Så

Var den här dagen över...sorg,tankar,och kärlek, men också ensamhet. Svår dag att beskriva. Jag liksom svävar i en känsla av ensamhet. Det finns liksom ingen plats för mig, alla har sitt och jag åkte till mamma. Visst jag är ju välkommen hit men saknar den där familjekänslan på nått vis...den som alla andra har...kanske. Den som jag tror andra har. Den känslan som infann sej när jag var barn och som inte försvinner utan dyker upp vid märkliga tillfällen.Tänker att så måste min mamma kanske känna det, ingen har tid för henne, inga vänner kvar, en tråkig ensam värld och livet som rusar på. Nå nu ligger jag här och filosoferar. Det är säkert inte alls sant...kanske är det bara min rädsla.

Nå tid har vi ont om i våra liv...på gott och ont...vi rusar och tiden med..och snart är tiden slut..ja..det är det som är livet..och för mig finns det åter en ny morgondag att göra till en bra dag...trots känslan av ensamhet just nu. Imorgon är en annan dag..