Och önskar er en riktigt bra kväll, själv är jag på 50 årsfest och önskar er ett Gott Nytt År
Kramar
måndag 31 december 2012
tisdag 25 december 2012
Juldagen
Ja då var julafton över för denna gång och mamma blev 88 år, och är fortfarande klar i knoppen även om hörseln börjat svikta en del märker jag. Men är man 88 så är det ok. Hon var trött som en vet inte vad sen barna åkt igår och när jag kom hem sov hon hårt. Hon somnade om igen flera gånger och jag tror dét beror på att hon har fått fel medicinering på ämnesomsättningen tyvärr. Man blir väldigt trött då. Jag har städat, fixat och grejat så det skulle bli jul för mamma.
Hemma sket jag i julen för att jag orkade inte slita själv där också..min jul blir ingen vila...mamma finns ju bara en kort tid till och sen så får vi se hur julen blir för mig. Mojen han var hos sin dotter som de brukar, hela släkten samlas och kändes lite konstigt att läsa om att min man firar jul med sin gamla familj bestående av barn, barnbarn, barnens mamma och mormor, mfl,och jag sitter här som förr med min mamma och mina barn.. det blir konstigt att man är gift men fortfarande inte firar tillsammans. Men det är så splitrade familjer har det idag, barn på olika håll och då firar man med dom eller får nån ge upp sin familj och anpassa sig till den enas.
Mina jular har varit så splittrade sen 74 och min egen tradition har jag aldrig fått ha...vi hár nästan alltid flaxat runt med barnen hit och dit, till mamma som fyllt år och till farmor och farfar på varsina håll osv sen när jag skilde mig var det väl en del jular som jag var ensam, jobbade eller var hos mamma...och firade med barnen på juldag...ja..det kanske inte är konstigt att jag inte gillar julen längre....för splittrad familj kommer vi alltid att vara även när mamma är borta för faktumet kvarstår, att min och min mans familjer alltid kommer att vara skilda åt vid jul....jag får lära mej att leva med det att inte ha honom med mig och att vårt hem inte kommer att vara julpyntat som jag är van...
Nya tider stundar och jag är glad åt att jag fick träffa barnens farmor i går, vi hämtade henne och körde henne till sjukan där hon hade dagpermission ifrån.....så jag har fått träffa en del i jul och idag packar jag ihop mig och åker hemåt igen för att jobba 2 dagar, sen är jag ledig och ska njuta då av ett par dagar med inga måsten...
tjingeling och god fortsättning på er,
Hemma sket jag i julen för att jag orkade inte slita själv där också..min jul blir ingen vila...mamma finns ju bara en kort tid till och sen så får vi se hur julen blir för mig. Mojen han var hos sin dotter som de brukar, hela släkten samlas och kändes lite konstigt att läsa om att min man firar jul med sin gamla familj bestående av barn, barnbarn, barnens mamma och mormor, mfl,och jag sitter här som förr med min mamma och mina barn.. det blir konstigt att man är gift men fortfarande inte firar tillsammans. Men det är så splitrade familjer har det idag, barn på olika håll och då firar man med dom eller får nån ge upp sin familj och anpassa sig till den enas.
Mina jular har varit så splittrade sen 74 och min egen tradition har jag aldrig fått ha...vi hár nästan alltid flaxat runt med barnen hit och dit, till mamma som fyllt år och till farmor och farfar på varsina håll osv sen när jag skilde mig var det väl en del jular som jag var ensam, jobbade eller var hos mamma...och firade med barnen på juldag...ja..det kanske inte är konstigt att jag inte gillar julen längre....för splittrad familj kommer vi alltid att vara även när mamma är borta för faktumet kvarstår, att min och min mans familjer alltid kommer att vara skilda åt vid jul....jag får lära mej att leva med det att inte ha honom med mig och att vårt hem inte kommer att vara julpyntat som jag är van...
Nya tider stundar och jag är glad åt att jag fick träffa barnens farmor i går, vi hämtade henne och körde henne till sjukan där hon hade dagpermission ifrån.....så jag har fått träffa en del i jul och idag packar jag ihop mig och åker hemåt igen för att jobba 2 dagar, sen är jag ledig och ska njuta då av ett par dagar med inga måsten...
tjingeling och god fortsättning på er,
lördag 22 december 2012
Nu
Är det dags att åka norrut, ska packa ihop det sista,slå in julklappen och lasta bilen så är jag på väg för att träffa min underbara familj. Jag lämnar en lika fin familj här, men vi träffas så ofta så det är ok att åka norrut ensam. Jag blir inte ensam iaf :0) Telefon, internet finns ju, och vi ses ju snart igen.
Önskar Er alla En riktigt bra Jul vart ni än i världen befinner er, jag vet att den här julen kommer att bli den bästa av jular, för det är alla jular...men för mej betyder årets jul att jag har mamma kvar ännu ett år, hon fyller 88 år på julafton och trots det som hänt under året är hon här. Barnens farmor ligger på sjukhuset och förhoppningsvis hinner jag förbi hos henne också och önska en God Jul. Jag ska få träffa S som kommit ny in i vår släkt och är glad över att hon och jag får mötas en stund, att få hålla i henne en stund och berätta att jag är så glad över att hon har kommit och spridit lycka över familjen.
Så mina vänner!! Ta hand om er, och kör lungt om ni är på vägen...det ska jag göra för min framtid ser just nu väldigt ljus ut och jag har mycket att se fram emot under 2013!
Tjingeling!
Önskar Er alla En riktigt bra Jul vart ni än i världen befinner er, jag vet att den här julen kommer att bli den bästa av jular, för det är alla jular...men för mej betyder årets jul att jag har mamma kvar ännu ett år, hon fyller 88 år på julafton och trots det som hänt under året är hon här. Barnens farmor ligger på sjukhuset och förhoppningsvis hinner jag förbi hos henne också och önska en God Jul. Jag ska få träffa S som kommit ny in i vår släkt och är glad över att hon och jag får mötas en stund, att få hålla i henne en stund och berätta att jag är så glad över att hon har kommit och spridit lycka över familjen.
Så mina vänner!! Ta hand om er, och kör lungt om ni är på vägen...det ska jag göra för min framtid ser just nu väldigt ljus ut och jag har mycket att se fram emot under 2013!
Tjingeling!
lördag 15 december 2012
Vilket väder
det är vitt av snö ute och blåser gör det också...inne väder tycker jag. Fast jag ville ju åka skridskor, för det ska gå sägs det. Nå får väl vara inne och njuta av att få sätta symaskinen i bruk idag, det känns så som att jag vill det. Har lite bebiskläder att sy, kul projekt blir det :0) sen så får vi se, ska fortsätta julklapps fixandet och börjar bli klar med julklapparna. Skönt det. På måndag ska jag kolla synen, får ont i nacken av att kika under glasögat och nu har jag gett upp....progressiva...here I come...inser att jag snart är 53 år och behöver dem....så är det.
När ögat läkt ordentligt ska jag prova progressiva linser. Det ska bli spännande. Var också och träffade doktorn i onsdags, och ska träffa honom igen i jan. Hoppas jag ska kunna gå på helfart sen då. Vi får se, pratade också med Fk som är trevliga och håller tummarna för att allt ska vara löst till januari :0). Jag tycker det är tungt på jobbet nu, vi vet att vi ska någon annanstans men inte vart, när och hur, och så försöka hålla humöret uppe och jobba som vanligt.
Tycker lite synd om min chef faktiskt, för jag har varit i den sitsen och är så evinnerligt glad åt att jag inte blev gruppchef, och att livet gett mej andra värderingar att jobba efter än att vara chef. Jag vet vad jag vill idagsläget, och där ingår inte chefskap. Drömde förresten om min fd avdelningschef i natt...det var ingen oangenäm dröm, det var bara en dröm som bekräftade att jag är på rätt väg...och det var skönt att vakna efter den.
Nu ska jag duscha...å så ska vi lämna lite bullar till svärmor...bullarna går att sammanfatta i ett ord..DELIKATA!! Så det så...
tjingeling
När ögat läkt ordentligt ska jag prova progressiva linser. Det ska bli spännande. Var också och träffade doktorn i onsdags, och ska träffa honom igen i jan. Hoppas jag ska kunna gå på helfart sen då. Vi får se, pratade också med Fk som är trevliga och håller tummarna för att allt ska vara löst till januari :0). Jag tycker det är tungt på jobbet nu, vi vet att vi ska någon annanstans men inte vart, när och hur, och så försöka hålla humöret uppe och jobba som vanligt.
Tycker lite synd om min chef faktiskt, för jag har varit i den sitsen och är så evinnerligt glad åt att jag inte blev gruppchef, och att livet gett mej andra värderingar att jobba efter än att vara chef. Jag vet vad jag vill idagsläget, och där ingår inte chefskap. Drömde förresten om min fd avdelningschef i natt...det var ingen oangenäm dröm, det var bara en dröm som bekräftade att jag är på rätt väg...och det var skönt att vakna efter den.
Nu ska jag duscha...å så ska vi lämna lite bullar till svärmor...bullarna går att sammanfatta i ett ord..DELIKATA!! Så det så...
tjingeling
fredag 14 december 2012
Idag
Published with Blogger-droid v2.0.9
måndag 10 december 2012
Ungarna skrattade
när jag tog och rullade mej utför slänten tillsammans med dom...ja lite barnasinne finns det kvar.
Vi har tagit det lungt i helgen och varit ute och gått i den sköna vintergnistrande lördagen. Kikade på lite julklappar och så fika hos svärmor.
Sen så drack vi vin och tittade på tv. I var här och käkade och det var en trevlig stund. På söndagen gick vi till Gammelgården och kikade lite på marknaden som var där och så träffade vi barnbarnen...som kastade sig i snön, och lurade mig att göra lika :0) sen så fikade vi hemma hos Mojens barns mormor som bor här i området och som bakar ärtbröd till jul :0) mycket trevligt att vi kan umgås och sen så var det mössproduktion igen :0) kvällen och em gick fort pga att jag sydde.
Ska sy lite annat till jul också, så får vi se vad det blir. :0) i morgon är det jobbdag och sen så ska jag ta med ett pompomgarn till jobbarkompisen som var nyfiken på hur det blir....nu ska jag fortsätta sticka på mina små julklappar :0) så kort kommer väl sen på handarbetsbloggen :0)
tjingeling
Vi har tagit det lungt i helgen och varit ute och gått i den sköna vintergnistrande lördagen. Kikade på lite julklappar och så fika hos svärmor.
Sen så drack vi vin och tittade på tv. I var här och käkade och det var en trevlig stund. På söndagen gick vi till Gammelgården och kikade lite på marknaden som var där och så träffade vi barnbarnen...som kastade sig i snön, och lurade mig att göra lika :0) sen så fikade vi hemma hos Mojens barns mormor som bor här i området och som bakar ärtbröd till jul :0) mycket trevligt att vi kan umgås och sen så var det mössproduktion igen :0) kvällen och em gick fort pga att jag sydde.
Ska sy lite annat till jul också, så får vi se vad det blir. :0) i morgon är det jobbdag och sen så ska jag ta med ett pompomgarn till jobbarkompisen som var nyfiken på hur det blir....nu ska jag fortsätta sticka på mina små julklappar :0) så kort kommer väl sen på handarbetsbloggen :0)
tjingeling
fredag 7 december 2012
så hände detta även mig
"Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. Ett exempel på detta kan vara att man tänker att det var länge sedan man träffade en person och som av en slump stöter man på precis denna person i nästa gathörn. För att betraktas som synkronicitet skall händelserna vara besläktade som koncept och chansen att de skulle inträffa tillsammans genom ren slump verka vara mycket liten."
Jag har läst om detta hos en vän, och jag tror faktiskt att det jag upplevde idag kanske kan räknas till Synkronicitet. Det var så här.
Jag reste till Stockholm på kurs och på tåget fick jag sällskap med en kvinna som var jättetrevlig, vi pratade mycket och vi kom på att vi jobbade i samma hus. Men hon skulle precis byta jobb i maj , och vi hade ju aldrig träffats, vilket vi båda tyckte var lite märkligt.
Men så pratade vi lite jobb och ja, ni vet, kom in på många olika saker och sen så sa hon att där hon skulle jobba, så kunde jag kanske söka någon tjänst, för dom skulle nog behöva någon med liknande bakgrund som jag. - Ja vem vet sa jag och log.
Våra vägar skildes, och en dag i veckan,så när jag var på väg till jobbet, kom jag att tänka på henne, funderade över var det var hon tog vägen, och tänkte att synd, att jag glömde vart det var...märkligt nog mindes jag inte hur jag än försökte.
Så idag när jag var satt och väntade på att få komma in på anställningsintervjun så visste jag plötsligt vart hon tog vägen! För kvinnan som kom gåendes och hämtade mig var hon och vi tittade på varandra och sa - Nämen hej, är det du?!
Ja, och sen så hade jag lite svårt att koncentrera mig på intevjun. De andra i gruppen blev naturligtvis förvånade, och ännu mer förvånade blev de när ytterligare en person i gruppen plötsligt mindes mig från 1980 talet och min anställning då! Det blev en konstig intervju och jag hoppas ju att det inte ska vara varesig för eller nackdel med den här slumpen. Jag gjorde det bästa jag kunde, så sen avgör ödet det hela.
OM det här var ett meningsfullt sammanträffande i en tjänst som jag sökt och som jag var tveksam om jag överhuvudtaget skulle söka. När jag väl kikat flertalet gånger på tjänsten och fastnat i annonsen så tänkte jag, nä..det är en mening med att jag ska söka den här, och ja, så blev det.
Så...vi får se...Tjingeling
torsdag 6 december 2012
Snö och snö
det har singlat ner mycket snö :0) och julstämningen börjar lägra sig. Att äta julbord idag blir kanonbra det. Vi ska ut med jobbet, sista julbordet med dom kan jag anta. I morgon väntar jobbintervju, lite nervös inför den...men men..jag är jag och bättre än så är det inte :0)
har haft semester idag och städat, tvättat och vilat. Nästan allt är färdigt så nu kan ljuststakarna få komma ner från vinden i helgen och så ska jag köpa adventsljusen som jag glömt bort att handla. Det får bli i morgon. Nu är det dags att duscha och ge sig av snart till kollegorna. Mysigt tycker jag.
Tjingeling så länge
By the way så saknar jag julswappen....inga paktet att öppna...synd...
har haft semester idag och städat, tvättat och vilat. Nästan allt är färdigt så nu kan ljuststakarna få komma ner från vinden i helgen och så ska jag köpa adventsljusen som jag glömt bort att handla. Det får bli i morgon. Nu är det dags att duscha och ge sig av snart till kollegorna. Mysigt tycker jag.
Tjingeling så länge
By the way så saknar jag julswappen....inga paktet att öppna...synd...
tisdag 4 december 2012
Så var det plötsligt
tisdag. Helgen gick fort som vanligt, och helgen var värre och bättre än vanligt. Hur menar hon nu tänkte du kanske. Jo, först på fredagen så började det ju att snöa, vi skulle åka till dottern i Sundsvall på fredagen och var väl inte riktig förberedda på HUR mycket snö som skulle följa de 2 kommande dagarna!! Nåväl, jag lämnar jobbet på fredagen, skulle gå till Max för att äta lunch med Mojen innan vi skulle åka norrut...VIPS var benen under mig borta, och jag vurpade och landade med ett brak utav värsta sorten. Tanken var att nu gick nacken av....men dunkade i armbågen och nacken i isen...skinkan fick en del också, men den var väl inpacketerad i något som kan liknas späck....så den klarade sig galant, däremot armen är blå och huvudet har väl också fått en liten smäll, för jag känner mej som jag har en trång hjärna fortfarande. Nå, det gick väl rätt bra ändå, och vinet som jag fått höll :0)....resan vidare gick rätt bra, Mojen kör bra, jag vilade min onda kropp.
Väl uppe i Sundsvall lämnade vi möbler som vi fick med till en stackars student, nå, han såg välmående ut och har det nog rätt bra där ändå :0) och sen åkte vi och köpte kina/thaimat och åt med son,dotter och svärson. MYS på hög nivå, sen fick vi sova i deras nya lägenhet, som ska slås ihop med den gamla för att bli en större lägenhet i gammalt stil, mycket snyggt tror jag att det kommer att bli när det är klart även om de var lite besvikna över att pardörrarna som en gång funnits där var borta då de öppnade väggen som ska bli ingången till deras gamla lägenhet. Men hoppas att det går att lösa också. När vi vaknade på morgonen var det SNÖ upp till knäna...
snacka om förvandling och vi hade ju tänkt att åka förbi landet också för att kolla så bävern inte ätit upp allt. Nå...ska vi verkligen sa jag, jo det skulle vi..sagt och gjort så "trussade" jag, Mojen pulsade ner i snö till knäna, vilket gjorde oss blöta och svetttiga...jamen så bra, tänkte vi då åker vi till kompisen och byter då. Det var isande kallt och snön vräkte ner...sagt och gjort, kompisens gård var inte skottad...Mojen backar tillbaks på vägen...med påföljd att bilen hamnar i diket...där stod vi och försökte och försökte få upp bilen, till slut kom en traktor och vår granne till hjälp...då var jag så blå och röd om kroppen så trodde aldrig jag skulle tina upp...så alltid täckbrallor med!! Ja fy vilket sjå det blev.
Nåväl, blåmärken på benen, lite ont i knoppen, och trött efter helgen så har vi då kommit hem. Jag har inte adventspyntat, inte damsugit, jag har bara varit i 2 dagar nu....jobbat har jag gjort, men träning blev inget av den här veckan heller, jag vilar mej i form ;0) tills intervjun på fredag. Sen ringde ett bemanningsföretag också idag och frågade mig om en tjänst jag sökt, så hoppas de plockar ut mig för ett möte med arbetsgivaren...ansökningsdagen har ännu inte gått ut, så vi får väl se nästa vecka kanske :0). Bra att det rör sig på jobbfronten och även om jag inte får jobb nu så vet jag att jag finns med iaf i urvalen. Det är allt nått det.
Träffade ju mamma i helgen också och hjälpte henne att få adventsfint. Själv ska jag ta helgen till att göra lite stämningsfullt till 2 advent iaf. Det känns inte så viktigt just nu känner jag. Utan jag tar var dag i taget. Det finns så mycket som energin läcker ut i just nu, å jag försöker göra sånt som ger tillbaks lite energi. Som att gå in på Wahlmans tyg :0) i Gnarp...och komma hem igen med lite mer kul att vara kreativ med. Det är också sånt som jag kan göra i helgen känner jag. Ska ju också skicka julkorten förståss. Det blir bra det. Jag njuter iaf av livet just nu, hur tokigt det än låter när det är -24C ute...Känner mej lycklig över mitt liv, det jag har och är nyfiken på vad som kommer att ske 2013. Tills dess stickar jag vidare på livets tröja....Tjingeling
Väl uppe i Sundsvall lämnade vi möbler som vi fick med till en stackars student, nå, han såg välmående ut och har det nog rätt bra där ändå :0) och sen åkte vi och köpte kina/thaimat och åt med son,dotter och svärson. MYS på hög nivå, sen fick vi sova i deras nya lägenhet, som ska slås ihop med den gamla för att bli en större lägenhet i gammalt stil, mycket snyggt tror jag att det kommer att bli när det är klart även om de var lite besvikna över att pardörrarna som en gång funnits där var borta då de öppnade väggen som ska bli ingången till deras gamla lägenhet. Men hoppas att det går att lösa också. När vi vaknade på morgonen var det SNÖ upp till knäna...
snacka om förvandling och vi hade ju tänkt att åka förbi landet också för att kolla så bävern inte ätit upp allt. Nå...ska vi verkligen sa jag, jo det skulle vi..sagt och gjort så "trussade" jag, Mojen pulsade ner i snö till knäna, vilket gjorde oss blöta och svetttiga...jamen så bra, tänkte vi då åker vi till kompisen och byter då. Det var isande kallt och snön vräkte ner...sagt och gjort, kompisens gård var inte skottad...Mojen backar tillbaks på vägen...med påföljd att bilen hamnar i diket...där stod vi och försökte och försökte få upp bilen, till slut kom en traktor och vår granne till hjälp...då var jag så blå och röd om kroppen så trodde aldrig jag skulle tina upp...så alltid täckbrallor med!! Ja fy vilket sjå det blev.
Nåväl, blåmärken på benen, lite ont i knoppen, och trött efter helgen så har vi då kommit hem. Jag har inte adventspyntat, inte damsugit, jag har bara varit i 2 dagar nu....jobbat har jag gjort, men träning blev inget av den här veckan heller, jag vilar mej i form ;0) tills intervjun på fredag. Sen ringde ett bemanningsföretag också idag och frågade mig om en tjänst jag sökt, så hoppas de plockar ut mig för ett möte med arbetsgivaren...ansökningsdagen har ännu inte gått ut, så vi får väl se nästa vecka kanske :0). Bra att det rör sig på jobbfronten och även om jag inte får jobb nu så vet jag att jag finns med iaf i urvalen. Det är allt nått det.
Träffade ju mamma i helgen också och hjälpte henne att få adventsfint. Själv ska jag ta helgen till att göra lite stämningsfullt till 2 advent iaf. Det känns inte så viktigt just nu känner jag. Utan jag tar var dag i taget. Det finns så mycket som energin läcker ut i just nu, å jag försöker göra sånt som ger tillbaks lite energi. Som att gå in på Wahlmans tyg :0) i Gnarp...och komma hem igen med lite mer kul att vara kreativ med. Det är också sånt som jag kan göra i helgen känner jag. Ska ju också skicka julkorten förståss. Det blir bra det. Jag njuter iaf av livet just nu, hur tokigt det än låter när det är -24C ute...Känner mej lycklig över mitt liv, det jag har och är nyfiken på vad som kommer att ske 2013. Tills dess stickar jag vidare på livets tröja....Tjingeling
torsdag 29 november 2012
irriterad
över att mailen från Bloglovin slutat att fungera :( får inga mail då bloggarna uppdateras. Surt sa räven..och vet inte vad det är som är fel. Nå..det får jag fundera på kanske...eller inte.
Idag fick jag kvittot på att man mottagit mitt beslut om att inte byta anställningsort. Skönt att vara av med det beslutet tycker jag. Att börja om på något nytt. På någon annan arbetsplats en dag. Vad när eller hur kan jag inte säga, och känner mej ovanligt lugn just nu, vilket man påpekade på uppföljningen igår. Jag har landat i att jag har fibro, men att jag inte behöver vara fibro.
Jag har accepterat att det är såhär och att jag ska göra det bästa för att lyssna på kroppen och höra vad den vill. Jag har också accepterat att jag inte kan göra allt i hundra hela tiden, och känner mej tillfreds av mina tankar och livet ändå just idag. Då är jag nöjd med det. På smärtrehab kan dom inte erbjuda mig något mer, men jag behöver gå ner i vikt säger dom. Ja det vet jag också och mina försök har misslyckats så, vi får se vad jag kan få hjälp med. Hon var förvånad över att jag kommit så långt i mina tankar och kallade mig modig :) för det krävs mod att förändra...och det har jag gjort...roligt att fler märker skillnad :)
Jag längtar iaf till nästa vecka då jag ska träna igen :). Crosstrainer är min grej känner jag. Löpis är ok, men inte alls samma som Crosstrainer. Synd att man inte har plats hemma för en sån också :) nå...jag får se hur länge sjukskrivningen blir. Jag ska träffa doktorn igen i dec och se hur läget är. Jag har också en jobbintervju inbokad så, man vet inte vad som händer frammåt. Är glad att jag fått ha den här tiden för att hämta igen mej.
Det är också klart att mannen ska vara ledig fredagar nu fram till maj, jag tror det blir bra, och håller tummarna för att de ska klara krisen nu och att det vänder i vår.
I morgon bär det av norrut...till mina underbara barn och min familj :) ska bli mysigt. Att göra lite advent hos mamma väntar också, sen så ska vi kika till bävern...hm...hämta studioutrustningen hoppas jag också att kunna göra så jag kan ta lite kort i vinter inne och slippa åka ner till fotolokalen. Nu ska jag hämta tvätten. Ha en fin morgondag! Tjingeling...och hoppet lever!!
Idag fick jag kvittot på att man mottagit mitt beslut om att inte byta anställningsort. Skönt att vara av med det beslutet tycker jag. Att börja om på något nytt. På någon annan arbetsplats en dag. Vad när eller hur kan jag inte säga, och känner mej ovanligt lugn just nu, vilket man påpekade på uppföljningen igår. Jag har landat i att jag har fibro, men att jag inte behöver vara fibro.
Jag har accepterat att det är såhär och att jag ska göra det bästa för att lyssna på kroppen och höra vad den vill. Jag har också accepterat att jag inte kan göra allt i hundra hela tiden, och känner mej tillfreds av mina tankar och livet ändå just idag. Då är jag nöjd med det. På smärtrehab kan dom inte erbjuda mig något mer, men jag behöver gå ner i vikt säger dom. Ja det vet jag också och mina försök har misslyckats så, vi får se vad jag kan få hjälp med. Hon var förvånad över att jag kommit så långt i mina tankar och kallade mig modig :) för det krävs mod att förändra...och det har jag gjort...roligt att fler märker skillnad :)
Jag längtar iaf till nästa vecka då jag ska träna igen :). Crosstrainer är min grej känner jag. Löpis är ok, men inte alls samma som Crosstrainer. Synd att man inte har plats hemma för en sån också :) nå...jag får se hur länge sjukskrivningen blir. Jag ska träffa doktorn igen i dec och se hur läget är. Jag har också en jobbintervju inbokad så, man vet inte vad som händer frammåt. Är glad att jag fått ha den här tiden för att hämta igen mej.
Det är också klart att mannen ska vara ledig fredagar nu fram till maj, jag tror det blir bra, och håller tummarna för att de ska klara krisen nu och att det vänder i vår.
I morgon bär det av norrut...till mina underbara barn och min familj :) ska bli mysigt. Att göra lite advent hos mamma väntar också, sen så ska vi kika till bävern...hm...hämta studioutrustningen hoppas jag också att kunna göra så jag kan ta lite kort i vinter inne och slippa åka ner till fotolokalen. Nu ska jag hämta tvätten. Ha en fin morgondag! Tjingeling...och hoppet lever!!
tisdag 27 november 2012
Dagarna rusar
och jag har fått syfnatt :) jag har sytt mössor i parti och ja,och du kanske ska börja att sälja dom du sytt innan du syr fler sa mannen :) haha...NÅ jag har kul, och det är värt mycket, att sitta och njuta en stund. Det behöver jag faktiskt nu. Hostan har inte gett vika helt och tänkte träna idag men inser att jag får ta det lite easy med det just den här veckan då. Så ägnar mej åt mössor, vila och att njuta mellan allt tungt som är just nu. Det är tufft att vara på jobbet just nu men ja jag tar en dag i taget och fick ett trevligt telefonsamtal idag :) och så sålde jag sängborden :) en bra dag sammanfattningsvis
NU är jag trött och ska knyta mej i sängen...ha det bra där ute...tjingeling
NU är jag trött och ska knyta mej i sängen...ha det bra där ute...tjingeling
söndag 25 november 2012
Söndag igen
veckorna springer förbi och snart är det sommar, ja, klart vi ska fira jul däremellan också. Idag har jag varit i studion och fotograferat barn. Fick ju lite inspiration av gårdagen, jag vill ju träna också. Blev irriterad över att jag fick suddbilder och blixten inte ville som jag..typiskt stress, och tillslut kom jag i fas....tack och lov, men då hade ju de små barna tröttnat för längesen...
sonen brukar tröttna efter ett tag så ja, jag får väl träna på vuxna som inte tröttnar då...eller hur!!
Jag fick iaf några bra kort så jag får vara nöjd med dem. Nu ska jag lägga mej i soffan och se på tv...tjingeling
sonen brukar tröttna efter ett tag så ja, jag får väl träna på vuxna som inte tröttnar då...eller hur!!
Jag fick iaf några bra kort så jag får vara nöjd med dem. Nu ska jag lägga mej i soffan och se på tv...tjingeling
lördag 24 november 2012
En härlig dag
Trots att jag varit kass i hostan flera dagar så när jag vaknade i morse så kände jag mej bättre!! Lycka för som jag har svettats och hostat i 3 dagar har varit obeskrivligt...och jag visste ju att fotomässan var på g...och eftersom jag och I bokat in oss sen länge hoppades jag på att bli så bra att jag kunde åka. Så idag klev jag upp halv 6 och nu är jag trött efter en dag fylld av upplevelser,inspiration, foton som gett mig passionerade tänk om framtidens foto och annat hemligt :-). Fick dessutom uppleva att bli fotograferad av Morten Rygaard....svartvitt och ska användas till mitt CV :-) . Har ju en tanke om att erbjuda mina kollegor att få fotograferas för ett CV. Så får jag träna :-)...nu är jag på väg hem..dödstrött med lycklig....tjingeling
Published with Blogger-droid v2.0.9
torsdag 22 november 2012
Tyst dag idag
Efter gårdagens smärtföreläsning dog jag i soffan med min hosta, det började kännas värre så tog lite slemlösande och sen har jag hostat och hostat ut en massa obehagligt skit så, natten gick halvdant och insåg i morse att jag skulle inte kunna prata i telefon på jobbet så jag är hemma idag...trist för jag ville träffa kollegorna och höra hur dom haft det i veckan. Men somnade om och nu ligger jag här i sängen och svettas och kraxar. Vila är kanske det som jag skulle gjort redan i måndags och tisdags...men tyckte att jag mådde rätt ok då. Kändes som det tog om nu men nog om det. Jag får vila helt enkelt.
Det var spännande med smärtföreläsningen igår, blev dock irriterad över en kille som satt brevid mig och som spelade spel på sin telefon hela 2a föreläsningen...undrar hur hans sambo/fru/ flickvän tog det??
Att ens partner beteer sig på det sättet när man är på en föreläsning som ska förklara vad som händer ens käraste finner jag bara som höjden av ignorans. Varför ens följa?? Jag kan förstå att tjejen mådde dåligt...nå..nu ska jag kanske inte generalisera hans ointresse, men jag blev förvånad. De flesta verkade iaf intresserade av föreläsningen. Men som sagt man reagerar väldigt olika på saker som människa och ingen är lika i sina reaktioner eller sitt handlande. Jag var glad att Mojen ville följa med mig iaf och att han lyssnade på vad som sas. Sen kanske det är så att jag inte berättar alltid om att jag har ont eller så för det är ju inte till gagn för varesig mej eller honom att jag mår olika olika dagar, utan jag försöker se det som jag kan göra iaf
just den dagen istället för att fokusera på vad jag inte kan göra för att jag har ont.
Kanske beror det på alla dagar med friskgymnasten E och min egen resa som gett resultat. Att jobba med sig själv är otroligt spännande och häftigt. Att få möjligheten att utvecklas och se sina mönster är coolt.
Men så är det också en del av mig själv som är så, att undersöka och hitta nya vägar. Igår såg jag dessutom ett jobb som jag blev oj...inför...där skulle jag kunna tänka mej att vara :0) så sparade den till ett senare tillfälle då de just nu sökte en kompetens som jag kanske inte riktigt har, men framtiden vet jag inte ngt om!!
Jag blir också klarare och klarare med i vilken miljö jag vill vara och tyvärr, har det väl varit så att jag inte alltid kunna välja, men nu har jag den möjligheten att jobba med människor som kan uppskatta det jag kan bidra med.Ibland reflekterar jag rätt rejält när jag läser om mobbing i olika sammanhang, och inser att det börjar med de vuxnas föredömme. Om föräldrarna ignorerar vissa personer i sociala sammanhang är det säkerligen så att barnen också lär sig hur de ska göra. Jag kan förundras över de subrupper som finns dels på min egen arbetsplats men också på andra ställen.
Där männsikor helt enkelt ignorerar vissa personer i sina samtal vid fikastunderna eller i gruppdiskussioner. Det blir tydligt när man är få i fikagrupperna. Och det är sånt man får lära sig att leva med. Alla passar inte ihop, men för det behöver man inte prata skit om de man inte tycker om eller uppföra sig som de inte finns. Man väljer inte sina arbetskamrater, de får man på köpet på en arbetsplats.
Däremot väljer man hur man förhåller sig till sina kollegor och det är en del av det sociala spelet som finns på en arbetsplats och jag är faktiskt duktig på att prata med alla oavsett vad jag tycker.
Varje individ har något som är bra, och jag kan lära mej av dem. Sen kan jag välja vidare om jag vill fortsätta utforska dem privat eller inte. Det är mitt val. Sen innebär det inte att jag inte gillar personerna som kollegor, vi kan ha olika intressen, ålder eller oavsett. Men jobbar vi ihop måste jag respektera människan som finns bakom fasaden också. Ignorans är ett stort vapen, och du som läser kanske också använder dig av det? vad vet jag. Jag dömmer inte, jag bara reflekterar över fenomenet och kan känna att Facebook är ett bra socialt medie för att "ignorera" männsikor och jag gillar det mindre och mindre.
Är man vännner på FB då är allt bra, men i min värld är det inte så, jag tycker om människor jag inte har på FB också. Men det har liksom blivit en "status" att ha så många som möjligt på FB för då finns man. Ja, man kan reflektera öve mycket när man är hemma, vilket inte alls leder någonstans iaf. :0)
Så jag ska göra det som ger mig kraft, vila och njuta av en god bok av Olof Röhlander istället....Bli en vinnarskalle torde vara nått jag ska ägna mej åt istället! Tjingeling
Det var spännande med smärtföreläsningen igår, blev dock irriterad över en kille som satt brevid mig och som spelade spel på sin telefon hela 2a föreläsningen...undrar hur hans sambo/fru/ flickvän tog det??
Att ens partner beteer sig på det sättet när man är på en föreläsning som ska förklara vad som händer ens käraste finner jag bara som höjden av ignorans. Varför ens följa?? Jag kan förstå att tjejen mådde dåligt...nå..nu ska jag kanske inte generalisera hans ointresse, men jag blev förvånad. De flesta verkade iaf intresserade av föreläsningen. Men som sagt man reagerar väldigt olika på saker som människa och ingen är lika i sina reaktioner eller sitt handlande. Jag var glad att Mojen ville följa med mig iaf och att han lyssnade på vad som sas. Sen kanske det är så att jag inte berättar alltid om att jag har ont eller så för det är ju inte till gagn för varesig mej eller honom att jag mår olika olika dagar, utan jag försöker se det som jag kan göra iaf
just den dagen istället för att fokusera på vad jag inte kan göra för att jag har ont.
Kanske beror det på alla dagar med friskgymnasten E och min egen resa som gett resultat. Att jobba med sig själv är otroligt spännande och häftigt. Att få möjligheten att utvecklas och se sina mönster är coolt.
Men så är det också en del av mig själv som är så, att undersöka och hitta nya vägar. Igår såg jag dessutom ett jobb som jag blev oj...inför...där skulle jag kunna tänka mej att vara :0) så sparade den till ett senare tillfälle då de just nu sökte en kompetens som jag kanske inte riktigt har, men framtiden vet jag inte ngt om!!
Jag blir också klarare och klarare med i vilken miljö jag vill vara och tyvärr, har det väl varit så att jag inte alltid kunna välja, men nu har jag den möjligheten att jobba med människor som kan uppskatta det jag kan bidra med.Ibland reflekterar jag rätt rejält när jag läser om mobbing i olika sammanhang, och inser att det börjar med de vuxnas föredömme. Om föräldrarna ignorerar vissa personer i sociala sammanhang är det säkerligen så att barnen också lär sig hur de ska göra. Jag kan förundras över de subrupper som finns dels på min egen arbetsplats men också på andra ställen.
Där männsikor helt enkelt ignorerar vissa personer i sina samtal vid fikastunderna eller i gruppdiskussioner. Det blir tydligt när man är få i fikagrupperna. Och det är sånt man får lära sig att leva med. Alla passar inte ihop, men för det behöver man inte prata skit om de man inte tycker om eller uppföra sig som de inte finns. Man väljer inte sina arbetskamrater, de får man på köpet på en arbetsplats.
Däremot väljer man hur man förhåller sig till sina kollegor och det är en del av det sociala spelet som finns på en arbetsplats och jag är faktiskt duktig på att prata med alla oavsett vad jag tycker.
Varje individ har något som är bra, och jag kan lära mej av dem. Sen kan jag välja vidare om jag vill fortsätta utforska dem privat eller inte. Det är mitt val. Sen innebär det inte att jag inte gillar personerna som kollegor, vi kan ha olika intressen, ålder eller oavsett. Men jobbar vi ihop måste jag respektera människan som finns bakom fasaden också. Ignorans är ett stort vapen, och du som läser kanske också använder dig av det? vad vet jag. Jag dömmer inte, jag bara reflekterar över fenomenet och kan känna att Facebook är ett bra socialt medie för att "ignorera" männsikor och jag gillar det mindre och mindre.
Är man vännner på FB då är allt bra, men i min värld är det inte så, jag tycker om människor jag inte har på FB också. Men det har liksom blivit en "status" att ha så många som möjligt på FB för då finns man. Ja, man kan reflektera öve mycket när man är hemma, vilket inte alls leder någonstans iaf. :0)
Så jag ska göra det som ger mig kraft, vila och njuta av en god bok av Olof Röhlander istället....Bli en vinnarskalle torde vara nått jag ska ägna mej åt istället! Tjingeling
onsdag 21 november 2012
Snart är det lördag
och jag ska åka till fotomässan över dagen. :-) Spännande och upp i ottan för att åka bussen. Mannen blir hemma och kompisen I hänger med och jag hoppas på att bli frisk tills dess i min förkylning...
Published with Blogger-droid v2.0.9
Om
om bara...ja igår kom pappret gällande erbjudandet om byte av stationeringsort..Jag har ännu inte skrivit under...och kollegan sa idag att jo...jag tackar ja ändå. Ja jag har inte det alternativet för jag ska utveckla mig i nått nytt som känns svindlande och osäkert...ett nytt jobb...men var passar jag?och vad vill jag? Många tankar idag...nu ska mannen och jag iväg på en föreläsning och hoppas mannen inte blir besviken...Tjingeling
Published with Blogger-droid v2.0.9
söndag 18 november 2012
Host host
igår vaknade jag och hostade av bara den, Mojen har varit förkyld ett par dagar, och misstanken om att han har smittat mej är stor :0). Nå, det innebär att vi har haft 2 dagar av total stillhet med Arne Dahl tema :0) mee like. Har sett alla avsnitten nu och kunde gärna ha sett fler känner jag.
Vi tog oss varsin hutt i går fm...och hostan blev bättre, skönt en stund iaf. Tur att vädret inte varit på sitt soligaste humör för då har jag fått nått fel. Har också stickat i parti och minut, julklappar kanske? Vi får se det. Har inte orkat nått annat än att slappa och tom släktforskningen har legat på is.
I fredags träffade jag min nya doktor på VC för en koll, han var trevlig. I morgon väntar ett besök på endokrinoligen för att få lite svar på prover osv. Bra att jag blir friskare och starkare nu när jag ska ut och ragga jobb igen. Funderar och funderar över olika alternativ och har ju också funderat på vad jag är bra på och var jag trivs bäst och glömmer tid och rum.
Nå det ger sig väl kan jag tänka. Jag får ta upp lite gammalt och kika igenom och se om jag kan hitta något bra där. Får ju så många idéer om vad jag vill göra, alla är ju inte realistiska att leva på så...då går dom bort.
Ja och vem har sagt att det ska vara lätt att veta? Tjingeling
Vi tog oss varsin hutt i går fm...och hostan blev bättre, skönt en stund iaf. Tur att vädret inte varit på sitt soligaste humör för då har jag fått nått fel. Har också stickat i parti och minut, julklappar kanske? Vi får se det. Har inte orkat nått annat än att slappa och tom släktforskningen har legat på is.
I fredags träffade jag min nya doktor på VC för en koll, han var trevlig. I morgon väntar ett besök på endokrinoligen för att få lite svar på prover osv. Bra att jag blir friskare och starkare nu när jag ska ut och ragga jobb igen. Funderar och funderar över olika alternativ och har ju också funderat på vad jag är bra på och var jag trivs bäst och glömmer tid och rum.
Nå det ger sig väl kan jag tänka. Jag får ta upp lite gammalt och kika igenom och se om jag kan hitta något bra där. Får ju så många idéer om vad jag vill göra, alla är ju inte realistiska att leva på så...då går dom bort.
Ja och vem har sagt att det ska vara lätt att veta? Tjingeling
fredag 16 november 2012
Två dagar fyllda av intryck
Högbo var en höjdare, god mat, trevliga kollegor, och nya tankar. Även om jag i sammanhanget är osocial, lite avvaktande och tillbakadragen innebär inte det att jag inte ser och hör det som sker runt omkring mej.
Tvärt om, jag ser och hör mycket :0) lyssnar intensivt emellanåt, och jobbar mycket med mej själv istället för med andra. Tittar på vart tar vägen, vägen, som jag skrev på tavlan under föreläsningen vi hade som handlade om När vindarna vänder. För det är den stora frågan just nu, VART TAR VÄGEN, VÄGEN?? Vart är min väg på g, vilka hinder finns det på den, hur kan jag tackla dom på bästa sätt. Vart leder den vägen jag väljer nu, och kan jag förbättra mina odds mot en ny arbetsmarknad?
Jo, det tror jag absolut och efter gårdagen och kvällens enormt bra föreläsning av Olof Röhlander som handlade om "Det blir alltid som man tänkt sig" så är jag fylld av energi inför kommande utmaningar i mitt liv. A och R var med mej på föreläsningen och jag önskade att alla mina kollegor fått den energiboost vi fick där under den 2, 5 timmes långa föreläsning som kändes som en timme...
Att våga se att framrutan är större än backspegeln, och att det är bra att kika på det som varit i backspegeln, men att framtiden ligger i framrutan. Jag kan aldrig bli säker på att jag hamnar rätt, men det värsta som kan hända är att jag får söka nya stigar att gå. För vägen slutar aldrig, den är livet. Livet som vi har att förvalta, livet vi har fått för att leva, idag och i morgon, tills den dag då våra livstrådar tar slut.
För förr eller senare kommer de att göra det, livet är inte oss eviga, det är oss till låns, och vår uppgift är att förvalta det liv vi har så bra som vi kan göra det med de resurser som vi har tillhands. Jag skulle kunna fortsätta att leva i min rädsla över att allt inte blir som jag vill, eller att jag ska bli lämnad ensam, eller att nått annat händer som jag i min vildaste fantasi inte kan föreställa mej.
Jag kan inte kontrollera var minut jag lever, eller det som drabbar eller inte drabbar mej, jag kan bara styra mina tankar till att släppa rädslan och falla fritt ut i utvecklingen. För det är ju det som väntar, jag ska utvecklas och det kan jag göra genom att vinna den inre matchen mot mina rädslor.
Jag ska fokusera på lösningen inte på problemet.Det är ju det som tillför mig energi. Jag ska också fundera på
1. Vad lägger jag min energi på?
2. Vad är målet?
3. Är det till hinder, eller är det till hjälp för mig?
4.Vad triggar igång mej?
5. Vad mår jag bra av?
6. I vilken miljö är det?
7. I vilket företag skulle det isåfall vara?
8. Vilka är konsekvenserna med alternativen jag har?
Sen fick jag med mig en sak av Olof som jag ska reflektera över, och det är följande 3 bra saker
Det du fokuserar på får du mer av!
Rätt attityd är viktigare än rätt resurser!
Tänk om det blir som jag tänkt mej- vad har jag då tänkt mig?!
De ni...kan ni reflektera över! Tjingeling
Tvärt om, jag ser och hör mycket :0) lyssnar intensivt emellanåt, och jobbar mycket med mej själv istället för med andra. Tittar på vart tar vägen, vägen, som jag skrev på tavlan under föreläsningen vi hade som handlade om När vindarna vänder. För det är den stora frågan just nu, VART TAR VÄGEN, VÄGEN?? Vart är min väg på g, vilka hinder finns det på den, hur kan jag tackla dom på bästa sätt. Vart leder den vägen jag väljer nu, och kan jag förbättra mina odds mot en ny arbetsmarknad?
Jo, det tror jag absolut och efter gårdagen och kvällens enormt bra föreläsning av Olof Röhlander som handlade om "Det blir alltid som man tänkt sig" så är jag fylld av energi inför kommande utmaningar i mitt liv. A och R var med mej på föreläsningen och jag önskade att alla mina kollegor fått den energiboost vi fick där under den 2, 5 timmes långa föreläsning som kändes som en timme...
Att våga se att framrutan är större än backspegeln, och att det är bra att kika på det som varit i backspegeln, men att framtiden ligger i framrutan. Jag kan aldrig bli säker på att jag hamnar rätt, men det värsta som kan hända är att jag får söka nya stigar att gå. För vägen slutar aldrig, den är livet. Livet som vi har att förvalta, livet vi har fått för att leva, idag och i morgon, tills den dag då våra livstrådar tar slut.
För förr eller senare kommer de att göra det, livet är inte oss eviga, det är oss till låns, och vår uppgift är att förvalta det liv vi har så bra som vi kan göra det med de resurser som vi har tillhands. Jag skulle kunna fortsätta att leva i min rädsla över att allt inte blir som jag vill, eller att jag ska bli lämnad ensam, eller att nått annat händer som jag i min vildaste fantasi inte kan föreställa mej.
Jag kan inte kontrollera var minut jag lever, eller det som drabbar eller inte drabbar mej, jag kan bara styra mina tankar till att släppa rädslan och falla fritt ut i utvecklingen. För det är ju det som väntar, jag ska utvecklas och det kan jag göra genom att vinna den inre matchen mot mina rädslor.
Jag ska fokusera på lösningen inte på problemet.Det är ju det som tillför mig energi. Jag ska också fundera på
1. Vad lägger jag min energi på?
2. Vad är målet?
3. Är det till hinder, eller är det till hjälp för mig?
4.Vad triggar igång mej?
5. Vad mår jag bra av?
6. I vilken miljö är det?
7. I vilket företag skulle det isåfall vara?
8. Vilka är konsekvenserna med alternativen jag har?
Sen fick jag med mig en sak av Olof som jag ska reflektera över, och det är följande 3 bra saker
Det du fokuserar på får du mer av!
Rätt attityd är viktigare än rätt resurser!
Tänk om det blir som jag tänkt mej- vad har jag då tänkt mig?!
De ni...kan ni reflektera över! Tjingeling
torsdag 15 november 2012
Högbo
Det var mycket god mat som slank ner igår och många glada skratt under kvällen...trevliga kollegor men...jag la mej tidigt...orkade inte vara mer social just då...idag väntar en ny dag med 2 föreläsningar och utevistelser....å återkommer
Published with Blogger-droid v2.0.9
onsdag 14 november 2012
jo jag vet...
att jag inte ska skriva blogg på jobbet...men sitter och väntar i telefon på ett besked och hör röster i köket som skrattar och porslin som skramlar...lite glädje mitt i kaoset. Vi ska på planeringsdagar med våra kollegor i Gävle som vi hört ihop med som ler och långhalm med..vi har alltid varit ett kontor tills nu, helt plötsligt skulle vi kapas bort som en cancersvulst från vår gemensamma kontorsstruktur. Att Gävle blev kvar är jag glad för, eftersom det inte var självklart från arbetsgivaren att de skulle vara kvar utan också skulle kapas bort ur organisationen.
Jo, jag känner mej trött och less just nu, att jag inte kommer vidare ut ur det här som suger energi från mej, för helst hade jag velat vara hemma och reda ut frågetecknen om framtid och jobb. Att vara i Borlänge och inte ha något socialt kontaktnät på arbetsmarknaden känns tungt. I Sundsvall hade jag större kontaktytor och kunnat få något annat jobb genom någon man kände. Så är det ofta det går till och är glad för kollegan som lyckats få jobb genom just det sättet. Privata kontakter.
Det kommer att försvinna fler, en efter en kommer det att bli och det är en sorg i det, för dom som blir kvar och inte får ett jobb....och jag fasar för tanken att bli sist kvar...utan jobb...
nä...nu får jag ta och göra det bästa av nuet, ha kul med mina kollegor och ha en riktigt bra avskedsfest med kollegorna i Gävle! Skål ta mej f.....
Tjingeling
Jo, jag känner mej trött och less just nu, att jag inte kommer vidare ut ur det här som suger energi från mej, för helst hade jag velat vara hemma och reda ut frågetecknen om framtid och jobb. Att vara i Borlänge och inte ha något socialt kontaktnät på arbetsmarknaden känns tungt. I Sundsvall hade jag större kontaktytor och kunnat få något annat jobb genom någon man kände. Så är det ofta det går till och är glad för kollegan som lyckats få jobb genom just det sättet. Privata kontakter.
Det kommer att försvinna fler, en efter en kommer det att bli och det är en sorg i det, för dom som blir kvar och inte får ett jobb....och jag fasar för tanken att bli sist kvar...utan jobb...
nä...nu får jag ta och göra det bästa av nuet, ha kul med mina kollegor och ha en riktigt bra avskedsfest med kollegorna i Gävle! Skål ta mej f.....
Tjingeling
fredag 9 november 2012
Det börjar klarna
och jag har haft många tankar om framtiden den här veckan, att utreda vad jag är bra på och att klargöra var jag trivs bäst! Jag kommer fram till en sak ofta och så står jag där och funderar,vrider lite och funderar igen. Bra sidor för att skriva brev och cv har jag hittat och försöker att inte oroa mej allt för mycket iaf.
Igår var jag och tränade första gången på länge, körde löpband 10 min och crosstrainer 20 min och jag kunde ta mej ur sängen och har inte så mycket träningsvärk heller. Jag får pröva mej framåt med träningen så blir det bra. Crosstrainer var riktigt kul :0) så den blir det mer av. Kändes i ryggen att den jobbat där :0)
Väntar just nu på mamma, mannen är på väg mot Helsingfors då de kidnappat 50 åringen i förskott :0) han kom till platsen iförd träningsoverall och en släpkärra med skräp..GRUND lurad hahaha...han fick åka hem och hämta jackan iaf...han visste inte var de skulle utan trodde nog fram tills ombordstigning att de skulle till Tallin...hehe..Min man är världsbäst på att lura alla utom mej ;0)...fast...jag blir ju lurad med barnen jag haha...kul iaf...
Mamma ska vara här hela helgen och de är försenade. Jag har lagat potatisgratäng och så ska vi äta lammkotlett med vitlöks/persiljesmör till och ett gott glas rött. Sen somnar nog både hon och jag ovaggade ikväll. I morgon blir det shopping ska bli mysigt att låna henne en stund.
För övrigt har jag börjat släktforska och fastnat totalt med att grotta fram släkten hit och dit..Riktigt kul är det. Nu ska jag rota där en stund tills mamma anländer. Tjingeling så länge och ha en fin helg alla!
Igår var jag och tränade första gången på länge, körde löpband 10 min och crosstrainer 20 min och jag kunde ta mej ur sängen och har inte så mycket träningsvärk heller. Jag får pröva mej framåt med träningen så blir det bra. Crosstrainer var riktigt kul :0) så den blir det mer av. Kändes i ryggen att den jobbat där :0)
Väntar just nu på mamma, mannen är på väg mot Helsingfors då de kidnappat 50 åringen i förskott :0) han kom till platsen iförd träningsoverall och en släpkärra med skräp..GRUND lurad hahaha...han fick åka hem och hämta jackan iaf...han visste inte var de skulle utan trodde nog fram tills ombordstigning att de skulle till Tallin...hehe..Min man är världsbäst på att lura alla utom mej ;0)...fast...jag blir ju lurad med barnen jag haha...kul iaf...
Mamma ska vara här hela helgen och de är försenade. Jag har lagat potatisgratäng och så ska vi äta lammkotlett med vitlöks/persiljesmör till och ett gott glas rött. Sen somnar nog både hon och jag ovaggade ikväll. I morgon blir det shopping ska bli mysigt att låna henne en stund.
För övrigt har jag börjat släktforska och fastnat totalt med att grotta fram släkten hit och dit..Riktigt kul är det. Nu ska jag rota där en stund tills mamma anländer. Tjingeling så länge och ha en fin helg alla!
måndag 5 november 2012
en dag i sänder
Lunkar dagarna på, jag har försökt att göra något nyttigt på jobbet utifrån att huvudet står stilla av tankar emellanåt om hur framtiden ska bli och vilket jobb jag kan få. Pratade med en vän i helgen och ja, då blir jag bara förbannad över hur lite människor förstår. Ingen idé att hetsa upp sig och tycka att mitt läge är kasst. Nä, spotta i nävarna och ta hand om mig själv och skita i andras nedvärderade av min situation.
Jag har kikat runt på olika möjligheter och ja, vi får se var jag landar. Maken kom hem med ett förslag från sin arbetsgivare idag och jag ser möjligheten för honom och mig att leva med det alternativet. Jag tror vi kan ha nytta av det erbjudandet även om det ekonomiskt kostar oss båda, dels med mig som sjukskriven, dels deras jobb, men det går om vi vet om det och gör det bästa av det som blir.
Allt är inte pengar, även om det är mycket. Läste en intressant artikel om en kvinna som lämnade stressen och ett välbetalt arbete och bosatte sig i Mora på en fäbod. Hon ångrar sig inte även om hon jobbar idag också med att sköta löner för det företag hon äger med 6 anställda och lite frilans. Ja så möjligheter finns bara man vågar ta dem och alternativen får man fundera över.
Nu ska vi skruva ihop våra nya sängbord som inhandlades på vägen från mamma på Ikea. Ja sängbord och sängbord, malm byrå blev det. Nu är hela sovrummet i ek :0) och praktiskt blev det också. Bilder kommer kanske senare :0)
Tjingeling
Jag har kikat runt på olika möjligheter och ja, vi får se var jag landar. Maken kom hem med ett förslag från sin arbetsgivare idag och jag ser möjligheten för honom och mig att leva med det alternativet. Jag tror vi kan ha nytta av det erbjudandet även om det ekonomiskt kostar oss båda, dels med mig som sjukskriven, dels deras jobb, men det går om vi vet om det och gör det bästa av det som blir.
Allt är inte pengar, även om det är mycket. Läste en intressant artikel om en kvinna som lämnade stressen och ett välbetalt arbete och bosatte sig i Mora på en fäbod. Hon ångrar sig inte även om hon jobbar idag också med att sköta löner för det företag hon äger med 6 anställda och lite frilans. Ja så möjligheter finns bara man vågar ta dem och alternativen får man fundera över.
Nu ska vi skruva ihop våra nya sängbord som inhandlades på vägen från mamma på Ikea. Ja sängbord och sängbord, malm byrå blev det. Nu är hela sovrummet i ek :0) och praktiskt blev det också. Bilder kommer kanske senare :0)
Tjingeling
torsdag 1 november 2012
Avsked
av en gullig kollega var det idag, han har fått ett annat jobb och vi sa hej då vid lunchen idag. Jag är glad för hans skull och ledsen för min egen skull, för han är en av dem jag verkligen tycker om på jobbet. Men, ja, det är så livet är. Vi möts och vi skiljs.Så kommer det ju att vara nu ett tag frammåt på jobbet, några väljer att fortsätta inom organisationen, andra väljer nya vägar. Jag är glad åt att jag ändå varit aktiv och sökt arbete förut på eget bevåg, och nu har jag lyckats söka flera jobb den här veckan, och idag dök det upp ett till jobb som jag blev jätteglad över och som skulle passa mej som handen i handsken :0).
Dessutom upptäcker jag mer och mer hur fina kollegor jag har, idag erbjöd sig kollegan att ta mitt telefonpass i morgon fast hon är hes :0) Hon har fixat och trixat så jag slapp åka in för att jobba 2 timmar i telefon! Det var otroligt snällt tycker jag. Vi ska ju få besök av vår högsta ledning på onsdag och så ska vi också få in Trygghetsstiftelsen för att prata samma dag. Då blir det bra för mig att vara lite längre eftersom det är viktiga möten. Jobbar ju halvtid just nu ett tag tid.
Jag ska ägna morgondagen till att sy lite :0) var in på Rosa Huset idag och hittade lite tyger ;0) men Wahlmans tyg i Gnarp är fortfarande min favorit :0)
Nu är det matdags...tjingeling
Dessutom upptäcker jag mer och mer hur fina kollegor jag har, idag erbjöd sig kollegan att ta mitt telefonpass i morgon fast hon är hes :0) Hon har fixat och trixat så jag slapp åka in för att jobba 2 timmar i telefon! Det var otroligt snällt tycker jag. Vi ska ju få besök av vår högsta ledning på onsdag och så ska vi också få in Trygghetsstiftelsen för att prata samma dag. Då blir det bra för mig att vara lite längre eftersom det är viktiga möten. Jobbar ju halvtid just nu ett tag tid.
Jag ska ägna morgondagen till att sy lite :0) var in på Rosa Huset idag och hittade lite tyger ;0) men Wahlmans tyg i Gnarp är fortfarande min favorit :0)
Nu är det matdags...tjingeling
tisdag 30 oktober 2012
En lång kort dag
Konstigt nog så gick dagen väldigt fort, utifrån att ha täffat, sjukgymnast, kurator och läkare och själv varit i fokus under en hel dag. En dag där det bara handlade om mig och mitt liv, om min situation, min kropp, min hjärna och hur jag bäst ska kunna må bra.Jobbigt men lärorikt.
Fibromyalgi stod det på lappen som jag fick med mej hem, smärtföreläsning inbokad, många funderingar. Jag har uppgifter att utföra för att återställa balansen i min kropp och därför så ska jag återuppta kontakten med det ställe jag trivs bäst på för min träning. Det är uppdrag nr 1 i morgon. Att börja bygga upp mig igen från början. Att ta det i små steg istället för jättekliven som bara begränsar mig för att jag får infektioner osv. Att vara vardagsmotionär igen. Att återskapa glädjen och hitta det som är jag utifrån att jag blivit tom och innehållslös under en längre tid. Livet är bra, jag är trygg och är älskad för den jag är, och därför har jag också möjligheter till att ta hand om mej själv mer, njuta av livet som är bra. Ovant att inte leva i ständig beredskap och det handlar om att förändra djupa upptrampade stigar. Återbesök och uppföljning är också bokade.
Jag är glad åt att jag har arbetat så mycket med mej och min historia så att jag ser vad jag behöver stöd med utifrån mitt nya läge. Att jag har sedan en tid tillbaks accepterat att jag har ont, och inte ignorerat att jag inte orkar allt lika som förut. Att åren gett mej insikter som gör att jag kan gå vidare mot nya möjligheter för mej själv och framförallt är jag klar över att jag är mer värd än att slängas hit och dit i en organisation som inte vill ha mej där!
Om jag kikar i backspegeln så gillar jag inte hur jag blivit behandlad,eller låtit mej behandlas av människor som växt genom mina rädslor för att inte duga eller vara tillräcklig. Jag har gett näring åt fel saker helt enkelt. Nu är det dags att ge näring åt mej själv och mitt mående och tack och lov för min förstående familj och mina barn som förhoppningsvis har sett mina misstag och inte gör om dem! Jag vill att de ska ta hand om sig och ha det bra, inte göra våld på sig för något de inte vill.
Arbetsmarknaden är en tuff sak, och jag har levt för att försörja mig och min familj, nu vill jag ha ett nytt arbete där jag kan få vara jag, precis som jag är, och få göra det som känns glädjefyllt. Att få tillgång till vad det kan vara för mej, vet jag en del om, men nu väntar ett arbete med att bena ut det också för att kunna få möjligheter att se mig om i yrkesvärden och kika lite på vad som kan bli bra för mig och min kropp i framtiden.
Att bli så pass "frisk" i min värk så att jag orkar med mig själv och jobb. Livsglöd och vilja finns, jag vet att jag kommer att lösa detta också, jag har gjort större saker än det här och gått hel ur det också.
Så jag är modig och stark i den tanken att jag kan, för jag vill!! Och jag är redan halvvägs ute....
PS- Bilderna på syster yster och barna blev riktigt bra :0) och jag är stolt över att jag fick så härliga bilder i studion på egen hand :0)! DS
Fibromyalgi stod det på lappen som jag fick med mej hem, smärtföreläsning inbokad, många funderingar. Jag har uppgifter att utföra för att återställa balansen i min kropp och därför så ska jag återuppta kontakten med det ställe jag trivs bäst på för min träning. Det är uppdrag nr 1 i morgon. Att börja bygga upp mig igen från början. Att ta det i små steg istället för jättekliven som bara begränsar mig för att jag får infektioner osv. Att vara vardagsmotionär igen. Att återskapa glädjen och hitta det som är jag utifrån att jag blivit tom och innehållslös under en längre tid. Livet är bra, jag är trygg och är älskad för den jag är, och därför har jag också möjligheter till att ta hand om mej själv mer, njuta av livet som är bra. Ovant att inte leva i ständig beredskap och det handlar om att förändra djupa upptrampade stigar. Återbesök och uppföljning är också bokade.
Jag är glad åt att jag har arbetat så mycket med mej och min historia så att jag ser vad jag behöver stöd med utifrån mitt nya läge. Att jag har sedan en tid tillbaks accepterat att jag har ont, och inte ignorerat att jag inte orkar allt lika som förut. Att åren gett mej insikter som gör att jag kan gå vidare mot nya möjligheter för mej själv och framförallt är jag klar över att jag är mer värd än att slängas hit och dit i en organisation som inte vill ha mej där!
Om jag kikar i backspegeln så gillar jag inte hur jag blivit behandlad,eller låtit mej behandlas av människor som växt genom mina rädslor för att inte duga eller vara tillräcklig. Jag har gett näring åt fel saker helt enkelt. Nu är det dags att ge näring åt mej själv och mitt mående och tack och lov för min förstående familj och mina barn som förhoppningsvis har sett mina misstag och inte gör om dem! Jag vill att de ska ta hand om sig och ha det bra, inte göra våld på sig för något de inte vill.
Arbetsmarknaden är en tuff sak, och jag har levt för att försörja mig och min familj, nu vill jag ha ett nytt arbete där jag kan få vara jag, precis som jag är, och få göra det som känns glädjefyllt. Att få tillgång till vad det kan vara för mej, vet jag en del om, men nu väntar ett arbete med att bena ut det också för att kunna få möjligheter att se mig om i yrkesvärden och kika lite på vad som kan bli bra för mig och min kropp i framtiden.
Att bli så pass "frisk" i min värk så att jag orkar med mig själv och jobb. Livsglöd och vilja finns, jag vet att jag kommer att lösa detta också, jag har gjort större saker än det här och gått hel ur det också.
Så jag är modig och stark i den tanken att jag kan, för jag vill!! Och jag är redan halvvägs ute....
PS- Bilderna på syster yster och barna blev riktigt bra :0) och jag är stolt över att jag fick så härliga bilder i studion på egen hand :0)! DS
söndag 28 oktober 2012
Mösstillverkning
Fotograferat har jag gjort idag också, Mojen fick vara modell tills Syster Yster och tjejerna dyker upp i morgon för att bli fotograferade. Gjorde iordning studion så vi kan vara där och leka lite...kul ska det bli och så får vi se om de blir nöjda med bilderna....man vet aldrig om hon har samma syn som jag på hur jag vill ha ljuset osv....spännande :0) så ser fram emot att sussa nu innan morgondagens arbete och fotografering! Tjingeling
lördag 27 oktober 2012
Ytterligare dagar
har nu gått, och jag har jobbat på mina timmar och försökt att fokusera på det som är bra för mej. Idag skiner solen och det ser kyligt ut, men friskt kanske? Jag blir nog iaf inne idag för maken kom hem sent och har lite ont i knoppen :0). Själv var jag hemma och åt sushi och lite färska räkor med surdegsbröd och chiliaioli, mycket gott. Försökte dricka vin till men smakade inte gott så...gav upp det och stickade tills I ringde och ville att jag skulle komma över en stund. Vi hade pratat om tjejkväll men min hals känns lite skrovlig och näsan rann häromdagen så jag ville inte ha tjejkväll. Däremot kilade jag över till henne och åt lite ost och kex och tog ett gott glas Amarone till :0) mumsigt värre.
Sen så surrade vi lite om livet och resor vi vill göra, och vart jag varit i världen. Jag har ju faktisk rest mycket i mitt liv, dock har jag kanske inte sett det som en förmån, vilkte jag har upptäckt att det faktiskt är. Jag har varit på många ställen i Sverige men har mycket att utforska ännu :0) och Norge och Danmark och resten av Europa finns där och lockar.
Costa Rica, Afrika, Sydamerika, Borneo, Antarktis, Norska kusten, ja, listan kan göras väldigt lång, om jag skulle vilja fotografera mer i vida världen. Samtidigt känner jag utifrån rådande läge att innan jag har ett nytt jobb får det vara drömmar och önskningar, för jag har världens bästa läge att vara här hemma och på landet och fotografera mer än jag hinner med :0)
Underbart egentligen att ha det privilegiet. Nu ska jag ägna dagen åt trikåmössor tänkte jag och vem vet vad mer det blir, tröjan jag har hållt på med är klar, höstiga färger och mysigt varm och stor. Ja tyvärr har jag ju vuxit ur min vinterjacka ...så får lägga ner frosseriet nu och tänka lite mer på att jag vill vara rörlig. I veckan kommer Syster Yster och tjejerna hit för att fotograferas i studion :0) och på tisdag ska jag på utredning hela dagen. Vinterdäcken är påsatta och livet rullar på, känner mej rätt nöjd med svaren från Kir överläkaren och tiden hos endokrinologen för uppföljning av mina prover igen. Har också fått en tid hos doktorn som ska vara fast doktor på vc, så det känns bra att jag blir uppföljd nu då. Slipper att kämpa så mkt och kan ägna mej åt annat :0).
Ha en skön dag där ute i solen och njut av dagen!
Sen så surrade vi lite om livet och resor vi vill göra, och vart jag varit i världen. Jag har ju faktisk rest mycket i mitt liv, dock har jag kanske inte sett det som en förmån, vilkte jag har upptäckt att det faktiskt är. Jag har varit på många ställen i Sverige men har mycket att utforska ännu :0) och Norge och Danmark och resten av Europa finns där och lockar.
