Sjukling

igårkväll fick vi ju oväntat besök av L & M, trevligt när det blir spontant :0) och sen så fick jag helt plötsligt ont i magen...trodde först att det berodde på en semla som jag åt, men sen så blev magen jättekass och illamåendet kom under natten...i morse hade jag huvudvärk, eller mer nackevärk och kl 3 hade jag yrsel och mådde jätteilla...så då bestämde jag mig för att inte riskera att smitta någon på jobbet OM det nu var magsjuka på gång...

jag kan ju inte kräkas så allt ska ut på annat sätt då jag är illamående...tyvärr...har vilat mestadels av dagen och känner mej lite halvrisig ändå i magen fortfarande även om jag inte behöver gå på toa hela tiden för den delen...hostar också och i går hade jag ont i halsen och frös hela dagen...så kan ju vara en förkylning...det visar sig nog...

jag hämtade ju maken på polisstationen i går...hm...så gick vi hem och passerade kondiset...trodde nog iaf att jag skulle tåla en liten semla med vanlig grädde på, men ja...vem vet...gott var det ju iaf.....nu var det inte så farligt att maken var på polisstationen...han hämtade sitt nya pass så vi kan åka nästa vecka...japp :0) vi ska till London vi...fredag till söndag :0) MYS...så jag vill vara frisk!!

pratade också med stora sessan idag som blivit avtackad på sitt gamla jobb och som börjar sin fasta anställning i morgon!! Å jag är såååå glad och lycklig för hennes skull att hon äntligen får en fast tjänst med lön som hon förtjänar och att hon slipper vara projekt/vik/ timanställd längre!! Jag är stolt över henne!

så nu ska jag krypa ner i soffan igen och se äntligen hemma, tjingeling

en ljuvlig dag

var det idag, solen sken och jag fick frukost på sängen och en feel goodfilm på namsdagen :0) inhandlade tulpaner till mig själv i går av pengar jag fick till namsdagen av mamma. Hon kom inte ihåg att jag hade namsdag idag, men det har ingen mer än mannen heller gjort så...hon är ju i gott sällskap ;0)

vi for ut på isen sen, och solen sken och det var underbart, har verkligen saknat skridskoåkningen och förstår inte varför jag inte skaffat långfärdsskridskor förr....men nå...bättre sent än aldrig och så fina ställen att åka på som här har ju inte funnits i Sundsvall, men i Norrviken där jag bodde förr fanns det ju en jättefin is....

allt har sin tid och jag är glad över att jag har möjligheten nu...vi for mot Falun och sen så fick vi vända då Mojen vurpade...det gick rätt bra, han slog knät och vrickade till vristen lite så det var väl tur ändå, så kunde jag inte va sämre utan vurpade också när vi skulle över mot Ösjön..haha....jag drog rakt ut i snön och vurpade där jag....så han behövde inte känna sig ensam....

totalt blev det iaf en timmes åkande och väderförhållandena var ju kalas....hoppas på ljusare vardagar så kanske man kan åka en sväng på en timme på kvällen då man slutar.....en perfekt motion för mig, jag skulle kunna åka hur länge som helst men kroppen tar emot....haha...man är ju inte 8 år längre....för då var jag ute och åkte från 8 på morgonen till 8 på kvällen...men enstaka pauser för mat och toa....

skulle sytt fler vetekuddar i helgen, men det blev inte, för vem vill sitta inne i sån sol som idag...not mee....

provade också min nya fotorygga som jag köpte förra helgen...helt suveränt bra...för just en kamera och lite fika...som en ask med apelsin tex....och 200 kr var kanonpris och risken för att bli av med den är minimal...den är rosa och vit...haha...Mojen vill nog inte ha den iaf....

helgen gick ovanligt fort och kalaset igår var kul...L fick ett par sandaler som blinkade när man gick...:0) ja tänk vad det finns...Vi åt förövrigt lax igår, liknande den svärsonen gjort...mkt gott och i morse fick mannen kvarg och hallon till frukost...gick att äta sa han...och jag måste säga att han blir bättre och bättre på att äta sånt som är bra mat för oss båda....idag åt vi lite onyttigare..blev en tunnbrödrulle till lunch..som var som en ölburk rund...haha..sen åt vi färsk torsk med smörolja smaksatt med vitlök och dill...mumsigt...och jag blev mätt av fettet...det ingår inte så mkt fett i vår vardag nu men vi ett undantag unnade vi oss då vågen var snäll i morse då vi båda tappat i vikt...

nu är det åter en ny vecka på g och då är det som vanligt....

önskar alla en fin vecka!
Tjingeling

Thank good it´s....

fredag och en hel vecka har gått väldigt fort, har inte orkat/ hunnit blogga nått! Full fart från morgon till kväll har jag haft det...

tisdag då var jag och kollegan R och åt middag först och sen gick vi på bio och såg Simon och ekarna. En riktigt fin film...har inte läst boken, så var helt förutsättningslöst jag gick iväg. Timmarna försvann och ja, den var bra tycker jag.

onsdag då var jag och maken på fotokurs igen och ägnade oss åt mycket skratt och studiofoto, väldigt lärorikt och trevligt

torsdag, kurs på kvällen på xtra...och hade tänkt träna innan men det gick bort, då ögat krånglat igen och jag fick akut besöka falu lasarett igen, därför avstod jag träningen. Hål på hornhinnan igen, ny bandagelins och så ska jag ha den i minst 3 månader....så förhoppningsvis så blir det bra nu..snart är det 2 år sen jag började få problem. Har en trevlig läkare och han gör vad han kan.

fredagen avslutades med en liten " afterwork" med kollegorna A & R vilket var lite oplanerat för min del, hade inte tänkt stanna, men vi hade så mkt att skratta och prata om så då blev jag kvar och nu har vi ätit,öppnat en flaska vin som dottern haft med sig från Tyskland...Merlot, JP...MEN vilket kanongott vin...jag är såld..choklad, kaffe, plommon, varma toner av mogna bär och en underbar len eftersmak av vanilj...och mörk chokladkola...ja...det har jag belönat mej med efter en hård vecka, på många sätt....

i morgon så är det dags att fira L som fyllt 1 år, och idag fyller sonen 19 år och svågern och svägerskan fick en tillökning idag också...roligt för dom! :0) bra dag förutom att det är Göte....

Önskar alla en fin kväll och tack Lena, jag ska krypa ner under filten och mysa...Gisan, tack för dina fina ord! :0) glädjer mig....åt ledigheten i helgen....så är det...Tjingeling

manic monday

kändes som en ovanligt sen kväll i går och medicineringen blev helt fel, vilket gjorde att jag var superseg och det visade sig i hela dagen tycker jag....men så var det ovanligt mycket på jobbet också, och oväntat var kanske att mötas av så mycket jobb just en måndag och ja, det kändes inte riktigt ok idag men jag gjorde det jag hann och sen var det bara så att jag kunde inte göra mer.

i morgon blir det en annan dag....och jag ska gå med en kollega på bio i morgon och det ska bli jättetrevligt...sen kommer vår avdelningschef på besök i morgon, vilket inte är ett besök för att träffa oss i organisationen utan säkert intervjuande för våra sökande till kontorschefstjänsten, men oavsett besökets form så blir det kul att se henne.

själv sitter jag under min nyinköpta knallrosa filt och njuter av tv i kväll, Sofias änglar var ju ett gripande kapitel och nu Hustoppen med spännande lösningar. Jag har ju alltid gillat att kolla på hus, ritningar och när jag var liten byggde jag kartonghus till barbiefamiljen...inredde och grejade, så det är ett intresse som jag fortfarande har kvar och tycker är intressant. Trädgårdar är ju ett annat favoritobjekt, kanske mer planerandet än växtplanteringen i stort, eller, kanske inte...haha..odlare är jag iaf...

har ju funderat en del på vad jag trivs med att göra, och det är ju att planera och fundera mycket, jag gillar att planera resor, fixa och trixa grejor, trivs med att bygga saker, eller åtminstone planera dem, och se hur det blir, det finns en strukturerande sida hos mig som kommer till sin rätt just i de sammanhangen...planerna brukar växa i mitt huvud och brukar oftast vara klara när dom kommer ut...

tänkte på just det i samband med den text jag la ut igår också, det är ord som dykt upp hos mig och som präntats ner i skrift till slut...jag skrev ju mycket i skolan, noveller, historier och tyvärr, har jag också ett komplex över min svenska, vilket också hämmar mig i skrivandet..Särskrivning...prickar...tankeprickar...speglar ofta mina inlägg, och gramatik, vad är det?? Mycket enligt många, så därav skriver jag inte böcker...ÄNNU..iaf...

historier finns ju i hjärnan och jag tror att skulle jag gå en kurs i att författa nått skulle jag få ännu mer komplex och hämmas av mina egna tillkortakommande... därvid får det vara så, men är glad om något av det jag förmedlar griper tag i nått hos den som läser...

så...ord har stor betydelse och våra upplevelser av orden...

ha en fin morgondag alla! Hörs snart...

Andlöst....

Barnet

Hon stod förstenad där, höll krampaktigt nallen i famnen och kämpade mot gråten och sorgen, gå inte tänkte hon, gå inte, knuten i magen var det enda hon kände när tårarna rann ur hennes mörka ögon. Hon hade kämpat länge för att våga närma sig mannen som hälsade på när hon fyllde år, han som hon så ofta sett då hon och mamma gått till dagis. Tidigt om morgonen, då dom passerat övergångstället, då hade han tutat, lastbilen hade varit stor och grå. Hon mindes inte riktigt känslan, men hade det varit glädje? Då hon vinkat mot honom hade det kittlat lite i hennes mage. Det var han som kom och gick i hennes liv. Hon mindes de blå ögonen, det ljusa håret, lastbilen. Hon mindes också sorgen när han gick, blygseln hon kände när han kom och hälsade på. Hade det varit olust? Känslan eller? Vad hade det varit? Hon mindes inte alls. Eller var det hennes kropp mindes, spänningen? Det där olustiga som bara fanns där som något obeskrivbart i hennes liv som vuxen.

Men hon mindes hur förtvivlad hon varit, hur svart sorgen blev. Hur hon som barn uppfattade situationen. Den dagen då han gick, dagen då hon fyllt 5 år. Hon hade fått en gul nalle, och det gick lång tid, han kom inte tillbaks, han var borta.Han ville inte ha henne, han ville inte komma och besöka henne mer. Han älskade henne inte. Mannen med de blå ögonen, mannen med det blonda håret, han som hon visste namnet på, men han som inte kändes som den han var. Han som bar skulden till allt enligt andra. Han som var hennes riktiga pappa.
 Det skulle dröja länge innan hon såg honom igen. Det var 20 år senare, och hon hade en egen familj, barn och man. Hon ville fråga honom, men hon vågade inte. Rädd för svaret, rädd för sanningen? Hon visste inte varför hon var rädd. Men hon ville veta vem han var. Hon visste bara att han inte funnits för henne. Hon fick också reda på att han inte funnits tillräcklig för de andra heller. Han hade funnits till för sig själv, en man utan möjlighet att orka ta itu med det som gjorde ont, det som smärtat. Han hade gjort vad han kunnat då. Han gjorde fortfarande det han kunde. För henne var det inte tillräckligt, men hon fick inte mer. Hon visste egentligen inte om det ändå någonsin kunde bli tillräckligt för henne. Hon ville bara ha mer. Ville ha annat. Kände sig o tillfredställd på något sätt. Som om något fattats, en pusselbit.


Just då var det så.


I hennes värld. Den värld hon såg just då. Det var inte sanningen, det var en del av den. Det fanns mycket hon inte sett, inte förstått, inte vetat om, just då.


Hon mindes smärtan i orden, när han sa, jag vill inte längre. Hon var tillbaks i det bottenlösa hålet, igen. Känslan av att sjunka längre och längre var olidlig. Kroppen skakade och hon förlamades av sorg. Tårarna ville inte komma ut, hon kände sig illamående av det som skedde. Hon hade vetat länge, men inte orkat sätta gränsen. Hon hade anat, kanske till och med bara väntat, länge. På det oundvikliga att han skulle säga -Jag älskar dig inte. Han sa inget. Hon såg in i hans blå ögon, såg tomheten och önskade att hon kunnat förstå. Varför? Vad hade hon gjort? Hade hon kunnat göra något mer? Varför kunde han inte älska henne? Hur kunde det sluta så här? Hon försökte simma i det bottenlösa hålet, men hon kom ingenstans. Hans val var hans. Hon kunde bara känna skulden, ångesten över situationen. Han valde bort henne, mannen hon älskade.


Just då var det så.


I hennes värld. Den värld hon såg just då. Det var inte sanningen, det var en del av den. Det fanns mycket hon inte sett, inte förstått, inte vetat om, just då.

Insikten


Det var en stor sorg då hon insåg att hon väntat och väntat på mannen , han med de blå ögonen, han med lastbilen, han som hon tittade efter varje dag, han med kärleken, han med värmen, han med livet, han som skulle ta henne i sin famn och krama henne, han som aldrig skulle släppa henne. Han som skulle lösa alla världens problem, hennes problem, hennes tyngda axlar. Pappan och mannen som var en utopi. Han fanns inte längre i drömmen. Han hade funnits där mitt framför henne, men hon hade inte sett, hon hade inte förstått, inte orkat, inte kunnat inse hur hon handlat. Hon hade inte sett hur oförsiktig hon varit med sig själv och sitt liv.


Hon insåg helt plötsligt att hon var vuxen, längtan och saknaden la sig stilla till ro. Hon kunde lägga barnets sorg bakom sig och börja leva. Äntligen kunde hon förlåta sig själv, acceptera sig själv. Hon lät tårarna äntligen komma på plats tillsammans med känslorna som fick ro där dom hörde hemma. Hon kunde äntligen känna glädjen över det som varit och att sökandet var över. Mönstret var tydligt och det var brutet.

Just då var det så.
I hennes värld. Den värld hon såg just då. Det var inte sanningen, det var en del av den. Det fanns mycket hon inte sett, inte förstått, inte vetat om, just då.

Slutet

Det var äntligen vår i luften, rälsen dunkade där tåget for snabbt mot nya mål. Hon visste inte vad som väntade henne, hon visste inte hur det skulle kännas att på nytt möta livet och kärleken igen. Det hade varit en lång tid av reflektion och en svår återuppbyggnad av det som varit trasigt och alla de känslor som varit i omlopp under många långa år. Att hitta det som var hon i en ny värld. Hon lämnade det hon haft med sig där på perrongen då hon klev på tåget. Hon åkte mot det nya utan rädsla, fri att möta det som väntade henne på slutstationen, och hjärtat var varmt lyckligt igen.

Just då var det så. I hennes värld. Den värld hon såg. Det var sanningen.


//Di 20080204

vinterväder

och vi åt middagen hos dottern igår och svärsonen lagade en jättegod middag med förätt av vinkokta musslor med eget gjort vitlöksbröd till. Huvdrätten bestod av en jättegod lax med en rödpesto ost och cashewnötter som var ugnsbakad med kokt potatis och sallad...till detta serverades en cremefraische sås med sweetchili och ett gott rödvin....förätten fick sällskap av ett smakrikt rosevin :0)...allt avslutades med kaffe, kladdkaka grädde och hallon...en underbar middag, och maken som aldrig ätit musslor åt och tyckte att det faktiskt gick att äta...att han sen utryckte att laxen var fantastisk, var kul....själv hade jag kunnat äta hur mkt som helst kändes det som :0)

en härlig kväll med mina kära ungar...ja..svärsonen räknas också som unge nu för tiden  ;0)...

idag har vi träffat sonen och gjort Ikea ett besök...det var INTE planerat att gå in men det blev så och ut kom jag med en kontorstol och lite annat smått och gott..haha...sonen fick jag träffa också eftersom han också fyller 19 år snart...dottern fyllde 27 i tisdags och på tisdag fyller svärsonen så det är många i januari...bonusbarnbarnet fyller också 1 år på tisdag...

vad jag skulle göra i Birsta var egentligen fika med sonen och så blev det, jag skulle också köpa en filt på Boom...det blev en chockrosa så det blir färg i hemmet :0) och mys inne i soffan med den :0)

vi var också till stugan och kollade idag...och nu är vi hos Mamma och T för att umgås lite med dem också innan hemfärd i morgon igen...

veckan har gått i rasande fart, jag har ju faktiskt varit på kurs med maken och bonusdottern också...vi går en nybörjarkurs i foto på fotoklubben, vilket någon tyckte var väl onödigt i mitt fall...men tror att maken förstår att man alltid lär sig saker när man går på kurs ;0) och innan man får in slutartid, bländare, iso osv och kan sätta in dom i sitt sammanhang med skärpedjupet och lite annat skoj då man ska lära sig fotograferingens grunder....kursen innebar också att jag blev av med en kamera...helt plötsligt var min D5000 borta med ett objektiv...haha...maken hade helt plötsligt fått den av mig...och ja i ärlighetens namn så är det ju faktiskt kul att han är intresserad och vill lära sig och då passar ju min systemkamera bra att börja med....så idag har vi inhandlat ett till stativ till honom eftersom vi ska ha stativ nu när vi går kursen....hittade ett bra billigt stativ så det fick det bli....jag hittade också en fotorygga i format mindre som jag kan ha när jag inte behöver datorn med och som var smidig och rosa och vit....för 199 kr...den var nersatt från 695 kr...sånt gillar jag...dessutom fanns där en plats för att ha fika med osv....

sen så var det månadsmöte på fotoklubben i veckan så det har varit en vecka med många saker...och så jobb förståss...och surdegsbrödsbak kl 5 på morgonen i torsdags...haha...allt för att ha bröd med till dottern och ha bröd till frukosten...

energier har jag funderat på också den här veckan....många tankar och insikter...kul...och det bästa av allt...jag har INTE bråttom...önskar alla en skön fortsättning på helgen...tjingeling

så

var helgen över och vardagen som vanligt, måndag och jobb, och coaching samtalet som äntligen blev av. Jag fick ju tid att reflektera över olika saker i min ansökan och mitt cv då vårt telefonsamtal aldrig blev av jag lyckades då få en liten överblick på vad jag tyckt om att göra i mitt yrkesliv och vad jag tyckt mindre bra om....och ja, frågan jag fick idag ställde mina tankar ytterligare i en ny position...spännande kände jag att det blev då jag fick en fråga att reflektera över till vårt nästa samtal.

Märkligt nog så var det just det ordet som dök upp hos mig när jag började fundera då vi pratade...ordet jag fick med mig var vad ger och tar energi hos mig?
ja, en mycket reflekterade fråga som jag redan för ett par dagar sen börjat prata om här i bloggen, då handlade det om energier på jobbet. Lite märkligt faktiskt.

Så idag har jag börjat min reflektion....och min resa mot nya mål. Allt blir så klart när jag ser dokumentet framför mej, där jag kan se mig själv i cv´t, i mina frågor, i mitt yrkesliv där jag gjort så många saker, bytt bana ett antal gånger, och ändå haft något slags drivkraft med mig på vägen, hela tiden. Drivkraften som är min egen, även om det också varit av yttre påverkan ett antal gånger då jag varit tvungen att uppbåda krafter både inom och utom mej själv många gånger. Där jag fått driva mej mot gränser där jag känt ett osynligt taggtrådstängsel skära djupt och såra mej men där jag ändå har haft kraften att gå framåt mot något nytt för att överleva just då.

i går kände jag en stor tacksamhet över att jag lyckats hålla mej över vattenytan och hamnat i ett lugnare vatten i livet och får känna att jag inte behöver kämpa var sekund som jag förut gjort emellanåt. Det triggade igång många känslor i mig när min äldsta dotter häromdagen frågade mig om min lön som chef för ett antal år sen...det var tunga år då, men är glad att jag tog mig igenom de åren....men det var ändå något som fick mej att bli ledsen över att jag fått kämpa så för mitt liv och mina barn...kanske för att jag är trött på att kämpa :0)

eller för att jag faktiskt uppskattar att jag har det bra idag? Jag säger inte att jag alltid har haft det dåligt, för det har jag inte, det vore orättvist att skriva det, jag har flera gånger i livet haft det mycket bra också, men det kan vara kontrasterna som gör att det blir så tydligt....

nog om det, nu är jag här och ska framåt i mitt liv...det kändes skönt att känna att en utomstående person tyckte att jag hade kompetens att söka kontors chefjobbet som var utlyst på vårt jobb...jobbet som jag sökte förra gången, men som jag valde att inte söka nu...men bara få bekräftelse av någon annan stärkte mig..idag igen...på återhörande

tjingeling!

livet

Det här är livets njutning....skridskornas frasande ljud....solens värmande strålar vid fikat mot en tall vid Ösjön...Dalarna i sin prakt.... ljuvligt

Published with Blogger-droid v2.0.3

besviken

på min jobbcoach blev jag idag, väntade på samtalet i 20 min sen ringde jag sekreteraren och efter 1 timme ringde hon och sa att han hade feber och inte kunde ta samtalet, sist då var han hes och kunde inte prata...så nu har vi bokat en ny tid men det kändes inte ok att inte kunna meddela, vi lever ändå i teknikens decenium och där har man ju telefon,sms osv....mail om inte annat att kunna skicka och boka av tidigare...jag hade iaf sluppit sitta och vänta på samtalet och fundera...

nå..jag ägnade tiden åt att gå igenom min cv och titta 2 ggr på arbetsuppgifter och jobb som jag har haft och värdera dem i olika färger och såg helt plötsligt saker jag inte sett förr, dessutom drömde jag nått i natt som kanske är nått jag vill göra :0) eller som jag sa till kollegan idag om min coaching, det är ett sätt att få hjälp att reda ut de frågetecken jag har sen sjukskrivningen....kollegan tycker jag borde jobba med nått med ledning eller grafik....spännande...hur andra ser saker och ting och hur vi förändras....

Så det var dagen idag...förutom ett bad och en hemmagjord pizza...fredagen den 13e januari...

vi hörs! Tjingeling

enkel matematik

"vissa energier mår bättre av att inte vara där dom dagligen är"....så skulle jag kunna utrycka mig emellanåt...läste i Livskrafters blogg om hur man går tillväga för att "lyfta" sina kollegor...ja det var bra tips men kanske det inte alltid hjälper då det finns energier som total krockar med varandra dag ut och dag in..och ja det må verka flummigt men jag man kan inte skriva personer eftersom det handlar inte om person, utan mer det som personen strålar ut...redan när den kommer in genom dörren och möts av en dålig energi...

jag tror ni kan fundera på vilka "dåliga" energier ni har i er omgivning...och inse att de påverkar er mer än ni anar...jag ser och registrerar och överser med att vissa personer i min omgivning inte ser eller hör mig...de gör sina val och jag gör mina....

och ibland kan jag också bara bli så facinerad över hur mycket man hör när man sitter nära fikarummet...

nå nog om det och nått som är trevligare än det...i morgon är det dags för jobbcoachingsamtalet förra gången blev det inställt och nu är jag nyfiken....

så ta hand om er...vi hörs

månen skiner

med sin fulla kraft, och jag brukar ju faktiskt inte sova då, men nu har jag sovit som en stock i 2 nätter och tyckte det var lite märkligt....sov dåligt innan istället men allt är ju bra så länge man får sova iaf...blir lite mosig av medicinen märker jag, och skulle gärna vilja vara utan den men, vågar inte prova att sluta heller igen, då jag blev sämre sist jag trappade ner.

har en del av de symptomen som tyder på att min smärtlindrande medicin inte är allt för bra och det vore kanske bra att slippa äta den åtminstone....får se om jag kanske kan trappa ner den senare i vår. Tror också att medicinen gör mej mer orkes och koncentrationssvag vilket inte känns okej. En som jag känner som också har samma som jag, både ont och RLS har skippat sin medicin då hon insåg att hon inte mådde bra alls av den så hon slutade....vet inte om det är okej att inte sova istället men ja...vi får se hur jag ska göra...

i morse hittade jag en bok och den har jag inte läst så tog den och hittade ett citat som jag tyckte var bra...la det på FB i morse och fick en kommentar av en kollega som undrade om det inte var bra...jo då svarade jag och så sa hon att man kan ju tolka det jag skrev på flera sätt...skrev " Om man sitter på en död häst är det dags att kliva av..." och ja kanske var det känslan av att åka buss som gjorde att det ploppade upp....eller så var det bara ett citat som passade just då...och tänk, så olika vi tänker om små ord som ploppar upp....:0) och tänk hur små ord kan ställa till det....utifrån att de tolkas fel.

det jag fick lära mej på en kurs en gång var, att den som tolkar har företräde, och det finns alltid utrymme att tolka de ord man läser hos andra. Spännande nog vill jag påstå. Det är inte alltid som åtminstone jag tolkar saker rätt. Men jag brukar också fråga, vilket är bra för då får man svar på det man undrar.

har många funderingar just nu, och det tillhör det som kallas livet....

Take care...hörs

Ljusare tider

Jag har lekt med is och ljus i helgen och jag tyckte att det blev lite kul bilder av dem, även om det inte blev som jag tänkt från början, men det var lite kul att se de bilder som dök upp i datorn när jag la över dom.

En hund kan jag se, vad ser ni?

söndag

och en Harry Potter film fick göra oss sällskap till frukosten och sen så gick vi en promenad till svärmor och så har jag lagat mat i tryckkokaren...och så fann jag ju äntligen igen instruktionsboken...och inser att jag att jag gjort fel haha...inte undra på att det tog så lång tid med att göra köttet förr...men jag lyckades iaf fixa till dagens stek så nu kan jag ;o) till nästa gång.....

så hade jag tagit hem ett gäng äpplen från jobbet och testade att göra ett nytt recept med äpplen...hm..ska ta kakan till jobbet, vilket kanske inte alls blir uppskattat..hahaha...nå...vi får se vad de tycker, själv tyckte jag nog att det inte blev så bra som jag trodde...blev en konstig smak av citron och kanel...men det det skulle vara så...får väl höra i morgon...OM jag tar den med...är tveksam faktisk...nå...vi får se

nu ska jag se Bridget Jones dagbok 2....gillar henne....

så tjingeling

möra ben

och en skön kropp har jag idag då vi åkt skridskor för första gången i år. Vi köpte ju långfärdsskridskor förra året och var ute ett par gånger men det var ju så svinande kallt ute då så det blev tyvärr för få gånger innan isen försvann. Runn är p gång för åkning förstod jag idag av en av mina kollegor som gav sig ut på isen med sina kompisar, själv är jag för feg för att ge mej ut då jag inte vet hur isarna är. Ett barndomssyndrom....då jag var liten så var sjön på landet inte alltid så kul att vara på och min respekt finns fortfarande kvar...vill inte riskera nått så vi tog det säkra kortet och åkte runt på sportfältet istället. OK is men inte fantastisk, men för oss räckte det med 4 varv runt i 40 min eftersom jag tror och förstår att vi väckte några muskler till liv som inte varit i aktivitet på ett år....eller så...haha...

igår gick vi en timmes snabb promenad och kom hem lagom loja och kastade oss i soffan och tittade på Harry Potterfilm igen....jag hade en brännande känsla i ryggen när vi kom hem, tack vare en linementsinsmörjning som fick liv igen igår då jag började svettas...haha...maken smörjde in mig med linnex kvällen innan efter bubbelbadet som irriterade min rygg, och tyvärr så svettades jag igång det igen då jag inte duschat innan...nå...varm blev jag iaf...

försökte sticka ett par vantar som jag tycker är så himla snygga, MEN nu ligger det för konsultation med kollegan innan jag kan göra nått mer, jag fattar inte mönstret!!!Ska öka för tummen och sticka mönster samtidigt och jag kan inte få in i skallen hur jag ska göra...

så då gick jag över till att virka en stor korg istället...väskorna har jag tänkt att sälja men, ja, har inte kommit så långt ännu...så får se om jag lägger ut dem på tradera någon dag....har lite annat som jag skulle sälja också har jag tänkt....har lite svårt att få tummen ur...:o)

ja det finns massor att göra, men så lite tid....och just nu har jag satt en ny surdeg också för att prova att göra ett mer vitt bröd än de fullkornsbröd jag gjort ett tag nu...mannen ska ju också ha bröd med sig och det är ju bra att prova att göra nått annat även om grunden är densamma....hm...ja får de hur det blir...

i morgon får vi också se hur benen mår, om man kan gå och stå, och om jag kanske kan prova att åka några varv till i morgon :0) Jag tycker verkligen om att åka skridskor och att åka långfärd är fantastiskt...så nästa steg blir att köpa skor och skridskor med snabbfattning en dag :0)

Tjingeling på er...

Torsdag och ledig....

vaknade tidigt av att ögat inte var okej, och efter att ha skuttat omkring i köket och tagit ut surdegen för knådning och jäsning kröp jag tillbaks i sängen....hade ledigt från jobbet idag och det var skönt att bara göra inget....cyklade en stund sen jag intagit frukost och kaffe och sen slappade jag ett tag till lunchen då brödet var lagomt varmt för att ätas till linssoppan jag hittat i skåpet....det fick bli dagens lunch....sen satt jag och rev upp stickningen som jag inte lyckades med och sen började jag om....och lyssnade på The voice tills det var dags för avhämtning av maken och handling....efter det fick vi efter en god middag bestående av köttfärsbiffar med gräddsås och trattisar som jag plockat i höst som fick göra potatisen och morötterna sällskap med ett sydafrikanskt vin som smakade jordgubb och colakaffe....

"Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away....." står det ovanför badkaret i badrummet nu för tiden och jag har precis klivit upp ur det lavendeldoftande badkaret där vi tillbringat en stund av bubblande, mysande och njutning i ljuslyktors varma sken  med ljuv musik som strömmade ut ur vår pytte lilla radioapparat med usb kontakt i som vi har i badrummet...det är lyxtillfällen som betyder mycket och som ger vardagen en ljusare tillvaro i vårt hem....


Livet är ju faktist de stunder som tar vår anda och inte de andetag vi tar bara för att överleva....tänker varmt tillbaks på hedarna i Skottland, havets stormande vindar, lukten, luften, färgerna och allt som hörde hösten till...som tog andan ur mig just då....eller de mornar jag kliver ur sängen och inser att jag kan gå idag också....det är de tillfällena som livet är värt allt annat som vi kanske emellanåt glömmer....stunderna av njutning för vår egen skull, för andras skull .....små små moment i vår dag som gör livet....ett andetag i våra liv...fyllda av något att leva för....

och Gisan...jag vet inte vem som hittade vem,men håller med om att det känns som det är ett liv som vi följt varandra...Laiza...det är väl fantastiskt att man får ångra sig ;0) Lena..kärlek och tankar till dig!!

nå. ..´nu önskar jag alla en riktigt bra kväll ,själv återgår jag till stickningen....Sköt om er!

Ja ska man låta hjärtat styra?

och sin egen avsaknad av bloggande? Surfade runt lite i går och funderade och funderade på hur jag skulle göra med bloggen och provade på att kika på ställen där jag kunde låsa blogginläggen, men som ferdinand säger...Jag trivs bättre här....

så det som jag vill skriva om kommer jag fortsätta skriva om, oavsett vem som kommer att läsa detta och jag ska inte låsa bloggen...jag bloggar för att jag vill blogga, att andra läser det jag skriver, spelar ingen roll egentligen, var och en som surfar in gör det av sitt eget intresse och ja, därvid så låter jag det vara. Jag får stå ut med att mina barn säger...ja det läste vi i bloggen...:0) då följer dom det jag skriver om och det jag gör, vilket jag gör med dom också på mitt sätt...sen berättar jag kanske inte allt här heller...eller? ja, det låter jag vara oskrivet så länge...

MEN sitter jag på bussen och skriver en roman i huvudet så behöver jag faktiskt skriva, sen om det är här eller någon annanstans får visa sig just i det fallet...men jag har ett behov av att skriva av mej, och bloggandet passar mej, det är enkelt....

jag är riktigt glad åt kommentarerna och kärleken ni förmedlar som läser hos mig, men det var inte tanken att få dem som gjorde att jag skrev det jag skrev, utan mer ett beslut som kändes rätt just då. MEN man får ångra sig, tur nog, och är glad åt att jag faktiskt kan ändra mej och att det är bara mitt beslut och ingen annans...2012 blir är ett år där jag kommer att få uppleva många spännande saker och ja, mitt liv fortsätter framåt och jag ska hänga med det....

Så önskar er välkomna tillbaks ni som vill läsa :0) nu fortsätter jag blogga...

Tjingeling

2012-01-01

Nytt år och en ny början! Året som tagit slut är gått kan vi inte återskapa, oavsett hur eller vad som hände, och året framför oss ligger öppet för oss med nya utmaningar, möjligheter för mig och oss att leva de liv vi vill leva och jag har ju länge funderat på att sluta den här bloggen och har också under dagen funderat hit och dit på varför jag bloggar, och för vem egentligen...Samma tanke har jag haft om fejan...så mina vänner...ett nytt år, nya möjligheter innebär också att jag lämnar vissa saker bakom mig, som den här bloggen :0) beslutet känns rätt, och vem vet, jag kan ju dyka upp i en annan blogg, någon annanstans, en annan dag, vid ett annat tillfälle. Men just nu kändes det rätt att släppa taget om livet här som "Di the Queen" och vända bladet till nått nytt.

Därmed är det inte sagt att jag inte kommer att följa de bloggar jag följer och vill följa. Jag kommer att finnas tillgänglig på mailen för de som har behov av att nå  mig  på diqueen@hotmail.com.

Jag väljer att kliva ur rampljuset för de som anonymt följt min blogg under åren och som aldrig lämnat ett spår av sig i en kommentar trots att jag ändå varit så intressant för er. Ni som lämnat små spår av er i form av kommentarer kommer jag att sakna och Tack för fina tankar och små glädjestunder jag fått då jag läst era meddelanden. 5 års bloggande har gett mig ofantligt mycket på olika sätt och nu kommer min fotografiska resa att leva vidare på andra platser i vår magiska rymd och då kommer de att presenteras under mitt riktiga namn :0)

så till sist en önskan om att ni alla ska ha ett riktigt bra 2012!!

Tjingeling
Di