Nu blev det tungt😔

Idag skickade jag sms till mammas kusin, ja det är hennes biologiska men jag har haft dem som mina. D som bara var liten när vi sågs men som kontaktat mej efter mammas systers död. Hans syster J var ju som min syster då hon bara var ett år yngre än mig. Vi lekte mycket när vi var små, tvärt tappade vi kontakten men har tänkt mycket på henne sen jag flyttade till Dalarna. Hon tog heller aldrig kontakt tyvärr. Bara D kontaktade mig då ”moster” dog.. J ville inte ha kontakt varesig med mig eller honom. Han var ledsen över det. 

D’s fru ringer mig bara en stund efter jag skickat smset. Hon önskar mig en god Jul & Ett Gott Nytt År och undrar hur jag har det. Så berättar hon det hemska😔 J är borta. De har inte meddelat D då det hände, ingen annons finns, hon är bara borta. J’s dotter ringer D i höst för att berätta för honom att hans syster dog plötsligt i Maj i år. En oerhört tragisk händelse då hjärtat gav upp. Hon var inte speciellt snäll mot omvärlden,men inte värd att få sluta livet så tidigt som nu....det gör mig ont om D och ledsen för J. Jag hoppas hon fann friden och kan återförenas med de som gått före henne.

Allt det som händer får mig att reflektera över mitt liv, vad är värt vad, hur länge har jag kvar? Hur kan jag leva mitt liv så bra jag kan under den tiden...jag ska värdesätta min dag, precis som den är på bästa sätt...

Vila i frid du älskade J vi ses en annan dag....jag har saknat dig❤️

”Du och jag på Mommoms begravning 1965 i Falun”

Så var det slut

I går somnade han in. Han dom kallar pappa, han som var min far i biologin men inte fanns där. Han som inte tog chansen att lära känna mina barn och barnbarn, eller sin dotter som sökt honom under alla år. Bitter? Nej inte alls, jag har förlåtit honom det. Vi gör valen vi själva är tillfreds med och vi dör med dom. Det han lämnat kvar är en märklig sorg och ett tomrum av en längtan som tagit slut. Nu infinner sig ett avslut och jag kan släppa taget på alla svar jag inte får efter alla år.

Vad är det för sorg? Ja ärligt nog vet jag inte... livet för mig är detsamma som förr, det fortsätter utan honom, skillnaden är att nu behöver jag aldrig hoppas mer, inte förvänta mig att han kommer eller att han hör av sig när jag fyller år. Nu kan jag bara minnas de få gånger han överraskade mig med just det, och kramen jag fick sista gången vi sågs. Ja livet är värdefullt och ska levas här och nu. Minnen som är goda kan man spara, resten får vara. En dag i taget leder också framåt...även om jag känner mig tom och sorgsen just nu...

Sorgen och Glädjen

Just nu är det de orden och palmen som kommer i mitt huvvud.

Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här ständigt följs åt. Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vår jordiska stråt. Silver och gull stoft är och mull, himmelen blott är av salighet full.

Glädje över att jag blivit mormor igen! Ja den 14 december kom Lillsmulan till världen. Efterlängtad av så många. Älskad redan från första stund. Är så glad över att det gått bra.

Sorgen som oväntat dykt upp och gör mig sårbar då min pappa blivit sämre och utgången inte ser ljus ut. Det väcker så många tankar och funderingar eftersom vår kontakt har varit rätt ensidig. Vet egentligen inte vad jag känner mer än sorg över det som aldrig blev kanske.Men alla har ett val att göra, fast jag har svårt att välja för mig.Min kloka chef sa häromdagen att jag verkade vara styrd av andras behov och önskemål. Jag väljer att bli behövd också tror jag för att jag vill vara behövd. Bekräftad och betydelsefull. Inlärt anpassningsbeteende...

Ja känslorna styr också fast förnuftet är rationellt. Just nu får jag försöka vila i att jag gjort så gott jag kunnat mer än det kan jag inte.... men sorgen och glädjen går hand i hand...just nu...tjingeling

Ute är det ett grått stråk över vackra kullar

Regngrått dis ligger över min gamla hemstad. Sitter i soffan med en kaffe i handen och registrerar ljuden omkring mig. Vilsenheten jag kände igår är borta, lugnet har lagt sig i kroppen. Ser träden på avstånd lysa svarta med sina grenar. Lite mäktiga trots sin nakenhet. Starka och stadiga i vinden. Lite som jag. Vajar lite emellanåt men står rätt stadigt även om blåsten är hård.

I fredags hade vi en dag med jobbet, trevlig och lärorik. Föreläsning av en coach, jaget och laget. Många intressanta tankar och skratt där. Vem är jag i laget? På jobbet, hemma, på fritiden och i livet i stort?

Och framförallt vilka värderingar styr mitt känslocentrum i olika situationer, vad är det som drar igång mina automatiska beteenden. Det tyckte jag var tänkvärt. 

Läste också en artikel i morse om ensamhet. Såhär inför jul är det många som kan känna en ensamhet fast man har många människor omkring sig. Eller har man inga alls omkring sig. Som coachen sa, och en annan jag känner, vad är viktigt på riktigt ? Att få vara en del i en flock oavsett vad flocken består av är viktigt sen stenåldern och något som styr oss utan att vi ens vet det. Vi behöver andra för att överleva, vi klarar inte oss helt ensamma även om vi tror det, men vi behöver vara ensamma emellanåt för att hinna ikapp oss själva. 

Just så är det idag, inte tänkt ensamhet hamnade jag i. Eller ja, ensam på ett sätt jag inte förväntat mej,snarare. Men väldigt skön för att helt plötsligt kan jag bara vara, inte prestera, inte förväntas göra något, utan ovant bara göra det jag vill just nu. Så sov tills jag vaknade, åt frukost i lugn och ro, duschade,kokade kaffe, läste och lyssnade på livet en stund. Är på semester, och på semestern ska man ju göra mkt eller hur... nä jag är inte hemma så då kan jag inte städa, fixa och fara omkring. Läser ikapp lite och njuter en stund....i ensamheten som kändes väldigt skön helt plötsligt. Vilotid för hjärnan....

Tjingeling på er...

Längtan

Ibland längtar jag så jag nästan går sönder efter mina barn och barnbarn. Mycket för att det skulle underlätta kontakten om man sågs lite mer vardagligt. Men att längta efter det som inte är äter energin så får tänka att det är bra att man saknar men att längtan får inte ta över. 

En strimma

Då jag var på väg mot vårdcentralen så sken det upp med lite ljus efter gråmulna dagar. Tänkte att det spred hopp till ljusare tider för några som behöver det idag.

Igår var det fars dag och jag tog beslutet att inte höra av mig till min. Fast jag vet att han opererar sitt hjärta idag och det bar mig innersta emot att inte höra av mig. Att stå fast i beslutet om det. För jag är ju ändå en  person som är medmänsklig och kännande för andra på gott och ont. Att vara snäll mot omvärlden så långt så jag blir trampad på. Vet inte om mitt belöningssystem får nått gott av det, kanske bara är en vana... Nåväl. Det var ju inte pappas närmaste som berättat om operationen utan fick det omvägen av hans svägerska så då betyder det kanske också att jag inte behöver veta mer än så...mäktigt nog.

Vårdcentrals mötet gick bra är nu vaccinerad mot flunsan och hoppas det går bra i år. Vill inte bli som förra året, men garanti ingår inte i sticket...

Vi får se hur FK gör nu då jag blir fortsatt sjukskriven för att orka komma tillbaks i en annan arbetsrutin. Jag håller på att öka mina dagar med receptionen och ska försöka lära mig även nya saker och behöver tid att komma in i dem på grund av mina kognitiva problem att göra nya saker. Nå det löser sig... 

Remissvaret från reumatologen kom också men nu går jag själv vidare med egenvårdsremiss med en sammanställning då man inte alls gjort det... egentligen är det larvigt för det finns inte mkt att göra men jag vill få förmånen att ha tandvårdsubventionen iaf. Just nu känner jag mig spyfärdig å min kropps vägnar.. torris som jag är.. nåväl acceptans är ordet för läget nu... No more than that... Tjingeling 

Gråa dagar med lite sol ändå

Nu är det verkligen mörkt ute. Vintertiden har gjort entré och då blev det ännu mörkare ute...Nåväl, mitt i det mörkgrå finns en skönhet som är läkande på något vis känner jag. Även om alla är trötta av mörkret. I helgen sken solen upp lite grann i alla fall och vi landade på landet i mörkret på fredagskvällen och så sken solen upp på lördagsmorgonen över det spegelblanka vattnet...fantastiskt vackert och rofyllt. Lördagen ägnades åt barnbarn och barn. Lek med tjejerna och sen kalas för svärsonen som fyllt år också. Lillmyran blev 4 år i onsdags och den kram hon mötte mig med när vi kom lever jag länge på...


"Lilltrollet" kramade och pussade också både mej och Mojen. Vilket var oförutsett men mysigt och blir ödmjuk över förtroendet från henne att få både puss och kram. Tar inget för givet alls.

Så den dagen var mysig. Åkte hemåt kvällen tillbaks till stugan igen. Är så otroligt glad över de reparationer som nu tömt mitt konto för stugan, men som är så fantastiskt bra gjort. Elen fixad, fönstret där, ute är det gjort en del för att bibehålla timret i grunden också. Klart det återstår en hel del arbete med saker, fönster mm...men det får bli efterhand när utrymmet finns. Det mest akuta är åtgärdat skönt nog.


I övrigt har det hänt lite saker som gör att jag blir ödmjukare för livet. Var på en sialografi röntgen av spottkörteln. Inga konstiga saker mer än en bild som kronisk inflammation i höger parotiskörtel..Dock inga salivpölar som är typiskt för Sjögrens syndrom...
Nå vet ju att mina salivkörtlar är svullna med jämna mellanrum av någon anledning så nu får jag leva med det. De får fortsätta min utredning av Sjögrens då jag inte har alla kriterier för Sjögrens utan är nått mitt emellan. Mina "halsmandlar" som jag trott det var är mina spottkörtlar som är förstorade och ger mig den "halsonda" saken. VILKET är otroligt skönt att få veta. Har ju alltid trott det var halsmandeln jag tills dr tittade och frågade om jag opererat bort dom HAHA...så berättade hon att det jag kände var spottkörtlarna. Nå, vet ju nu vad det är så nu är det ju inget problem direkt, utan jag får massera igång spottet istället så blir det väl bättre. Dricka vatten ska jag också och tugga tuggummi så får börja med det också..MEN det vore skönt att få ett avslut på mina undersökningar snart. Vi får se vart det tar vägen..


Min sjukskrivning är ett annat kapitel...och ska träffa doktorn på måndag igen. Har träffat arbetsterapeuten också i måndags för att få ett avgörande på min hand som ser märklig ut. Nu vet jag vad det är i den. Tyvärr säger jag för mitt hantverksskapande kan bli lidande...OM jag har tur avstannar det innan det blir illa. Dupuytrens kontraktur hette det visst. Känner mej mycket trött på allt som gör vardagen lite tyngre och är ju allmänt trött på att drabbas. MEN också tacksam över att det inte är något man inte kan bli botad från iaf...eller fortsätta leva med tänker jag. För det kan jag. Måste bara anpassa mig till det och acceptera det.Håller tummen för att mitt hantverkande kan pågå i flera år till utan problem, och den dagen det inte gör det ja, då får jag tänka om.


Har tack och lov en ny bra chef som förstår och åtgärdar, lyssnar och är klok. Så vi anpassar också arbetet utifrån det jag klarar och det känns skönt. Så jag fortsätter jobba på att ta en dag i taget. Vissa dagar går bättre och andra sämre. Som för de flesta. Mitt liv är bra. Mycket bra. Det finns många tankar kring dem som har det svårare än jag. Vet flera stycken som drabbats. Ödmjuk och tacksam är mitt ledord idag. Tjingeling  på er, och var rädda om er och livet som pågår just idag!

Dagens chock

Fick jag i ett meddelande från snickarn på lunchen då han meddelar att han hittat konstigheter på vinden och att allt kunnat brinna upp😩 och jag haft makalös tur. 

Nu ringde han elektrikern som kom och fixade till problemet.. men blir ledsen och arg över att den som ställde till det inte förstod hur illa det kunde gått. Arg över den som också lämnade nog mkt sorg då för så många år sen men även över att det skulle slå tillbaks även efter så lång tid. Och för att jag inte kollade mer noggrant då jag hade elfirman där och fixade till efter det som blev. De sa att de åtgärdat allt strul som blivit... nepp det hade de då inte. Tyvärr. 

Paniken i bröstet över om det finns mer konstigheter i elen på vinden nu ligger och gror...ja jag är ju inte gjord av pengar direkt så vore bra att veta ifall man ska åtgärda det.. nå får ha tillit till att allt löser sig... en dag i taget... får kolla när vi kommer dit i helgen så får vi lösa saken sen... ja livet är lite guppigt emellanåt... Tjingeling 

Klart med allt just nu...

Efter en svårt start på hösten så lyckades jag ändå träffa min doktor på vårdcentralen. Först fick jag en katastrofal läkare som skulle tvinga mig att äta medicin, vilket jag inte ville. Han skulle sjukskriva mej på 100% vilket jag inte heller ville. Blev så chockad över besöket hos honom så jag blev totalt förvirrad. Fick efter ett samtal med min gamla chef och nya chef ändå kraft att återringa till vårdcentralen och be om en annan läkare. Då fick jag min" ordinarie"....och var lite skeptisk till det men det utmynnade i ett otroligt bra möte. Kände mig stark efter det mötet och nu jobbar jag 75% ett tag framåt för att återhämta mig. Ingen medicin. SKÖNT!!


Däremot kom den första dr jag träffade medans jag satt där för andra besöket. Han hejade så glatt och stannade och frågade om jag var där idag igen? Ja sa jag. Tyckte inte ditt och mitt möte vart bra igår sa jag då. Då mörknade han i hela ansiktet och hotfullt blänger och väser fram. DU fick som du ville??!! MEN du väljer sa han och gick...OTÄCKT.. obehagligt var det verkligen....precis som mötet med honom där han pressade mig att godta något jag absolut inte ville. Jag var inte tillräckligt stark för att säga NEJ då. Känslan finns kvar fortfarande då jag tänker på saken...usch...sa i alla fall till min ordinarie doktor vad som hände innan jag kom till honom. Nå...det är passerat. Om än obehagligt.


Min arbetsgivare har omplacerat mig lite för att minska belastningen från vardagens jobb. Känns lite lugnare och jag börjar bli tryggare i jobbet. Men tröttheten finns kvar, bättre dock och nu har äntligen FK också godkänt min minskning av tid fram till nov. Skönt det. Jag vill ju kunna jobba och får priorietera om lite men det går och bra att man kan få göra lite annat också emellanåt.

Snickaren ska också börja fixa till fönstren på landet till veckan. Blir skönt att få det klart.
Var och träffade barnen och barnbarnen i helgen som var. Underbart att se dem igen och de bjöd på god födelsedagsmiddag för mig och Mojen...mums. Ja livet går sakta framåt en dag i taget...Så sköt om er...Tjingenling

Att ta ansvar för sig själv och sina behov

I tisdags brakade jag samman IGEN! Har försökt förstå vad det beror på och har kommit fram till några saker. Jag blev ”överkörd” av mina kollegor  och hamnade i något jag inte ens blivit tillfrågad om. Där är en kärnpunkt i det hela. Jag var redan på väg mot min gräns för utmattningen igen och där blev det stopp. Min känsla där och då var att jag blev utkörd från mitt vanliga arbete och inslängd i ett annat pga en kollega ville vara där jag normalt är och hade en egen uppfattning om att jag absolut ville göra nått annat, 

Hennes uppfattning är att jag sagt att det var kul med omväxling i sommar. Nå det var inte min uppfattning alls men jag hade gått med på att göra de arbetsuppgifterna nästa v för att den personen vill vara ledig. Och för att den personen som nu fått fel uppfattning om mig så gärna vill vara i receptionen och inte får vara där för att platsen är ”fylld” nu. Sen finns det andra saker i botten där. Nog om det. Jag fokuserar på hur jag uppfattat det och min känsla nu. Och varför jag reagerar som jag gör. Det här kom jag fram till.

1. Vill bli tillfrågad först, inte ställas in för faktum och beordras av andra än min chef. ( hon bad om ursäkt så det har vi rett ut nu och hon vet vad jag behöver i sammanhanget)
2. Måste ta mig själv på allvar. Känna efter mer vad jag vill, inte vad andra vill ( väldigt svårt att göra men ska träna )
3. Att jag är behövd och omtyckt både på arbetet och hemma. (Men det innebär inte att jag inte får ta plats med mina önskemål, jag får lära mej att acceptera att allt kan inte bli som jag önskade. Och att jag inte ska bli besviken utan ta det för vad det är just då och tänka att det finns andra lösningar.
4. Att andra tar sitt ansvar, jag tar mitt. ( jag ska inte ta på mig andras val, jag ska ta ansvar för vilka val jag gör)
5. Lyssna mer på kroppen. ( ta tag i handbromsen tidigt)

Så nu har jag möjligheten att fundera över vad jag vill jobba med på jobbet och om jag behöver ändra något där som gör att jag orkar jobba. Så ska träffa läkaren igen till veckan. Den här veckan har jag nyttjat möjligheterna att gå hem tidigt sovit och försökt återfå lite kraft. 

Utmattningen är inte att leka med så ja får acceptera mina symptom och inse att jag är väldigt skör för händelse  som inte är planerade... byte av arbetsuppgifter mm.. Behöver också jobba med min osäkerhetskänsla som ploppar upp då . Kanske är det en lättare höstdepression jag har. Får fundera på det. Jag tycker ju om hösten så kändes konstigt egentligen med den tanken. Men man förstår ju inte allt.. Tjingeling och hand om er ni som är här och kikar in.

Dags att runda av och göra avslut

En låt av Winnerbäck hänger envist på i mitt liv. Den dyker upp sådär när man inte annar. Texten :Jag får liksom ingen ordning på mitt liv... osv... rullar på i huvudet för det är så jag känner mig just nu.

Mitt i allt de bra så kommer stunder av tvivel och tankar om livet, förändringar och allt som pågår runt mig. Jag kan inte prioritera varesig mig själv eller det jag vill eller rättare sagt tror jag vill. Jag vet inte ens vad jag vill längre utan bara grubblar. Jag får liksom ingen ordning utan blir mest ledsen inuti... ja visst borde jag vara lycklig med livet då jag har allt jag behöver.

Jag borde inte ha den där stora sorgklumpen i mitt inre kvar efter en fantastisk ledighet. Kanske just därför finns sorgklumpen, jag vet hur livet kan vara och borde vara.Saknaden och sorgen borde inte finnas där, men den gör det. Den där längtan som finns kvar sen barndomen att vara betydelsefull och älskad av alla. Inte bortglömd och oönskad, känslan som är svårkopplad av ensamhet... 

Den är svår styrd. Visst mycket är mitt eget ansvar att komma förbi känslan och försöka acceptera det som är istället för att försöka få något jag aldrig kan få.Vara där jag är och leva där istället för att slåss mot något jag inte kan vinna. Jag måste acceptera att jag gör det jag kan ,likaväl som jag måste acceptera att jag bara kan påverka mig själv men inte andra.

Så nu är semestern slut, jobbet väntar igen, vardagen återgår. Idag är idag. Semestern har varit fantastisk på många sätt, mindre fantastisk på andra men sammanfattningsvis så får jag vara väldigt nöjd över den. Det blir inte alltid som man tänkt men framrutan är större än backspegeln säger Olof Röhlander så tittar framåt och avslutar där... Tjingeling och glöm inte bort att våran stund på jorden är kort, för kort för att inte tas tillvara och vara med dem vi älskar...

