att återvända hem, men sorgligt att lämna de sina, både mamma och barnen...fast alla är vuxna känner jag ändå en sorg över att det är så som det är....de där och jag här...mamma behöver egentligen mycket mer hjälp än jag hinner och orkar ge tyvärr, och hittar inte riktigt någon lösning på problemet...
i morgon är det dags för läkarbesök igen....och en ny arbetsvecka...sköt om er, jag är bara väldigt trött just nu...
2 kommentarer:
Jag kan sätta mej in i din situation! och jag förstår din kluvenhet...
Tänk att livet ska vara så krångligt ibland!...
Härligt dock att ni fick rå om varandra en stund! guld korn att suga på! ;-)
Kram kram & sussa gott! /Lena
Jag förstår dig verkligen....men glöm inte att ni är ju aldrig längre än en tanke bort och riktig närhet har inte med avstånd att göra
kramar
Emma
Skicka en kommentar