Helgen gått

Och jag har inte gjort det jag tänkte. Ja pratat med kompisar via telefon ett par timmar och sen en blixtrande huvudvärk hela helgen.Katterna har varit lite upp och ner då inte husse varit hemma och bevakat varje steg jag tagit. Gnällt och pratat en massa. Själv tänkte jag börjat med julklappar till barnbarnen men ja luften gick ur. Så slog sorgen till och inser att saker jag behöver smälta måste komma först just nu och kanske oron över väntande förhandling också bidrar till min oföretagsamhet att orka göra saker som är roliga men också lite känslomässigt jobbiga. 

Borde tagit i och röjt i förråd och hemma. Saker jag inte behöver ha kvar men jag har ju himla svårt att slänga eller släppa saker som jag egentligen inte använder eller behöver 😅 och sen ta tag i att skanna in mina kort från livet och slänga de kort jag egentligen inte behöver ha som jag tagit en gång. Men där kommer ju barnens pappa också in igen och just nu är sorgen rätt närvarande. Märkligt att den är så nära och egentligen vet jag inte varför jag blir så ledsen. Ser barnen sakna honom och känns orättvist att sörja någon som man ”gjort slut ” med för 22 år sen. Men som plötsligt är så närvarande efter 24 år tillsammans. Känns orättvist mot maken i mitt liv att vara så ledsen fast jag förstår att det är normalt. Vi har inte pratat så mkt om hur han kände det då hans x maka plötsligt dog och hur han hade det. Han lever mer i nuet. 

Jag lever lite för mycket i det förgångna utan att egentligen veta varför. Jag skulle behöva lite mer av att leva här och nu och förlåta mig själv för det som varit och sluta gräva där hela tiden. Det går ju inte göra något åt det iaf. Tror jag blivit uppfostrad i att inte våga vara i nuet utan leva i sorgen. Hur kommer jag ut ur det? Nått att fundera över…. Nåväl nu har jag skrivit av mig lite och ska ta vara på dagen..Tjingeling