ligger här och hör fåglarna kvittar utanför och mannen snusar lungt i sömnen bredvid mig....jag ligger och funderar över allt jag inte kan göra något åt just nu och tänker på gårdagen då regnet vräkte ner på oss och vi väntade i kylan på sonen som skulle komma uppklädd för fest....tillsammans med sin dejt i rosa bal klänning klev de ur limosinen.....då stod tiden stilla ett ögonblick....kan inte fatta att sonen blivit så fin och tur att regnet dolde mina tårar just då när jag mötte hans fars blick i ett ögonblick...jag hoppas att han också i det ögonblicket kände att vi ändå gjort något bra tillsammans en gång i tiden....jag är oerhört tacksam över våra barn även om vårt liv tillsammans inte fungerade för mig en dag så är jag också tacksam för det vi ändå har haft tillsammans och framförallt att jag kan se det nu! Min bitterhet är borta över det som varit där emellan och nu finns bara nuet kvar att förvalta vidare.... fick också möjlighet att träffa dottern en allt för kort stund i går men hoppas på en egentid med henne senare under veckan....sen får jag tacksamt tänka på allt som skett har någon mening och att Gud prövar oss för att vi ska orka kan jag ha med nu....de dagar som är bra nu är de som bär oss alla... Carpe Diem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar