att jag inte ska skriva blogg på jobbet...men sitter och väntar i telefon på ett besked och hör röster i köket som skrattar och porslin som skramlar...lite glädje mitt i kaoset. Vi ska på planeringsdagar med våra kollegor i Gävle som vi hört ihop med som ler och långhalm med..vi har alltid varit ett kontor tills nu, helt plötsligt skulle vi kapas bort som en cancersvulst från vår gemensamma kontorsstruktur. Att Gävle blev kvar är jag glad för, eftersom det inte var självklart från arbetsgivaren att de skulle vara kvar utan också skulle kapas bort ur organisationen.
Jo, jag känner mej trött och less just nu, att jag inte kommer vidare ut ur det här som suger energi från mej, för helst hade jag velat vara hemma och reda ut frågetecknen om framtid och jobb. Att vara i Borlänge och inte ha något socialt kontaktnät på arbetsmarknaden känns tungt. I Sundsvall hade jag större kontaktytor och kunnat få något annat jobb genom någon man kände. Så är det ofta det går till och är glad för kollegan som lyckats få jobb genom just det sättet. Privata kontakter.
Det kommer att försvinna fler, en efter en kommer det att bli och det är en sorg i det, för dom som blir kvar och inte får ett jobb....och jag fasar för tanken att bli sist kvar...utan jobb...
nä...nu får jag ta och göra det bästa av nuet, ha kul med mina kollegor och ha en riktigt bra avskedsfest med kollegorna i Gävle! Skål ta mej f.....
Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar