Fryser mer idag och huvudvärken kommer och går...I som jag umgicks med i helgen har också frusit i 2 dagar och har halvont i knoppen, så det är väl nått som går...vad vet jag inte men är slutkörd efter en liten stund...igår kände jag mig lite piggare och passade på att städa in kläderna i garderoben...har samlat sommargrejor i en hög, men la till slut in dom i garderoben som ekat tom så får jag se om jag kan ha dom i sommar eller inte....min intention är att inte kunna ha dem. Så...hur går det projektet då?
Långsamt och ganska stiltje just nu iaf....otålighet är mitt förnamn. Iallafall så hann jag prova stövlar och klänningar för att se om det fanns något att ha till nästa helgs 50 årskalas. Jodå har en svart klänning som jag köpt som ska fixas till i ärmarna vilket jag kan göra i helgen. Men, av allt detta lilla fixande så blev jag totalslut i kroppen så återgick till sängen igen och inspelningarna av barnen. Stackars ungar...haha...ursäkta men hur kunde jag utsätta min dotter för att egenhändigt klippa hennes omöjliga hår kan jag undra....
Hon var ju ändå så otroligt söt i sitt mammaklippta hår...och ja..det är ju försent att ångra. Det är helt underbart att se sina barn som små igen, de miner och gester, och beteenden som finns då, finns kvar nu, fast i lite annan form....lillskruttan A flyger omkring i bilden hela tiden....hon är glad som en lärka och storskruttan M är lite mer tillbakadragen och avvaktande...inte för att hon inte är glad men hon är mer reserverad framför kameran iaf...vilket också speglas i tvprogrammet hon är med i då hon hade ett konstverk ihop med en kompis som ställdes ut på Liljevalchs och de blev uppmärksammade av lokal tv. Känner en enorm kärlek då jag ser när hon kommer och hälsar på mig då jag var i borta från hemmet ett par veckor. Jag behövde verkligen det besöket då......fick dessutom fina brev då jag var där av henne, saker som hon också gör idag, skickar små hälsningar då man minst anar det...omtanke och kärlek som jag uppskattar mycket!
Så kom lillebror till världen och de blev helt plötsligt storasystrar och att se den ömhet och kärlek som överöser lillebror är fantastisk att se, dock finns där också en viss konkurens om den lille och visst finns där också en hel del annat....
Hör också hur bakgrundsljudet ibland avslöjar mer än jag minns av det livet som var då, och kan förstå en hel del av det som hänt i mina barns uppväxt och att ett vuxenansvar getts till någon som inte varit redo att ta det riktigt och att det ansvaret fortfarande finns kvar...
det är märkligt hur människor kan präglas att bli dem de är idag, och hur tidigt det sker i våra liv....
Iaf så grät jag av skratt då jag såg sonen äta godis, så här i efterhand kan jag konstatera att det var ju inte alls bra, han är fortfarande en "gottegris" men ja, hans miner var helt underbara och det är gott att se iaf....
Självklart finns jag också med i bilderna från förr....och ja ser väl inte så kul ut där direkt...haha...nå..nostalgi och förfluten tid i mitt liv, vilket också ger mig möjlighet att reflektera och se det som varit bra med det, och också se det som är bra idag. Det finns ingen sorg över det som varit, utan bara en tacksamhet över livet och dagen idag.
Vi förändras av det vi upplever och har varit med om, vi kan ta det till oss, eller lämna det bakom oss, eller ta med oss det framåt och vi kan låta saker som varit jobbiga tynga våra liv, eller så kan vi låta de sakerna glädja våra liv, valet vi gör är inte enkla, men att se på dem på olika sätt är rätt enkelt ändå.
Själv tar jag med mig tacksamheten i att ha haft ett bra liv och upplevelser från förr, och med gåvan att fått 3 underbara barn, glädjen i nuet att ha både mina och andras barn, familjer och vänner i mitt nuvarande liv. Ser fram emot nya glädjeämnen, utmaningar och spännande händelser i mitt nuvarande liv. Dagen i morgon är en gåva att få uppleva och det är en stor glädje att få uppleva den med dem man älskar oavsett var i världen de befinner sig så finns de ändå när i mitt hjärta, var dag, var minut och var sekund i kärlek.
