märkligt

hur det är egentligen...igår så ringde min arbetsgivare, trevligt :0). Nu är det 2 dagar kvar på sjukskrivningen och jag kan inte tycka att det är någon förbättring mer än att min hjärna ändå inte snurrar hela tiden...det är bra. Jag var till företagshälsovårdens P och pratade igår om hur min situation ser ut...P menar att jag behöver fundera över vad jag behöver och ta det på allvar. Han tog ett exempel från en reklamfilm...En mamma och ett barn sitter på ett flygplan, plötsligt blir situationen allvarlig och syrgasmasken faller ut...vad gör mamman? Inte som jag hade gjort, satt syrgasmasken på barnet och sen på mej själv...utan hon sätter på sig syrgasmasken först, sen på barnet...kontentan av det? Jo, har mamman svimmat, har barnet ändå inte haft en chans....Vad menar P med det? Jo, att jag måste tänka på mej och mitt mående för att orka med andra..jag har ju under lång tid inte gjort så.

 Det innebär att bli vän med mig själv och behandlar mig själv respektfullt, precis som jag behandlar mina vänner. Jag skulle aldrig behandla en vän eller någon i min familj på samma sätt som jag behandlar mej själv. Jag måste lära mig vad jag behöver för det vet jag inte, och sen måste jag lära mej att be om det också, annars skapar det bara oro, oro skapar frustration, nedtryckande av sig själv, irritation, aggression, nedtryckande av andra. Så trots att jag inte trodde att jag hade något att göra hos P så vet jag nu att jag har det.

Jag började att ta hand om mej själv i går, jag hade beslutsångest över att det skulle vara dyrt osv...för jag hade ju bokat en tid för fötterna...tyckte det var en onödig utgift på mej själv....men kom iaf iväg till slut. Det gjorde att jag under 2 timmar var totalt avslappnad, eftersom miljön var tyst, surret från akvariet var det enda som lät under den timme hon pysslade om mina  fötter...sen frågade hon om jag ville ha fot massage eller om jag ville ha kroppsmassage. Hm...utifrån morgonens uppvaknande och massiva värk och omsomning på spikmattan kanske det kunde vara en bra idé så jag sa- kropp om det inte blir hårt, för att jag har så ont. Då sa hon att det löser vi...och fick en timmes oljemassage, ont gjorde det, men skönt var det...så det ska jag göra om, och dyrt? Nä 600 kr för 2 timmars ompysslande var helt ok, även om nu jag inte tyckte att jag var värd det igår.

Jag har lite svårt med det mesta kring ekonomi känner jag...sitter fast i nått gammalt mönster och det får jag jobba vidare på tycker jag. Just nu orkar jag inte att jobba på det för koncentration ska vi inte ens nämna...för den finns inte...det tar mej 2 dagar att fatta en beskrivning av något...och vissa fragment stannar kvar men det blir osammanhängande och svårt att hitta orden och få ihop allt till en enhet.

Är lättstressad också...sitter här med bultande hjärta eftersom jag väntar på samtal från FK...har själv ringt och letat upp min handläggare bara för att höra lite och förklara hur min situation ser ut just nu. Jag har pratat med VC på morgonen och utifrån ett långt samtal fått en telefontid  på torsdag med en läkare jag inte känner eftersom jag inte har någon sjukskrivning mer än till i morgon...jag vet inte om jag orkar jobba halvtid eller inte...vet inte om jag ska det heller utifrån att det är mitt i stressperioden och jag behöver ta hand om mej själv på ett annat sätt än jag gjort förr. Jag vet inte om jag blir sjukskriven heller och det surrar igång stressen hos mej när jag känner att jag inte orkar. Att vara i en social miljö i 2 timmar går knappt...hjärnan kopplar på sig och fladdrar iväg och jag blir supertrött...det är oftast tyst i hemmet under dagen.

Det är svårt att förklara för omvärlden, jag ser ju pigg ut, och gör ju allt för att hålla skenet uppe....för jag kan förklara hur det är, men de som lyssnar kanske inte förstår hur det är när hjärnan är väck och kroppen är trött. Det hjälper inte att sova, jag är fortfarande trött...och det värsta av allt är att jag inte vet vem som ska sjukskriva mej, eller om någon vill sjukskriva mej och när jag får en tid på kirurgen...hon som jag pratade med på VC höll med om att det var svårt utifrån att VC läkaren vill att företagshälsan ska sjukskriva, och arbetsgivaren vill att VC ska ta ansvaret utifrån mitt adenom....men jag vet inte ens om det är bara det, om jag blir bra om de tar bort det...jag hoppas....men det vet vi inget om förräns det är borta.

Jag gör vad jag kan, och tar en dag i sänder, mer kan jag inte göra. Så är det...vi får se hur det går..men känner mej lite slängd och dängd i sammanhanget...och pressad....