En trevlig

kväll blev det igår, trött är jag idag, men ja...det är bara jag som förstår hur mycket energi det går åt att vara på fest och ha jobbat innan ....nåväl, träffade också en trevlig kvinna från Länstyrelsen med sällskap som gjorde kvällen mkt trevlig....maten var suverän, fläskfilé och potatisgratäng med kantarellsås och sallad och varma grönsaker....till det serverades det fritt med alkoholhaltiga drycker och dans....

Imponerande nog så var det 300 gäster och maten serverades snabbt och var varm! Bra jobbat av den cateringfirman.....så avslutades det med kladdkaka, grädde och kaffe....sen så spelades det och dansades det till Larz Kristerz som aldrig förr, och så blev det dags för nattakorv....härligt att få vara på en sån fest för en gångs skull....

vaknade flera gånger i natt...och halv 8 var det dags att kliva upp och hämta lite yoghurt till magen.....sen gjorde jag frukost till mannen som sov gott till 10 tiden....

ja dagen har gått i slapphetens tecken...fikat med M & J som dök upp med barnbarnen....mysigt, sen var det Downtown Abbey som stod på menyn....och under fotbollsmatchen har jag försökt sy lite klänning....

blev förbannad...fixar inte att koncentrera mej även om det är kul...suck...thats life och tycker det är pest att jag förväntas vara i 100% arbetstakt från onsdag....kroppen orkar inte, även om jag vill....så är det ju inte jobbet som är problemet i sig....det är klimakteriet sa morsan...och jag blir så ledsen och trött på att de närmaste inte ens förstår min situation, men kan ju bero på att jag är så förbenat bra på att hålla masken uppe...det är inte smart direkt men det är väl min försvarsmur....morsan kan inte förstå, vill inte förstå så det är en kamp jag inte kan vinna iaf....ingen kan förstå förrän de står där en dag....det går inte ens att föreställa sig hur det känns att sitta i ett samtal med arbetsgivaren och känna pressen att inte räcka till.....att inte ha tillgång till sin fulla kapacitet att inte orka vara social med människor fast man borde orka, att bli begränsad i det man orkar och vill göra, att dyka ner i svarta hål av tvivel på sig själv, själv ömkan av tårar....

ja, som sagt en ny dag i morgon...en längtans dag efter de älskade barnen....alla mammors dag....

sov gott världen