbete iaf...annars skulle livet vara ännu tråkigare. Tjingeling

Det är så fint

Att se mina barn visa bilder ,stolta föräldrar, stolt moster, stolt morbror och en morfar som skriver...ingen traktor men fin ändå...typiskt hans humor. Men troligtvis väldigt berörd av den stora händelsen i vårt liv. Är glad åt att jag fick prata med mamman idag, höra att allt var bra med  henne och att D varit ett fantastiskt stöd hela tiden. Jag är så imponerad över honom. Och glad över att han finns i mitt liv.

Igår fick jag plötsligt ett smeknamn i huvudet" Lill Myran" hon och jag som träffats redan innan hon fanns till. Hon kom och berättade att hon var på väg en natt i sena januari. Jag vaknade med en känsla som var obeskrivlig, och tänkte att det kan väl inte vara sant. Men så fick jag ett par veckor efteråt berättat att det var så att en liten mini var på väg....och jag visste helt plötsligt att drömmen var en sanndröm. Riktigt säker på mina " känningar " är jag inte men ofta är de rätt..om jag väljer att lyssna på mig. Nå..vissa tänker kanske att sånt där tror jag inte på. Visst det gör inte mig något. Jag vet vad jag vet. Så respekterar att alla inte tror det jag tror. :-)

Nåväl L ringde och erbjöd mig att ev åka med dom i morgon bitti för att kunna träffa Lill Myran men jag avböjde och väntar på att min eländiga förkylning ska ge sig till helgen så vi kan träffa dem då. Jag har väntat 9 mån, så ett par dagar till gör mej inget, snäll tanke av L iaf. 

November är mörkrets tid...så tänder ett ljus för att lysa upp dagen som varit tuff i vävstolen...

Tjingeling

Alla helgons dag

Vi tänder ett ljus för dig, du som inte längre finns hos oss

Vi tänder ett ljus för er, som vi mött och älskat men som lämnat oss 

Jag tänder ett ljus för de som är vilsna i höstnatten och som går före oss

Vi tänder ett ljus för er som någongång älskat oss

Vi tänder ett ljus så ni en dag kan hitta tillbaka till oss

Di 20141101

Mormor

idag hände det, jag blev mormor:-) min lycka känner inga gränser ver att den lilla familjen mår bra!!! Jag är så lycklig idag över att ett litet stjärnöga sett dagens ljus!

Lärdom

Det fungerar utmärkt att hyra hus utomlands och inte åka på charter! Det fungerade även för mej att inte ha stenkoll på läget, vilket  är svårt och mycket ovant för mig som måste ha koll på allt....men det har också gett mig en erfarenhet av att det fungerar även om jag släpper kontrollen.

Huset var härligt med sin trädgård och pool. Ungarna har varit fantastiska och hittat sysselsättningar och roligast var att se deras glädje då de badat, shoppat fina saker och haft roliga kommentarer i olika lägen. Även om det varit tidiga mornar och sena kvällar har dom varit otroliga. Tror också att dom hade det roligt på Porto Aventura och alla dess attraktioner. Jag tyckte att det var häftigt utifrån att om jag och Mojen åkt själva på en charter hade vi aldrig kommit dit. Nu fick vi uppleva det och min erfarenhet av nöjesfält och lekattraktioner är tyvärr inte speciellt stor. Jag mår oftast illa när jag åker  nått som hissnar i magen och fotograferade istället vilket var roligare för mig iaf :-) Fick också glädjas över att Mojen hade det roligt med barnen.

Dagarna gick fort och jag har upplevt många fina saker. Tyvärr lyckades jag ha sönder en sak när jag packade. Ngt jag köpt till Mojen och det gjorde mej jätteledsen. Vi kommer inte dit igen och kan köpa en likadan. Nå får se om jag kan laga den. Jag kan ju inte göra mkt åt det iaf nu.

Om Barcelona finns mkt att säga. En jättestor stad så man får åka dit igen kände både Mojen och jag och bo i staden för att se mer. Vi fick en bra smakretare  nu...skönt nog var vädret lagom varmt för att turista i tycker jag iaf. Och många fina vyer att fotografera vilket gjorde mig mer än nöjd med den dagen. Blev grinig när vi skulle äta utifrån att hon i kassan inte såg till så vi fick maten...men vi hann äta och åka hem iaf :-).

Så hittade vi till Tortosa, ett fint litet ställe med en hel del affärer och en fantastisk matmarknad! Jag hittade en sak till mini och klocka till mig:-) kunde inte bestämma färg så fick ta två...en tidig julklapp från Mojen. Kvällen avslutades med en riktigt härlig middag i huset och det blev en tidig kväll utifrån att vi skulle upp halv 3 för att hinna till flyget hem.

Det blev fina dagar av något jag inte kunnat tänka mig att få möjlighet att få uppleva eftersom jag aldrig blivit bjuden med på något liknande. Jag har varit nöjd  med att bara vara med på resan och är tacksam och glad över att fått den möjligheten att uppleva en massa saker tillsammans med bonusfamiljerna och maken. Tyvärr har tröttheten tagit över och jag önskar att jag orkat vara mer social men ja jag kan ju inte göra mer åt den saken.

Att vara hemma igen innebar också att jag fick det besked som jag trodde...intervjun gick inte denna gång heller tyvärr! Men får tänka bäst som sker även om jag blev ledsen över att inte få möjligheten denna gång heller.

Ta hand om er och dagen idag är din!

Jag säger tjingeling!

På resa

Det var en ny erfarenhet att flyga med Ryan Air. Det gick utmärkt. Vi var tidiga till Barcelonas flygplats och medans mörkret sänkte sig rusade vi runt och letade bagage och hyrbilar. Till slut kom vi iväg och det var också en liten cirkus för stackars M som fick köra i kaoset av gps och passagerare som skrek höger vänster vet inte....utifrån att vi försökte komma av vägen för att köpa frukosten...vi kom iaf till slut fram och kunde handla. Så sen tog vi oss till avfarten mot L'ampolla där en taxi kom för att visa oss till huset. i kolande mörker for vi in på små grusvägar upp i bergen in the middle of no where ! Till slut kom vi till huset som var larmat och ja...vi kom in...och tyvärr fanns inte något toapapper så räddningen för mig blev servetter och näsdukar.. Nå....natten gick och på morgonen utforskade jag och lilleman tomten med mamma L. Apelsinträden dignade av apelsiner. Det fanns kvittenträd, johannisbrödträd,citronträd och oliver. Så strosade vi runt ett tag och njöt av solen och allt som huset erbjöd.

Så åkte vi ner till centrum och checkade in oss hos agenten som vi hyrt huset av. Ungarna hittade en lekpark vid hamnen och sen promenerade vi runt och utforskade L'Ampolla. Vi hittade byns slaktare men när vi skulle handla var det stängt. 

Vi åt en riktigt smarrig lunch nere vid en restaurang med utsikt över hamnen. Sen handlade vi och for till huset, hämtade badkläder och drog till havet och badade. Mysigt. Kvällen spenderade vi hemma i trädgården och grillade kött till middag. Sängen var skön att krypa ner i sen! 

Ja det var torsdagen och fredagen...inget samtal som jag väntat på..däremot från Arbetslivsresurs på väg ner mot Skavsta...trevlig bara det. Tur nog har vi wi-fi i huset så man kan kika på lite jobb annonser att söka när jag är hemma igen. 

Lördagen tillbringades på Porto Aventura som är en nöjespark...en av Europas tredje största och under dagen gick jag över en mil och 15000 steg...M var värre hon gick 18000 steg.. Häftig park med massor av åkattraktioner och jag provade att åka gummiringarna som gick i en vattenbana...vem blev blötast?? Jo jag och Mojen...brrrr så jäkla kallt och blött det blev. Ända in i trosorna. Det var iaf kul. Dom andra åkte andra vatten grejor och jag fotade...kul det med. Mojen avslutade kvällen med att åka den högsta bergodalbanan som finns! Modigt! Vi köpte videon...och så fick han en tröja av sina barn en julklapp i förtid...I survived shambhala...stod det på den...väl hemma igen vid halv 11 så var jag rejält Trött i fötterna  och hade halsont vilket gjorde natten orolig...nå idag skiner solen igen och nu väntar nya äventyr. Hör ungarna skrika utanför i poolen....brr säger jag..tjingeling

ibland blir jag så berörd

utav livet. Att det är så som det är. Att människor som finns där berör mej. Att det inte är självklart för alla att vara friska eller ha ett jobb. Jag blir både ödmjuk och glädjefylld över människor som orkar tänka på andra fast dom är sjuka. Cecilia mötte jag genom hennes far och mor. Vi har flyktigt setts personligen, men mer i internetvärlden då jag läser hennes kloka ord både här och där. http://ekhemmanet.se/  Hon berör mig med sina texter. Sin kämpar glöd och sin kärlek till barnen. Läs gärna hennes blogg där finns många härliga ord.

Jag är ödmjuk och berörd av dagen idag

Ateljé fotokurs

Under lördagen så gick jag äntligen kursen i ateljé foto som jag så länge tänkt. Det var otroligt lärorikt och gav en hel del ny energi och inspiration till mitt fotograferande igen. Kanske studion kan komma upp hemma också igen. Kameran ska ju alltid följa med men ofta blir den hemma...nå får väl ändra på det nu då.

Så var vi på kalas igen och firade M som fyllde i går. Fantastiskt trevligt och god mat bjussade hon på och tänker att det är alltid så enkelt med bonusbarnen. Skönt att det är så. Allt är naturligt och deras mormor är lika trevlig som deras mamma var. Skönt för barnen också att alla kan umgås. De är en familj tillsammans i det nya som är. Stort tycker jag att det är att det kan vara så. Vilket det inte varit i min värld och det är tråkigt men jag gör iaf så gott jag kan idagsläget för att försöka vara så bra jag kan mot alla i min familj.

Respekt. Ordet som inte användes av en person idag! Jag blev så ledsen och upprörd över samtalet idag då mamma ringer och berättar att hennes fd särbos dödsannons står i tidningen! Hans systerdotter bemödade sig inte ens att ringa mamma och berätta att han dog den 9 okt! Magstarkt fegt och taskigt gjort. Även om hon tagit över honom utifrån att han blivit dement och skeppat iväg honom till ett boende utan att mamma fått säga hej då så hade vi honom i vår familj i 14 år!! Han var också en person som vi fått en relation till även om slutet blev tragisk och för oss blev det en förlust när vi inte fick säga hej då. Nu är han borta. För mamma vart det en chock eftersom hon försökt ringa honom och dom hade stängt telefonen. Hon ville prata med honom och hade bestämt sig för att hälsa på honom....nu hann hon inte. Sjukdom rår man inte för och vi kunde inte hjälpa honom utifrån att vi var inte juridiskt ansvariga då han vart sjuk. Det var hans systerdotter som sa att vi skulle inte bry oss längre utan hon skulle ta hand om allt. Jag kände det som om att jag skulle hålla mej ifrån honom. Och ja livet är oss till låns. Vi vet inte vad morgondagen har i beredskap för oss, men vi får ändå ta emot dagen som den är och göra vårt bästa av den.

Carpe Diem, T jag tänder ett ljus till ditt minne i kväll och hoppas du har det bra hos änglarna!

Vinter

idag snöade det..visserligen låg det inte kvar men flingorna dansade ner då jag var på ett möte i morse . Så idag bokade jag vinter däckbyte till veckan. Det ör dags tycker jag utifrån att vi ska norrut snart igen. I helgen som var firade vi bröllopsdag i Gävle på fredagen. Hade bokat bord på Matildas och det var fantastiskt gott! Oxfilén smälte i munnen och vinet var perfekt...en lyckad bröllopsdag. Sen åkte vi till Sundsvall på lördagen. Mysigt att träffa alla barnen igen. Vi lagade pizza ihop och myste. Sov hos äldsta dottern också vilket fungerade utmärkt. På söndagen åkte vi tillbaka och passerade mamma på vägen ner. Så fyllde H år och vi smet in till dem på sluttampen av kalaset. Intensiv helg, men mysig.

Om en vecka är vi på väg mot Spanien...spännande värre...om en vecka vet jag resultat av dagens möte...och ja en vecka går ju fort.,,i min värld rusar dagarna snabbare än jag hinner med. Nu är förkylningen över för den här gången iaf och hoppas att slippa den nu...men dagis barnen är rätt duktiga på att smittas :-)

Nu är det dags för mat tycker jag...Ikea here I come:-)

Tjingeling 

Skönt

att veta varför jag hela kvällen gjort saker som varit mindre bra för mig som att äta och dricka onyttigheter..det är ett steg i rätt riktning :-) samtidigt har jag gjort saker som varit bra för mig under dagen. Och är glad åt boken jag läser som hjälpt mig att förstå och se...återkommer! Tjingeling

Så har dagar gått

i höstens färger vilar dagarna nu. Det är kyla och är tacksam över att det var då varmt i helgen då jag tveksamt följde med till Klitten. Alla var där för att hjälpas åt med grävning och flickorna skulle baka tunnbröd vilket de gjorde. Ångrade att jag följde med utifrån  hostandet och kände mej mest onyttig eftersom jag inte bidrog alls utan var mer i vägen. Känner inte mig så delaktig i stugan eftersom den inte är min och aldrig blir det heller. Det innebär att jag bara att jag låter andra styra och bestämma hur det ska vara. Ovant men jag vänjer mej. Inte för att jag inte vill men om det finns flera starka viljor lägger jag ner. Har inget behov av tjafs utan läget är som det är.

Nåväl, väl hemma så tog jag tag i doktorn igen på måndagen och äter nu cortison i ett par dagar. Ingen bakterie infektion men rossel i luftrören, och blir andfådd och trött av inget. Så tar det lugnt och vilar. Synd för hade fått jobba om jag inte varit sjuk och behöva fylla i alla knäppa papper hit och dit. Men så är det. Ska söka lite jobb i morgon och aktivitetsrapportera till Af.

Livet går sakta framåt och jag känner att jag är på väg mot nått nytt....nya mål står i sikte och det känns skönt!
Tjingeling

Jag fick

Jobba i 11 timmar på dagis vilket var riktigt kul. Dagarna flöt på och det gick bättre än jag trott med stojiga barn. Eftersom M jobbade kändes det tryggt att vara där första gången. Men nu fick jag inte njuta av jobbet så länge som jag hoppades på...dagisbacillerna tog mig på lördagen. Vi var till landet och på lördagen var vi till Sundsvall och träffade dottern och sonen...tyvärr var lilla sessan inte där men hade en fin dag med resten av familjen. Lyssnade på mini som växer och som är så efterlängtad. Sen åkte vi hem och då blev jag sjuk. Trist nog....annars hade jag fått jobba den här veckan med. Nå det kommer fler dagar tror jag nog. Annars vore det ju märkligt:-). Dagis bacillerna är ju många.
Tyvärr blir jag så dålig i luft rören pågrund av astman och i går blev det rossel igen och lite feber så läkarbesök och hjälp att få loss skiten väntar idag... Onödigt tycker jag men vet när det inte går att göra mer själv...

I övrigt missade jag jobbträffen med resterande kollegor i torsdags pga att jobbet tog all energi. Och sen i ärlighetens namn var inte alla inbjudna heller och ja...det kan vara kände jag. Har kontakt med dem jag vill ändå.

Nu vila...tjingeling

Soliga dagar passerar

Och skogen har fått besök av mig ett par gånger. Ingen svamp tyvärr men älgflugorna gillar mej...inte jag dom kan jag säga...äckliga är dom. Såå får se om jag ska ut ngt nästa v eller inte. Det ska regna i morgon och då blir det en hemmadag...skönt....

När jag sitter och slösurfar på FB i kväll dyker en bild upp...ler lite utifrån att det är en hel del av det gamla " innegänget" från det jobb jag lämnat. Ler för att jag såg så tydligt första gången jag klev in på jobbet grupperingarna och känslan som infann sig. Och idag är inget förändrat....vi är en grupp som aldrig hörde till de andra i  " innegänget" och den gruppen var de som uteslöts och uteslutes fortfarande. Det pågick ett socialt mobbningsspel där jag i dag inte behöver vara delaktig i. Skönt nog kan jag bara kallt konstatera hur man olika vi tänker och handlar. Är inte förvånad över att jag aldrig kände mig hemma på min nya arbetsplats och i det sociala spelet, och är glad åt att jag inte behöver spela det längre. I'm free....att göra precis som jag vill :-) skönt....

Tjingeling

Svalde

Och tog mamma till stugan för att äta surströmming som var hennes önskan. Inte min pga att magen inte pallar det, men det gick bra med magen tack och lov. Det var en fantastiskt skön dag med sol och värme. Mamma tog färdtjänst hem och jag for en snabb sväng till syster yster innan jag for till min fina x svägerska och vän I. Sov där och vi pratade länge och hade det trevligt. Tiden gick fort och det samtal vi hade fick mig att reflektera över min situation med mitt möte med läkaren.

I har ju känt mej i i snart 40 år, och hon ser saker ur ett annat perspektiv. Lyssnade på det hon sa om mig och såg också att det läkaren skrivit i sitt utlåtande tolkas på ett annat sätt än mitt. Han menade enligt I att mitt mående uppkommit genom ångest och att jag fått spänningstillstånd och värk av den. Det kunde jag förstå då I förklarade hur hon tänkte. Och när jag själv ser hur min uppväxt varit och hur min inre stress och otrygghet uppkommit av de facto att ständigt leva i omedveten stress att bli lämnad förstår jag det. Kroppen är omedvetet på väg, på flykt. Den kämpar ständigt med spåren i hjärnan. De spår som signalerar otrygghet fast jag idag lever i en trygg relation med Mojen innebär det inte att känsla och förnuft alltid kopplas ihop.

Det är en jättesorg i att förstå hur mitt liv sett ut och att min mamma är en så stor del i detta. Tyvärr. Jag som helt plötsligt förstår hur hon styrt mig i rädsla att göra som hon ville. Självklart tror jag inte att hon förstått vad hon gjort men det gör ont att se det. Att se sin älskade mamma bli något helt annorlunda. Hon älskar säkert mig och mina barn på sitt sätt men att förstå hur hon genom att skrämma upp dem och mig genom hot kändes minst sagt för djävligt...hon har ju lärt mig ett sätt som också gjort mer skada både mot mig själv och mina barn, och jag är glad åt att se det. Då kan jag göra något åt det. Så idag ska jag ringa hennes handläggare på kommun och prata om ytterligare insatser så jag slipper städa åtminstone. Jag vill ha tid till mina barn och kommande barnbarn istället och ha trevligt när jag hälsar på mamma inte flänga runt som en furie...min ångest kan ju minska av att jag vet att hon har det bra också. Och jag mår bättre. Det är iallafall saker jag kan höra något åt.

Tjingeling

Längtan

Mojen blev kidnappad i går av sina kompisar...och hamnade i Edinburgh. Det blev Skottland trots allt för honom på 60 årsresa. Han har det bra och är så glad för hans skull..men saknar honom väldigt mycket. Vi har knappt setts innan han drog...så tur är väl det att jag saknar honom. 

Är hos mamma just nu. Jag vet att jag ska vara glad åt att hon finns men känner mej bara irriterad just nu på henne. Det är ångest att vara här och se hur livet förfaller och hennes ovilja till att ta in hjälp utifrån. Det stressar mig för allt hamnar på mina axlar. Mina önskemål blir inte prio ett utan hennes ego går först.Att hon ska flytta till en servicelägenhet bad hon mej aldrig mer att nämna idag för att hon blir så ledsen, jo jag förstår men om man inte kan klara sig utan hjälp är det ett problem. Det gör mig ledsen att det är så här. Orkar snart inte med mer och då blir hon helt enkelt tvungen att ta annan hjälp. Det värsta av allt är att hur mycket jag än gör för att hon ska ha det bra så är det ändå fel och inte tillräckligt. Skuld och bitterhet är vad som blir kvar inte kärlek och glädje. Det blir tungt att åka hit.

Idag blev allt kaos och tänkte åka härifrån. Men som vanligt låter jag mitt dåliga samvete styra mig och frågar mej hur mycket skit jag ska behöva ta? 

Imorgon är en ny dag och snart är den här helgen över. Trist att känna så men just i nuet är det inte kul att vara här. Jag hoppas att jag kan känna glädje igen över att jag har mamma kvar men just nu är den glädjen väldigt avlägsen.

Rehab

Är i Särna på uppföljning igen och har kämpat både fysiskt och psykiskt med mej själv ett par dagar. Insikter och handlingsplaner. Det har gått bra trots allt tycker jag och i morgon är det dags för hemfärd.

I helgen firade vi Mojen och  var ett härlig kalas med många skratt då hans barn visade sina humoristiska sidor på flera sätt. De hade satt ihop en film som de visade som fick alla att skratta gott. En tår i ögat kom på mig när jag förstod att Mojen och jag skulle resa till Barcelona med hela bomusfamiljen! Det var deras present till sin far. 6 dagar i ett hus som de hyrt där vi ska tillbringa dagar tillsammans. En otroligt fin gest och present. Är glad och tacksam för det! Mina barn var också med med respektive och deras närvaro var present nog, men de hade också fixat en fin whiskey och en sort han inte hade vilket var enormt roligt! Mojen var nöjd och jag med kvällen. Hoppas gästerna också uppskattade den.

Så hade vi fotografering på söndagen. Otroligt snällt av L tt ställa upp dagen efter. Det blev så lyckat. Dagarna flög iväg och kände hur mkt jag älskar min stora brokiga familj. Är tacksam över att ha den. Verkligen.  Nu åter till verkligheten...film väntar och önskar er en trevlig kväll!
Tjingeling

Brev 2

Var långt och läkaren förklarade mer hur mina prover låg. Han bad om ursäkt och hoppades att jag vill träffa honom igen. Tror inte det. Ska träffa min ordinarie läkare idag så får vi se. Har forfarande inget jobb, men ev kan det bli ngn timme snart. Smög mig in i min lokala garnaffär igår igen och provade att serva kunder och slå i. I kassan :-) trevlig. 

Nästa v ska jag till Särna igen i tre dagar..sen får vi se vad som händer. Innan dess så ska jag laga mat åt ca 30 personer i morgon är det fest och mina älskade kommer.ska bli sååå mysigt!

Så har lite att pyssla med idag...tjingeling 

Det kom ett brev

Från läkaren jag träffade. Alla prover var bra, men han skrev inte vilka prover?! Sen skrev han att han hoppades att jag mådde bättre efter vårt samtal?!  Då brann det till hos mej...jag skrev ett brev till honom och klinikchefen där jag beskrev hur kränkande hans möte med mig varit och sen ringde jag till VC och fick prata med en sköterska som blev stum över bemötandet och berättade att intyget jag begärt hade skickats till FK och inte till AF. Intyget var inte kul...ett mycket kränkande intyg i mina ögon. Samtalet slutade i att jag gick en ny tid hos min Dr som är tillbaka nästa v...skönt att prata med en sköterska som fattar att jag bara är trött, och utmattad. En som förstod vad jag sa.
Så nu tar jag en dag i taget.....i morgon fyller min älskade Moje 60 år. En dag att fira:-) tjingeling

Har

Återhämtat mej från gårdagen. Men har fortfarande svårt att förstå läkarens ignorans och bemötande. Själv kanske jag borde gjort som han sa att andra gjort, rest mej och gått..

Helt plötsligt

Har jag bara ångest! Det är vad han säger, jag har ingen fibromyalgi och inga rastlösa ben och ingen värk, utan jag är i behov av en psykolog som kan hjälpa mig bli mitt rätta jag! Jag är inte hjälpt av att bli sjukskriven. Utan alla symtom min kropp förmedlar är bara ett sätt att hantera ångest. Han undrar om han förnedrar mej genom att han säger som han säger? Att han anser att diagnoser är bara ett sätt för doktorn att slippa sin egen ångest över att han/hon inte kan hjälpa patienten till att bli sitt själv?

Förstår hans resonemang men har svårt att ta till mig det när han jämför mitt tillstånd med ett barn som får ett syskon och som protesterar med att bajsa på sig för att få den " gamla" känslan av sin mamma som ägnat sig åt syskonet och i barnets ögon förändrats till någon han inte känner igen. Då barnet bajsar på sig får han lindring i sin ångest då mamman blir sitt " gamla" jag mot honom...

Läkaren säger också att jag förmodligen kommer att få mer värk nu efter vårt möte och mina tankar fladdrar mot orimligheter jag inte vill...helt plötsligt sitter jag och stirrar på en vägg och tänker, jag vill inte leva! Jag ville bort från den sorg och ångest som helt plötsligt finns där.

Tar en del prover och sen blir jag lovad att få ett intyg till arbetsförmedlingen för att kunna hitta ett jobb som ger mig ett bättre yrkesliv och en mening utifrån min förmåga. Jag får också en remiss till psykolog men tills dess ska jag leva som vanligt.Söka jobb, leva...i min ångest som jag ger till kroppen i form av värk ?? I hopp om att doktorns remiss ska hjälpa mej att bli mitt rätta jag och leva med den som är jag?

Jo jag är förbannad. Just nu är jag arg och väldigt ledsen över mitt möte med ytterligare en person som förändrat mina tankar, eller förvirrat mej ytterligare kanske jag ska skriva, för nu vet jag inte vem jag ska tro på. Jodå jag vet att jag har ångest, det har alla mer eller mindre i olika situationer. Jag vet också om hur mina undvikande beteenden är. Och jodå jag har pratat med psykologer, samtalat med terapeuter, kuratorer och andra personer inom psykvården sen jag själv kunde be om hjälp. Naket och rättframt skriver jag om det. Alla har haft sina teorier i sitt sätt att hjälpa och själv har jag farit upp och ner i alla dessa samtal och den som ändå har hjälp mej är min friskgymnast. Han gav mig verktygen att hantera min ångest då den dök upp, han lärde mig hantera mig själv att bli den jag är med det jag har. Han lärde mig att känslor inte var farliga och han öppnade dörrar i mitt inre som varit stängda.

Tom läkaren tyckte att jag var en klok och medveten person, vilket jag faktiskt är. Alla säger samma sak och jag vet att det är så. Och faktiskt så vet jag också mitt behov av vardagen och livet. Jag vet faktiskt redan vem jag är. Mitt förflutna kan jag inte ändra på, det som skett har skett. Jag har accepterat mig som den jag är inuti och försöker leva det liv jag vill och kan ha utifrån det. Jag är lycklig även de dagar jag vaknat 13 ggr en natt, jag är lycklig även när jag har värk. Jag är tom lycklig när jag har ångest, för då vet jag att jag lever. Och självklart vill jag inte dö, det kommer jag att göra en dag iaf, jag behöver inte dö för att hantera livet. Det var bara en automatisk tanke där i väntrummet just de fem sekunderna världen rasade. Sen reste jag mig igen och grät en skvätt så som jag brukar och kände kämparglöden återta livet i den 6 e sekunden.

Det finns ljus även i de mörkaste stunderna, bara vi väljer att se dem. Vi har fått livet till skänks och det är vår uppgift att leva det så bra vi kan, även då dagen inte blev som vi tänkt oss.

Så..en dag idag, i morgon är det en ny dag och nya möjligheter...en klyscha som håller.

Tjingeling

Jag fyllde år

Igår. Tiden går konstaterar jag. Idag ska jag träffa doktorn och har funderat över hur jag ska kunna förklara min situation och få till mötet på nästa sätt,jag hoppas han förstår. För det är tyvärr inte många som förstår utifrån att jag är så bra på att sätta på " Måbra" masken. Men har lovat mig själv att ta bort den i dagens möte...det får bära eller brista. Det är dags nu...att bli sann mot sig själv.

Nu är det vardag igen

Vi har landat i hemmet igen efter 6 fantastiska veckor med kanonväder. Väldigt stolt över att vi har byggt en hel bod i sommar och ändå hunnit njuta däremellan. Visst vi har väl kunnat suttit vid stranden och läst mer men då hade inte mamma kunnat varit så mycket som hon varit med oss i stugan så, det blev så detta år. Nästa sommar vet vi inget om. Så vi har gjort det bästa av denna sommar och tycker nog att jag fått tanka om lite mitt i allt sökande och funderande över jobbliv. 

Så ett litet collage över bygget.

Idag är det dags att besöka ortopeden och fikamöte med tidigare kollegor och ska bli mysigt!

Tjingeling

Sommaren

Har varit fantastisk med alla underbara dagar av sol och värme. Vissa dagar har varit mer sköna än andra utifrån var vi befunnit oss. Nu är det sista dagarna som vi njuter av Mojens semester och vi har laddat inför kommande dagar av höst. Får känna mej privilegierad som fått uppleva denna sommar i frihet av jobbsökandet. Det börjar droppa in mer jobb och jag ska ta och skanna av marknaden nästa vecka. Har iof skickat ansökningar även i sommar men det har varit relativt lite att söka.

Mamma kommer idag, hon har varit här ett par gånger under sommaren. Mina sessor kommer också med sina respektive...lillsessan är redan här och ho nog sambon har varit här en del i sommar vilket har varit mysigt. Storsessan har det tufft med illamåendet och har svårt att åka hit i värmen och har varit hit  Men idag kommer dom iaf och det blir mysigt! 

Igår färgade jag garn och kände mej lycklig :-) vad lite som behövs egentligen....haha...sol vatten färg och garn så är jag glad länge! Ska färga lite till idag tänkte jag så får vi se hur det blir...

Njut av dagarna nu...tjingeling

Dödens påtaglighet

Tyvärr är det flera uppdateringar på Facebook som handlat om dödsfall i familjer senaste halvåret och den blir påtaglig när de äldre i vår omkrets försämras. Tur nog vet vi inget om när eller hur det ska ske så jag försöker se dagen för vad den är ytterligare en dag i livet! 

Våra dagar handlar om byggnation av förråd och toa på landet. Underbara dagar av sol och en fantastisk ledighet. Jag saknar jobb men inte livskvalitet,utan gör dagen till den bästa av dagar. Vi målar,snickrar, badar, pausar och ser på film på kvällarna. Dödströtta av dagens arbete. Själsligt och kroppsligt tömda på energi ligger vi vid sjön och tittar på stillheten. Tar med dagarna till höstmörkret för att minnas de finaste av dagar. 

Tyvärr sitter jag på hälsocentralen med en ond fot eftersom jag snubblade in i bygget häromdagen! Det gjorde inte ont direkt utan blev värre under gårdagen och natten var vidrig av värk. Så man får göra det bästa av det hela och hoppas på att det snabbt går över!

Det är lite fascinerat att lyssna på samtalen i väntrummet ;-)

Tjingeling

Magiskt möte och livet

vi hör dem när vi sitter vid sjön och njuter av solen och ser dem flyga runt våra huvuden. Tornfalkarna skriker och flyger tätt ovanför oss och rätt som det är ser vi det, boet med de ulliga små grå ungarna. Det är magiskt att se dem så där nära..med kikaren ser vi dem klart där uppe i björken vid sjön. Det är 3 ullbollar som får mat av både mamma och pappa och jag ser andäktigt på när de kommer och går ner i boet med tysta vingslag och ger de skrikande ungarna mat...swish så är de ute och flyger runt oss för att leta mer mat åt de hungriga små.

en kväll är vi ute och letar ett till bo,men håller på att bli uppätna av knott och när vi kommit hem ser jag en samling fåglar på telefonlinan i kvällssolen...där sitter 6 st och spanar och putsar fjädrar....tar kameran och närmar mej dem för att få en bild men ja..de är ju rätt kloka av sig så de flyger...och jag går hem med tunga steg tills jag får se 2 Tornfalkar flaxa i ett träd ovanför mig och ser helt plötsligt en som sätter sig i björken med sitt byte...den kikar på mig men äter sen upp maten i lugn och ro och jag kan skakande fotografera händelseförloppet...hinner tom hämta Mojen så han får uppleva den stunden med mig. Det är lätt att förstå att man kan bli biten fågelfotograf...och önskar att jag haft stativ och ett superzoom...men tyvärr..inte den gången.

Tornfalk i solsken en julikväll 2014

lite senare kanske...vi har ju en del djur där på vårt zoo som jag börjat kalla det...salamandrar, sork,möss,paddor,ugglor,tornfalkar, stjärtmes,mink,bäver,älg,rådjur,räv,snok, och en del grodor finns väl där i bland också..spindlar finns det också..huggormarna har vi inte sett på ett tag, men pissmyror finns det gott om...Så en del fina växter, hittade Jungfru Marie nycklar också på vår promenad till bäcken...

Jungfru Marie Nycklar

I övrigt så har vi haft ett par fantastiska dagar i stugan i Älvdalen med alla bonusar och deras respektive och fixat klart det sista med skorstenen. Sen packade vi in en del saker från L´s hus som har blivit sålt. Det är sorgligt men livet måste gå vidare för bonusarna och deras familjer. Önskar att L fått vara med och njuta lite mer men, tiden vi har här på jorden rår vi inte över själva.

så vi drog norrut på måndagsförmiddagen och har påbörjat bygget av boden. Vi fick besök på tisdag em av L och familjen som skulle åka till Finland för att fira Ms mormor som blev 100 år! När de åkt avlöstes de av H & S som var på väg norrut för att hälsa på vänner. 2 fantastiska dagar med otroligt fint väder.Det var nästan så luften stod still ett tag. Så torsdagen ägnades åt att byta ett däck då vi fått pyspunka...vi var också och åt med S & H innan dom for norrut...och vi åkte och handlade mer suggor och mat och sen var torsdagen slut....fredagen fortsatte med fint väder och vi spikade klart golvet. Mamma kom och sen kom lille man och stora sessan och åt middag. Det var super mysigt att få rå om dem en stund.

Lördagen kom och vi hämtade mer virke eftersom det tagit slut...sen så kom lilla sessan med M och åt middag sov över och vi hade det mysigt. Vi fick lite hjälp av M med bygge och annat som var otroligt bra att få fixat. Nu slipper jag oroa mej över det....så söndagen gick åt att snickra tills regnet kom...och vi åkte alla till I som kommit från sjukhuset och träffade hennes barn och barnbarn en sväng...sen hälsade vi på hos Syster Yster och så var det måndag...och vi gjorde klart på taket och virket tog slut och vi for till mamma och åt mat. Jag städade och sen så åkte vi söderut till Dalarna igen.

I morgon är det konsert med Lars Winnerbäck, så lite annat som händer...och det kändes ok att komma hem en stund igen.

Nu är det läggdags känner jag..vädret tar på kroppen...
Tjingeling

Resor

Vi har varit på en resa till söder och blev matförgiftad troligen av ostekt bacon i Ängelholm. Inte kul att göra 100 mil i bil då....nåväl vi kom hem och det var skönt att krypa ner i sängen hemma igen. Någonstans på vägen blev bilen skrapad på framskärmen...onödigt och tråkigt tycker jag att det var att någon är oförsiktig och smiter dessutom. Nå vi får se vad vi kan göra åt saken...

Just nu sitter jag i Älvdalen och lyssnar på sång av fåglar och hör vinden susa i träden. Dagen har varit härligt fylld av sol och vissa har jobbat ner sista delarna av skorstenen. Så nu är det klart! En tung börda är åtgärdad...

Molnen seglar lätta i kvällsbrisen och myggorna är ute på andra äventyr....det är magiskt en sommarkväll i Dalarna att ligga och kika på himlen som dansar förbi...

Livet är skönt...en dag i taget...

Bonusarna

Jag lånar bonusbarnbarnen två dagar och ler...märkligt nog så påminner dom om mina egna tjejer rätt ofta och det känns roligt att jag ser och uppskattar det så lång tid efter deras uppväxt. Igår flög E runt i affären och jag skrattade lite inombords eftersom jag såg likheten med lilla sessan...h är mer som storsessan och det är en ynnest att dom vill vara här med mig/ oss. Just nu sover dom gott på luftmadrasser i " gästrummet" tillsammans med vävstolar och annat skrot. Oj vad du har städat sa dom båda i går när dom kom:-) haha...

När Mojen kom hem gick vi på thairestaurang och åt. Flickorna tyckte att vi kunde göra det😊 och morfar smälte...haha. Nåväl jag köpte 15 liter jordgubbar i går och vid mellis fick dom äta hur mkt dom ville med vispad grädde....E åt 3 portioner! Men hon var lycklig😊. 

