läser men kan inte förstå

Hos Linda, som bloggar om sin cancer, och jag läser och läser, förstår vad där står, känslomässigt berör det mig oerhört, och tänker också på min kollega som inte har cancer men ändå är på väg mot döden utan att hon bett om det. Precis som Linda...en dag ska hon ju inte finnas med oss längre och det är något jag inte kan ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det är att vara i den situationen...självklart ska vi alla dö en dag, men vi vet inte när och hur...och vi ägnar inte heller någon energi på att tänka de banorna får jag hoppas...för livet är det som pågår nu, idag, den här minuten, den här sekunden, och jag är tacksam över att jag får reflektera en stund om hur människor kan vara så starka just i vetskapen om att deras tid är lånad....De är värda all beundran och jag hoppas de får vara med oss ett tag till....likt livets träd om än lite fruset med nya knoppar i vår

"Livets träd" i vintervila