fredag 19 mars 2010
Den stora sorgen
i livet är separationer, jag läste hos en bloggkamrat och mina tankar gick till gårdagskvällen...sonen som tycker det är pest, som indikerar att han är less, trött och ja...mitt hjärta finns hos barnen fast jag inte kan göra så mycket åt det...pratar dagligen med tonårsföräldrar om problem, känner att jag är förskonad från vissa problem, men ändå så finns mina problem med tonårsbarnen färska i mitt minne, sonen som skulle behövt mig där hos sig....det är en stor sorg...men får acceptera att valet är gjort och får fortsätta att leva med det....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är ju inte alltid avståndet i mil räknat som är det viktigaste. En förälder kan bo i samma hus men ändå vara ljusår ifrån sina barn. Och på samma sätt kan man vara nära och prata - på riktigt prata -
med varandra även om man inte bor tillsammans.
Men det där samvetet är väl alla föräldrars ständiga följeslagare ;-)
Ha en underbar fredag!!
Ja jag förstår dig. Att vara tonårsförälder är inte lätt. Att vara tonåring är itne heller lätt. Vi gör alla så gott vi kan och utifrån och det så blir det det bästa som går att ordna för stunden liksom. Vi utsätts för prövningar och separationer. Vi lär oss i livets skola.
ha en fin dag i solskenet
kramar och vårljus til dig
Emma
Ja inte är det lätt inte alla gånger, att vara förälder...
Varm tröste kram! /Lena
Skicka en kommentar