Äntligen semester

Efterlängtad semester. Avslutade jobbet på fredagen den 20 med att jobba till halv fem... då tyckte kollegerna att jag kunde gå för vi hade inga patienter kvar. Nå på lördagen var vi hos M som bjöd på swedish fika party😁mums och vackert väder i trädgården. Så åkte vi till Klitten på söndagen. Ja vi stannade lite på vägen också för att titta på en utställning en stickare hade i Tällberg. Vacker utsikt över Siljan där.

Sen åkte vi mot Rättvik och där stannade vi och kikade på de polska brandbilarna som skulle åka uppåt för att hjälpa till med den stora branden utanför Färila. Den har pågått sen 15 juli. Även utanför Älvdalen härjar en brand som är svårsläckt och brand flyg från andra delar av Europa är där och hjälper till. Enorma krafter som ödelägger skog för hur mycket som helst. Utrymningar av bostäder i Färilaområdet och kaos för att få till så att elden inte sprider sig allt för långt. Tacksamt nog får vi hjälp från alla håll i Sverige och norden och Europa! Mäktigt att se. Tacksamt🙏🏻.

Vädret var fortsatt varmt under veckan och vi åkte till ett vattenfall och plaskade lite . Magiskt vackert.

Fikade och åkte vidare runt i området för att kika lite och landade i stugan efter en helgdag ute på vift.

Tisdagen ägnade vi åt att gå på porfyr museet i Älvdalen och kika på porfyr men också Långö liebruksbilder. Dit vi var i går och fotade lite ruiner.

Sen åkte vi till Torrlid och fikade lunch. Hälsade på djuren och åkte sen och badade. Mysig dag.

Så blev det hemåtfärd på onsdagen med ett stopp i Dalhalla och Winnerbäcks konsert 😊mkt trevlig upplevelse och enormt varmt! Första gången jag velat ha bikini i Dalhalla🤔...

En höjdarkväll. Landade sent hemma igen...varmt och kvavt. Så tvätt packa om och vidare igen mot Hälsingland. Nu sitter vi här och tittar på regnet som vräker utanför. Helt makalöst blött efter alla dessa vackra dagar med sol och värme.

Grått men vi är inne och bara är just nu. Jag lyckades få tag i en till stickmaskin för en billig penning och som tur var så fick jag också den levererad till landet! Helt oroligt vilket kap😊maken var kanske inte lika imponerad men jag är lycklig haha...

Nå vi ska bygga om vår altan och trapp... lite svårt just nu då regnet står som spön i backen men vi vilar lite emellan så går det nog sen då det inte åskar och blixtar som nu. Allt har sin tid och vila är också välbehövligt.. Tjingeling 

Besök öron näsa hals

Så fick jag återigen göra ett besök på ÖNH för att kolla mina sväljningsbesvär. Träffade en mkt trevlig dr som tog mig på allvar 😊 kollade igen och konstaterade att vi ska fortsätta utreda Sjögrens. Fick se röntgenbilder på svalget och fick förklarat de fickor jag tog upp kontrast i. Hon tyckte att vi också skulle prova lite annat så fortsättning följer... att jag också fick en blödning från ändtarmen igår igen gjorde att jag tog upp kontakten med kirurgen igen som ska återkomma med en tid. Inget farligt tror de iaf och jag ska kanske ta det med ro och sluta läsa boken Cancerland tur och retur🤔... vet att de kommer att kolla upp mig. 

Igår skulle vi bada var det tänkt... men blev vara en trevlig samvaro utan bad hos M... tvättade bilen och åkte hem efter att ha handlat lite inför dagens middag.

Somnade en sväng under CSI... sen var det ett grabbgäng på moppe som väckte mig vid halv tre och kollade vad de gjorde på vår gård... pinkade i hörnet av vårt grannhus ... undrar vart föräldrarna är... är man i moppeåldern kanske man ska vara hemma kl 2 och inte fara omkring i ett killgäng 6-7st på stan på natten😟.... nu har jag sovit så dåligt i två nätter så tur att vi får semester snart. 

Träffade en fd kollega idag från tiden på Borlänge sjukhus som tyckte att jag skulle komma tillbaks till dom... ja det hade varit trevligt men finns ju ingen tjänst tyvärr och känns lite tufft att börja läsa till uska för att ev kunna söka en tjänst hos dem☺️. Nåväl jag börjar förstå att det är bra för mig med andra arbetsuppgifter som jag haft nu två v snart... är inte lika trött på kvällen som annars så tempot spelar roll... nu är det dags för en ny dag på jobbet och får fundera på resten sen... Tjingeling och njut av dagen😀

Coldplay

Sonen skickar meddelande med en låt av Coldplay..kort meddelande med ❤️ mormor... förstår när jag hör texten och tänker älskade son...en så fin text som passade mitt liv just nu...Everglow

”oh they say people come, say people go

this particular diamond was extra special

and though you might be gone, and the world may not know

still I see you, celestial

like a lion you ran,  a goddess you rolled

like an eagle you circled, in perfect purple

so how come things move on, how come cars don’t slow

when it feels like the end of my world

when I should but I can’t let you go?

but when I’m cold, cold

oh when I’m cold, cold

there’s a light that you give me when I’m in shadow

there’s a feeling you give me, an everglow

like brothers in blood, sisters who ride

and we swore on that night we’d be friends til we die

but the changing of winds, and the way waters flow

life as short as the falling of snow

and now I’m gonna miss you I know

but when I’m cold, cold

in water rolled, salt

I know that you’re with me and the way you will show

and you’re with me wherever I go

and you give me this feeling this everglow...”

Helgen var fantastiskt solig och varm fina möten med personer jag inte sett på länge. En auktion som kanske blev bra eller inte. Den är gjord. Åskan och regnet mullrade in ett tag och jag tänkte att nu talar hon om att det inte blev så bra betalt som hon tyckt😊 mamma alltså... nå nu har jag inte de sakerna och grannen ropade in de fina stolarna som mamma sa var värda så mkt.. vilket de säkert var en gång och även nu om jag tagit dem på antikrundan vem vet?


Nu står de kvar i byggnaden i grannens hus och de är vackra i det gamla de har.. ser glädjen i hennes ögon när hon fått dem för att hon vill ha dem. Ser glädjen hos A när hon får ett par skålar på fredagen då vi gör i ordning för auktionen. Min egen glädje då jag får tre tallrikar som jag har redan. Kompisens glädje då hon får mina tråg som hon vill ha... en auktion som blev billig men med mycket glädje för många som fyndat..:

Trist att saker inte har annat än affektionsvärde då man har så mkt på loppis och alla vill ha det billigt. Även jag... men har kvar de saker jag vill ha kvar så länge jag finns..😊

Åt middag med I och hennes familj så trevligt att se dem. Sen trevlig eftersamling i huset med yster syster och sammanfattning av dagen... sen natt och sömn ensam i stugan. 

Vaken tidigt med gräsklipp lite sortering av saker, fika vid sjön med I och hemresa med ett stopp hos E och;B. Inspektion av det vackra växthus de gjort och kul runda i trädgården och glädjande besked om kommande generation i deras liv❤️ fylls av fina samtal ,fika,glädje, värme och själen har fått påfyllning av fina människor i helgen. Tänker på hur bra livet blivit trots allt och hur jag orkar möta sista arbetsveckan trots den underbara gårdagen i stugan.. där väcks också en ny tacksamhet över ett fantastiskt ställe att vara på. Tack M och M för att ni gjorde det till mitt arv att njuta av❤️🙏🏻

 ni som kikar in...ta hand om er och glöm inte bort varandra ☀️

14 juli igen

Dricker mitt morgonkaffe i din kopp. Saknar dig oändligt mycket just nu. Snart ska jag på auktion där våra saker,dina och mina ska klubbad ut. Vet att vi pratat så många gånger om just detta och även om jag vet att du gett ditt tillstånd känns det så svårt att ha dina saker på auktionen. Enda stora trösten är att alla kronor som kommer in går till vårt älskade paradis som vi kämpat och kämpar för fortfarande. Tårarna strömmar just nu, av sorg över allt. Även av glädje för att jag kan sitta här en stilla morgon och njuta av fåglar som kvittrar runt i surret av humlor och bin tillsammans med den ändå tysta naturen..

Ser ut genom köksfönstret där jag så många gånger sett dig sitta ute i båten i stilla ro och fiska. Undrar vad du tänkte alla dessa dagar. Minns då jag baxade ut dig i båten, hur irriterad jag varit många gånger och min ånger över de stunderna jag inte orkade med allt och alla krav jag kände. Du fanns där ändå och stöttade så gott du kunde.

Minns också hur du njöt av att sitta här med oss de sista åren. Och hut jag gjorde allt för att du skulle kunna komma hit och vara. Vi pratade om att du en dag inte skulle finnas, men att du ville hänga med oss för du var nyfiken på allt som hände och ville gärna veta hur det gick för flickorna och lillklimpen❤️.

Någonstans minns jag också något du sa som sitter hårt och som jag tänker att jag ska inte ska komma ihåg...utan fokusera på det som varit bra ändå.

Just idag dog morfar för 25 år sen, just idag fyller pappa 84, just idag begravdes du, just idag är det Folke dagen och Mojens farmor dog då hans pappa hade namnsdag, just idag fyller någon år, just idag har vi auktion för oss❤️🙏🏻...

Nya arbetsuppgifter

Så fixade jag de nya arbetsuppgifterna till sist. Hade ångest innan pga kort utbildningstid mm. Men nu är jag i gång och det går bra skönt nog.Sommarkollegorna är i fas att klara sig själva bra tycker  jag och jag flexar hem tidigt skönt nog. Har väl lyckats med utbildningen för dem känner jag😊. Har en vecka kvar till min semester vilken känns sen pga det fina väder som varit men jag hoppas på bra fortsättning för oss med. Vi gör vår semester så bra vi kan med det som blir känner jag. 

Flexar ut tidigt i morgon för att åka till landet. Är äntligen auktion på lördag. Mammas begravningsdag så vad som helst kan hända. Pappa fyller också år då. Morfar dog den dagen. Många märkliga händelser just den dagen. Nå blir spännande att se vad som blir kvar...och vad jag ska göra av det🤔. 

Igår facetimade jag med Lillmyran som hade namnsdag...mysigt det... skickade en peng att själv handla för. Hon ville att mormor skulle komma och sova hos henne... ja kan bli på semestern kanske. I helgen hinner jag inte tyvärr. Mojen åker åt sitt håll för att hjälpa till med lite i hans stuga så blir ensam på landet denna gång.

Så är livet just nu. Får se om graven helt torkat sönder och ev köpa nya blommor dit i helgen. Torkan tar hårt på allt. På det sättet är det skönt att våra gamla slipper det varma som de mådde dåligt av... fast saknaden efter dom är väldigt stor❤️ ta hand om er vad ni än gör☀️Tjingeling 

Midsommar

Då var midsommaren slut igen. Det var ingen skillnad i år, kallt och lite regnstänk. Vi samlades i Klitten till släktsammankomsten i år..dock var uppslutningen inte så stor som förr. Trevligt ändå. God mat och trevligt umgänge. Jag slappnar av där och då kommer tröttheten också. Tyvärr... och så kommer grubblerierna farande...det är ingen bra tid maj juni har jag märkt. Psykiskt är det en depptid... även om jag inte vill så kommer tankarna smygande, tvivlet, tröttheten och oron inom mig. Funderar på hur jag ska komma ur det och få tillbaka gnistan igen... längtan som bor där långt inom mej, ensamheten som växer sig större än jag vill. 

Känslan av ensamhet som blir allt större och större fast jag inte är ensam alls. Svårt att försvara mig mot den och vet inte varför den kommer men den drar mig undan mer och mer... den är svår att släppa och svår att hantera. Att våga möta något annat istället för att isolera mig invärtes och känna mej oälskad och oönskad. Min sanning och min känsla just där och nu... jag vet att det inte är sant men kan inte koppla förnuft och känsla till det jag vet. Rent logiskt vet jag ju allt det där... 

Nå försöker släppa in annat och dra ner på ångesten. Gäller att träna på just det här just nu... en sak är bra och det är min koppling av vad som händer iaf. Då finns möjligheten att försöka åtfärda det.. 

Nu väntar en ny vecka med ny utmaning igen på jobbet ... Tjingeling..

Tacksamhet

Midsommar väntar, sommarnatten, livet, förväntan över ljuset som visar oss att dansa natten lång. Idag är tacksamheten oändlig då jag ser en väns namn i en minnesannons. Kan just nu bar känna tacksamhet över att mitt namn inte finns i en älskad persons minnesannons. Den sorg som drabbar dem där någon älskad far, vän och livskamrat plötsligt och oförutsett dör ifrån livet man lever med glädje är något jag inte ens kan sätta mig in i. Tänker bara att jag förstår att uppskatta mitt liv idag oavsett om midsommaren regnar bort eller hur morgondagen ser ut lever jag dagen idag med stor tacksamhet. Ta hand om er!

Livet är nu❤️

Sommaren

Sånt vackert varmt och skönt väder det varit senaste månaden. Det var nästan befriande med åska och regn i söndags. Luften ändrades så att den tryckande kvalmiga luften försvann. Jag jobbar och har det helt ok inne men har svårt att sova då det är varmt i lägenheten.. nåväl har ju varit till landet också..där sover man bra i tystnaden. Hemma i stan är det en massa som stör i form av ljud. 

Vi har varit hemma nu två helger. Första helgen i juni var det familjedag på makens jobb, hur varmt som helst och jag var klädd i full mundering😊

Mycket gott att äta och intressant tur i värmen...

Sen var vi till bonusen och badade och åt pizza. Mkt trevligt. Så blev det ju ett ettårskalas där kalaset gick av stapeln på nationaldagen. Sagt och gjort... en snabbresa till landet tisdagkväll . Klippa gräs som växt enormt! Igen. Och sen sova... onsdag kalas i Sundvall och sen transport hem... och jobb.

Sötaste barnbarnen... hjälper varandra med att öppna paketen😊 ja kul nu men kanske inte om några år haha... nåväl... snart så återser vi stugan igen... och gräset som växer... och jag längtar dit ändå❤️

Tjingeling

Havet

Smögenbryggan! Ja då var jag där, hade kanske föreställt mej nått annat, vet inte vad men blev lite överraskad av det som var där. 

Vi landade i Uddevallaområdret på fredags eftermiddag på Bokenäset. Mojens kusiner har köpt ett härligt ställe där och vi badade i havet för första gången i år...

Fantastiskt att få insupa kvällssolen på en varm klippa😊 i trevliga vänners lag. Middagen intogs vid halv 11 tiden då kvällen blivit kyligare men med ljus och glada skratt njöt vi till långt in mot natten..

Vaknade till fågelkvittret och sol. En fantastisk stund i livet har helgen varit med glada och härliga möten. Människor vi mött genom att öppna våra sinnen igen för återförening av Mojens del av släkten. Att inte bara mötas i sorliga stunder på släktens begravningar utan att mötas på nytt i glädje och vänskap innan vi alla ska vandra vidare till himmelska höjder själva.

Morsdag var det också och saknade att kunna ringa och berätta för mamma vad vi gjort i helgen. Är mer och mer motståndare till vårt meddelandesammhälle. Vi tar oss inte tid att mötas i samtal längre, vi skickar meddelanden vi Facebook, mess, sms och snappar... men rösten... den man möter i samtalet det finns inte längre. Ja jag ringer inte mina barn heller längre fast jag vill... mest för att jag vill inte störa dem, märkligt nog. Det blir konstigt när man ringer, för oftast har det hänt ngt speciellt då någon ringer nu för tiden. De här mamma och jag hade samtalen om dagen, livet, jobb, vänner, ja de är borta. 

Tänkte på Barbro Svensson då jag lyssnade på minnesgudstjänsten i går. Vet att Malin ringt henne bara för att höra hennes röst...även då hon var borta. Jag hör mammas röst fortfarande, en klar stämma i mitt huvud...för nu är det försent att ringa henne... och snart är det försent att ringa många... så teknik i all ära... samtalen ersätts aldrig av smileys och små hjärtan...inte i min värld. Dags att lyfta luren igen😊och höra hur människan bakom har det...

Nå idag är det en ny måndag solen skiner och jag ska gå blodomloppet i kväll så ska göra denna måndag till en bra dag... vila i Frid Barbro - jag ska försöka bli en mini Barbro idag ❤️

Tjingeling

Ser på dem

Och ler, de fyller mitt hjärta med glädje. Videosnuttar, skratt, småbarnen jag älskar. Barnbilder med ljuvlig glädje fyller mitt förråd. Längtan ploppar upp och får svälja saknaden hårt...

Men idag ler solen igen och kroppen är redo för en ny dag trots gårdagen...en skitmåndag. Efter långledighet över kristihimmelsfärd. Skönt med fysiskt jobb i familjens gemensamma sommarhus. Det skottades grus, krattades, snickrades och målades i solsken och lite regn. Däremellan bjöds det på god mat och skratt. Vila i stillhetens tecken trots arbetet. Utedasset står där så fint nu. Det gick undan och tackade Gud för vår stora bil som kunde frakta dörren så allt blev klart till midsommar som vi ska fira där uppe.

Vi har även hunnit med att vara i norr först för att hjälpa dotten med att få till köket men också för att träffa barnbarnen. Fick många fina timmar med dem❤️. Så mysigt. 

Förrförra helgen åkte vi och startade stugan och vattenmassorna går inte att beskriva med ord i år. Badtunnan ligger i vatten i sjön och hela trädäcket likaså. Båten har vi försökt laga nu och vi får se om det går att flytta ut vattnet i helgen eller om vi får vänta. Iallafall var den helgen en skön avkoppling från vardagen med sol och fågelkvitter. Nu är den årstiden som är så vacker och skör med grönskande knoppar och skir växtkraft. En perfekt tid att njuta och fixa saker inför sommaren. 

En ny helg på landet väntar och ser ut att bli vackert väder igen🙏🏻 Tjingeling och sköt om er❤️livet är nu!

Saknad

Nu vet jag vad mamma pratade om när hon kände att hon var i vägen. Känslan av att vara där men ändå inte önskvärd. Tänker att det var hennes känsla men ändå någonstans mitt uppförande mot henne. Jag bekräftade henne många gånger genom att alltid finnas där om hon behövde mig, men förstår att hon saknade inbjudan att få vara önskvärd just vid vissa tider. Att jag aldrig ringde henne under senare år och bara bad henne komma och hälsa på för att jag saknade henne eller ringde henne bara för att jag saknat hennes röst. 

Relationer är komplicerat och tänker på mina egna relationer idag. Det är så enkelt att skicka små Snapchat eller mess via tfn idag så man glömmer bort hur det är att se varandra i ett samtal idag. När man möts blir det krystat utifrån att man aldrig pratar längre . Samtalen glöms bort. De där som bekräftat att just du eller jag är sedd och önskvärd. 

Att dessa tankar dyker upp nu är inte alls märkligt. Förra veckan då min kollega slutade blev det tydligt. Hon var i samma ålder som mina barn och vi hade många djupa samtal om livet och hur hon umgicks med sina föräldrar. Insåg hur olika våra liv var i våra nära relationer. Hon frågade mig hur det kändes med bonusbarn och bonusbarnbarn. Om det var skillnad på känslorna för dom mm. 

Svår fråga kände jag. Älskar och respekterar alla på olika sätt. Längtan är olika. Längtan till mina barn och barnbarn är svår, mest pga avståndet både fysiskt och psykiskt. Relationen blir inte så naturlig när konakten är sporadisk.Inte för att jag inte vill ha en närmare relation till dem men det räcker inte med att jag vill, de måste också vilja ha det. Jag kan inte och vill inte tvinga mig på deras liv. Dom måste vilja dela det med mig. Dela sin vardag med mig. 

Jag delade min vardag med mamma under alla år och vet att det fanns synpunkter på att vi hade en allt för nära relation, men jag saknar den... många gånger. Vänner i all ära men mamma var annat.

Så förra veckan då svärsonen ringde videosamtal för att prata om nya bilen blev jag så otroligt glad. För att få se barnbarnen via video, bli bekräftad som mormor en liten stund. Löjligt att bli så glad för så lite? Ja kanske det men varje liten video, mess, bild gör vardagen lite roligare...visst... jag kan också ringa men känslan av att jag stör finns där... rätt eller fel? Ja det är min känsla så länge.

Relationen med bonusarna är enklare, de bjussar in oss i sina liv naturligt. De ringer och hälsar på, sporadiskt och ofta vilket är naturligt då vi bor nära men de kan aldrig ersätta mina barn och barnbarn. De båda är en del av mitt liv men på olika sätt. Nå... livet går vidare och idag är det måndag igen... jobbet väntar... ta hand om er och vänta inte på att bjuda in de som betyder allt i era liv.. en dag är det försent. Tjingeling !!

Ljum kväll

Sitter och väntar på bussen efter en aw med avsked av en tidigare kollega. Trevligt men ja tråkigt på sitt sätt. God mat men åt bättre på Blackstone sist. Blev pizza idag och nja gick väl men nä... lägger hellre pengarna på kött nästa gång iaf...

Det var andra avskedet idag. Först kollegan som gjorde sin sista dag idag och gav mig ett jättefint kort med värmande ord. Så glad jag blev över den lilla gesten. Synd att mista henne men jag hoppas hon håller kontakten. Nåväl nu sitter jag på bussen hem och känner mig nöjd över dagen, men känner mig inte alls tillhöra gruppen jag precis varit i, tyvärr... men å andra sidan känner jag mig ofta lika så accepterar det bara just nu. Önskar att jag kunnat känna den tillhörighet jag hade i Borlänge, men jag kanske aldrig kommer att vara hemma i ngn grupp...ta hand om er.. Tjingeling 

10 år igår

Igår var det 10 år sen Mojen och jag blev ett par. Tiden har gått fort, och tänker på allt som hänt under den tiden. Det är mycket. Vi åt middag på Blackstone och det var så mysigt. Varm miljö vansinnigt god mat, trevlig personal, som uppmärksammade mitt önskemål om ett glas bubbel till oss då vi kom... vilket de inte lagt på notan? Vet inte om de glömde det eller inte.. oavsett så är vi återkommande 😍.Sen fick vi en liten flagga på vårt bord och ett tomtebloss i desserten 🙏🏻bara små mysiga grejer. Nu har de öppnat en restaurang i Gävle i går också så fler kan njuta av de goda 😊. Har sovmorgon idag... mojen med fredags pensionist som han är😁. Är på väg till jobbet och solen lyser och känns lite som om våren är på väg iaf☀️ ta hand om er och njut idag vem vet hur morgondagen ser ut❤️ Tjingeling 

Lite låg

Har fortsatt varit låg ett tag. Vet inte riktigt vad det beror på, trött slut och lite deppig. Inte för att jag har ngt att vara deppig för utan tvärt om. Har det oförskämt bra faktiskt. Allt ihopkrupna med förra inlägget och nya saker.  

Kanske är det för att människor dör och jag fick lite dödsågren här om dagen?  Ja nu är det ju inte nära anhöriga till mig utan folkkära artister och jobbarkollegors anhöriga mm. Det påverkar mig ändå utifrån att jag funderat över hur snabbt livet går och vad jag gör för att leva på bästa sätt. Sen är det nog jobbsituationen som är tung.

Jag skulle behöva gå ner i tid men kan inte. Eller byta jobb. Till vad? Många funderingar ryms i knoppen just nu och att vara med många människor tar ut sin rätt i kroppen och knoppen. Stimuli kommer från alla håll, på bussen, jobbet, hemmet och omvärlden. Det är aldrig tyst och lugnt någonstans. Nå det är som det är just nu och får hoppas det blir bättre... ta hand om er Tjingeling 

Så föränderligt

Lyssnar på Sting i bussen.The shape of My heart. Ser himlen brinna i soluppgången.
Känner mig ledsen och trött. Sliten. Vet att kollegan som jag trivs med och som jobbat sen feb bara tänkte berätta för alla idag att hon slutar. Om en månad bara. Tråkigt för mig. Nu kommer allt i gung igen. Känns mindre roligt att börja om. Just nu när allt känts bra.

Nå man kan inte hindra det som sker. Hon har fått ett erbjudande hon inte kan säga nej till bara, så jag är glad för hennes skull. Men det sliter på mig att ha olika med mig i arbetet varje dag. Nå kan inte göra ngt iallafall det blir som det blir just nu.

Chefen är också på väg ut från oss och ja kändes kaotiskt när beskedet kom då med. Gruppen hjälps åt och löser det mesta men man kan undra vad allt beror på att ingen stannar längre stunder. Dessutom känner jag också att jag vill ut därifrån eftersom det är så rörigt... men orken finns inte att ta en annan väg så får avvakta och försöka bara vara ett tag nu. Imorgon är en ny dag... ta han om dig... du som kanske kikar in här.. Tjingeling 

Livet susar i rasande fart

Så är det fredag igen! Veckan som gått har gått väldigt fort och minns knappt vad som hänt sista dagarna. Det är skönt att få dagen att gå och trivs ändå i tempot. Även om jag gärna varit ledig i morse då maken låg kvar i sängen...Förra veckan gick också fort, mest för att jag var hemma på onsdagen och slutade tidigt på tis och fredag.. gjorde en biopsi på läppen för att ta ut spottkörtlar. De ska kolla hur de producerar saliv. En utredning av min torrhet... ja torr humor har jag ju med så vi får se Hahaha... de passade också på att kolla min hals då och allt såg bra ut. Tacksamt det och ev kan sväljningsbesvären beror på torrheten i munnen. Nå får väl svar snart.

Åkte även till sonen och sambon för någon v sen, mysigt! Hela helgen var en balsam för själen. Trevligt att få rå om dem en gång själva. Förra helgen skulle vi till lillprinsessan på middag. Tyvärr blev den inställd pga befarad magsjuka hos lilla skruttan... nå fick en fin helg med stora prinsessan och familjen istället. Så var nöjd med att få träffa dem också lite längre. Även om det är korta besök med långt emellan. Nu kan jag sakna att inte finnas nära längre mer än förr. Även om jag ofta har haft en längtan efter barnen och närheten till dem på ett sätt. Men ja jag har gjort det valet och inte lätt att göra något åt...  

Nå nu vräker snön ner igen och jag hoppas på någon dag med sol igen snart... men idag är det fredag iaf och önskar er en riktigt bra helg! Tjingeling 

Semestertripp

Nu så tog vi en semestertripp på lördagen...åkte till solen och njöt... nåväl var inte hela sanningen nu...däremot rök semesterkassan i ett inköp av nya långfärdsskridskor och våra första skidor som var utprovade bara för oss😊. Vi har pratat om det i flera år och nu är det gjort😊så spännande att få prova att åka skidor igen och se ifall det går bättre än förr då man mest haft bakhala skidor... så maken hämtade dem igår och nu är det bara ut och pröva. Isen är nog tyvärr inte så bra idagsläget för nu töar det igen. Nåväl skridskorna får vila så länge, skidorna ska användas då vi åker till Tännäs om en månad en helg. Blir kul. Vi har en del skoj att se fram emot i framtiden med då man kan hyra billiga stugor i Sälen också vilket är bra. 

Nu väntar jobb idag och blir spännande att se om garnet kommer till makens islandströja. Beställde igår så det kommer förhoppningsvis innan vi åker till sonen på fredag... sköt om er! Tjingeling 

Tungt

Feb är en månad som är tung mentalt känner jag nu. Kanske är det sviter efter förlossningen då jag var så sjuk tillsammans med dödsfallen som skett just den månaden under åren. Vädret, jobbet, ja många faktorer kan ju spela roll. Har haft vansinnigt ont i huvudet två dagar nu och mkt på jobbet med nya kollegan mm. Rörigt i livet helt enkelt och känner mest för att stoppa huvudet i sanden och bara gråta... nå nu känner jag också igen utmattningssymptomen i situationen och får försöka ta hand om mig istället...hittade ett jobb igår som jag känner mig lockad att söka men ja vi får se...ska försöka ta hand om mig istället nu... gör det ni med som läser och glöm inte att livet är för kort för petitesser... Tjingeling 

Så var alla borta❤️

När yngsta dottern ringer så förstår jag. Nu är hon borta. E som varit en stor del av mitt förra liv. Hon som flyttat och fått vara nära sin dotter sista åren. Då hon flyttade kändes det konstigt och tänkte att jag skulle hälsat på henne, tänkte skicka julkort men hittade ingen adress... när jag ville ha ett flyttkort hånskrattade hennes dotter och sa att jag var omordern... jag fick väl gå in på nätet... ja därav blev väl också sista tidens kontakt med henne dålig. Nu ska jag åka till sonen om två v och hade tänkt kanske vi kunde hälsat på... tänkte att det blivit sista gången... nu blev det inget besök då hon somnade in i går. Nu är alla borta som varit farmor, mormor, morfar farfar med respektive borta. De äldre som funnits med under barnens uppväxt.. istället har vi barnbarnsbarn i deras ställe. Känns märkligt att vara den som är äldst.

Känns också konstigt att Es dotters beteende förändrat så under åren som gått då hon varit en stor del under min tid med barnens far. Hon var ett år jag såg henne första gången. Nu är hon vuxen och  vi har ingen nära kontakt längre... inte mer än på sociala medier. Kanske beror det på mig att jag dragit mej tillbaks och inte släppt in henne utifrån hennes beteende mot mig men även mot sina föräldrar och hade svårt att acceptera det hon sa till mig om dem en gång.

Nå har lyssnat på Uno Svenningson och nya plattan hela dagen och varit i en ”sorgebubbla” där jag saknat de som lämnat mig för en annan värld.. ibland måste man få sörja. Är dessutom ensam hemma i helgen och hade sett fram emot att göra en del. Men bara acceptera att allt har sin tid...och att det är okej.

Snön är värre än värst och är orolig ändå för stugan... det kom ju ca 60 cm snö i torsdags!!! Till och antar att snödjupet överstiger 1meter och mer än vintern 1966 då jag var med morfar i stugan över påsken. Kan ju inte göra mkt åt allt men orolig är jag även om det är i onödan..

Nå nu ska jag sticka lite och äta taco och se på mello faktiskt när inte maken är hemma🤭

Ta hand om dig du som läser ...Tjingeling

Dagarna springer iväg

Veckorna rusar förbi, jobbar, landar i soffan, sover, jobbar... så är det fredag som idag. En vecka till som rasat fort. Iof lite annat har hänt också. Födelsedagskalas på flera håll. Bonussvärsonen, dottern och svärson och i onsdags bonusbarnbarnet som blev 7! Herreje vad tiden gått fort. I morgon fyller minstingen 25 åt!! Den lille som är en vuxen man nu. Med sambo, studier och drömmar om framtiden. Är enormt stolt över honom. Liksom jag är enormt stolt över mina döttrar. Blodsdöttrar som bonusdöttrar❤️och alla andra i min familj. En brokig skara full av kärlek och olikheter som matchar varandra med sina olikheter. Var ju och umgicks med barnbarnen en helg och det är mysigt att få tid med dem. Lillmyran och jag lekte med dockskåpet. En riktig realityshow😃. Spännande vad barn uppsnappar. Nu dröjer det ett tag tills vi ses men så är livet. 

 

Renovering pågår i hemmet. Går sakta men säkert framåt och blir kul när det är klart. Orken kommer sakta åter från flunsatiden i jul och nyår. Längtar till nästa helg då jag får vara själv faktiskt och pyssla som jag vill utan krav på nått. Det är dags för Mojens årliga sälenresa med grabbarna... och utifrån röran hemma orkade jag inte ha hem någon på besök. Dessutom kommer min nya kollega på Tors så är säkert rätt trött då fredagen kommer. Utmattningen ligger och lurar i bakvattnet fortfarande även om jag blivit bättre. 

Tyngstäcket är inget för mig kände jag. Får mer ont i kroppen med det och sover lika bra med ett vanligt om man analyserar sovkurvan på aktivitetsmätaren. Så får lämna igen den. Tror även cpapen ska åka tillbaks men ska prova någon natt om den behövs. Viktnedgången har varit effektiv på det sättet vilket är bra. 

Jag har också börjat sticka mönster i en islandskofta vilket gör mej glad. Jag börjat klara av mer avancerade saker också som tyder på att utmattningen är bättre. Men får hushålla med mina aktiviteter och vila när jag kan. Blir lätt överaktiv... nå nu är det fredag och jobb som väntar ha en skön helg ni som kikar in och ta hand om er! Tjingeling