Helgen gått

Och jag har inte gjort det jag tänkte. Ja pratat med kompisar via telefon ett par timmar och sen en blixtrande huvudvärk hela helgen.Katterna har varit lite upp och ner då inte husse varit hemma och bevakat varje steg jag tagit. Gnällt och pratat en massa. Själv tänkte jag börjat med julklappar till barnbarnen men ja luften gick ur. Så slog sorgen till och inser att saker jag behöver smälta måste komma först just nu och kanske oron över väntande förhandling också bidrar till min oföretagsamhet att orka göra saker som är roliga men också lite känslomässigt jobbiga. 

Borde tagit i och röjt i förråd och hemma. Saker jag inte behöver ha kvar men jag har ju himla svårt att slänga eller släppa saker som jag egentligen inte använder eller behöver 😅 och sen ta tag i att skanna in mina kort från livet och slänga de kort jag egentligen inte behöver ha som jag tagit en gång. Men där kommer ju barnens pappa också in igen och just nu är sorgen rätt närvarande. Märkligt att den är så nära och egentligen vet jag inte varför jag blir så ledsen. Ser barnen sakna honom och känns orättvist att sörja någon som man ”gjort slut ” med för 22 år sen. Men som plötsligt är så närvarande efter 24 år tillsammans. Känns orättvist mot maken i mitt liv att vara så ledsen fast jag förstår att det är normalt. Vi har inte pratat så mkt om hur han kände det då hans x maka plötsligt dog och hur han hade det. Han lever mer i nuet. 

Jag lever lite för mycket i det förgångna utan att egentligen veta varför. Jag skulle behöva lite mer av att leva här och nu och förlåta mig själv för det som varit och sluta gräva där hela tiden. Det går ju inte göra något åt det iaf. Tror jag blivit uppfostrad i att inte våga vara i nuet utan leva i sorgen. Hur kommer jag ut ur det? Nått att fundera över…. Nåväl nu har jag skrivit av mig lite och ska ta vara på dagen..Tjingeling 

Ja livet

Ett besök hos dr i onsdags och sjukskrivning ett halvår till . Jag hade ett ok möte så tänkte att allt hann vi inte prata om men hur som helst så blev resultatet att jag blev sjukskriven t.o.m. mars 2022 men vi får se hur det går med Fk som gk till Jan iaf . Tacksam för det. Fk ringde och berättade att de gk vilket var skönt. Den 20:e okt är jag i Förvaltningsrätten och har muntlig förhandling och hoppas det ska få ett positivt resultat . Vi får se…

Sonen ringde idag alltid mysigt. FaceTima med barnbarnen idag iaf två av dem. Också mysigt. Ja livet pågår och jag är hemma själv då mojen är i stugan med sina killkompisar och badar mm. Mysigt att han vill vara där. Snart stänger vi för säsongen och sen visar sig det vad som händer nästa år . En dag i taget leder också fram emot nått nytt. Plötsligt händer det sånt man inte kan påverka och då har man nya lägen. Idag hade man ceremoni för I som somnade i aug. Önskar jag kunnat säga hejdå men… ja allt blir inte som man tänkt alla gånger . Sköt om er där ute Tjingeling 

Drömmar eller mardrömmar

 Vet inte vad man ska kalla de drömmar jag har just nu. Gammalt skräp som dyker upp i sammanhang de inte hör hemma i. Perioden av minnen som väcks av musik jag hör, tankar på livet som en gång var. Livet som är. Olusten att göra något, tristhetstecknen och ja...brukar bli så här när jag är för trött och blir orkeslös, rastlös och lite deppig. Ser inte fram emot saker som jag borde....vet att det går över igen. Oron över läkarbesök, sjukskrivningen, tankar på alla dödsfall som ramlar på mitt i allt. Sorgen som liksom trängs med livet. Jobbet som känns rätt meningslöst för tillfället...ja...är nog så här den här tiden känns det som. Tiden som också innebar slut på sommaren, händelser i form av separation, flyttar, dödsfall under perioden som varit och kommer, dock längesen, men som ändå har betydelse, byte av jobbet som inte blev som man tänkt osv.

Jo jag vet att man inte kan ändra något som hänt, jag bara konstaterar att om man ritar en livslinje på saker som hänt i ens liv så är vi inne i ett gupp av saker som gjort mig svagare just den här perioden. Livet går upp och ner, idag kändes det lite mer ner....i morgon är en ny dag...kanske den känns uppåt igen...annars avvaktar jag till en ny dag...Tjingeling

ME/CFS ansiktet

Tisdag idag och jag är inne i ett skov. Rejält sånt. Skulle bromsa men men man vill så mkt också och så blir det då en rejäl krasch. Diarréer, huvudvärk, blåsor på olägliga ställen som mun och underliv, värk i kroppen, illamåendet, kräkningen, hjärndimman, koncentrationen flaxar ut, halsontet och feberkänslan, frossan och tröttheten.. ja så ser man ut som jag en dag som denna. 
Har sällskap i soffan av Frank eller av Folke som gör att man får stilla oron över att vila. Att bortse från att inte göra och vara borta från jobbet för att återfå kraft att fortsätta kämpa med jobbet. Förvaltningsrätten har inte hört av sig än och det är en spänd väntan på dagen. Läkarens tid om två v. Sjukskrivning som går ut nästa v.. mycket mardrömmar och svårt att sova gör inte situationen bättre alls. Vet iaf att en annan dag är det ändå bättre om jag tar det lite lugnt nu… 

Egentligen vill jag inte lägga så mkt fokus på sjukdomen utan bara visa hur en dålig dag kan vara. En dag som både Fk och förvaltningsrätten borde få uppleva själva för att förstå situationen för drabbade. Att utrymmet krymper rejält då man inte orkar mer än ta hand om sig själv och omvärlden förväntar sig ngt helt annat. När man pressar sig för att man måste… ja livet med skitsjukdom som ME/CFS är där botemedlet inte finns än men vila är det som lindrar stunden för att fortsätta leva en annan dag… take care… Tjingeling