sommar regn rullas jag runt
av åskan som mullar innuti min kropp
mitt myrbo, myller av värk
precis så uttömd och matt
känner jag min kropp
sakta vakna upp ur dagens sömn
ledbruten och orkeslös
vill jag återvända
för att orka
torka min kropp torr från regnet
slippa blixtarna som för sitt eget krig
djupt i varje muskel
tröttande
utmattande
ledbruten och orkeslös
men vid gott mod i förhoppning
om att livet är som en sommaräng
och att jag precis som den
blommar jag snart igen...
//Di
3 kommentarer:
Underbart vackert skrivet!
Kramar från Liv
Kram!!!!!! När jag läste dikten kom jag att tänka på Karin Boye: Det gör ont när knoppar brister - varför skulle annars våren tveka?
Snart står du i full blom - mer magnifik än någonsin tidigare!
Styrkekramar till dig under tiden...
Berörande och vackert formulerat
(jag är så glad för min fina bok som du skrivit och fotat...ville bara säga det så där i förbifarten)
kram
Emma
Skicka en kommentar