så

var helgen över och vardagen som vanligt, måndag och jobb, och coaching samtalet som äntligen blev av. Jag fick ju tid att reflektera över olika saker i min ansökan och mitt cv då vårt telefonsamtal aldrig blev av jag lyckades då få en liten överblick på vad jag tyckt om att göra i mitt yrkesliv och vad jag tyckt mindre bra om....och ja, frågan jag fick idag ställde mina tankar ytterligare i en ny position...spännande kände jag att det blev då jag fick en fråga att reflektera över till vårt nästa samtal.

Märkligt nog så var det just det ordet som dök upp hos mig när jag började fundera då vi pratade...ordet jag fick med mig var vad ger och tar energi hos mig?
ja, en mycket reflekterade fråga som jag redan för ett par dagar sen börjat prata om här i bloggen, då handlade det om energier på jobbet. Lite märkligt faktiskt.

Så idag har jag börjat min reflektion....och min resa mot nya mål. Allt blir så klart när jag ser dokumentet framför mej, där jag kan se mig själv i cv´t, i mina frågor, i mitt yrkesliv där jag gjort så många saker, bytt bana ett antal gånger, och ändå haft något slags drivkraft med mig på vägen, hela tiden. Drivkraften som är min egen, även om det också varit av yttre påverkan ett antal gånger då jag varit tvungen att uppbåda krafter både inom och utom mej själv många gånger. Där jag fått driva mej mot gränser där jag känt ett osynligt taggtrådstängsel skära djupt och såra mej men där jag ändå har haft kraften att gå framåt mot något nytt för att överleva just då.

i går kände jag en stor tacksamhet över att jag lyckats hålla mej över vattenytan och hamnat i ett lugnare vatten i livet och får känna att jag inte behöver kämpa var sekund som jag förut gjort emellanåt. Det triggade igång många känslor i mig när min äldsta dotter häromdagen frågade mig om min lön som chef för ett antal år sen...det var tunga år då, men är glad att jag tog mig igenom de åren....men det var ändå något som fick mej att bli ledsen över att jag fått kämpa så för mitt liv och mina barn...kanske för att jag är trött på att kämpa :0)

eller för att jag faktiskt uppskattar att jag har det bra idag? Jag säger inte att jag alltid har haft det dåligt, för det har jag inte, det vore orättvist att skriva det, jag har flera gånger i livet haft det mycket bra också, men det kan vara kontrasterna som gör att det blir så tydligt....

nog om det, nu är jag här och ska framåt i mitt liv...det kändes skönt att känna att en utomstående person tyckte att jag hade kompetens att söka kontors chefjobbet som var utlyst på vårt jobb...jobbet som jag sökte förra gången, men som jag valde att inte söka nu...men bara få bekräftelse av någon annan stärkte mig..idag igen...på återhörande

tjingeling!