Idag ska jag laga pannkakor åt alla till middag och sen åker dom hem. Innan middag ska de få göra egen choklad till frukost då jag glömt köpa oboj...vad dagen sen innehåller det får vi se. En tur till bibblan kanske :-) tjingeling !

Öden

Märkligt så flätar sig dåtid sig samman med nutid och vem vet om det är just det som blir en framtid!

Ta det lugnt!

I helgen och försök att njuta av dagarna som kommer. Tänk på att det är fler än ni som är ute i trafiken och bättre att komma fram sent än aldrig!

Tjingeling

Midsommar

Året var 1993 och vi frös, det regnade och morfar låg för döden. Livet var tungt utifrån det faktum att jag kunde inte göra ett dugg åt det faktumet. J hade magsjuka och flickorna och jag var med faster I och firade så gott det gick. Jag har inget minne av att barnens far var med men ja kanske han var det. Vet att sommaren tillbringades med att åka fram och tillbaka mellan Lkp och Hälsingland med tre barn i bilen. Var rätt ensam minns jag och vädret som väntar i helgen påminner mig om just året 93.

Vi bjöd in alla barnen till midsommar men väder och andra omständigheter gör att vi firar midsommar själva. Men det går det också. Vi har lite att pyssla med och reder oss själva. Hade sett fram emot att ha alla där men det kommer fler ggr.

Nyss hemkommen efter en spontanfika med M på Kupolen, vilket kändes skönt! Slank in på Åhléns och shoppade lite bebiskläder på rean...sen dök vi in på Dea och hittade en blå tunika /klänning lika som jag redan hade i orange...men en st mindre vilket blev perfekt. Den orangea insåg jag var för stor och trodde inte jag kunde byta eftersom 14 dgr gått....dröm om min förvåning när de tog den och bytte st trots allt!! Dessutom var det rea nu och fick den för det priset! Snacka om att de har en nöjd kund som kommer åter!!

Nu är jag trött efter dagen som jag tänkt ägna till garnfärgning när barnpassandet uteblev men som landade i ett trevligt spontant möte istället.

Tjingeling

Det är stort

att få bli mormor. Trodde aldrig att jag kunde bli så berörd av att få besked om att det var en mini på g. Tanken gör mej tårögd av glädje. Att få en möjlighet att dela den stora glädjen och lyckan med de fina blivande föräldrarna. Glömmer aldrig dagen då jag fick beskedet då jag grät av glädje. Det var stort och vägen har varit krokig för de två, men nu litar vi på att Gud hört alla våra böner och att dottern och svärsonen ska kunna njuta av glädjen att bli föräldrar..

Så nu glädjer jag mig åt att äntligen kunna starta projekten som väntat ;-)

Tjingeling

Solen skiner

Och livet är okey även om det var tungt ett tag och inser att jag har det bra och gör det bästa av nuet.Förra helgen tillbringade vi i stugan i Klitten och rev ut skorstenen. Många minnen fanns från tiden då den nyttjades men den tiden är förbi nu. Nu blir förändringen påtaglig och det kommer andra minnen och nya dagar. I helgen slet vi med gräset i Hälsingland och lillsessan och svärsonen kom ner och firade nationaldagen med oss och mamma...kvällen var mysig då barnens farbror hämtade oss en stund för att kika på stugan han har. Sen satt vi ute och myste när syster yster och C dök upp för att dricka ett glas vin med oss...härliga nätter i ljuset som är nu....

Sen har jag gjort min dynbox klar...den läckte haha....ja så kan det gå...nå...får fundera på en lösning.

I övrigt händer det inte mkt på jobbfronten men jag söker det jag hittar och får ta det som det är. Stickar på en ny kofta och så stickar jag på något till lilla mini....japp jag ska bli mormor!  Är så glad för deras skull och ler varje gång jag kikar på mini. Har fått en bild från ultraljudet som jag bär med mig. Lilla hjärtat...är så efterlängtat!


Så livet ser ljust ut på många fronter och livet ska ju levas idag och njutas i!

Tjingeling

Jag har inte lust

Med nått just nu...men gör ändå..för att jag måste. Vet att om jag ger efter faller jag djupt och handlöst. Men det märks säkert i vissa fall i ansökningarna och hoppar till var gång det plingar till och ett nytt mail med tack för visat intresset dyker upp..telefonen är död inga intervjuer...en evig väntan på ett nejtack.

Hopas att en dag ska glädjen överskugga sorgen jag känner över att inte ha en vardag att gå till. Att se i sociala medier hur bra folk har det med sina jobb. Nej jag missunnar dem inte och jag vet att inte alla har det bra på jobbet...men min önskan om att ha ett jobb är stor. Att ha en mening i ett sammanhang.

Jag är trött, har mer ont men pressar på iaf utifrån att jag inte vill sjunka. Jag kunde dra täcket över huvudet i bingen och vara kvar där hela dagen....men jag vill inte det. Det finns ett liv att levas och en framtid på ett annat sätt och jag får leva det så bra jag kan.

Just nu är jag på väg in i en förkylning och det gör mig mer orkeslös och efter en intersiv söndag och måndag tar jag det lugnt och laddar om. 

Så är livet idag...i morgon är det nog bättre....tjingeling

Ljuset

Sjön och bergen speglar natt ljuset i den stora spegeln när jag vaknar. Ligger tyst och lyssnar på tiden som markeras av alla klockorna som tickar i otakt. Tänker att det är otroligt att det är så ljust i maj. Det är fridfullt och tankarna rör sig fritt en stund och bearbetar dagen tills jag sluter ögonen igen och förvirrar mej bort i drömmen. En dag gör sig redo för att öppna sina solstrålar och väcka mig igen...en dag till med nytt innehåll och nya möjligheter en fredag till i våra liv....

Önskar er alla en riktigt fin helg och njut av dagen idag. 

Tjingeling

Rätt ofta skrattar vi..

Eftersom vi hör lite dåligt både Mojen och jag uppstår emellanåt lite tokiga missuppfattningar....nå jag pratar otydligt sägs det...

Dagen samtal vid middagen..
Jag-Jag var ner till förrådet idag.
Han -Var du till gynekologen? Vad har du grävt i då??

Hahaha...ja vad säger man...

Det är i mötet det händer

Energi, utveckling och inspiration kan komma i ur mötet. När vi ser förbi ytan och lyssnar på personen vi möter. Vi är alla unika och genom att förstå och se det kan det kan vi själva växa som personer utan att vi trycker ner någon annan.

Vem vågar du möta idag för att utveckla dig själv?

Storstadsbesök och snickeri

Det var ju ett tag sen sist jag skrev och just ju sitter jag på tåget hem från Sthlm. En snabb tur fram och tillbaka för att göra en magnetröntgen. Märkligt var det att ligga där och känna vibreringarna runt kroppen..får svar om några dagar om min doktor jobbar vill säga. Tiotusensteg runt idag känns i fötterna och hittade lite kul saker att ta med hem, som blommorna och jordgubbar.Apelsinträdet fick vara...ska kolla i helgen på ett fikon istället;-) blomsterlandet har rea...

Det är kul att lyssna på folket som pratar runtomkring. Funderar och lyssnar. Har även lyssnat på poden Viktigt på riktigt med Livskafters Emma. Tänker hur fort tiden gått sen hon och jag tillsammans med L satt och fikade en .Hur våra liv förändrats och tänker hur bra det blivit. Mötte L idag på en spontanfika. Hon skickade ett meddelande och jag nappade och det var fantastiskt att träffa henne. En energi källa av stora mått. Det blir sällan men desto roligare är det när vi ses. Tiden går så fort bara. L vill man prata med länge!

Jag träffade också en person i morse på perongen som jag lämnat namn och telefon till. En person som söker människor till jobb. Bara rätt sådär i ögonblicket hände det. Väntar med spänning på att hon hör av sig. Allt av att vi började prata om regnet och våren som försvann....kul grej. Maj brukar vara start på jobb för mig...hoppas det blir så nu med. Ett steg i taget. 

Inspirationen är på topp. Mattan jag vävt är urtagen, eller mattorna ska jag säga ju...hoppas på att lära mej på måndag att knyta fansen på måndag. Dessutom har jag gjort en dynbox på landet. Det fattas lock och målning men sen så är det klart. Stod i regn och snön på landet och fixade ute under sista april och första majhelgen. Mojen gjorde fågelholkar så nu ser det ut som en radhuslänga på baksidan ;-)... Kul tycker jag att se när de flyttar in. I övrigt håller jag på med stickning och i måndags blev det keramik ;-) får se hyr resultatet blir av det...har dessutom fått ett förråd som ska inredas med mina kreativa saker och ser fram emot helgen så jag kan börja bära undan. 

Jag tar en dag i taget och njuter just nu...tror att allt löser sig så småningom till det bästa...en dag i taget..tjingeling 

Våren slår til

Och påsken har farit förbi. Vi tog det lugnt på skärtorsdagen och åkte till landet på fredagen. Trafiken var rätt ok och det kändes skönt att få till stugan inför säsongen. Skulle sätta in vattnet, vilket inte gick särskilt bra...en slang läckte rejält så vad gör man då? Ringer en vän som hjälper oss...jodå C fixade det åt oss och även om det blev en tillfällig lösning fick vi in vattnet! Vi blev också bjudna på en trevlig kväll hemma hos Syster Yster och C och promenerade hem till stjärnorna i den mörka vårnatten. Helt magiskt...

 Bäverfamiljen har sorg...någon smällde av ett ekande skott under kvällspromenaden tidigare under kvällen. Det är ett måste men inte speciellt kul...

Lördagen var intensiv hos mamma med påsklunch och nästan alla barn och så lille W som kom på besök och vann våra hjärtan..han är gudson till svärsonen och dottern . Han tillbringade ett par dagar med dem och fick följa med till mamma. Var totalt slut när vi åkte hem...blev mkt med disk mat och fixande...sen åt vi middag med I och innan tog jag tag i friggan för att göra plats för soffan vi ska hämta i Svall...för inför detta behövdes en säng tas ut och en bäddsoffa in i friggan ist. Behöver ju sovplatser för alla våra barn och dras familjer. Kvällen avslutades med tv efter trassel med mottagningen som vanligt....tack för den dåliga mottagningen Terracom...

Söndagen tillbringades i Sundsvall hos dottern som avlagt sin magister examen.God mat och många människor och fick en stund med sonen också. När vi kom hem gick jag ut och rev i rabatterna...behövde en stund för mig själv för i mitt inre var det en känslostorm av blandade känslor...var både ledsen och arg. Vissa dagar är tunga...både psykiskt och fysiskt och när kroppen inte vill blir allt ännu mer jobbigt.

Måndagen var strålande och vi åt årets första frukost vid sjön...så fint och harmoniskt..typiskt landet att alltid visa sin bästa sida då vi ska åka...

Tisdagen spenderade jag med H vi pärlade, åt lunch och hade det allmänt mysigt...lillasyster blev lite putt...men hon får komma själv en annan dag...

onsdagen ägnades åt jobbsökeriet och det är tufft och tungt...speciellt när man hör om folk som får jobb hur lätt som helst...det tär på mig tyvärr. Jag krymper dag för dag och det kräver oerhörd styrka att orka var dag nu.Men gör det jag kan för att förändra situationen...


Och nu ska jag väva en stund.....tjingeling

Du gör mig lycklig

Du gör mig lycklig

bara med ditt leende
bara med din blick
bara med din röst
bara för att du är du

Du gör mig lycklig

bara för att du lyssnar
bara för att du skrattar
bara för du glädjer mig
bara för du finns
bara för att du är du

Du gör mig lycklig

Di 2008

Hur är det?

Frågan från vännen kom då hon klev in i bilen...jag svarade sanningsenligt och hon lyssnade. Det var tufft men skönt att hon lyssnade och inte gjorde som alla andra...säger att det löser sig. Det vet jag också men hur och när?

Nåväl vi hämtade de andra och resan upp till Särna gick fort och smärtfritt. Många tankar under gårdagen, mycket prat, och mycket lyssnande och idag har vi olösta funderingar att fortsätta med. Vaknade flera ggr i natt och pigg halv sex...onödigt utifrån vår test och vägning på morgonen som gör att vi kan sova till nu i princip. Igår hade vi avslappning, blodtryckskoll, vattengympa och allt känns i den ledbrutna kroppen idag. Kvällens arbete har surrat runt i knoppen i natt...mentalt är det skit tufft att fundera på hur och vad man säger men också om hur jag tänker i situationer jag vill ändra mitt beteende till något bättre. Det är inte alls självklart alla gånger.

Det är ju lätt att tänka att jag inte får jobb pga det, eller det eller det...och bli deppig för att jag inte har ett jobb att gå till. Inga arbetskollegor att prata med och få inspiration av till stordåd, inget att känna ett meningsfullt sammanhang med och vara till värde i. Då måste man leta de större sakerna att finna mening i istället. Fylla tomrummet som uppstår och acceptera sorgen i det som sker. Jag är inte värdelös och sysslolös. Jag är arbetsökande med hopp om att någon ska inse mitt värde i sin organisation och ge mig möjlighet att hjälpa dem att nå nya mål. Att få möjligheten till att vara en värdefull pusselbit hos dem som kollega och arbetstagare. Kanske en utopi, men en önskan iallafall om att det sker inom en snar framtid.

Nu är det dags för en ny dag...nya tankar och tänker...det löser sig på nått sätt...inte idag men en annan dag... Tjingeling

För 6 år sen

Så blev vi ett par just idag i en stad vi ofta passerar. Staden kommer alltid att påminna mig om den dagen och dikten kom till på vägen hem mot staden jag bodde i då. Jag är oändligt glad över tiden som vi haft sen den dagen vi möttes och allt som skett. Vilken tur att jag vågade 

Foto:Diqueen

Resan

Med spänd förväntan

klev jag på tåget 

en fredagkväll

visste inget om det 

som väntade mig

På perrongen 

såg jag dig

 precis just då

fanns bara du

 där för mig

Vi reste flera mil

 för just då 

fanns bara vi

Tillsammans i

resten av vårt nya liv

Fylld av insikter 

reste jag igen 

bara för en kort stund 

ska jag återvända hem

För att åter få resa 

mot nya mål igen

Jag reser

mot något nytt

jag byter spår igen

Jag tänker nytt

jag tänker vi

för äntligen 

är all min kärlek 

så fantastiskt  fri

Di

Andas

Andas åt mig, där du står
på toppen av ditt liv
andas åt mig, fyll mitt liv
låt mig känna frid

Andas åt mig, tag mig
använd mig
att andas åt oss
resten av mitt liv

Andas åt mig, där jag finns
hos dig då du andas
bara för mig, fyll ditt liv
tillsammans med mig

Andas åt mig, tag mig
känn mig, jag fyller
ditt liv, med nya andetag
ännu en dag

Di 2008

Nytt besök

På Af och träffade en mkt sympatisk handläggare. Han gav råd och tips som kan vara värdefulla i framtiden. Just nu är inte humöret på topp, känner mig rätt värdelös och vilsen. Alla säger att jag borde få ett jobb med min kompetens men trots det händer det inte. Fel kompetens eller fel personlighet. Och af mannen sa ngt som jag funderar på...och ska fortsätta fundera på ett tag.

Nåväl jag försöker göra bra saker för mig istället och även om jag har svår värk gör jag saker ändå, väver mitt liv och försöker ta en dag i taget...och ser fram emot nästa v då jag ska en sväng norrut igen...

Idag väntar 8 års kalas och besök hos svärmor! Tjingeling

Vem är jag?

vill jag leva så här? Frågorna haglade i gårdagens Grays Anatomy och jag har också funderat på hur människor tar sina nära för givna....och konsekvenserna av när vardagen plöjer allt djupare spår i fårorna av dagen. Ja kanske borde vi vara mer rädda om varandra och göra varje dag till en lyxdag, fylld av värme och kärlek, leva dagen som den bästa just idag, inte förvänta oss att andra ska göra något, utan ta chansen att själva göra dagen som vi önskar att någon annan gör den...

kanske det låter trist och inte så bekräftande, men om vi försvinner i väntan på att någon "annan" ska göra vår dag så kanske vi vaknar upp och ser förvånande ut när vi väntar på något som aldrig kommer....och klart då blir besvikelsen stor....

nå...finns väl ingen bra lösning på förväntans problem mer än att kanske tänka...idag har jag möjlighet att skapa min egen förväntan istället för att vänta och bli besviken?Men vad vet jag....

Tjingeling

Lördag

Det var underbart väder ute och barnen kom och åt våfflor till lunch. Mysigt. Men jag var otroligt trött efter allt och Mojen mådde inte så bra efter fredagens whiskey race med J....natten var stökig och när alla gått efter lunch så somnade vi i varsin fotölj. Jag ute på balkongen i solen vilket var skönt och sen for vi till L och åt god middag eftersom hon ringde och bjöd tog vi chansen.

Vissa dagar blir inte som man tänkt men...dagen gick iaf..förhoppningsvis blir 7 årsdagen bättre...

Den här dagen

Var obeskrivbar...sorgsen,fin,vemodig,glad,rörande, berörande,kärleksfull och en dag att vårda som ett minne av ett farväl till bonusbarnens mamma. En dag av solsken och blå himmel i en salig blandning av tårar och skratt. Änglarna och bästa vännerna L och AK skrattade nog lika gott som vi åt Mojen i kväll..nu sover min älskade Moje sött, trött efter en av de värsta dagarna i hans liv....

I morgon är en ny dag och det är 6 års sen vi sågs första gången...livet måste gå vidare oavsett dagen idag, och är tacksam över det faktum att jag får vara delaktig i morgondagen och allt vad den för med sig!

Sov gott världen!

Så

Fick jag mig en tankeställare. Coachen sa hon att alla människor ansvarar för sitt eget beteende och att man inte ska på sig andras beteenden. Sant. Så fick jag morgonmail från Olof Röhlander igen. Alltid lika tänkvärda. Där skrev han idag om att bli vald sist. Och om hur han tror det påverkat oss. Han blev aldrig vald sist...jag blev vald bland de sista i skolan när det skulle göras lag osv. Jag vet hur det påverkar. Ändå är jag den som väljer mina egna vägar att gå.