Costa Rica, Afrika, Sydamerika, Borneo, Antarktis, Norska kusten, ja, listan kan göras väldigt lång, om jag skulle vilja fotografera mer i vida världen. Samtidigt känner jag utifrån rådande läge att innan jag har ett nytt jobb får det vara drömmar och önskningar, för jag har världens bästa läge att vara här hemma och på landet och fotografera mer än jag hinner med :0)
Underbart egentligen att ha det privilegiet. Nu ska jag ägna dagen åt trikåmössor tänkte jag och vem vet vad mer det blir, tröjan jag har hållt på med är klar, höstiga färger och mysigt varm och stor. Ja tyvärr har jag ju vuxit ur min vinterjacka ...så får lägga ner frosseriet nu och tänka lite mer på att jag vill vara rörlig. I veckan kommer Syster Yster och tjejerna hit för att fotograferas i studion :0) och på tisdag ska jag på utredning hela dagen. Vinterdäcken är påsatta och livet rullar på, känner mej rätt nöjd med svaren från Kir överläkaren och tiden hos endokrinologen för uppföljning av mina prover igen. Har också fått en tid hos doktorn som ska vara fast doktor på vc, så det känns bra att jag blir uppföljd nu då. Slipper att kämpa så mkt och kan ägna mej åt annat :0).
Ha en skön dag där ute i solen och njut av dagen!
 |
| En höstig dag i Hälsingland 2012 |
tisdag 23 oktober 2012
Jag mår illa...
sen i natt..igår brakade magen loss..förmodligen en reaktion av en mindre bra ärtsoppa eller stress...jag vet inte men jag är hemma idag för säkerhets skull. Så ingen mer blir dålig. Svårt det där med min mage, om det är fibrer, laktos eller stress. Nå, solen skiner och jag blir glad av det iaf. I övrigt var gårdagen helt ok på jobbet. Det finns små grupperingar som pratar och ja, det finns nog ett behov av att prata.
Själv så pratar jag också, men jag känner igen mej lite i att jag drar mej åt sidan och försöker fokusera på annat än att fundera så mkt på hur och varför, det ger mig inte något att älta. Jag försöker bara göra dagarna så bra som jag kan. Igår jobbade jag faktiskt och det kändes skönt på ett sätt. Fick släppa tankarna en stund. Funderar hit och dit...4 timmars pendlande blir inte bra, att bo där veckovis blir inte heller bra tror jag. Det positiva är att man får längta, och att man har ett jobb ett tag till då. Man kan ju alltid söka nya jobb under tiden. Ja, det är inte så enkelt alls längre när tankarna lagt sig kring allt.
Om jag inte flyttat har vi ändå haft en situation där jag varit på annat håll eller så har jag haft ett annat jobb, eller varit sjuk...om om inte varit...ja...nu är jag här idag och har ett val. Inte är det enkelt inte...
OM mamma levt har hon fyllt 70 år idag....ja tänk tanken OM...då kanske jag haft 2 att ta hand om, eller ett syskon som delat mitt liv...OM är ett ord, det är inte VAD som är.
En gång på kurs fick jag en bra ledtråd till att arbeta vidare. Det var VAD ska jag göra och så drog jag ett streck under och skrev HUR .
Det ger mig fokus på just det, Vad ska jag göra nu, och Hur gör jag för att nå dit. En förändring i livet kräver mod, och mod är något vi får när vi måste förändra. Fastnar vi någonstans på vägen får vi fråga oss, VAD ska jag göra nu, just här och nu, och HUR gör jag det för att uppnå det jag vill just nu. OM är bara något som gör att vi tvivlar eller blir försiktiga tycker jag. För OM händer, eller OM är, så har vi alltid nya vägar att gå vidare om vi ställer oss frågan igen VAD/HUR från den nya punkten.
Vad händer? Jo, jag mår illa. Hur blir jag frisk, jo genom att vila och vara lugn. Resultat= Frisk.
OM jag gått till jobbet...ja vad har hänt då? Jag blir inte frisk/Hur har jag blivit då? = Sjukare.
SÅ försöker jag resonera med mej själv just nu, kanske fungerar det för dig som är här och kikar också, i situationer där du behöver bena ut saker för dig själv, att få möjlighet att växa i dina tankar istället för att sitta fast i OM...för om, OM har varit, eller blir nått du inte vill. Vänd dig till VAD vill jag/ HUR når jag dit så får du också ett resultat. Du utforskar möjligheterna och lämnar det som du inte vill just då.
Något som jag lärt mej under åren är att det går att välja om saker man gör fel, världen går inte under, jag har fått många erfarenheter av just att göra fel saker i mitt liv, många hade jag kunnat undvika OM jag hade ställt mej frågan VAD/HUR istället. Men, nu gjorde jag inte det just då, och jag förlåter mig själv för att jag inte visste bättre då. Nu när jag vet bättre kan jag göra bättre val för mig och det jag vill.
Så
VAD= arbetslös
HUR= söka jobb, utforska möjligheterna till nya vägar
VAD= vill jag göra
HUR= söka på nätet efter intressetester, lämplighetstester osv
VAD= bli frisk
HUR= ta hand om min kropp och själ genom att vara snäll med den och vårda den
Ja och så kan man hålla på tills man sett en struktur på det du/jag vill göra.
Önskar alla en fin tisdag, solen skiner och njut av glimtarna och gör något bra för din del just idag.
Själv så pratar jag också, men jag känner igen mej lite i att jag drar mej åt sidan och försöker fokusera på annat än att fundera så mkt på hur och varför, det ger mig inte något att älta. Jag försöker bara göra dagarna så bra som jag kan. Igår jobbade jag faktiskt och det kändes skönt på ett sätt. Fick släppa tankarna en stund. Funderar hit och dit...4 timmars pendlande blir inte bra, att bo där veckovis blir inte heller bra tror jag. Det positiva är att man får längta, och att man har ett jobb ett tag till då. Man kan ju alltid söka nya jobb under tiden. Ja, det är inte så enkelt alls längre när tankarna lagt sig kring allt.
Om jag inte flyttat har vi ändå haft en situation där jag varit på annat håll eller så har jag haft ett annat jobb, eller varit sjuk...om om inte varit...ja...nu är jag här idag och har ett val. Inte är det enkelt inte...
OM mamma levt har hon fyllt 70 år idag....ja tänk tanken OM...då kanske jag haft 2 att ta hand om, eller ett syskon som delat mitt liv...OM är ett ord, det är inte VAD som är.
En gång på kurs fick jag en bra ledtråd till att arbeta vidare. Det var VAD ska jag göra och så drog jag ett streck under och skrev HUR .
Det ger mig fokus på just det, Vad ska jag göra nu, och Hur gör jag för att nå dit. En förändring i livet kräver mod, och mod är något vi får när vi måste förändra. Fastnar vi någonstans på vägen får vi fråga oss, VAD ska jag göra nu, just här och nu, och HUR gör jag det för att uppnå det jag vill just nu. OM är bara något som gör att vi tvivlar eller blir försiktiga tycker jag. För OM händer, eller OM är, så har vi alltid nya vägar att gå vidare om vi ställer oss frågan igen VAD/HUR från den nya punkten.
Vad händer? Jo, jag mår illa. Hur blir jag frisk, jo genom att vila och vara lugn. Resultat= Frisk.
OM jag gått till jobbet...ja vad har hänt då? Jag blir inte frisk/Hur har jag blivit då? = Sjukare.
SÅ försöker jag resonera med mej själv just nu, kanske fungerar det för dig som är här och kikar också, i situationer där du behöver bena ut saker för dig själv, att få möjlighet att växa i dina tankar istället för att sitta fast i OM...för om, OM har varit, eller blir nått du inte vill. Vänd dig till VAD vill jag/ HUR når jag dit så får du också ett resultat. Du utforskar möjligheterna och lämnar det som du inte vill just då.
Något som jag lärt mej under åren är att det går att välja om saker man gör fel, världen går inte under, jag har fått många erfarenheter av just att göra fel saker i mitt liv, många hade jag kunnat undvika OM jag hade ställt mej frågan VAD/HUR istället. Men, nu gjorde jag inte det just då, och jag förlåter mig själv för att jag inte visste bättre då. Nu när jag vet bättre kan jag göra bättre val för mig och det jag vill.
Så
VAD= arbetslös
HUR= söka jobb, utforska möjligheterna till nya vägar
VAD= vill jag göra
HUR= söka på nätet efter intressetester, lämplighetstester osv
VAD= bli frisk
HUR= ta hand om min kropp och själ genom att vara snäll med den och vårda den
Ja och så kan man hålla på tills man sett en struktur på det du/jag vill göra.
Önskar alla en fin tisdag, solen skiner och njut av glimtarna och gör något bra för din del just idag.
lördag 20 oktober 2012
Ilskan växer
på jobbet, har inte kunnat göra ett dugg på 2 dagar, och idag var jag utmattad och sov till kl 10!! Har varit vaken ett flertal gånger, men inte upp mer än 2 ggr, vilket är bra...vaknade och hade hur ont som helst i huvudet...slocknade igår 2 ggr under em och på kvällen...så det tär på mig att börja söka jobb igen..Mest känner jag ingenting just nu, är bara ledsen kanske...arg? nä, på hur vi blir behandlade av arbetsgivaren? som stänger ner oss, ja visst kan jag bli arg men till vilken nytta?
Nu behöver jag mina krafter till att mobilsera upp mej själv för att få ett nytt jobb, så det är fokus kring det istället för att bli bitter och förbannad på något som redan är serverat.
Jag behöver inte alls ilskan mot arbetsgivaren nu, jag behöver kärlek till mej själv istället. Kärlek till att tro på mig själv och min kapacitet idag. Klart jag är orolig för framtiden, en son utan jobb, jag utan jobb, en man som kan bli utan, och ja...man ska ju överleva dagen också. Även om jag är glad åt att jag sitter i min nuvarande position gällande hem och make för just nu är vi två som hjälps åt och vi klarar oss på a-kassan iaf. Drömmarna får vara andra saker än det vi tänkt oss och är glad åt våra landställen för där kan vi få koppla av lite från vardagen i miljö som är en lisa för själarna. Jag försöker ha tillit till att vi kommer att hitta bra lösningar för oss båda så småningom. Hittils har Gud hjälpt mej både en och två och fler gånger än så....så jag har fortfarande tillit till att Gud hjälper mig med det jag behöver idag också. Jag har tackat för de gånger jag fått hjälp så jag hoppas att jag får fortsatt hjälp åt rätt håll.
Mamma är på bättringsvägen tycker jag och idag ska vi på kalas igen, M fyller år och vi är ditbjudna på smörgåstårta :0) mums...så får man träffa goa vänner och njuta av bonusbarnbarnen en stund så glömmer man det mesta just nu.
Regnar gör det också och mina blommor på balkongen får vatten..ser dock att de som är inne behöver lite också :0) Glömmer dom lätt....
SÅ önskar er en bra dag! Tjingeling
Nu behöver jag mina krafter till att mobilsera upp mej själv för att få ett nytt jobb, så det är fokus kring det istället för att bli bitter och förbannad på något som redan är serverat.
Jag behöver inte alls ilskan mot arbetsgivaren nu, jag behöver kärlek till mej själv istället. Kärlek till att tro på mig själv och min kapacitet idag. Klart jag är orolig för framtiden, en son utan jobb, jag utan jobb, en man som kan bli utan, och ja...man ska ju överleva dagen också. Även om jag är glad åt att jag sitter i min nuvarande position gällande hem och make för just nu är vi två som hjälps åt och vi klarar oss på a-kassan iaf. Drömmarna får vara andra saker än det vi tänkt oss och är glad åt våra landställen för där kan vi få koppla av lite från vardagen i miljö som är en lisa för själarna. Jag försöker ha tillit till att vi kommer att hitta bra lösningar för oss båda så småningom. Hittils har Gud hjälpt mej både en och två och fler gånger än så....så jag har fortfarande tillit till att Gud hjälper mig med det jag behöver idag också. Jag har tackat för de gånger jag fått hjälp så jag hoppas att jag får fortsatt hjälp åt rätt håll.
Mamma är på bättringsvägen tycker jag och idag ska vi på kalas igen, M fyller år och vi är ditbjudna på smörgåstårta :0) mums...så får man träffa goa vänner och njuta av bonusbarnbarnen en stund så glömmer man det mesta just nu.
Regnar gör det också och mina blommor på balkongen får vatten..ser dock att de som är inne behöver lite också :0) Glömmer dom lätt....
SÅ önskar er en bra dag! Tjingeling
onsdag 17 oktober 2012
Så
var det med tunga steg jag gick mot jobbet idag för jag visste ändå på nått vis...väntan var vidrig, och det infann sig en märklig känsla när beskedet kom, tomt och konstigt just där....jag var ändå förvånandsvärt lugn inombords och jag hade förberett mej på det som skulle komma innan det kom, dock var alternativet som dök upp inte något jag väntat mig, nu har jag ett val att pendla 3 timmar per dag om jag vill vara kvar...eller så får jag gå...om 12 månader till något nytt...eller gammalt...vi får se..arbetslös, eller med jobb...mitt läge är väl inte alls det bästa idag...men det kan bara bli bättre hoppas jag!! Tänker på mina kollegor i landet som också drabbas av samma som jag...just idag..
"Mihmet Credo" Jag tror på mej själv!! idag och i morgon!älv
"Mihmet Credo" Jag tror på mej själv!! idag och i morgon!älv
tisdag 16 oktober 2012
Ja då har en vecka gått igen
Mojen har fått pris :0) ja litteraturpris var det visst...inte min Moje tyvärr...fast han är duktig att skriva, humoristisk är han också, och fin som överraskade mig på vår 2-åriga bröllopsdag med ett par fina örhängen. En make som är guld värd...för att han är han. Inte för allt han gör, det är bara bonus men jag älskar honom för allt han är. Alla dagar. Alla år. Och vi firade ju vår dag lite tidigare med middag och bio. Sen har vi varit lediga. 4 härliga dagar varav torsdagen ägnades åt resa till Sundsvall och middag med sonen. MYS...saknade dock resten av min familj...äldsta sessan var borta och då blev det lite annorlunda. Men att få rå om sonen en stund var inte heller fel :0).
Sen så ägnades helgen åt besök hos mamma, motorsågande, släpande och hälsade på Syster Yster en sväng och så har vi bara varit..inte ens datorn åkte upp, fotograferade gjorde jag lite, men annars var det bara tyst, skönt och lungt, och så har vi stängt för vintern i stugan. Skönt, för nu tar en annan tid vid. Ja just ja...gjorde ju en visit hos tygaffären också :0) vad det blir får ni se någon gång. Jag har lämnat in min overlockmaskin igen ...den tycker inte om mej, för när vi kom till affären och han som skulle laga den provade då fungerade den igen...suck...får se vad det blir nu för han ska prov sy den. Hade gärna varit i Sthlm på symässan men får väl bli ett annat år. M fyller år och vi är ditbjudna på lördag igen :0) många kalas nu....I söndags fyllde H 9 år och då var vi där och fikade. Mysigt med de små trollen....
Stora förändringar är också på g på jobbet...får besked i morgon, ja, sen får man se vad det blir av det. Dumt att oroa sig...fast...Mojen väntar också på besked vilka som ska gå på sitt jobb. Jag hänger i och tar en dag i sänder....
Ha det gott där ute! Tjingeling
Sen så ägnades helgen åt besök hos mamma, motorsågande, släpande och hälsade på Syster Yster en sväng och så har vi bara varit..inte ens datorn åkte upp, fotograferade gjorde jag lite, men annars var det bara tyst, skönt och lungt, och så har vi stängt för vintern i stugan. Skönt, för nu tar en annan tid vid. Ja just ja...gjorde ju en visit hos tygaffären också :0) vad det blir får ni se någon gång. Jag har lämnat in min overlockmaskin igen ...den tycker inte om mej, för när vi kom till affären och han som skulle laga den provade då fungerade den igen...suck...får se vad det blir nu för han ska prov sy den. Hade gärna varit i Sthlm på symässan men får väl bli ett annat år. M fyller år och vi är ditbjudna på lördag igen :0) många kalas nu....I söndags fyllde H 9 år och då var vi där och fikade. Mysigt med de små trollen....
Stora förändringar är också på g på jobbet...får besked i morgon, ja, sen får man se vad det blir av det. Dumt att oroa sig...fast...Mojen väntar också på besked vilka som ska gå på sitt jobb. Jag hänger i och tar en dag i sänder....
Ha det gott där ute! Tjingeling
tisdag 9 oktober 2012
Om jag fick önska det som jag inte vågade
så fann jag inte svaret på det just då jag fick frågan. Efter lite reflektion kom jag på att det är: Att vara älskad för den man är, precis så här, som jag är och alltid varit. För ofta kan jag känna att jag inte varit det, utan att min kärlek varit villkorad till olika prestationer. Klara sig bra, vara duktig flicka, tyst och stilla, fast hela kroppen brann av iver och inspiration. Att stänga in det som är viktigt och känslofyllt för att inte förarga eller förhäva sig bland andra människor. Att leva i rädslan för att göra fel eller att bli lämnad, att finnas men inte få finnas, en komplicerad tillvaro, att vilja bli sedd och bekräftad utan vilkor även som vuxen. Att få vara barn på sina egna villkor, att ha gränser och normer att rätta sig efter det skapar tryggheten och förhoppningsvis glada och fria barn som också återspeglar detta i sina vuxna liv.
Nu är jag vuxen, och återspeglar fortfarande många av de saker som jag upplevde som barn, fast förnuftet säger att det är förgången tid, så finns känslorna kvar, de som automatiskt slår på och går i gamla hjulspår. Att kunna leva i den trygghet som jag befinner mej i idag, inte det som var förr. En värld som är så olik den jag varit van vid. Att vara älskad av någon villkorslöst precis som jag är. Det är ovant och helt underbart egentligen. Men för mig som levt mitt liv i nått annat, blir det en krock med känslor och tankar. Jag vänjer mej sakta vid att vara älskad för den jag är, precis nu och sen.
Jag tänker på all kärlek jag får från mina egna barn, fast jag kan känna att jag inte gett dom den grund jag ändå velat göra, så här i efterhand. Jag önskar att jag kunnat visa dem mer respekt och gett den kärlek som jag känner för dem. Oavsett hur eller vad de gör så älskar jag dem oändligt. Att jag har fått turen att få så underbara barn gör mej lycklig. Att få njuta av deras liv i mot och i medgång, med ett sunt avstånd som jag önskar är kort när de behöver mig för att bolla idéer eller bara höra min röst en stund.
Jag har även försökt att hålla hjärtat öppet för andra i mitt liv, även om jag oftast lämnat före någon lämnat mig, i alla relationer. Att ha tillit till att jag är älskad precis för den jag är. Inte för att jag gör något, och har många högtidsstunder att minnas, av små barnarmar som kramar en, vuxna som tar sig tiden att lyssna på mig ett par minuter för att förstå och se vem jag är. Jag gläds åt mina barn, andras barn, bonusbarn, bonusbarnbarnen, kompisars barn, glädjeskratt i livet, gråt och tandagnisslan, tårar och skratt blandat med stor kärlek där de får vara barnen, precis som de är, underbara, självklara små underverk som ska växa och bli stora självständiga vuxna.
Om jag ångrar nått så är det att jag inte orkade vara mer med mina barn på deras villkor, att se och bekräfta dem och kunde jag göra om den tiden, ja då hade jag gjort det...för vad är mer värt än barnen och tiden tillsammans med dem där man ser utvecklingen dag för dag. Men som sagt, man kan inte ångra nått man gjort, utan göra det bästa av nuet. Och ja, jag gör det bästa jag kan av den tiden...för det är den som är viktig nu, så fick jag önska nått jag inte vågade just nu, så vore det just det...att vara här varje dag precis så som jag är i lycka och harmoni med de jag älskar!
Nu är jag vuxen, och återspeglar fortfarande många av de saker som jag upplevde som barn, fast förnuftet säger att det är förgången tid, så finns känslorna kvar, de som automatiskt slår på och går i gamla hjulspår. Att kunna leva i den trygghet som jag befinner mej i idag, inte det som var förr. En värld som är så olik den jag varit van vid. Att vara älskad av någon villkorslöst precis som jag är. Det är ovant och helt underbart egentligen. Men för mig som levt mitt liv i nått annat, blir det en krock med känslor och tankar. Jag vänjer mej sakta vid att vara älskad för den jag är, precis nu och sen.
Jag tänker på all kärlek jag får från mina egna barn, fast jag kan känna att jag inte gett dom den grund jag ändå velat göra, så här i efterhand. Jag önskar att jag kunnat visa dem mer respekt och gett den kärlek som jag känner för dem. Oavsett hur eller vad de gör så älskar jag dem oändligt. Att jag har fått turen att få så underbara barn gör mej lycklig. Att få njuta av deras liv i mot och i medgång, med ett sunt avstånd som jag önskar är kort när de behöver mig för att bolla idéer eller bara höra min röst en stund.
Jag har även försökt att hålla hjärtat öppet för andra i mitt liv, även om jag oftast lämnat före någon lämnat mig, i alla relationer. Att ha tillit till att jag är älskad precis för den jag är. Inte för att jag gör något, och har många högtidsstunder att minnas, av små barnarmar som kramar en, vuxna som tar sig tiden att lyssna på mig ett par minuter för att förstå och se vem jag är. Jag gläds åt mina barn, andras barn, bonusbarn, bonusbarnbarnen, kompisars barn, glädjeskratt i livet, gråt och tandagnisslan, tårar och skratt blandat med stor kärlek där de får vara barnen, precis som de är, underbara, självklara små underverk som ska växa och bli stora självständiga vuxna.
Om jag ångrar nått så är det att jag inte orkade vara mer med mina barn på deras villkor, att se och bekräfta dem och kunde jag göra om den tiden, ja då hade jag gjort det...för vad är mer värt än barnen och tiden tillsammans med dem där man ser utvecklingen dag för dag. Men som sagt, man kan inte ångra nått man gjort, utan göra det bästa av nuet. Och ja, jag gör det bästa jag kan av den tiden...för det är den som är viktig nu, så fick jag önska nått jag inte vågade just nu, så vore det just det...att vara här varje dag precis så som jag är i lycka och harmoni med de jag älskar!
söndag 7 oktober 2012
Så var det söndag igen
och jag ska jobba en stund i morgon, känns helt ok. Har ett möte med P också och med chefen om jobbet och upplägget för att jag ska komma tillbaks så bra som möjligt. Bra tycker jag. Ska bli lite spännande att se hur det fungerar också. Idag har jag sålt en garderob, flyttat en annan till hallen och fixat om lite. Var också till Smedjebacken och inhandlade lite nytt att sitta i vid stugan :) mee like när det är rea...ordentlig rea...konkurs utförsäljning...Så har vi kommit på att vi ska göra om lite med våra grejor i kontoret...alla skivor håller jag på att rippa om till mp3 så vi kan använda musiken i Mojens ipod sen när vi inhandlat det system vi vill ha till oss. Bra projekt att göra när man ändå sitter här och håller på att skriva, surfa eller annat framför datorn. Man kan ju ha den med sig i MP3 spelaren också när man gör nått :0) så kan man flytta undan alla skivor någonstans eller sälja dom om man vill....det blir en hel del när man slår ihop bådas samlingar....Nu är jag rätt trött och ska sätta mej och njuta av tv en stund och hoppas att jag inte somnar...får sticka en stund så kanske det går bra...här får ni en uppmaning...ta hand om er!
torsdag 4 oktober 2012
Möte idag
med läkaren, en mkt förstående och trevlig läkare, om än stafettläkare och ja, fick svar på att proverna inte är nått att oroa sig över. Adenomet är inte orsaken till att jag mår dåligt sa den här läkaren också och jag får acceptera det. Calciumvärdet skulle varit högre då. Det ligger still så.. Han hade läst på och kollat av prover osv och jag kände förtroende för honom .Jag börjar jobba på halvtid från måndag. Ska bli skönt även om hjärnan är lite virrig fortfarande och han ska följa upp hur det går. Det känns bra. Så sammanfattningsvis var det en bra dag, även om min förhoppning varit något som man kunde ta bort...för enkel lösning förmodligen..."det är väl klimakteriet" som mamma säger...(not)
i morgon är det en ny dag och nya möjligheter...
i morgon är det en ny dag och nya möjligheter...
tisdag 2 oktober 2012
Jo jag är fortfarande här
och har accepterat att gårdagen var en lika grå och blöt dag som dagen ute idag. Jag fick vara arg, ledsen och sorgsen i ett paket, och pratade med kir sköterskan och får ta snacket via min vårdcentral i veckan. Jag kan inte acceptera att det inte blir en operation, och får fundera på hur jag ska gå vidare i ärendet sen. Nu fokus på något annat...min medicin, som jag har mot värk, den håller jag på att trappa ner och hoppas klara mej utan den nästa vecka för att se hur det fungerar. Jag tycker ändå att jag har ont så kanske det är fel medicin för mej, och biverkningarna är inte kul, så då vill jag helst vara utan. Så kanske det finns andra lösningar för min värk. Kliver upp samma tid som vanligt, vill inte ligga mer än jag behöver på morgonen utifrån att jag kanske ska börja jobba igen..och då är det så drygt att ställa om sig. Därför vilar jag istället då jag känner att jag behöver på dagen.
Igår satte Mojen ihop 2 garderober som vi köpt och nu är de placerade i sovrummet för att ha sängkläder och handukar i varsin garderob, skitbra...nu fattas bara nya sängbord...så småningom...så är jag nöjd...:0)
Nu ska jag titta om journalerna från Gbg´s läkaren har kommit...och så lite lunch kanske vore bra...tjingeling
Igår satte Mojen ihop 2 garderober som vi köpt och nu är de placerade i sovrummet för att ha sängkläder och handukar i varsin garderob, skitbra...nu fattas bara nya sängbord...så småningom...så är jag nöjd...:0)
Nu ska jag titta om journalerna från Gbg´s läkaren har kommit...och så lite lunch kanske vore bra...tjingeling
måndag 1 oktober 2012
Det är väl själva faen!!
Svar från Kirurgen
"Hej ! Ursäkta att Du fått vänta på svar, men jag hade semester i förra veckan.
En remiss har inkommit och vår överläkare xxxxxx har skrivit ett svar till den som skrev remissen. Hon skriver bl a att Du har helt normala d-vitamin och kalkvärden i blodet, vilket inte föranleder någon ytterligare utredning. Det är inget man ska operera. Dina besvär bedöms inte bero på bisköldkörtlarna då ovanstående värden alltså är helt normala. Den läkare som skrev remissen kommer säkerligen att höra av sig till Dig och berätta mer utförligt."
kiss my..... jag har inte "normala" d-vitaminvärden...vet inte vilka värden som dom tittat på. Men jag ger mej inte nu! Jag har svarat dem, och så har jag beställt kopiorna från Hagakliniken, så får jag väl bråka vidare på VC nu...jag är gråtfärdig för att ingen lyssnar på mej!! Faan också!! Jag vill inte ha nått i halsen som jag inte vet vad det är för ngt!! Jag vill bara vara frisk!!!
"Hej ! Ursäkta att Du fått vänta på svar, men jag hade semester i förra veckan.
En remiss har inkommit och vår överläkare xxxxxx har skrivit ett svar till den som skrev remissen. Hon skriver bl a att Du har helt normala d-vitamin och kalkvärden i blodet, vilket inte föranleder någon ytterligare utredning. Det är inget man ska operera. Dina besvär bedöms inte bero på bisköldkörtlarna då ovanstående värden alltså är helt normala. Den läkare som skrev remissen kommer säkerligen att höra av sig till Dig och berätta mer utförligt."
kiss my..... jag har inte "normala" d-vitaminvärden...vet inte vilka värden som dom tittat på. Men jag ger mej inte nu! Jag har svarat dem, och så har jag beställt kopiorna från Hagakliniken, så får jag väl bråka vidare på VC nu...jag är gråtfärdig för att ingen lyssnar på mej!! Faan också!! Jag vill inte ha nått i halsen som jag inte vet vad det är för ngt!! Jag vill bara vara frisk!!!
torsdag 27 september 2012
Irriterande
läkaren ringde sent var rätt oinsatt och var stressad. Sa att jag skulle väl träffat en läkare..ja sa jag men det fanns ingen tid. För att sjukskriva mej så måste jag ha företagsvårdens journaler..ja de finns där sa jag..oj då sa hon ja jag ser det...då var jag gråtfärdig för jag orkar inte tjaffsa för att jag inte orkar jobba! Så sa jag åt henne att jag vill jobba men jag orkar inte. Så säger hon ja du skulle ju träffat en läkare...men vi har inga tider för vi har ont om personal..jag svarade inte...faktiskt är det inte mitt problem, men jag sitter i kläm. Ja jag ser att det finns tid hos en kollega på torsdag nästa vecka jag bokar in dej på den och sjukskriver dej en vecka..du kan hämta intyg och kallelse i receptionen...tack och hej...Ja vad jag gjorde sen..jo..jag var ledsen..känner mej utsatt och stressad över att jag inte vet vad som händer och när jag är tillräckligt frisk att kunna jobba igen. Det är många tankar och oro i att bara inte veta, även om jag försöker ta en dag i sänder.
ringde min handläggare på FK och hon var trevlig och förstod situationen med och undrade om jag funderat på att byta vårdcentral. Jo sa jag och jag ska kolla. Fast just nu känner jag att jag orkar inte byta och förklara för någon ny, om jag nu inte kan få någon fast läkare. Ja nu är ju det som det är och jag får försöka släppa det och vänta tålmodigt.
sen ringde jag jobbet och vi kom överens om att ta en dag i sänder och ja...släppa jobbet får jag göra just nu, sen kanske jag kan orka gå in och pröva halvtid...är ju rätt känslig känner jag med att få stresspåslag och kunna koncentrera mig längre stunder, nu kan jag ju bli tvärtrött och slänga mej ner och stänga allt ljud om jag vill på dagen. När jag tappat intresset att gå i affärer...ja då vet dom som känner mej att då är det allvarligt. Nu vill jag ut så fort jag kan...
I morgon är det en ny dag....återigen...och idag har jag gjort det bästa jag kunde...tog en skön kvällspromenad med mannen och det var meditativt med mörkret, stegen i jämn takt och svetten...
Nu är det nattinatt...tjingeling
ringde min handläggare på FK och hon var trevlig och förstod situationen med och undrade om jag funderat på att byta vårdcentral. Jo sa jag och jag ska kolla. Fast just nu känner jag att jag orkar inte byta och förklara för någon ny, om jag nu inte kan få någon fast läkare. Ja nu är ju det som det är och jag får försöka släppa det och vänta tålmodigt.
sen ringde jag jobbet och vi kom överens om att ta en dag i sänder och ja...släppa jobbet får jag göra just nu, sen kanske jag kan orka gå in och pröva halvtid...är ju rätt känslig känner jag med att få stresspåslag och kunna koncentrera mig längre stunder, nu kan jag ju bli tvärtrött och slänga mej ner och stänga allt ljud om jag vill på dagen. När jag tappat intresset att gå i affärer...ja då vet dom som känner mej att då är det allvarligt. Nu vill jag ut så fort jag kan...
I morgon är det en ny dag....återigen...och idag har jag gjort det bästa jag kunde...tog en skön kvällspromenad med mannen och det var meditativt med mörkret, stegen i jämn takt och svetten...
Nu är det nattinatt...tjingeling
onsdag 26 september 2012
i detta tomrum
blir jag så ledsen då jag får samtalet från kirurgen om att ingen tittat på min journal ännu och sen kan väntan bli 1-6 månader!! MEN ååå...vilken väntan. Har du besvärliga symptom frågade sköterskan...ja..det kan man säga..Det är läkaren i gbg som skickat remissen...tack och lov...och här sitter jag mitt i detta tomrum och kan inget mer göra...och ser det förbenade regnet rasa utanför...ja trist dag men jag får göra det bästa av den också!
I morgon är det en ny dag och ja, vi får se vad som händer där...det vet jag inte just nu...mer än att jag har huvudvärk, ischias även idag....tjingeling
I morgon är det en ny dag och ja, vi får se vad som händer där...det vet jag inte just nu...mer än att jag har huvudvärk, ischias även idag....tjingeling
tisdag 25 september 2012
märkligt
hur det är egentligen...igår så ringde min arbetsgivare, trevligt :0). Nu är det 2 dagar kvar på sjukskrivningen och jag kan inte tycka att det är någon förbättring mer än att min hjärna ändå inte snurrar hela tiden...det är bra. Jag var till företagshälsovårdens P och pratade igår om hur min situation ser ut...P menar att jag behöver fundera över vad jag behöver och ta det på allvar. Han tog ett exempel från en reklamfilm...En mamma och ett barn sitter på ett flygplan, plötsligt blir situationen allvarlig och syrgasmasken faller ut...vad gör mamman? Inte som jag hade gjort, satt syrgasmasken på barnet och sen på mej själv...utan hon sätter på sig syrgasmasken först, sen på barnet...kontentan av det? Jo, har mamman svimmat, har barnet ändå inte haft en chans....Vad menar P med det? Jo, att jag måste tänka på mej och mitt mående för att orka med andra..jag har ju under lång tid inte gjort så.
Det innebär att bli vän med mig själv och behandlar mig själv respektfullt, precis som jag behandlar mina vänner. Jag skulle aldrig behandla en vän eller någon i min familj på samma sätt som jag behandlar mej själv. Jag måste lära mig vad jag behöver för det vet jag inte, och sen måste jag lära mej att be om det också, annars skapar det bara oro, oro skapar frustration, nedtryckande av sig själv, irritation, aggression, nedtryckande av andra. Så trots att jag inte trodde att jag hade något att göra hos P så vet jag nu att jag har det.
Jag började att ta hand om mej själv i går, jag hade beslutsångest över att det skulle vara dyrt osv...för jag hade ju bokat en tid för fötterna...tyckte det var en onödig utgift på mej själv....men kom iaf iväg till slut. Det gjorde att jag under 2 timmar var totalt avslappnad, eftersom miljön var tyst, surret från akvariet var det enda som lät under den timme hon pysslade om mina fötter...sen frågade hon om jag ville ha fot massage eller om jag ville ha kroppsmassage. Hm...utifrån morgonens uppvaknande och massiva värk och omsomning på spikmattan kanske det kunde vara en bra idé så jag sa- kropp om det inte blir hårt, för att jag har så ont. Då sa hon att det löser vi...och fick en timmes oljemassage, ont gjorde det, men skönt var det...så det ska jag göra om, och dyrt? Nä 600 kr för 2 timmars ompysslande var helt ok, även om nu jag inte tyckte att jag var värd det igår.
Jag har lite svårt med det mesta kring ekonomi känner jag...sitter fast i nått gammalt mönster och det får jag jobba vidare på tycker jag. Just nu orkar jag inte att jobba på det för koncentration ska vi inte ens nämna...för den finns inte...det tar mej 2 dagar att fatta en beskrivning av något...och vissa fragment stannar kvar men det blir osammanhängande och svårt att hitta orden och få ihop allt till en enhet.
Är lättstressad också...sitter här med bultande hjärta eftersom jag väntar på samtal från FK...har själv ringt och letat upp min handläggare bara för att höra lite och förklara hur min situation ser ut just nu. Jag har pratat med VC på morgonen och utifrån ett långt samtal fått en telefontid på torsdag med en läkare jag inte känner eftersom jag inte har någon sjukskrivning mer än till i morgon...jag vet inte om jag orkar jobba halvtid eller inte...vet inte om jag ska det heller utifrån att det är mitt i stressperioden och jag behöver ta hand om mej själv på ett annat sätt än jag gjort förr. Jag vet inte om jag blir sjukskriven heller och det surrar igång stressen hos mej när jag känner att jag inte orkar. Att vara i en social miljö i 2 timmar går knappt...hjärnan kopplar på sig och fladdrar iväg och jag blir supertrött...det är oftast tyst i hemmet under dagen.
Det är svårt att förklara för omvärlden, jag ser ju pigg ut, och gör ju allt för att hålla skenet uppe....för jag kan förklara hur det är, men de som lyssnar kanske inte förstår hur det är när hjärnan är väck och kroppen är trött. Det hjälper inte att sova, jag är fortfarande trött...och det värsta av allt är att jag inte vet vem som ska sjukskriva mej, eller om någon vill sjukskriva mej och när jag får en tid på kirurgen...hon som jag pratade med på VC höll med om att det var svårt utifrån att VC läkaren vill att företagshälsan ska sjukskriva, och arbetsgivaren vill att VC ska ta ansvaret utifrån mitt adenom....men jag vet inte ens om det är bara det, om jag blir bra om de tar bort det...jag hoppas....men det vet vi inget om förräns det är borta.
Jag gör vad jag kan, och tar en dag i sänder, mer kan jag inte göra. Så är det...vi får se hur det går..men känner mej lite slängd och dängd i sammanhanget...och pressad....
Det innebär att bli vän med mig själv och behandlar mig själv respektfullt, precis som jag behandlar mina vänner. Jag skulle aldrig behandla en vän eller någon i min familj på samma sätt som jag behandlar mej själv. Jag måste lära mig vad jag behöver för det vet jag inte, och sen måste jag lära mej att be om det också, annars skapar det bara oro, oro skapar frustration, nedtryckande av sig själv, irritation, aggression, nedtryckande av andra. Så trots att jag inte trodde att jag hade något att göra hos P så vet jag nu att jag har det.
Jag började att ta hand om mej själv i går, jag hade beslutsångest över att det skulle vara dyrt osv...för jag hade ju bokat en tid för fötterna...tyckte det var en onödig utgift på mej själv....men kom iaf iväg till slut. Det gjorde att jag under 2 timmar var totalt avslappnad, eftersom miljön var tyst, surret från akvariet var det enda som lät under den timme hon pysslade om mina fötter...sen frågade hon om jag ville ha fot massage eller om jag ville ha kroppsmassage. Hm...utifrån morgonens uppvaknande och massiva värk och omsomning på spikmattan kanske det kunde vara en bra idé så jag sa- kropp om det inte blir hårt, för att jag har så ont. Då sa hon att det löser vi...och fick en timmes oljemassage, ont gjorde det, men skönt var det...så det ska jag göra om, och dyrt? Nä 600 kr för 2 timmars ompysslande var helt ok, även om nu jag inte tyckte att jag var värd det igår.
Jag har lite svårt med det mesta kring ekonomi känner jag...sitter fast i nått gammalt mönster och det får jag jobba vidare på tycker jag. Just nu orkar jag inte att jobba på det för koncentration ska vi inte ens nämna...för den finns inte...det tar mej 2 dagar att fatta en beskrivning av något...och vissa fragment stannar kvar men det blir osammanhängande och svårt att hitta orden och få ihop allt till en enhet.
Är lättstressad också...sitter här med bultande hjärta eftersom jag väntar på samtal från FK...har själv ringt och letat upp min handläggare bara för att höra lite och förklara hur min situation ser ut just nu. Jag har pratat med VC på morgonen och utifrån ett långt samtal fått en telefontid på torsdag med en läkare jag inte känner eftersom jag inte har någon sjukskrivning mer än till i morgon...jag vet inte om jag orkar jobba halvtid eller inte...vet inte om jag ska det heller utifrån att det är mitt i stressperioden och jag behöver ta hand om mej själv på ett annat sätt än jag gjort förr. Jag vet inte om jag blir sjukskriven heller och det surrar igång stressen hos mej när jag känner att jag inte orkar. Att vara i en social miljö i 2 timmar går knappt...hjärnan kopplar på sig och fladdrar iväg och jag blir supertrött...det är oftast tyst i hemmet under dagen.
Det är svårt att förklara för omvärlden, jag ser ju pigg ut, och gör ju allt för att hålla skenet uppe....för jag kan förklara hur det är, men de som lyssnar kanske inte förstår hur det är när hjärnan är väck och kroppen är trött. Det hjälper inte att sova, jag är fortfarande trött...och det värsta av allt är att jag inte vet vem som ska sjukskriva mej, eller om någon vill sjukskriva mej och när jag får en tid på kirurgen...hon som jag pratade med på VC höll med om att det var svårt utifrån att VC läkaren vill att företagshälsan ska sjukskriva, och arbetsgivaren vill att VC ska ta ansvaret utifrån mitt adenom....men jag vet inte ens om det är bara det, om jag blir bra om de tar bort det...jag hoppas....men det vet vi inget om förräns det är borta.
Jag gör vad jag kan, och tar en dag i sänder, mer kan jag inte göra. Så är det...vi får se hur det går..men känner mej lite slängd och dängd i sammanhanget...och pressad....
måndag 24 september 2012
Mediterar
Published with Blogger-droid v2.0.9
fredag 21 september 2012
Fotodag
önskar alla en fin helg!
onsdag 19 september 2012
Vet inge mer
än innan jag ringde till kirurgsköterskan...alla frågor jag hade var läkarfrågor så fick inget svar. Ingen vet hur lång tid det tar innan man får träffa läkaren om de ska operera eller vad! Så...kände mej irriterad och uppgiven hela dagen...försökte att sysselsätta mej lite och gick väl sådär...sen skulle jag ner till fotoklubben då de skulle sätta upp studion men det var redan gjort...och sen var det rörigt och stressande så for därifrån för jag orkade inte med allt...ska åka ner i morgon och prova med L & L en stund...och kanske har jag sovit av mej irritationen...
nå...det är en ny dag och jag är väldigt trött idag...tjingeling
nå...det är en ny dag och jag är väldigt trött idag...tjingeling
tisdag 18 september 2012
Motion
tittade på x-factor och cyklade i en halvtimme...har världens sämsta kondis och försöker ju ta nått pass varannan dag och sen dippade jag i soffan och sov efter lunchen. Skönt ändå att det gick så bra att cykla samtidigt som och kolla tv på datorn. Ska se om jag blir sämre i kroppen i morgon, men hoppas inte det. Tror att vädret var en stor bov i min värk...hoppas det iaf..jag har försökt nå företagshälsovården idag utan att få till nått...och när jag var på Ica ringde P och vi bokade en tid nästa vecka. Bra tycker jag.
Sen så shoppade jag vidare på Ica och hittade en Zumba för Wii som fick bli min...har ju inte handlat en present för pengarna av mamma än så får väl räkna den som en sån :0) och hetsade mig att testa...gick inte något vidare med att få nå stjärnor för min dans haha.. mannen satt och skyllde på sin dåliga rygg som han sträckt men munnen gick bra att använda...morr...jag däremot blev svettig och fick duscha igen...ja man blir ju lite ivrig och kändes i ryggen..hm..får försöka ta det lite lungt där kände jag...
så helt plöstligt har jag haft 2 pass motion idag och sover nog gott i natt får jag hoppas....ja just ja...dom har ringt från medicin endokrinologen och berättat att min remiss gått över till kirurg endokrinologen...så får ringa i morgon och höra vad dom säger då...skönt att det rör sig!!
tjingeling
Sen så shoppade jag vidare på Ica och hittade en Zumba för Wii som fick bli min...har ju inte handlat en present för pengarna av mamma än så får väl räkna den som en sån :0) och hetsade mig att testa...gick inte något vidare med att få nå stjärnor för min dans haha.. mannen satt och skyllde på sin dåliga rygg som han sträckt men munnen gick bra att använda...morr...jag däremot blev svettig och fick duscha igen...ja man blir ju lite ivrig och kändes i ryggen..hm..får försöka ta det lite lungt där kände jag...
så helt plöstligt har jag haft 2 pass motion idag och sover nog gott i natt får jag hoppas....ja just ja...dom har ringt från medicin endokrinologen och berättat att min remiss gått över till kirurg endokrinologen...så får ringa i morgon och höra vad dom säger då...skönt att det rör sig!!
tjingeling
måndag 17 september 2012
så gick den här dagen också
jag fick dagen att gå idag också, var lite ledsen ett tag över att det är som det är och att jag känner mej ensam...det är ju inte så att det är mängder av människor som hör av sig och frågar hur man mår...tystnaden är total från jobbet också .. vissa får blommor när dom är hemma och är sjuka men det har ju inte hänt mej direkt.....så kände mej välidgt låg idag över livet...som jag lever här..tur nog så har jag Mojen i mitt liv som kan göra mej glad iaf...det är alltid något.
regnar
idag och jag har farit runt i sängen i natt som ett jehu...ont och klev upp och tog en ipren men jag vet inte om det hjälpte direkt. Har haft konstiga drömmar om att jag var en resväska..hahaha...totalt knäppt för det var fel på vissa resväskor men ja..sen kommer jag inte ihåg mycket mer. Ögat rann också i morse och känner att gårdagens vind i ögat gjorde det torrare och antar att jag skulle smörjt mer, vilket jag glömde bort..så får kanske sätta på klockalarmet för att komma ihåg smörjandet.
vi var ute och gick i går ca 10 000 steg blev det och svettiga blev vi också fast vi tog det i 2 omgångar eftersom vi gjorde ett stopp hos L och M för att fika lite också. Hade en jäkla huvudvärk hela dagen och nacken var stel så la mej på spikmattan en stund och försökte kloppla av och ja det gick en stund. Idag har jag megaont i hela kroppen och ska försöka göra nått med kroppen idag ändå för att hålla den igång. Jag får mer ont märker jag då det är dåligt väder, och när jag motionerat. Jag blir inte bättre av att röra mej men det är ändå skönt att röra kroppen och ont har jag ju iaf....så...får se vad det blir idag.
tröttheten börjar bli bättre tycker jag nog, jag är inte så där megatrött i huvudet, känns bra ändå. Men det beror väl också på att jag inte sitter och gör avancerade saker som kräver koncentration flera timmar så...vi får se. Väntar på att de ska höra av sig från endokrinologen...tills dess, försöker jag att återhämta mig så gott det går, men längtar efter vardag, jobb, och ett bättre jag.....
tjingeling
vi var ute och gick i går ca 10 000 steg blev det och svettiga blev vi också fast vi tog det i 2 omgångar eftersom vi gjorde ett stopp hos L och M för att fika lite också. Hade en jäkla huvudvärk hela dagen och nacken var stel så la mej på spikmattan en stund och försökte kloppla av och ja det gick en stund. Idag har jag megaont i hela kroppen och ska försöka göra nått med kroppen idag ändå för att hålla den igång. Jag får mer ont märker jag då det är dåligt väder, och när jag motionerat. Jag blir inte bättre av att röra mej men det är ändå skönt att röra kroppen och ont har jag ju iaf....så...får se vad det blir idag.
tröttheten börjar bli bättre tycker jag nog, jag är inte så där megatrött i huvudet, känns bra ändå. Men det beror väl också på att jag inte sitter och gör avancerade saker som kräver koncentration flera timmar så...vi får se. Väntar på att de ska höra av sig från endokrinologen...tills dess, försöker jag att återhämta mig så gott det går, men längtar efter vardag, jobb, och ett bättre jag.....
tjingeling
söndag 16 september 2012
En fin dag
Vi började dagen med att få fötterna ompysslade av små fiskar som åt upp allt skräp dom hittade på fötterna. En känsla som kan liknas vid att ha fötterna i kolsyra :0) lite bubblig kittlig känsla. Nåväl, jag måste dit igen...haha...äckliga fötter...som är fulla av förhårdnader..2 timmar räknade hon med att mina fötter skulle ta att göra fina...suck..nå..det var ju meditativt att sitta där och känna knoppen försvinna i ett brus av pump från fiskarna...kändes som om vi skulle ha ett akvarium här hemma igen, men ja...det är mkt jobb också så vi avstår nog. Får hitta andra meditationssätt kanske.
Sen for vi hem och åt lunch och vilade lite för att vi skulle ju iväg på dop på em. Ja så var det dags att åka och jag har hela tiden haft en känsla av att det skulle bli vigsel också, men L förnekade det, och självklart så förstår jag att hon gjorde det utifrån att dom ville ha det hemligt :0). Väl vid kyrkan så kom jag ihåg att jag skulle ju ta med de överblivna konfetti som vi fått då dottern vigdes och när L var döpt så spelade de Håll mitt hjärta och så helt plötsligt hade morfar Mojen en liten L i sin famn och vi befann oss mitt i en vigsel mellan M & L...så fint och så mycket kärlek fanns där i kapellet där Mojen och jag vigdes för snart 2 år sen...en vacker höstdag liksom dagen i går.
Där i kyrkan stod så två älskade människor i sitt livs ögonblick där de blev man och hustru inför oss som blivit inbjudna till dop. Jag försökte fotografera allt men inser att kärlek fastnar inte på bild :0) liksom den stillhet som rådde i stunden i kapellet då kärlekens ögonblick mötte oss.
Så klev de ut i solskenet och började sitt nya liv som en familj, med ansvar, kärlek, och förhoppningsvis ett långt lyckligt liv tillsammans. Jag hoppas också att de minns den stunden då de lovade varandra att leva och vårda sin kärlek även de dagar då livet känns tungt. Att dela sorg och glädje med varandra i nöd och lust...för nöden den drabbas alla av, och då är det viktigt att se det som finns och inte det man saknar...
Fest blev det sen...L sov gott i folkvimlet...en stund iaf...sen fick jag låna honom för att mamman skulle få lite mat hon med...jag snusade på honom, på hans varma huvud, kände värmen från hans kropp och njöt...av den stunden som aldrig kommer igen...för han är bara till låns små korta stunder som ger lycka och glädje över att livet gett oss möjlighet att få låna honom....och älska honom som barnbarn och bonusbarnbarn. För han är en tiktig bonus i mitt liv, liksom alla andra i Mojens familj, som är min familj också nu.
Det är svårt att beskriva hur det känns att få låna små bebisar....mjuk varm lycka bara....små små händer, små små fötter, små små snusningar, nära nära i värme...jag har ju fått möjligheten att låna M & J´s L också förr...nu är hon en liten egen invid med små armar som kommer för att ge mig en kjam...när hon ska hem...eller vi ska hem...små små ögonblick av glädje över barnens armar en stund...Kärlek och värme även från de stora flickorna E & H...fina goa flickor...E satt brevid mej i kyrkan...såg hennes blickar emellanåt då hon sneglade på mig då jag sjöng...:0) ja...de är glädje och lycka i stunden...
Skjutsade hem svärmor och sen så var det en stund av paketöppning och landade hemma efter en fantastisk fin dag i kärlekens tecken...en dag att vara tacksam över att få ha varit med på även om mina bilder inte blev det jag önskar att de blivit!
Där i kyrkan stod så två älskade människor i sitt livs ögonblick där de blev man och hustru inför oss som blivit inbjudna till dop. Jag försökte fotografera allt men inser att kärlek fastnar inte på bild :0) liksom den stillhet som rådde i stunden i kapellet då kärlekens ögonblick mötte oss.
Så klev de ut i solskenet och började sitt nya liv som en familj, med ansvar, kärlek, och förhoppningsvis ett långt lyckligt liv tillsammans. Jag hoppas också att de minns den stunden då de lovade varandra att leva och vårda sin kärlek även de dagar då livet känns tungt. Att dela sorg och glädje med varandra i nöd och lust...för nöden den drabbas alla av, och då är det viktigt att se det som finns och inte det man saknar...
Fest blev det sen...L sov gott i folkvimlet...en stund iaf...sen fick jag låna honom för att mamman skulle få lite mat hon med...jag snusade på honom, på hans varma huvud, kände värmen från hans kropp och njöt...av den stunden som aldrig kommer igen...för han är bara till låns små korta stunder som ger lycka och glädje över att livet gett oss möjlighet att få låna honom....och älska honom som barnbarn och bonusbarnbarn. För han är en tiktig bonus i mitt liv, liksom alla andra i Mojens familj, som är min familj också nu.
Det är svårt att beskriva hur det känns att få låna små bebisar....mjuk varm lycka bara....små små händer, små små fötter, små små snusningar, nära nära i värme...jag har ju fått möjligheten att låna M & J´s L också förr...nu är hon en liten egen invid med små armar som kommer för att ge mig en kjam...när hon ska hem...eller vi ska hem...små små ögonblick av glädje över barnens armar en stund...Kärlek och värme även från de stora flickorna E & H...fina goa flickor...E satt brevid mej i kyrkan...såg hennes blickar emellanåt då hon sneglade på mig då jag sjöng...:0) ja...de är glädje och lycka i stunden...
Skjutsade hem svärmor och sen så var det en stund av paketöppning och landade hemma efter en fantastisk fin dag i kärlekens tecken...en dag att vara tacksam över att få ha varit med på även om mina bilder inte blev det jag önskar att de blivit!
lördag 15 september 2012
ja då sitter vi här
Published with Blogger-droid v2.0.9
fredag 14 september 2012
Fetaost och kantareller
och kyckling, en underbar kombo :0) rostade rotsaker till det var också mums...nu väntar panacottan som jag hoppas blev betydligt bättre än sist...vi får se...i morgon är det dags för dr fisk :0) och dop...och det ska bli kul att få återvända till Amsbergs kapell för en stunds närvaro igen...
så tjingeling så länge
så tjingeling så länge
torsdag 13 september 2012
Drömmar
somnade i soffan sen jag kommit från skogen och rensat de svampar jag hittade. Drömde konstigheter och sen fick jag kramp i benet när jag vaknade. Drömmen påminde mig om att barnens far blivit allvarligt sjuk för ett tag sen och att min "hjälp" påkallades för att stödja dem och barnen i situationen...men sen så hände det inte mer än så...ingen info om hur det gick om hur han har det efter operationen och provsvar...märkligt kändes det helt plötsligt för tystnaden blev total... jag fick själv fråga ett av barnen hur det var...hm... ja, ingen av dem frågar eller bryr sig om att jag är sjuk ...eller stödjer barnen i den situationen...ja..nu är jag ju inte så allvarligt sjuk som deras far förmodades vara..men det kändes bara väldigt märkligt...med drömmen som handlade om just de sakerna..nå..en reflektion i vardagen...och egentligen så är jag glad åt att jag kan finnas där för mina barn om de har det tufft...men andra får nog faktiskt klara sig själva i fortsättningen..
Solen skiner
och jag ska ta mej ut i naturen idag för att njuta av hösten och den klara luften. Har försökt smälta gårdagen så gott jag kunnat och ska försöka göra det bästa av min situation idagsläget. Så tar kameran med mig och drar en sväng!
Tjingeling
Tjingeling
onsdag 12 september 2012
Nu ringde läkaren från Gbg...
och svaret från Endokrinologen har kommit...jag har ett adenom i bisköldkörteln....förhoppningsvis en godartad som det oftast är...symptomen är ju inte så kraftiga men jag har ju misstänkt att det här är orsaken till min hesa röst och mina sviktande värden...fortsättning följer...SKÖNT att få ett svar!!
tjingeling
tjingeling
Åter igen till läkaren
idag och det blev ett långt besök, och nya prover utifrån att ett njurvärdesprov inte var ok. Var nog inte allvarligt sa hon, men ville ändå kolla. Eftersom mina D vitaminer inte gått upp och jag äter min medicin skickar hon en remiss till endokrinologen också. Då får jag ju svar iaf. Hon undrade också varför jag sökte vård på annat håll men skrattade då jag berättade om hur jag blivit behandlad på Vc förut. Hon förstod problemet. Så kändes bra med någon som lyssnade på problemet iaf och att jag inte blev ignorerad.
Utmattningssyndrom. Ja vila hjärnan och försöka återhämta mig i tystnaden av naturen och vila mycket.Företagshälsovården är också den som ska kontaktas, och ska åka till jobbet i morgon för att prata om situationen. Så får vi se hur det blir. JAG VILL vara frisk och arbetsför!! men förstår också varför jag sitter här där jag sitter. Även om jag har svårt att acceptera det.
Den som inte varit här vet inte...och jag kanske ska byta yrke till skådespelare...för jag är bra på att hålla masken iaf...så länge man inte ser sjuk ut är man frisk...eller hur??
Tjingeling
Utmattningssyndrom. Ja vila hjärnan och försöka återhämta mig i tystnaden av naturen och vila mycket.Företagshälsovården är också den som ska kontaktas, och ska åka till jobbet i morgon för att prata om situationen. Så får vi se hur det blir. JAG VILL vara frisk och arbetsför!! men förstår också varför jag sitter här där jag sitter. Även om jag har svårt att acceptera det.
Den som inte varit här vet inte...och jag kanske ska byta yrke till skådespelare...för jag är bra på att hålla masken iaf...så länge man inte ser sjuk ut är man frisk...eller hur??
Tjingeling
tisdag 11 september 2012
så ringde jag till
endokrinologen för att höra om jag haft en remiss...jodå, och svar har gått till läkaren i Göteborg för längesen..vilket jag inte fått något meddelande om, och nu blev jag besviken..jag ville ju ha ett svar till i morgon..får se om jag får nått, har kontaktat kliniken iaf och nu återstår väntan...jag blir ledsen..
måndag 10 september 2012
Inget nytt
för läkaren hade dåligt om tid och jag fick komma tillbaks på onsdag igen...tog en massa prover igen och så sa läkaren att jag borde ha en kontinuerlig kontakt...ja visst skulle jag det...men hur i f går det till...jag blir bara frustrerad över att alltid behöva förklara och försvara att jag inte orkar....
suck!
suck!
onsdag 5 september 2012
I skuggan av olivträdet
Published with Blogger-droid v2.0.6
tisdag 4 september 2012
Så bestämde jag mig
att gå hem och ta hand om mej tills måndag då jag ska träffa läkaren...la mej och sov...det var precis vad kroppen behövde...i morgon är det en ny dag....
tjingeling
tjingeling
Funderingar
Natten var stökig och varit vaken och haft svårare att sova...det snurrar i huvudet och vet inte hur jag ska göra...klev upp och duschade och vet ännu inte hur jag ska göra.....får känna efter när jag kommer till jobbet idag...
Published with Blogger-droid v2.0.6
måndag 3 september 2012
Ingen bra dag
blev det idag, jag hade hoppats på att få ta semester utifrån att jag inte ville vara sjukskriven just nu...men det ville inte arbetsgivaren att jag skulle vara, utan dom ville att jag skulle bli bedömd av en läkare för min arbetskapacitet..hänvisad till företagshälsovård för 3 samtal...och vårdcentralen utifrån att jag är sjuk.....
Ledsen var ordet....frustration.... och jag kände att jag orkade inte med allt vad det innebär att ta kontakt med vc igen och få träffa en läkare...eller gå och prata med någon då jag vet hur situationen är...jag önskar inte någon min situation, men ibland så önskar jag att de som inte vet fått vara jag ett par veckor...
så återigen så är det att försöka förklara för någon ny...att få förståels för hur det är att inte orka med sitt jobb, att inte orka med att säga nej till sånt jag egentligen inte orkar...för att inte göra andra ledsna eller besvikna...jag har avsagt mej uppdrag på jobbet, och jag försöker begränsa mina åtaganden privat också, och jag försöker göra det som känns roligt och bra, men men...svårt att lära gamla hundar att sitta...
jag känner mej inte psykiskt sjuk, jag vet vad jag ska göra, jag känner mej fysiskt sjuk, en kropp och en hjärna som inte hänger med...och vissa saker kan jag inte ändra på utan jag får göra det bästa av det som är och hoppas på att min nya doktor förstår vad jag säger och att FK också förstår min situation, och framförallt så hoppas jag ändå att jag ska kunna klara mitt jobb och få bli frisk...en dag...
det slutade med att jag gråtande förklarade för sköterskan att jag ville ha en tid och träffa samma läkare utifrån situationen, och då ville hon att jag skulle sjukskriva mej helt, vilket jag inte ville...men fick en tid hos doktorn iaf nästa måndag....ja orden tystar i gråten....that´s life just nu....
Ledsen var ordet....frustration.... och jag kände att jag orkade inte med allt vad det innebär att ta kontakt med vc igen och få träffa en läkare...eller gå och prata med någon då jag vet hur situationen är...jag önskar inte någon min situation, men ibland så önskar jag att de som inte vet fått vara jag ett par veckor...
så återigen så är det att försöka förklara för någon ny...att få förståels för hur det är att inte orka med sitt jobb, att inte orka med att säga nej till sånt jag egentligen inte orkar...för att inte göra andra ledsna eller besvikna...jag har avsagt mej uppdrag på jobbet, och jag försöker begränsa mina åtaganden privat också, och jag försöker göra det som känns roligt och bra, men men...svårt att lära gamla hundar att sitta...
jag känner mej inte psykiskt sjuk, jag vet vad jag ska göra, jag känner mej fysiskt sjuk, en kropp och en hjärna som inte hänger med...och vissa saker kan jag inte ändra på utan jag får göra det bästa av det som är och hoppas på att min nya doktor förstår vad jag säger och att FK också förstår min situation, och framförallt så hoppas jag ändå att jag ska kunna klara mitt jobb och få bli frisk...en dag...
det slutade med att jag gråtande förklarade för sköterskan att jag ville ha en tid och träffa samma läkare utifrån situationen, och då ville hon att jag skulle sjukskriva mej helt, vilket jag inte ville...men fick en tid hos doktorn iaf nästa måndag....ja orden tystar i gråten....that´s life just nu....
söndag 2 september 2012
En regn helg
Det blev en grå och minst sagt regning helg och hämtade mamma till landet för att få lite surströmming...och ombyte av vardagens vanliga tillvaro...hon behövde också handla lite så vi följde med henne och gjorde det...sen var det film och så försökte jag fotografera månen...gick inte bra det...nå...försöka måste man ju.
I morse gick mannen ut och kom aldrig in, så undrade vad det var...tillslut kom han och då hade bävern varit ute och så han gick ner till vattnet...då kom minken skuttande :) haha...en riktig djurmorgon så jag körde upp honom igen och ut med kamerorna i dimman och fotograferade en stund...
facinerande mönster där ute....spindelnät överallt fulla av härliga droppar från regnet....ja jag har kunnat gå länge...men efter frukosten så planterade jag mormorshallonet och aroniabusken jag köpt...hallonen åt mamma och aronian åt mig...hittade lite skrot och gjorde en mobil nere vid vattnet som jag ska hänga små klockor i som ett klockspel sen...kanske iaf...sen var det dags för att åka hem till mamma, äta, städa lite och så skulle jag hämta boken Änglamannen hos författaren Östen Eriksson. Ett trevligt besök och spännande att se om jag klara av att läsa hela boken..ska försöka en sida i taget iaf...så fick vi en pratstund...han är sej lik om än äldre liksom jag...74 var länge sen och mycket har hänt i våra liv efter det...
nu är vi hemma igen och får se om allt går som jag vill i veckan...återkommer om det...Tjingeling
I morse gick mannen ut och kom aldrig in, så undrade vad det var...tillslut kom han och då hade bävern varit ute och så han gick ner till vattnet...då kom minken skuttande :) haha...en riktig djurmorgon så jag körde upp honom igen och ut med kamerorna i dimman och fotograferade en stund...
nu är vi hemma igen och får se om allt går som jag vill i veckan...återkommer om det...Tjingeling
fredag 31 augusti 2012
Regn....
Published with Blogger-droid v2.0.6
väntar
Published with Blogger-droid v2.0.6
onsdag 29 augusti 2012
Födelsedag igen
Fast idag var det Mojen som fyllde år...och har namnsdag också...:) eftersom vi kommit överens om att inte köpa något till varandra så fick han ingen present idag....men namsdagspresent har vi inte sagt nått om att INTE köpa ;) så....har kollat lite på en ny mp3 spelare åt honom...hans gamla gav upp och han lyssnar ju på ljudböcker och musik mycket så tänkte att det är dags för en ny....
så...jag kidnappade honom lite och så drog vi iväg till Elgianten och kikade på mp3 spelare...Ipod...nano eller classic? det var frågan...för nu tänker jag att det ska vara nått bra och som kan fungera även att "docka" ihop för framtida bruk....så vi får se...troligtvis blir det en Ipod Classic på fredag när vi passerar Gävle igen...:) vi får se vad han bestämmer sig för.
Tur nog är det bara en dag kvar på jobbet...och så är det dags för röntgen på fredag...tjingeling
så...jag kidnappade honom lite och så drog vi iväg till Elgianten och kikade på mp3 spelare...Ipod...nano eller classic? det var frågan...för nu tänker jag att det ska vara nått bra och som kan fungera även att "docka" ihop för framtida bruk....så vi får se...troligtvis blir det en Ipod Classic på fredag när vi passerar Gävle igen...:) vi får se vad han bestämmer sig för.
Tur nog är det bara en dag kvar på jobbet...och så är det dags för röntgen på fredag...tjingeling
måndag 27 augusti 2012
Att vinna 10 miljoner
vore som att bli frisk...idag hade jag en tankevurpa så jag blev ledsen och rädd över mej själv och vad som händer mig....jag känner inte igen mej själv :-( och önskar jag kunde hitta en lösning snart....börjar bli desperat
söndag 26 augusti 2012
40 st
Published with Blogger-droid v2.0.6
Födelsedagskalas
Vi har haft gemensamt kalas idag mannen och jag, och fått bla " Doktor fisk" i present :) ska gå och fiska fötterna...eller fixa menar jag eller fiskarna ska fixa dom.......spännande ska det bli...återkommer om det och annat jag gjort i veckan......nu är jag trött..:) en intensiv helg har det varit...
Tjingeling
Tjingeling
torsdag 23 augusti 2012
Himmelsdans och orden tystnade
Jag har inte orkat blogga på ett tag, tiden liksom bara försvann...i ett töcken av sommarens sista semesterdagar. Nu har jag åter igen börjat jobba och första arbetsdagen fyllde jag 52 år, och livet kändes precis som dagen före
Sommaren har varit fantastiskt vacker på många sätt, och jag önskar min hjärna hade följt med och vilat för att orka vardagen men icke...varje dag är en tuff kamp mot den hjärndimma som jag har upplevt blivit värre under senaste halvåret och jag väntar med iver på att min hjälp snart kommer...för annars drunknar orden i tystnaden....
ja det är så det känns...tomhet, vilsenhet och stor sorgsenhet
dock fladdrar balettklänningarna i sommarvinden under Peace & Love lika lätt som mitt minne idag gör...men egentligen gör det kanske inte så mycket att mitt minne fladdrar som de där klänningarna uppe i det blå
för dimmiga dagar är vackra dom oxå...liksom mina dagar är..
en dag i taget, ett steg framåt, och tre tillbaks...är en livsvals just nu..
men
en dag
då dansar jag frammåt igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)