"Mihmet Credo -"Jag tror på mig själv"

söndag 17 oktober 2010

lördagen

tycket att det var tungt att missa jobbfesten på fredagen, de hade trevligt fick jag höra och det var stor uppslutning.....vi tog ett bad med rogivande badskum och slocknade i soffan igen under Forrest Gump....var upp på natten och hämtade bipacksedeln på min medicin och där stod det klart och tydligt...influensaliknande symptom som biverkning......antar att det är just min ökning av dosen då som beter sig så att jag känner mig som tåget har kört över mig....vi får se hur det fortskrider...

på lördagsmorgonen tog jag en alvedon och en ipren och drog igång kroppen för vi skulle ju ha fest på kvällen...och det gick rätt bra fast jag satt inte still många min...min kropp mår bäst av rörelse och sen så hade mina byxor krympt tyvärr....så magen mådde inte allt för bra när jag satt...haha...

kl halv 2 tände jag lyset och då gick de sista gästerna...kul att dom hade roligt...:0) och att jag orkade ....

sen var det hem och ta medicinen vilket var väldigt sent och hade svårt att susssa....inser att jag har svårt med sena tider och rekomendationerna är att ha samma tider jämt, men usch så svårt och trist det blir....

ögat höll sig lugnt...men inte det andra...det skaver så vet inte vad jag fått in för skit där....borde skitit i makeupen...haha...

jag fick en del frågor i går om hur det var att vara gift...om det var någon skillnad känslomässigt...och ja...vad svarar man på det...juridiskt sett är det mer ansvar och fördelar än samboskapet, men det kan man ju reglera i ett testamente.......så för mig...eftersom jag friade så var det mer än så....jag fick också frågan om varför jag fastnade för Mojen...vad som fick mej att fastna för just honom....

jag blir berörd av Mojen...känslomässigt berörd...starkt fysiskt berörd...psykiskt berörd....en stor känsla av värme, trygghet och glädje...och så tänder han mig naturligtivs på alla plan....och jag visste att jag ville leva med honom den dagen jag tog beslutet att flytta till Borlänge....som jag sa till någon...man lämnar inte sina barn och flyttar om man inte är säker....inte lämnar man sin son till pappa om man inte tror och hoppas det ska bli bra....sen finns aldrig några garantier....det kan hända många saker i ens liv som gör att det inte fungerar eller blir slut...

men VILJAN....är ett stort redskap och vill man få det att fungera då man lovar att älska någon i nöd och lust tills döden skiljer en åt...finns kärleken där är viljan stor att göra det bästa för den man lever med. Att leva i vänskap så långt man kan och att ha viljan att ge det man kan till en annan person...och att den är villig att ta emot det man ger....att dela glädje, sorg och göra det bästa av den dag man har i sin hand.....

för mig är just det som gjort att jag valt att fria och gifta mej med Mojen...och viljan av att bli gammal med honom....I nöd och lust....

1 kommentar:

Vida sa...

Vad vackert du skriver om kärlek Di och om nöd och lust. Härligt att läsa att det var du som friade och hopp inför framtiden att den alldeles speciella någon finns där och väntar...

Du är värd all kärlek och ni verkar så fina tillsammans.

Kramar