ALS

Maria Eggers berättar idag hos Malou om hur det är att ha ALS, och hur hon lever med sjukdommen....det berör mej så starkt, att höra henne berätta om hur hon fick beskedet, tankarna kring sjukdommen och hur hon lever vidare i hoppets tecken om att livet fortgår och ska fortgå och att det finns hopp.....

jag lever som kollega till ALS´en....jag arbetar med fina S som fått diagnosen ALS. Och där jag är maktlös idag, och har varit maktlös i sjukdoms processen ända sen jag första gången uppmärksammat de första tecknen på en sjukdom....jag lever med i en film om ALS, som pågår där brevid mitt egna liv,  livet för en annan person som sakta försämras, en person som ändå finns där i min vardag, där gränsen som kollega begränsar mig....jag kan inte kliva in nu för att vara nära i hennes liv av respekt, vi var kollegor innan sjukdommen, vi var inte nära vänner,vi var arbetskollegor.... ändå har jag försökt närma mig henne med små gester som visar att jag finns där om hon behöver....men mest ser jag och observerar henne i vardagen som kollega, jag undviker inte, men jag kliver inte fram heller....

gränsen är hårfin, var kliver jag in och förstör mer än hjälper, var är gränsen som kräver respekt, gör jag fel eller rätt...att leva som kollega till ALS´en.....är svårt...

livet är det som pågår, livet är nu, livet är i morgon, livet tar nya skepnader, livet är lyckan,livet är sorg, livet är kampen, livet är nya vägar, livet är vårt, att leva tills dagen är slut.......