först hade jag möte med M på previa idag, och pratade om sommaren och jag hade gjort en lista med hur jag sover och sovit under juli, aug och inser att jag har fortfarande inte fått till sömnen som jag ska, och frågan är hur vi ska gå vidare i det här nu, eftersom jag är mer trött och börjar gå tillbaks i mitt kognitiva ...har svårt att fokusera på olika saker, läsa och ta till mej enkel information, orkar liksom inte, hjärnan stänger av sig och det blir som en rullgardin som ramlar ner av trötthet....även om jag vill så kopplas det bort. Det är oerhört sorgset att det är så tungt att inte det vill fungera som jag vill....eftersom mitt jobb kräver totalt fokus på det man gör och man kan inte ha det jobbet jag har om det inte fungerar...
så resonerade E idag också om jag kunde göra något annat på jobbet....något som var enklare än det avancerade jobbet jag har idag...men det finns inte...och ja... praktiska saker fungerar ju bättre än att läsa komplicerade texter osv....så ja...är väl inte i fas att söka nytt jobb idagsläget heller tyvärr....så det känns väldigt tungt just nu... är ledsen över att jag inte vet hur framtiden ska bli med fk, jobb och så min sömn.....
det är ändå mina rastlösa ben och det faktum att jag inte haft någon återhämtningssömn i ?? år som gjort att jag är här där jag är, att jag pressat mig att kunna fungera i olika situationer för att jag skulle överleva, att jag fysiskt och psykiskt pressat mig att hitta nya vägar när jag inte lyckats i de vanliga vägarna för att överhuvudtaget som skrivet...överleva....nuet... och varesig jag eller andra har förstått....
det är tungt att skriva och berätta om, att förklara att jag faktiskt inte klarar min vardag som jag önskar, med jobb, umgänge, hemmet, livet osv....att få andra att förstå att jag som ser så frisk och pigg ut faktiskt inte är det....utan att jag är tömd på energi och har slut på bränslet....och det lilla jag lyckas få i min tank av bränsle, går åt så fort jag måste anstränga mig för att överleva en stund....varje liten sak som jag vill kan bli för mycket i vissa lägen....och jag har inte lärt mig att fullt ut än att inse mina begränsningar....men jag jobbar på det...
alternativet kan vara att jag måste byta medicin, kanske måste vara helt sjukskriven för att inte anstränga mig, kanske måste jag börja ta sömnmedicin, ja jag vet inte, jag vet bara att nuet är inte något som är fortsatt möjligt....börjar bli ljudkänslig igen...vilket tyder på att jag börjar bli mer trött igen....orkar inte med för mycket ljud heller utan behöver lite tystnad för att kunna koncentrera mig...kanske måste jag pausa ordentligt och börja om igen....
vi får se, ska träffa läkaren igen och Fk för att hitta någon lösning...prata med läkaren på Avesta sömnlabb ....för både E och M inser att det är tortyr att inte få sova och återhämta sig riktigt och det är ju över ett år sen jag blev dålig....
men det är tungt....just nu....
1 kommentar:
Kram till dig. Det är tugnt när inte orken är där. Men du, det kommer att bli bättre för det vet jag i mitt hjärta att det kommer bli.
Funderade på om allt firande kanske blev lite mycket. Det är tröttande att servera, baka, laga och även att träffa andra hela tiden. Själv får jag ofta känningar just i samband med sådant här.
Skicka en kommentar