Tyst dag idag

Efter gårdagens smärtföreläsning dog jag i soffan med min hosta, det började kännas värre så tog lite slemlösande och sen har jag hostat och hostat ut en massa obehagligt skit så, natten gick halvdant och insåg i morse att jag skulle inte kunna prata i telefon på jobbet så jag är hemma idag...trist för jag ville träffa kollegorna och höra hur dom haft det i veckan. Men somnade om och nu ligger jag här i sängen och svettas och kraxar. Vila är kanske det som jag skulle gjort redan i måndags och tisdags...men tyckte att jag mådde rätt ok då. Kändes som det tog om nu men nog om det. Jag får vila helt enkelt.

Det var spännande med smärtföreläsningen igår, blev dock irriterad över en kille som satt brevid mig och som spelade spel på sin telefon hela 2a föreläsningen...undrar hur hans sambo/fru/ flickvän tog det??

Att  ens partner beteer sig på det sättet när man är på en föreläsning som ska förklara vad som händer ens käraste finner jag bara som höjden av ignorans. Varför ens följa?? Jag kan förstå att tjejen mådde dåligt...nå..nu ska jag kanske inte generalisera hans ointresse, men jag blev förvånad. De flesta verkade iaf intresserade av föreläsningen. Men som sagt man reagerar väldigt olika på saker som människa och ingen är lika i sina reaktioner eller sitt handlande. Jag var glad att Mojen ville följa med mig iaf och att han lyssnade på vad som sas. Sen kanske det är så att jag inte berättar alltid om att jag har ont eller så för det är ju inte till gagn för varesig mej eller honom att jag mår olika olika dagar, utan jag försöker se det som jag kan göra iaf
just den dagen istället för att fokusera på vad jag inte kan göra för att jag har ont.

Kanske beror det på alla dagar med friskgymnasten E och min egen resa som gett resultat. Att jobba med sig själv är otroligt spännande och häftigt. Att få möjligheten att utvecklas och se sina mönster är coolt.
Men så är det också en del av mig själv som är så, att undersöka och hitta nya vägar. Igår såg jag dessutom ett jobb som jag blev oj...inför...där skulle jag kunna tänka mej att vara :0) så sparade den till ett senare tillfälle då de just nu sökte en kompetens som jag kanske inte riktigt har, men framtiden vet jag inte ngt om!!

Jag blir också klarare och klarare med i vilken miljö jag vill vara och tyvärr, har det väl varit så att jag inte alltid kunna välja, men nu har jag den möjligheten att jobba med människor som kan uppskatta det jag kan bidra med.Ibland reflekterar jag rätt rejält när jag läser om mobbing i olika sammanhang, och inser att det börjar med de vuxnas föredömme. Om föräldrarna ignorerar vissa personer i sociala sammanhang är det säkerligen så att barnen också lär sig hur de ska göra. Jag kan förundras över de subrupper som finns dels på min egen arbetsplats men också på andra ställen.

Där männsikor helt enkelt ignorerar vissa personer i sina samtal vid fikastunderna eller i gruppdiskussioner. Det blir tydligt när man är få i fikagrupperna. Och det är sånt man får lära sig att leva med. Alla passar inte ihop, men för det behöver man inte prata skit om de man inte tycker om eller uppföra sig som de inte finns. Man väljer inte sina arbetskamrater, de får man på köpet på en arbetsplats.

Däremot väljer man hur man förhåller sig till sina kollegor och det är en del av det sociala spelet som finns på en arbetsplats och jag är faktiskt duktig på att prata med alla oavsett vad jag tycker.

Varje individ har något som är bra, och jag kan lära mej av dem. Sen kan jag välja vidare om jag vill fortsätta utforska dem privat eller inte. Det är mitt val. Sen innebär det inte att jag inte gillar personerna som kollegor, vi kan ha olika intressen, ålder eller oavsett. Men jobbar vi ihop måste jag respektera människan som finns bakom fasaden också. Ignorans är ett stort vapen, och du som läser kanske också använder dig av det? vad vet jag. Jag dömmer inte, jag bara reflekterar över fenomenet och kan känna att Facebook är ett bra socialt medie för att "ignorera" männsikor och jag gillar det mindre och mindre.

Är man vännner på FB då är allt bra, men i min värld är det inte så, jag tycker om människor jag inte har på FB också. Men det har liksom blivit en "status" att ha så många som möjligt på FB för då finns man. Ja, man kan reflektera öve mycket när man är hemma, vilket inte alls leder någonstans iaf. :0)

Så jag ska göra det som ger mig kraft, vila och njuta av en god bok av Olof Röhlander istället....Bli en vinnarskalle torde vara nått jag ska ägna mej åt istället! Tjingeling