Pärlan är på omvårdnad idag

Och jag sitter här och lyssnar på bruset av radion och annat som rör sig. Tänk om man kunde ta tillfället i akt att stänga av bruset av en radio så att vi får vila våra sinnen medans vi väntar...men det ska bara vara radiobrus överallt i vårt samhälle. Precis som om tystnad och ljud som finns där naturligt är farliga?Våra hjärnor utsätts hela tiden för intryck fast vi inte vill ha dem där, ljudet drar min uppmärksamhet hela tiden. Tänker på när själen läker så innerligt då tystnaden och bruset av fåglar och sus i träden vilar min hjärna. Det som kan läka en överarbetad hjärna.

Tänker att tv, datorer och radio gör att vi får svårare att sortera våra intryck och stressar hjärnor som är trötta fast vi inte tror det. Igår dippade jag totalt när jag var tvungen att ta en massa beslut och sen åkte för att väva. Det var en förlamande trötthet som kom över mig men lyckades vila och känna den försvinna en stund. Köpte en massa garn och det var det som gjorde min hjärna förvirrad. Snabba beslut på kort tid fixar jag inte. Lycklig och trött kom jag hem iaf med det jag kan använda i kommande projekt till ett pris som var en 20 del av normalpris. Är glad åt att jag hittat inspirationen igen även om orken inte finns så har hjärnan börjat din kreativa process. Tänker att jag kanske ska skriva ner de tankarna så jag kan hitta igen dem. 

Nå tröttheten sitter i även idag och tar det som det är...Tänker att jag borde serva mig lika som Pärlan... Få lite omvårdnad regelbundet. Kanske dags att pröva floating som finns några kvarter bort. Tyst och tomt i en vattentank. Som omvårdnad... För kropp och själ.  En dag i taget just nu...och morgondagen är inplanerad till något som jag ser fram emot...som ett led i att vårda mej själv.. Mer om det senare...Tjingeling ta hand om er därute!

Lycklig

Efter en promenad idag, sol,vind,blåst,snö,sol och det känns som aprilväder...tacksam över att jag orkar då kroppen värker som värst...vet att det spelar ingen roll, för den värker även i soffan...och känner att rörelse är bra trots allt....10.600 steg.. I etapper. Min nya withing vän registrerar bara vissa rörelser, inte som min förlorade fitbit...alla rörelser. Så har svårt att nå målet varje dag, och inser hur lite jag rör mig nu...haha..hårt uppvaknande. Kroppen visar det på flera sätt och inget är kul direkt....sömnregistreringen visar iaf att jag har flera timmars djupsömn vilket är bra. Även om jag har många uppvaknanden också. Nå...vaknade abrupt i natt av att ingen luft kom ut i min APAP...och var torr i munnen, kände att det var ngt fel...svart överallt i hela huset och staden...otäckt att inse hur sårbara vi är utan elen....somnade om när elen återkom. 

Nå...nu ska jag slappa i soffan en stund....sköt om er. Tjingeling 

Kommer på mig

Med saker. Som igår, satt i bilen på väg med saker till sjukan. Började fundera på att åka förbi en fd kollega med blommor...så hejdar jag mig. Men varför då tänker jag? Skulle hon göra lika för mig? Näe. Konstaterar att INGEN har hört av sig någonsin med uppmuntran. Så inser att ja jag har inga som gör det i mitt liv. Inga kompisar som hör av sig och vill ses. Inte i verkliga livet. Endast en person finns där ibland på nära håll. Och ja det är svårt att få och ha vänner när man inte orkar med alltid. Visst, fb grupper som träffas och stickar osv har jag inbjudan till men aldrig mäktat med att åka på. Trivs inte på krogen eller sitta och dricka vin osv med folk en hel kväll osv...Känner mig lite som Lars Lerin beskriver sig själv. Ensamvarg fast ändå inte.Ja märkligt är det att jag bryr mej så om andra med alltid är är ensam. 

Fick ett samtal från en väninna igår och när hon avslutar med att säga du kan väl höra av dig något. Jo visst tänker jag när jag orkar lyssna på dig en timme så ringer jag... För det är ingen dialog i samtalen det är en monolog. Hon frågade om jag var bättre. En sekund senare pratade hon om sitt igen. Alltså hon vill inte veta. Nå det är som det är och det är en ny dag i morgon ... Tjingeling 

Ljus

Igår gick jag ut i solen, ljuvligt väder och en snabb promenad gjorde kroppen svettig och trött. Skönt. Ljuset är betydelsefullt för min energi kände jag. Även om jag älskar att kura i soffan med ljus och handarbete och tycker om hösten då jag vilar mig.

Dr D ringde idag utifrån att de nya tabletterna gett mig problem i munnen och en allergi reaktion. Vi pratade och kom överens om att jag ska vara utan eftersom min kropp reagerar på alla olika sorters antidepressiva och jag är glad över att jag själv får möjlighet att ta mina dippar och lära mej hantera dessa. Känner mej väldigt trött just nu men sover bättre nu när jag också slutat med medicinen för mina rastlösa ben. Dr D och jag pratade om den och vet att den kan ställa till stora problem psykiskt också. 

Nu tror jag inte att de är orsak till mina utmattningssyndrom men den är värd att vara utan ett tag. Och ser ljust på framtiden. Accepterar att just nu är det så här och begränsar mina aktiviteter och tar micropauser oftare nu än förr. Jag väljer mer aktivt, dvs jag tänker innan jag gör. Har läst en del i bloggar och funderat  och förstått vad utmattning handlar om för många och tagit till mig saker från dem. Har inte tänkt på vissa saker som utmattande förr men kan se att jag gjort saker som faktiskt kan påverkat mig negativt. Skönt att få andas ut ett tag nu på heltid utan kravet på att söka jobb. Får ta hand om mig själv nu, utan panik...

Nå nu är solen framme och jag ska ta en kort promenad... Tjingeling

Allt har en mening

Var till labbet och lämnade prover igår och mina tidigare arbetskamrater där på sjukhuset var glada att träffa mig och fick värme och kärlek i mötet med dem. Kändes så bra och både de och jag hoppas på en återförening igen. Så hoppas det kan bli en arbetsöppning där. Vem vet vad som är mitt öde...det visar sig så småningom...

Vi

Pratade om helgen och min känsla och dr D tycker jag ska prova en ny medicin igen. Lite synd tycker han att jag inte hört av mig då den andra medicinen inte fungerat. Men jag vill också lära mej att leva med mina känslor och ta hand om det som kommer. Ångesten har minskat och oroskänslorna har tonat ner sig sen jag blev fri från jobbet och maken blivit bättre. 

Oron över mamma kommer och går men jag gör det jag kan i det fallet, fast mitt dåliga samvete tittat fram däremellan. Så inser jag att hon valt själv utifrån sitt önskemål och då är konsekvenserna de dom är. 

Jag åkte upp i fredags då sjukbesöket blev inställt och vi hade bestämt att åka ut och handla. Men det varesig ville hon eller orkade . Så jag handlade det jag tyckte fattades. Blommor osv. Sen åkte jag till I och sov, orkade inte vara och sova hos mamma. Hon blev besviken och jag lovade sova där på sön. For till sonen och åt lunch på lördagen vilket var hur mysigt som helst och kände mig splittad över att jag skulle vidare till dottern och träffa Lillmyran och sova där. Åkte och åt middag på Ikea vidare till sessa 2 som fått tillträde till huset. Gillar huset, kändes tilltalande och kommer bli kanon när dom får som de vill. Sen blev det mello och godnatt.

Söndagens aktivitet gick fort, barnens pappa och jag hjälpte till att tömma lgh på kartonger och det var skönt att få fysiskt arbete igen. Det var lunch i huset och så for jag vidare till mamma igen åt middag och tog en mörkerkörning hem i regnet. Orkade inte mer utan ville hem. Besviken mamma men jag lyssnade på mig själv och kluven tog jag rätt beslut.det var ishalka på måndagsmorgonen...

När jag berättat för dr D om min känsla att inte vilja åka hem heller utan åka till ett hotell  och stänga in mej så sa han... Cornelius har en bra text.Så berättade han den. Minnet gör att jag inte kommer ihåg den men... Den gick ut på att oavsett var man är har man alltid sig själv med. Dvs att fly förändrar inte det faktum att jag alltid är med dit jag drar. Och det är sant. Oavsett min känsla så är jag alltid där. 

Och jo,jag for hem vilket var rätt beslut. Hur mycket jag än älskar de mina och njuter av att träffa dem så är det alltid tuffa avsked för mig. Längtan finns ständigt som en påminnelse om att dom inte finns här, samtidigt vet jag utifrån vardagen för oss alla att det kanske inte blir allt för ofta man ses när man bor nära heller. Och den tid vi ses är värd mycket för mig.

Bonusarna träffar vi ju förståss mer eftersom det är lätt att kika över bara sådär.Nåväl man får göra det bästa av det som är och hantera situationen. 

Nu ska jag prova en ny tablett och ta hand om mej till 2 maj så ska jag träffa Dr D igen och kanske få till de samtal som jag väntat på ett år snart. Ska också ta hand om mig själv och så får jag höra vad FK säger nu när jag är fortsatt sjukskriven..det är iaf skönt att ha Mojen där som stöd och som älskar mig för den jag är❤️.Tjingeling 

Väntar

På att träffa dr D idag och får se vad han tycker om mig idag. Satt och kikade tillbaka i pappren från min sjukdomstid idag och förstår att jag har perioder där jag överbelastar mig och perioder då jag kräver återhämtning. Det jag också ser är att jag inte tål belastning så bra tyvärr. Jag såg också en annan sak idag som gjorde mig förvånad över att det stod så klart där, just då. 

Anknytningsproblemet som jag trott bara belastat min privata svär, inser jag helt plötsligt att den omfattar min yrkesbana och val. Att fokusera på allt som kan få konsekvenser för mig som person, och det som gör att jag blir otrygg. Märkligt att se det så klart idag. Men det är också ett steg framåt för att kunna hantera mitt problem i framtiden. Just nu känns det orimligt med ett 100% jobb även om viljan finns inser jag min skörhet och tänker att 50% är ett rimligare mål och ev 75% senare.... Jag har ändå varit utmattad sen 2006! Vilket är många år och för att få en långsiktighet i framtiden får jag ta det lite easy och hushålla med resurserna i framtiden....Tjingeling jag återkommer... 

All vill vara friska

Ibland funderar jag över om jag känner efter för mycket, att jag borde rätt och slätt bara kliva ut och bestämma mej för att jag är frisk! Ger jag upp för lätt,kan jag kämpa på mer och bara ignorera min kropp, tänka att den kan och är fullt arbetsför? Göra som andra kliva upp och bara göra...dagens tanke....om det är så varför väljer jag då att inte vara frisk?

Frågorna rullar idag 

Rätt eller fel

vad avgör vad som är rätt
eller vad som är fel
känslan av ett misslyckande
eller ett lyckande
ett bra liv eller ett dåligt liv

vad är rätt och vad är fel
kan tycka för min egen del
att allt jag är och allt jag gör
är vare sig rätt eller fel

det är bara mitt sätt
att vara fel eller rätt 
så där enkelt 
precis på mitt eget sätt

Di

den dikten skrev jag 2008-07-13 och den känns lika aktuell idag. Och ändå är den så svår att leva efter. Idag kände jag att kroppen skrek och ville inte som jag. Ja hjärnan är en del av kroppen fast jag brukar separera den från kroppen. Jag ville så gärna en massa, men så blir det inget pga att jag inte fungerar i knoppen...dvs hjärnan.

Så tycker jag att jag har inte gjort något nyttigt idag. Sov länge, trots att jag var vaken när Mojen gick och rätt pigg. Men somnade om, onödigt tycker jag sen, kunde ju ha hunnit en massa....städa, pyssla osv.. och så blir det bara inget. Började plocka med något jag skjutit upp ett långt tag och när jag äntligen tog tag i den uppgiften gick handläggaren inte att få tag i idag.Ja då blir det att försöka i morgon igen. Tyvärr. Så började jag sortera papper...hjärnan brann ihop och fick inte till de uppgifter som skulle skickas in. Då. Ändå fortsätter jag och vimsar runt med alla papper...nu ligger allt i oordning på ett ställe iallafall. Där på ett ställe finns de viktiga pappren som behövs i år.Plastfickorna finns för att göra ordning, mer ordning i saker, men huvud och ork finns inte. Vimsar bara ihop allt och får energistopp. Ja, sen tycker jag att jag fått lite ordning på högen i köket haha...nästa gång är det kaos igen antar jag.Vill ha ordning om något händer mig och någon annan behöver hitta det viktiga. Inte för att jag vill och tror något ska hända, bara iallafall.

Och då när jag sitter där och försöker få ordning  förstår varför jag inte jobbar...just nu. Får se nästa vecka vad läkaren säger och vad min FK handläggare sen tycker om allt utifrån min nya arbetslöshetssituation och sjukskrivning. Fick hem papper och info igen och ja. En dag i taget. 

Fick lite påslag av ångest igår då fd svägerskan startat instagramkonto och visar upp nya hemmet. Vill ha mindre rörigt omkring mej men får inte till det, jag vill ju ha mina saker också....samtidigt mer ljus och mindre grejor....lugnare omgivning kanske...haha...alla dessa inredningsbloggar osv sätter igång mig, älskar ju att fixa och inreda, men har ju också ett behov av kreativa processer, vilket gör att jag har många olika kreativa saker hemma...garn,tyg,målargrejor,fotogrejor osv...försöker ändå att skapa ett ordning i mitt kaos vilket går mindre bra just nu, hahaha....orken..ja den och hjärnan. Nå dikten säger sitt idag att jag är jag inte som de andra idag...

Tjingeling