Jag är den som väljer bort dem som inte behandlar mig med respekt....Det finns inte plats för de människorna i mitt liv. Vänner kommer och går. Några stannar och upptäcker mig, andra upptäcker mig aldrig, dom ville ha något för stunden och jag gav dem det...så som jag är... Givmild. Jag glömmer aldrig de som passerar, det är människor som påverkat mitt liv på något sätt. Tyvärr glömmer jag heller aldrig bort de som gör mig illa heller....det är något jag behåller..men ödslar inte energi på dom, utan försöker ta lärdom av deras personlighet och mina reaktioner. De hjälper mig att inte fastna utan kunna gå vidare. Jag nyttjar dem till att göra något bra.

Och

På natten mot fredag drömmer jag att jag befinner mej på en hög topp i Himalaya och blickar ut och världen är min....

När jag vaknade fanns känslan kvar av styrka och mod. Idag är känslan kvar. Om än lite tilltufsad av helgen. Av längtan och saknad av de fina som jag lämnar kvar i Norr. De jag vill ha nära i mitt liv, de som känns långt borta i vardagen. Men jag har valt att inte vara där de är och får leva med det så bra jag kan.

Insåg då döttrarna satt och planerade en lunch hur lite tid vardagen innehåller. Så att planera in tid med familjen blir ett måste för mig och dem. Spontanfikans möjlighet finns inte hos oss pga avståndet.

Men det ligger inte bara hos mig att minska avståndet i mina relationer. Det gäller vänner likaväl som familjen. Det är också deras ansvar. Att kontakten är levande och fullgod så att den är så bra som den går när vi har möjligheten. Det som fick mig att tänka var när M skrev om sin manma. Allt det hon inte sa och nu är möjligheten borta....ja livet kan vara för kort för att inte säga det vi vill till varandra. Och att bli påminda om det är viktigt för annars ägnar vi tid åt energi tjuvar som total tystnad över banala saker i många mil av det som är våra liv!

Livet är idag, ansvaret är bara ditt hur du tacklar dagen och människor bi det...glöm inte det!

Tjingeling

Byta fokus

Och inse att det kommer att så liksom snön smälter och våren blir sommar kommer livet också att bli annorlunda om jag byter fokus!

1111 inlägg

Hade jag gjort igår. Hm undrar vad jag skrivit om egentligen...;-)

Det går

En dag i taget just nu. Jag tycker att det varit tuffare än jag trott att bonusbarnens mamma dött. Förstår inte riktigt min reaktion men är glad att jag reagerar. Vi har pratat Mojen och jag en hel del kring situationen och det känns bra att vi kan det. Det har också satt igång tankarna på hur vi i framtiden själva vill göra kring arv och annat som blir komplicerat då vi båda har barn på varsitt håll. Därför bokade jag tid för rådgivning idag. Nästa v fick vi tid. Skönt nog är Mojen och jag överens om hur vi vill att det ska vara den dagen vi inte finns eller om en av oss dör förstås.

Veckan som gick var tuff på flera sätt utifrån. En massiv värk i kroppen och en påfallande trötthet. Förmodligen en reaktion på omväxling i väder och en stress över jobbsökandet. Har iaf varit till coachen och mer än att söka jobb kan jag ju inte göra just nu. På torsdag ska jag ha en provintervju igen, för att stärka mina svagheter i intervjusituationen....

Jag har också vävt en del, och kan ju vara en del träningsvärk med men jag rör mej också trots skavsår och tåont. Var på röntgen av tån och får se om det är hammartå eller benrester av något tåbrott då jag slagit i tån.

Nu ska jag åka till vävningen och se om jag kan göra några mattor


Tjingeling

Spår

I en sorg finns bara viljan att minnas 

De spår du lämnat efter dig i form av kärlek 

I en längtan av det du gav oss

Men där finns spår av ljus i solen

Då väcks hoppet om att änglarna dansar sin värme

In i våra hjärtan och lämnar spår av sin kärlek

I den längtan du gav 

Finner vi ro i spåren av din kärlek

Di 2014

I Gubbmyren

Just nu är vi i Gubbmyren. Åkte upp i onsdags men innan vi kom iväg var vi tvungna att byta däck eftersom vi hade punka :-( någon hade haft sönder däcket så vi kunde inte laga det. Tyvärr...så äntligen kom vi iväg efter lunch. Och landade i stugan sent på em. Lugnt och skönt med en tystnad som går att ta på. Vädret var inte det bästa när vi åkte för att hyra längdskidor. Det var inte bättre dagen efter heller men vi tog oss ut i spåret och kämpade oss runt 5 km...riktigt stolt var jag efter den rundan. Det var jättelängesen jag åkt skidor både på tvären och på längden! Sen åkte vi hem och slöade tills M&L kom med lilleman L för att vara med oss i ett par dagar. På fredagen åkte vi spåret igen och L hängde med. Det gick bra tills vi kom till sista km då hade snön rasat ner från en bro och naturligtvis var det vatten där...och jag plumsade i med pjäxor och allt...årets första bad var gjort...hem och duscha av sig dynga och kände mej rätt ok efter 5 km igen..hade tagit astmasprayen innan och det gjorde allt lättare. Har tydligen ansträngnings astma och ska försöka ta medicinen när jag ska träna för att se om jag kan öka min kondis lite.  Senare var vi ner och åt tacobuffe som var kanon. Kvällarna har vi ägnat åt spel och njutit av lugnet.

Idag sken solen från en klar himmel, men det blåste som attan..men det har det gjort mellan regnskurarna de andra dagarna med så...och vi drog till backen vilket vi redan bokat in...och jag åkte engång i stora backen...och ramlade, fick ångest och gick på tvären ner med skidorna tills jag tog av mig dem och gick ner till mer flack mark!! Slog i ryggen, armbågen och tydligen huvudet och märkte inte att jag nog bet ihop rejält tills i kväll då en tand delade sig mitt itu :-( och jag har precis gått in i en ny period hos tandläkaren...men ska kolla med olycksfallsförsäkringen vad som gäller...när jag kommer hem...tills dess får jag hoppas på att den sitter kvar i natt och inte ramlar ut. Eller att det blir nått annat tok med den. 

Det har varit fina dagar iaf trots vädret och jag ser fram rmot att prova skidorna i en mindre backe nära hemmet...

Tjingeling 

Af

Ställde mig i kö och väntade. Det var bara jag där i kön, först och ensam...ja inte helt ensam på af för där satt människor och registrerade in sig och då kändes det okej att vara klar med den delen iaf. Då klev en man ut och gick runt och då hade en kö bildats bakom mej och han klev fram till mannen bakom mej och frågade vad han ville ha hjälp med...och hämtade en nr lapp, sen gick han vidare till personen bakom honom och gjorde samma sak!?? Jag började känna mej upprörd där...och när han kom tillbaks gav jag honom blickar så han stannade och frågade mig samma sak...så fick jag nr 5...hm..2 före mig då helt plötsligt. DÅ hade jag hetsat upp mej...haha...jaha och vilken handläggare fick jag om inte denne otrevlige man som för övrigt inte tog i hand, eller sa sitt namn vilket är ytterst oförskämt..att inte säga vem man är iaf...borde åtminstone säga sitt namn...jaja...nu är jag inskriven och fått en massa papper att fixa med. Söka jobb gör jag men måste se till att aktivitetsrapportera också. Sen tyckte han att jag ska ringa runt till Företag och fråga om jobb...MEN njae...där går en gräns känner jag. Får väl fundera på andra lösningar tycker jag.


Bemanningsföretag måste ju finnas och kunna vara en fungerande väg tycker jag. Får kika lite på vad som finns.


Sen gick jag på vävkursen och gjorde klart mitt arbete. Varpade också till hemma vävstolen, så får vi se om jag har bättre tur denna gång. Sen vet jag inte vart all energi kom ifrån, gick och mötte Mojen, gick hem och bakade lite dalatunnbröd, satte en surdeg, gjorde en halloncheesecake och så stickade jag lite i soffan till tvn....


 I morgon släpper vi allt och åker på semester till Sälenfjällen. Ska bli sååå skönt att göra lite annat. Men först ska jag göra en Lasagne och baka surdegsbrödet som ligger på jäsning. Så har jag gjort lite aktivitet med jobbsökandet och samtalat med lite folk gällande tjänster....rätt nöjd med det. Är rätt nöjd över att ångesten släppt också så det så...


Tjingeling

Det ska gå

Är min tanke när jag vrider och vänder mej i sömnen. Jag måste se förbi ångesten som kommer  och rädslan som kryper i mig över tystnaden i det som inte sägs. Att vara trygg just nu trots att hela min kropp skriker flykt. Att våga vara kvar min egen rädsla och otillräcklighet här och nu. Att inte sätta min rädsla i centrum utan hantera det som sker med en ny distans. Att inte ta på mig andras känslor utan att ta hand om mina egna rädslor och bearbeta dom istället. Låta andra ta ansvar för det dom känner och vara trygg i situationen att inte vara delaktig i dessa. Det är svårt men det går, en dag i taget, ett steg framåt.

Att gå till AF idag och vara stor och stark redo för att söka jobb, att orka stå där och stå emot förnedringen jag känner i att inte räcka till att på ett år skaffat mej det jobb jag behöver. Det kanske känns banalt och inte rätt...men det är så det känns idag, en stor sorg över hela situationen.

Idag är jag inte speciellt stark och modig tyvärr....

1 mars 2014

Idag är jag officiellt arbetslös, lösgjord och fri från jobbet jag haft i 9 år och 9 månader....det är en märklig känsla. Men det kommer att gå. En dag i taget. Det har varit väntat och det är lättare att bearbeta det väntade.

Det mest oväntade hände i går. Bonusbarnens mamma dog i går morse, oväntat, plötsligt var hon borta. Ingen såg det komma, ingen anade att hon mitt i sitt nya liv skulle dö. Hon som planerat livet, sitt nya jobb, att hon äntligen var frisk, hon som varit här och haft sportlov med sina barnbarn. Hon som fyllt 60 år precis och som visat mig respekt i sitt sätt att ta emot mig som en del av sin familj. Min mans exfru. Mina bonus barns mamma. En kvinna som jag kommer att minnas varje gång jag
ser den lilla L's skrattgropar vilka påmint mig om hennes likhet med sin mormor sen den dagen hon kom. Allt detta påminner mig om hur bräckligt livet är och hur tacksam jag är över mitt liv.

Vi tar en dag i taget nu, Mojen och jag för att ge stöd åt våra kära mitt i deras sorg...som även är vår sorg...

I dag

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag 
och något alldeles oväntat sker 
Världen förändrar sig varje dag 
men ibland blir den aldrig detsamma mer 

Alf Henriksson

Ångest

vaknade i natt och låg vaken länge och funderade på hur livet ska bli egentligen. Ångest över att jag inte har något jobb och ska in i Arbetsförmedlingens händer 1 mars....försökte uppbåda kraft att orka vidare och släppa oron och sova..lyckades väl till sist...och ja jag kan bara försöka göra det bästa just nu. Blir bara så stressad när kollegorna får jobb, är jätteglad för att de får jobb, men samtidigt ökar min ångest över att vara "ensam" kvar snart...

Jag är ju inte sysslolös, men kan ju inte leva på det. Nåväl har iaf sökt några jobb under sista dagarna och mer kan jag inte göra just nu.

Jag har varit sjuk, maken likaså, och helgen gick åt till att bara vara. Jag är fortfarande hostig och rosslig i astman och lite orkeslös. Men det ger sig :). jag har även röjt en del hemma ändå och fått upp vävstolen till gästrummet vilket var kul. Gav bort lite garderober och bordet som ingen ville köpa ;) och så blev det mer plats då vi möblerade om och den stora vävstolen kan man fälla ihop ;) fiffigt OM vi nu skulle få besök...någon gång och någon ska sova över. Jag är iaf nöjd och får vi upp de hyllor vi tänkt så blir det kanon! Det blev ju inte någon symässa för L ´s make fick magsjuka och tur nog så orkade jag inte åka utifrån att jag hostade så förfärligt. Symässan står kvar tills i höst och då kanske jag fått jobb också så jag kan åka och shoppa loss ;)...vem vet.

Nåväl vi skulle åka norrut idag men avstår då det är klass 1 varning uppåt och åker i morgon bitti istället då det skulle bli bättre väder. Annars är jag lite lycklig emellanåt också..dels är jag nöjd med hemmet och allt runt det, men också med att jag i torsdags hittade ett par pjäxor som går att åka i för halva priset :) utifrån att jag vet att vi ska till Sälen snart och jag "stasade" mina ben i de andra och nu har jag pjäxor att åka i också!! JIPPI...så nöjd med det och är spänd på att pröva dom snart. Det är ju sportlov för många så kanske det är lite fullt i backen men ja, vi får se till helgen om vi kanske kan testa lite :)

Nu kurrar magen och jag ska gå och göra lite lunch och vänta på maken, sen blir det väl hockey hela em för att se hur det går i OS.

Som sagt, en dag i taget och är jätteglad över att jag åtminstone vet vad jag vill göra i mitt yrkesliv.. äntligen har jag landat i det som känns bra för mig och ja, sen om jag får jobb inom det området återstår att se!

Tjingeling

Feber

Och funderar hur det blir i helgen! Lilla L har magsjuka och det brukar ju smitta tyvärr...och jag med feber och huvudvärk...jaja det löser sig nog...finns saker som är mer viktiga än oss idag...

Tjingeling

Jag blev sjuk

Tyvärr så gav sig inte det halsontet...satt på Vävkursen och kände mig sämre och sämre. For hem och vilade och då hade jag redan under morgonen sett en annons om att någon ville skänka en liten vävstol på blocket. Jag hade sms kontakt och till slut bestämde vi att jag skulle hämta allt. Sagt och gjort, hämtade Mojen och fick hem jättefina grejor. Det var säkert värt 1500 kr om inte mer. Fick även med böcker och mönster med hur skoj saker som helst. Jag fick dessutom en bamsekram av henne som skänkte allt! En jättegullig vävstol dessutom. Ska försöka få ihop den och se hur den fungerar, just nu är jag bara så otroligt glad över att det finns människor som är så fina!

Här är trångt just nu, men ....glad mitt i sjukelämdet!

Tjingeling

Livet går i repris

kan man säga. Intervjun gick tydligen inte så bra som jag hoppades och jag fick besked om nej tack förra veckan. Då gick musten ur mej. Orken försvann och det kändes hopplöst att vara snart 54 år och inte fått jobb på ett år!! Intervjuer, ja jag har varit på en del, men ja, tydligen så är det något hos mig som gör att jag inte når fram till slut. Nå...känns rätt tungt just nu att få tillbaks fokus, självkänslan, och styrkan att orka söka jobb, vara på hugget och säga JAG är bäst!

Livet går i repris bara så där som det gjort förr, och även då har det ordnat sig, vilket det säkert gör nu också bara att det kommer att ta tid och ekonomiskt är det ju ett stort avbräck...det är ju inte det värsta, utan mer vad jag kan och vill jobba med.

Kroppen säger sitt, hjärnan annat. Det är svårt att få allt att komma ihop till en bra mix. Tyvärr har jag slitit hårt under flera år och det har drabbat kroppen och psyket. Självkänslan har dalat av sjukdom och annat som hänt. Även om jag utåt sett är en rätt klok och stark person, har jag också en inre svaghet som tar större uttryck än vad som är nyttigt just nu.

Har iaf funderat mkt i helgen då jag varit "gräsänka". Det var både och...att vara ensam...fredagen spenderade jag med L och L och åt lunch. Sen skulle jag vara "barnvakt" åt L...han somnade innan vi hade ens hade tagit ut grejorna i bilen :) väldigt jobbigt barn...haha...

Så jag promenerade i regnet/snöslasket tills jag hade ont i foten igen. Har en djäkla tå som inte går av för hackor i värk emellanåt. Ibland gör det ont utan att jag ens gått...så får se vad den tänker göra i framtiden. Har bokat in besök hos doktorn för fortsatt utredning av nacken och få magnetröntgen. Knät har blivit lite bättre och vissa dar är det rätt ok.Försöker ju gå åtminstone 10.000 steg så ofta jag kan nu med min sporre på handleden ;). Fitbit är bra tycker jag. Den påminner mig om att jag ska ta det där extra varvet.

Nåväl, lördagen spenderade jag ute på symässan en 45 min, det var lite kul tyger men börsen är rätt tom och jag ska åka på Syfestivalen på lördag så behöver spara tills dess ;)...Så jag åkte hem, packade lunch och div annat fika till dagen och åkte till vävlokalen och vävde ett par timmar..

det kändes dagen efter...igår var en lugn dag. Tapetserade klart i köket, bakade, gjorde en gryta och dammsög, bytte duschdraperi och handdukar...ja en lugn dag..hahaha...kan ju inte bara vara still en dag. Lugn på så sätt att jag aldrig gick ut och gjorde saker ute. Tog det i min takt. Avslutade också min tröja som blev sådär...skulle gjort den längre tyckte jag nog nu så här i efterhand, men det är inte så enkelt att ta upp direkt så får vara som den är. Den är otroligt varm iaf. Tänkte göra en poncho från start, men har rivit upp och gjort tröja istället. Kändes skönt att göra klart den. Gjorde också en maka till den socka jag först stickat för ett antal år sen och som legat i träda i en låda. Var också skönt att göra ett avslut av det. Sen kikade jag bland mina garner och hittade ett garn att bli glad av, lite svårt att sticka i så tänkte virkar nått i stället. Ja. En spindelsjal är på g....Tyvärr är jag en lös virkare och en lösstickare...får skärpa mig att hålla i hårt...men är svårt tycker jag. Speciellt med garnet jag har.

I övrigt, ja, många funderingar över framtiden, jobbsökandet, och fotograferingen ligger nere...har liksom inte lust med det. Kanske det kommer och tänkte nog ut lite snart.

Nu ska jag iväg på vävkurs igen, har lite ont i halsen idag tyvärr men får hoppas det försvinner..det är pysselkväll i kväll och vill inte bli sjuk! Har absolut inte tid och ork för det just nu...så det så!

Tjingeling

Om

Om

Ditt andetag möter mina läppar

Öppnar sig min själ

Tar emot dina varma mjuka läppar

Drunknar i ett andetag

När din kärlek värmer min själ

Ömt

Viskar livet sin närhet

Där 

När

Dina andetag möter mina läppar

Drunknar jag i min kärlek till dig !

Di 2014