Då jag var på väg mot vårdcentralen så sken det upp med lite ljus efter gråmulna dagar. Tänkte att det spred hopp till ljusare tider för några som behöver det idag.
Igår var det fars dag och jag tog beslutet att inte höra av mig till min. Fast jag vet att han opererar sitt hjärta idag och det bar mig innersta emot att inte höra av mig. Att stå fast i beslutet om det. För jag är ju ändå en person som är medmänsklig och kännande för andra på gott och ont. Att vara snäll mot omvärlden så långt så jag blir trampad på. Vet inte om mitt belöningssystem får nått gott av det, kanske bara är en vana... Nåväl. Det var ju inte pappas närmaste som berättat om operationen utan fick det omvägen av hans svägerska så då betyder det kanske också att jag inte behöver veta mer än så...mäktigt nog.
Vårdcentrals mötet gick bra är nu vaccinerad mot flunsan och hoppas det går bra i år. Vill inte bli som förra året, men garanti ingår inte i sticket...
Vi får se hur FK gör nu då jag blir fortsatt sjukskriven för att orka komma tillbaks i en annan arbetsrutin. Jag håller på att öka mina dagar med receptionen och ska försöka lära mig även nya saker och behöver tid att komma in i dem på grund av mina kognitiva problem att göra nya saker. Nå det löser sig...
Remissvaret från reumatologen kom också men nu går jag själv vidare med egenvårdsremiss med en sammanställning då man inte alls gjort det... egentligen är det larvigt för det finns inte mkt att göra men jag vill få förmånen att ha tandvårdsubventionen iaf. Just nu känner jag mig spyfärdig å min kropps vägnar.. torris som jag är.. nåväl acceptans är ordet för läget nu... No more than that... Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar