Måndag

igen, och det blev en seg morgon utifrån omställningen av sommartid, kan inte riktigt med det....och har svårt med tidsomställning när jag reser långt bort för kroppen är inte så lättomställd som jag skulle önska emellanåt. Dagen idag blev lite annorlunda eftersom jag hade ställt in mej på ett möte med samtalskontakten och sen telefon och att det skulle bli en lång dag, men en kollega tog telefonpasset idag åt mig och jag kunde gå hem i "vanlig" tid idag....och sov rejält när jag kom hem...det var ett bra samtal idag, men jobbigt på flera sätt.

Det är märkligt hur mycket jag ändå har upptäckt med och om
 mig själv senaste tiden, det har liksom lossat något innuti, och reflektionerna är fantastiska, att förstå hur det hänger ihop med varandra, saker som jag gjort, saker jag upplevt, saker som skapat mina mönster, och som jag trott i min enfald att bara jag har sett och förstått ska de inte finnas mer....idag fick jag lära mig något annat, det var att det som jag skapat i så många år av mina rädslor, erfarenheter osv, inte alls försvinner på något vis, men de blir inte lika centrala i mitt liv, de blir inte automatiska på samma sätt längre utan jag hittar val och möjligheter då jag sett och förstått det som händer.

Och visst är det fantastiskt att jag har nya möjligheter i allt jag ser och att jag kan lära mig att göra mina val, utifrån mig själv, utifrån det jag har upplevt och att jag också inser att det aldrig försvinner, utan jag lär mig att leva med allt det här som jag har med mig. Att det som jag upplevt som svårt och tungt inte tynger mig, utan att det finns där med ny innebörd, lätt och inte tungt och svårt längre.

Mina upplevelser, mina erfarenheter, mina sorger, min glädje, mitt liv, allt det som gör att jag är jag, är något att värdesätta, att akta och vårda. Även om andra inte gjort det förr, så är det ändå mitt ansvar att göra det mot mig själv, att sätta gränser att se när andra kliver över det som är min komfortzon, att uppmärksamma att jag behöver inter reagera som jag gjort förr, utan kan vänligt och bestämt sätta gränser för andra också.

Jag har förstått att det inte var mitt fel att jag inte blev lärd att ha en gräns mot de vuxna, utan att mina gränser har ständigt blivit "utnyttjade" och kontrollerade av andra, vilket skapat mycket av min osäkerhet och svårighet att känna vad det är jag vill. Jag har anpassat mig till att vara något andra velat att jag skulle vara, i situationer där jag varit rädd att inte räcka till eller bli bortlämnad. Det är inte ett sunt liv att leva i rädsla för att bli övergiven eller bortlämnad om man inte anpassar sig till andra.

Att inte ha ett fast arbete, att ständigt leva i den rädslan att aldrig vara tillräckligt bra är ytterligare faser som lagts till mitt liv, en kontrollerande övermakt i form av chef, eller andra som också skapat ytterligare osäkerhet och känslomässiga stormar hos mig. Att aldrig räcka till, att aldrig våga tro det och ta till sig av att andra har tyckt att man varit bra och tillräcklig har skapat ytterligare osäkerhet och tillslut har jag varit inne i min "borttagar" karusell, där jag sett till att jag inte kunnat vara kvar pga smärtan i situationen....inte medvetna val, ABSOLUT inte....utan en ond spiral i automatiskt beteende att alltid räkna bort sig i alla sammanhang....

Det gör ont, är sorgligt att se, och oerhört jobbigt att se sitt beteende, men också en enorm glädje idagsläget att få insikten och verktyg för att kunna bli "friare" i mina val. Det som har varit har farit, det har satt sina djupa spår, det tar tid att lära om, att känna tillit, att göra nya aktiva val i situationer jag känner igen....

Det är fantastiskt att jag fått en ny chans i livet, att göra annorlunda, att våga vara älskad för den jag är, att kunna leva i en ny relation och i mitt nya arbete där jag får vara den jag är, även om jag själv fortfarande känner vissa tvivel emellanåt om att jag är värd det, men jag försöker ta tillvara det, leva här och göra det bästa jag kan av det jag upptäcker, det jag känner, och har tillit till att jag kommer att fixa även det här, att jag kommer att kunna leva på ett annat sätt än förr, att våga ha återfall i mina gamla mönster, att inte straffa mig i de situationerna utan att fortsätta att behandla mig själv med respekt. Att inte låta andra kliva över mina gränser när jag satt ner var de är, att inte tillåta mig att leva i rädslan över att morgondagen inte kommer....för oavsett hur jag än gör, så är det en ny dag i morgon, och den dagen, den blir min oavsett hur eller vad jag gör...det är mitt val vad den blir!

långt inlägg, många tankar, mycket känslor hos mig idag....men sist och inte minst...en dag i lyckans tecken...