"Mihmet Credo -"Jag tror på mig själv"

onsdag 16 december 2015

Snart

är det jul och dagarna går utan att snön kommer.Nu har iaf kylan slagit sig ner så förhoppningarna för att få åka skridskor i helgerna ökar iallafall.

Mojen är hemma igen från sjukhuset och har repat sig bra efter att ha fått göra en vidgning av kärlet i hjärtat som nästan var ihopkleggat..det var nära till infarkten men som tur var så hann han in...man inser hur skört livet är när det händer sånna saker och jag förstår hur mycket jag älskar honom.

Själv har jag tagit en dag i taget, var in till jobbet förra veckan för att lämna in mina saker då man  sa upp mig på 14 dagar...vilket innebar att jag skulle slutat  i morgon typ...tills jag lyckades kolla kollektivavtalet där det stod att jag har en månads uppsägning...så fick jag ju kontakta arbetet igen och be dem göra om och göra rätt...igår skulle de sjukanmält mig, men det gick inte påstod man...så ringde kassan idag och jodå...det hade gått sa dom så...ytterligare energitjuv att behöva be arbetsgivaren igen OM jag ska ha ngn chans till ersättning innan jul...vilket förmodligen inte hinns..nå.kan inte göra nått mer åt det just nu och får lägga undan det och hitta en lösning på problemet istället. MEN det kräver energi som jag inte har just nu.

Dessutom ringer de från jobbet förra fredagen och erbjuder mig att jobba timmar!!! Nämen oj då...först säger man upp mig, sen ska jag jobba iaf fast på sämre villkor. Nä..sa magen, men bad att få återkomma utifrån att jag inte kunde ta ett beslut där och då. MEN det blir bara bekymmer för mig, bättre att bli arbetsför så jag åtminstone kan göra något annat i framtiden. Det måste finnas jobb för mig också som jag kan göra så småningom. Har iaf börjat läsa lite och lyssnat lite igen vilket går bra, även om min koncentration inte är fullt ut så försöker jag göra en sak i taget. Hittade en del intressanta saker i boken som jag läste nått kapitel i. Bland annat om stressande tankar, och inser att jag blev utsatt för väldigt mycket negativitet på arbetet där jag var och det gjorde mig stressad. Det hade kanske varit annorlunda om jag inte låtit mig påverkas av den. JAG har iaf lärt mig en sak, och det är att inte lyssna på det nästa gång.

Idag har jag provat att göra rullrån...eller rånrull som jag lyckades säga häromdagen...tog hem mammas järn då hon inte kommer att använda det mer. Och tänk! Lyckades med dem även om det var lite trixit. Så nu kan jag göra rullrån :-) kul faktiskt.

I kväll ska vi på kalas till L som fyller år i morgon...så är det sista Bonde söker fru...och ska bli spännande att se hur det går för dem. Min sessa berättade för mig att jag faktiskt träffat en av bönderna för länge sen..och ja så är det. Men hans smeknamn fanns inte med i tv...så jag kopplade inte..men nu vet jag ju och ja...det är en härlig person och hoppas att han blir lycklig!

Var och fikade hos en ny vän som jag träffat via vävkursen vilket var trevligt. Man gör nya bekantskaper vilket är mysigt och så utökar man sitt umgänge lite. Nåväl nu är det dags att göra sig klar inför kvällen...ha en fin kväll...tjingeling




5 kommentarer:

Anna sa...

Känns inte riktigt som om din arbetsgivare uppträder korrekt? Om du är fackligt ansluten, råder jag dig att ta kontakt med dem.

Så gott med rullrån! Bästa som finns! Måste köpa hem i sånt järn, för att kunna göra egna. Svårt att hitta dem bara, har letat.

Vilken tur att din man fick hjälp i tid.

Kram!

Lena sa...

Jobbigt med mannen, skönt att det gick bra <3

Trist visa med jobbet, jag kan bara hålla mina tummar för dej <3

Jag har bakat Rullrån i 30 år, fick ett super recept av en gammal gumma som alltid bakade till syförenings auktionerna i bygden, hon hette Edith, så jag har alltid kallat dom för Ediths rullrån ;) Om du vill så kan jag skriva ner det receptet här inne hos dej, just nu har jag det inte till hands ;)

Kram & fin Adventskväll <3

Pysselfarmor sa...

Hoppas din man reder upp det där, men det var ju tur att han fick "hjälp" i tid!

Vida sa...

Inser hur mycket jag missat, det här inlägget läste jag lite med hjärtat i halsgropen.. men jag är glad över att de kunde hjälpa Mojen, det är liksom viktigast av allt.. sen blir jag lite ledsen över hur de håller på, men det säger mycket om organisationen tänker jag och där vill man inte vara. Hoppas du hittar en plats som passar dig. Massa kärlek från Liv <3

Helena sa...

Knepig arbetsgivare, dom försöker med allting hoppas det löst sig :), tur att mannen fick hjälp i tid och att han repar sig ordentligt. Kul med vävning det är nåt jag alltid velat testa, verkar kul. Kram