"Mihmet Credo -"Jag tror på mig själv"

onsdag 16 juni 2010

Så kan det gå

tröttnade helt på att min telefon inte kunde användas ihop med datorn på morgonen, för jag skulle föra över  bilder, laddningen har inte fungerat heller, och halva delen av telefonladdningsuttaget hängde ut....så satte mej på jobbet sen jag jobbat klart och kollade bästa telefon och pris för mej.....

hittade en ny sak som passade mig det är ju en helt förvirrad värld av telefoner och abonnemang osv....blir helt yr...har funderat på en Ipone, men har ju en massa tillbehör till Ericsson nu så det fick bli en ny sån igen....En Sonyericsson Hazel....med stegräknarfunktion, WiFi, och en 5 megapixelkamera, ficklampa ( har jag saknat sen förr förra telefonen för det är himla bra att ha emellanåt) sen var det en telefon som var gjord av återvunnet material, och en Green Heart, vilket är lite miljönyttigt också....telefonen och jag fungerar bra...den ska visst tåla lite fukt, om än inte som min bästa Siemens ME45 som jag badat i havet och i muggen och trots allt ändå faktiskt fungerar....det går inte att göra så mkt mer än ringa och smsa med den, men ja...det var en fantastiskt bra telefon...liten och smidig...och som sagt tålig...

i går var jag hos E och fick nya insikter, idag hos M och fick ännu mer insikter, och tungt kändes det efteråt...för arbetade gjorde vi....skrattade gott åt mina förehavanden...inte elakt, utan kärleksfullt om mina intentioner att tapetesera om hela vardagsrummet själv.....på ett par dagar....typiskt mej tyvärr....och fick helt plöstligt också se hur jag gör i situationer, och vilka val jag gör....intressant och lärorikt....men också jobbigt...när jag gick hem så slank jag in på CO och handlade lite nyttigheter tröstshoppning kallas det....tror jag...för jag kände mig nog lite ensam just då...

och sen slank jag in på Myrorna och hittade en bok med Bosse A på..... vem är han undrar ni kanske då...jo, det är min barndomsvän född med Downs Syndrom...och en fantastisk kille som jag haft många roliga stunder med som liten...så här står det i boken om Bosse...

Bosse gillar att stå i centrum
Han är en magnetisk person
Människor dras till honom
Inte för att han kräver det
Nej, han förtjänar det
Han är social, trevlig och gillar att umgås med människor
Idrott är en av hans stora passioner
Bosse tar för sig av livet

det var en sån fantastisk beskrivning av en underbar grabb, för det är så jag känner honom, alltid glad och trevlig, han säger inte mycket i talet, men han talar med hela sig och som man skriver om honom så är det svårt att inte tycka mycket om Bosse!

Jag önskar Bosses mamma fått sett att Bosse finns i en bok, att Bosse är på tv, att Bosse är i USA, och alla som känner Bosse borde som jag vara oerhört stolt över honom och att han lyckats leva sitt liv så bra som han gjort, han jobbar och spelar teatermed Glada Hudikteatern

Boken heter ,Vi trivs med livet! Det är en bok att bli glad över och efter att ha tittat i den kände jag mig mindre ensam...och insåg att jag trivs med livet jag också, även om jag just idagsläget har lite mindre förmåga än vanligt, och upptäcker saker som kan vara tunga och jobbiga i nuet, så kan Bosse, kan jag....en dag så kommer jag också att orka igen, och förhoppningsvis har jag lärt mig att hinna reflektera innan bensinen tar slut igen....

ja, Bosse lever med mig fast vi inte ses så ofta, minnet av vår vänskap som barn finns kvar, leken, tankarna och framförallt lärde Bosse mig att bara för att man ser annorlunda ut, är man inte annorlunda än alla andra...man kan ändå!

å vad jag är glad att jag hittade boken idag...en riktig spunkjakt :0)

1 kommentar:

Vida sa...

Visst är det härligt när man hittar en spunk när man minst anar det!