"Mihmet Credo -"Jag tror på mig själv"

torsdag 4 oktober 2018

Klart med allt just nu...

Efter en svårt start på hösten så lyckades jag ändå träffa min doktor på vårdcentralen. Först fick jag en katastrofal läkare som skulle tvinga mig att äta medicin, vilket jag inte ville. Han skulle sjukskriva mej på 100% vilket jag inte heller ville. Blev så chockad över besöket hos honom så jag blev totalt förvirrad. Fick efter ett samtal med min gamla chef och nya chef ändå kraft att återringa till vårdcentralen och be om en annan läkare. Då fick jag min" ordinarie"....och var lite skeptisk till det men det utmynnade i ett otroligt bra möte. Kände mig stark efter det mötet och nu jobbar jag 75% ett tag framåt för att återhämta mig. Ingen medicin. SKÖNT!!


Däremot kom den första dr jag träffade medans jag satt där för andra besöket. Han hejade så glatt och stannade och frågade om jag var där idag igen? Ja sa jag. Tyckte inte ditt och mitt möte vart bra igår sa jag då. Då mörknade han i hela ansiktet och hotfullt blänger och väser fram. DU fick som du ville??!! MEN du väljer sa han och gick...OTÄCKT.. obehagligt var det verkligen....precis som mötet med honom där han pressade mig att godta något jag absolut inte ville. Jag var inte tillräckligt stark för att säga NEJ då. Känslan finns kvar fortfarande då jag tänker på saken...usch...sa i alla fall till min ordinarie doktor vad som hände innan jag kom till honom. Nå...det är passerat. Om än obehagligt.


Min arbetsgivare har omplacerat mig lite för att minska belastningen från vardagens jobb. Känns lite lugnare och jag börjar bli tryggare i jobbet. Men tröttheten finns kvar, bättre dock och nu har äntligen FK också godkänt min minskning av tid fram till nov. Skönt det. Jag vill ju kunna jobba och får priorietera om lite men det går och bra att man kan få göra lite annat också emellanåt.

Snickaren ska också börja fixa till fönstren på landet till veckan. Blir skönt att få det klart.
Var och träffade barnen och barnbarnen i helgen som var. Underbart att se dem igen och de bjöd på god födelsedagsmiddag för mig och Mojen...mums. Ja livet går sakta framåt en dag i taget...Så sköt om er...Tjingenling

Inga kommentarer: