En lång kort dag

Konstigt nog så gick dagen väldigt fort, utifrån att ha täffat, sjukgymnast, kurator och läkare och själv varit i fokus under en hel dag. En dag där det bara handlade om mig och mitt liv, om min situation, min kropp, min hjärna och hur jag bäst ska kunna må bra.Jobbigt men lärorikt.

Fibromyalgi stod det på lappen som jag fick med mej hem, smärtföreläsning inbokad, många funderingar. Jag har uppgifter att utföra för att återställa balansen i min kropp och därför så ska jag återuppta kontakten med det ställe jag trivs bäst på för min träning. Det är uppdrag nr 1 i morgon. Att börja bygga upp mig igen från början. Att ta det i små steg istället för jättekliven som bara begränsar mig för att jag får infektioner osv. Att vara vardagsmotionär igen. Att återskapa glädjen och hitta det som är jag utifrån att jag blivit tom och innehållslös under en längre tid. Livet är bra, jag är trygg och är älskad för den jag är, och därför har jag också möjligheter till att ta hand om mej själv mer, njuta av livet som är bra. Ovant att inte leva i ständig beredskap och det handlar om att förändra djupa upptrampade stigar. Återbesök och uppföljning är också bokade.

Jag är glad åt att jag har arbetat så mycket med mej och min historia så att jag ser vad jag behöver stöd med utifrån mitt nya läge. Att jag har sedan en tid tillbaks accepterat att jag har ont, och inte ignorerat att jag inte orkar allt lika som förut. Att åren gett mej insikter som gör att jag kan gå vidare mot nya möjligheter för mej själv och framförallt är jag klar över att jag är mer värd än att slängas hit och dit i en organisation som inte vill ha mej där!

Om jag kikar i backspegeln så gillar jag inte hur jag blivit behandlad,eller låtit mej behandlas av människor som växt genom mina rädslor för att inte duga eller vara tillräcklig. Jag har gett näring åt fel saker helt enkelt. Nu är det dags att ge näring åt mej själv och mitt mående och tack och lov för min förstående familj och mina barn som förhoppningsvis har sett mina misstag och inte gör om dem! Jag vill att de ska ta hand om sig och ha det bra, inte göra våld på sig för något de inte vill.


Arbetsmarknaden är en tuff sak, och jag har levt för att försörja mig och min familj, nu vill jag ha ett nytt arbete där jag kan få vara jag, precis som jag är, och få göra det som känns glädjefyllt. Att få tillgång till vad det kan vara för mej, vet jag en del om, men nu väntar ett arbete med att bena ut det också för att kunna få möjligheter att se mig om i yrkesvärden och kika lite på vad som kan bli bra för mig och min kropp i framtiden.

Att bli så pass "frisk" i min värk så att jag orkar med mig själv och jobb. Livsglöd och vilja finns, jag vet att jag kommer att lösa detta också, jag har gjort större saker än det här och gått hel ur det också.

Så jag är modig och stark i den tanken att jag kan, för jag vill!! Och jag är redan halvvägs ute....

PS- Bilderna på syster yster och barna blev riktigt bra :0) och jag är stolt över att jag fick så härliga bilder i studion på egen hand :0)! DS

Mösstillverkning

Idag har jag pillat lite med mina trikåmössor, håller på att hitta på modeller och storlekar och ja, jag är nöjd även om jag ser sämst ut i en mössa av denna typ...eller egentligen alla mössor!! synd nog....kanske får man sälja någon mössa så småningom, om inte blir det väl tvångsjulklappar ;0)

Fotograferat har jag gjort idag också, Mojen fick vara modell tills Syster Yster och tjejerna dyker upp i morgon för att bli fotograferade. Gjorde iordning studion så vi kan vara där och leka lite...kul ska det bli och så får vi se om de blir nöjda med bilderna....man vet aldrig om hon har samma syn som jag på hur jag vill ha ljuset osv....spännande :0) så ser fram emot att sussa nu innan morgondagens arbete och fotografering! Tjingeling

Ytterligare dagar

har nu gått, och jag har jobbat på mina timmar och försökt att fokusera på det som är bra för mej. Idag skiner solen och det ser kyligt ut, men friskt kanske? Jag blir nog iaf inne idag för maken kom hem sent och har lite ont i knoppen :0). Själv var jag hemma och åt sushi och lite färska räkor med surdegsbröd och chiliaioli, mycket gott. Försökte dricka vin till men smakade inte gott så...gav upp det och stickade tills I ringde och ville att jag skulle komma över en stund. Vi hade pratat om tjejkväll men min hals känns lite skrovlig och näsan rann häromdagen så jag ville inte ha tjejkväll. Däremot kilade jag över till henne och åt lite ost och kex och tog ett gott glas Amarone till :0) mumsigt värre.

Sen så surrade vi lite om livet och resor vi vill göra, och vart jag varit i världen. Jag har ju faktisk rest mycket i mitt liv, dock har jag kanske inte sett det som en förmån, vilkte jag har upptäckt att det faktiskt är. Jag har varit på många ställen i Sverige men har mycket att utforska ännu :0) och Norge och Danmark och resten av Europa finns där och lockar.

Costa Rica, Afrika, Sydamerika, Borneo, Antarktis, Norska kusten, ja, listan kan göras väldigt lång, om jag skulle vilja fotografera mer i vida världen. Samtidigt känner jag utifrån rådande läge att innan jag har ett nytt jobb får det vara drömmar och önskningar, för jag har världens bästa läge att vara här hemma och på landet och fotografera mer än jag hinner med :0)

Underbart egentligen att ha det privilegiet. Nu ska jag ägna dagen åt trikåmössor tänkte jag och vem vet vad mer det blir, tröjan jag har hållt på med är klar, höstiga färger och mysigt varm och stor. Ja tyvärr har jag ju vuxit ur min vinterjacka ...så får lägga ner frosseriet nu och tänka lite mer på att jag vill vara rörlig. I veckan kommer Syster Yster och tjejerna hit för att fotograferas i studion :0) och på tisdag ska jag på utredning hela dagen. Vinterdäcken är påsatta och livet rullar på, känner mej rätt nöjd med svaren från Kir överläkaren och tiden hos endokrinologen för uppföljning av mina prover igen. Har också fått en tid hos doktorn som ska vara fast doktor på vc, så det känns bra att jag blir uppföljd nu då. Slipper att kämpa så mkt och kan ägna mej åt annat :0).

Ha en skön dag där ute i solen och njut av dagen!

En höstig dag i Hälsingland 2012

skulle jag..

ha jobbat 33 år 9 månader och 11 dagar i statlig tjänst? Hm... fascinerande...

Jag mår illa...

sen i natt..igår brakade magen loss..förmodligen en reaktion av en mindre bra ärtsoppa eller stress...jag vet inte men jag är hemma idag för säkerhets skull. Så ingen mer blir dålig. Svårt det där med min mage, om det är fibrer, laktos eller stress. Nå, solen skiner och jag blir glad av det iaf. I övrigt var gårdagen helt ok på jobbet. Det finns små grupperingar som pratar och ja, det finns nog ett behov av att prata.

Själv så pratar jag också, men jag känner igen mej lite i att jag drar mej åt sidan och försöker fokusera på annat än att fundera så mkt på hur och varför, det ger mig inte något att älta. Jag försöker bara göra dagarna så bra som jag kan. Igår jobbade jag faktiskt och det kändes skönt på ett sätt. Fick släppa tankarna en stund. Funderar hit och dit...4 timmars pendlande blir inte bra, att bo där veckovis blir inte heller bra tror jag. Det positiva är att man får längta, och att man har ett jobb ett tag till då. Man kan ju alltid söka nya jobb under tiden. Ja, det är inte så enkelt alls längre när tankarna lagt sig kring allt.

Om jag inte flyttat har vi ändå haft en situation där jag varit på annat håll eller så har jag haft ett annat jobb, eller varit sjuk...om om inte varit...ja...nu är jag här idag och har ett val. Inte är det enkelt inte...

OM mamma levt har hon fyllt 70 år idag....ja tänk tanken OM...då kanske jag haft 2 att ta hand om, eller ett syskon som delat mitt liv...OM är ett ord, det är inte VAD som är.

En gång på kurs fick jag en bra ledtråd till att arbeta vidare. Det var VAD ska jag göra och så drog jag ett streck under och skrev HUR .

Det ger mig fokus på just det, Vad ska jag göra nu, och Hur gör jag för att nå dit. En förändring i livet kräver mod, och mod är något vi får när vi måste förändra. Fastnar vi någonstans på vägen får vi fråga oss, VAD ska jag göra nu, just här och nu, och HUR gör jag det för att uppnå det jag vill just nu. OM är bara något som gör att vi tvivlar eller blir försiktiga tycker jag. För OM händer, eller OM är, så har vi alltid nya vägar att gå vidare om vi ställer oss frågan igen VAD/HUR från den nya punkten.

Vad händer? Jo, jag mår illa. Hur blir jag frisk, jo genom att vila och vara lugn. Resultat= Frisk.

OM jag gått till jobbet...ja vad har hänt då? Jag blir inte frisk/Hur har jag blivit då? = Sjukare.

SÅ försöker jag resonera med mej själv just nu, kanske fungerar det för dig som är här och kikar också, i situationer där du behöver bena ut saker för dig själv, att få möjlighet att växa i dina tankar istället för att sitta fast i OM...för om, OM har varit, eller blir nått du inte vill. Vänd dig till VAD vill jag/ HUR når jag dit så får du också ett resultat. Du utforskar möjligheterna och lämnar det som du inte vill just då.

Något som jag lärt mej under åren är att det går att välja om saker man gör fel, världen går inte under, jag har fått många erfarenheter av just att göra fel saker i mitt liv, många hade jag kunnat undvika OM jag hade ställt mej frågan VAD/HUR istället. Men, nu gjorde jag inte det just då, och jag förlåter mig själv för att jag inte visste bättre då. Nu när jag vet bättre kan jag göra bättre val för mig och det jag vill.

Så

VAD= arbetslös
HUR= söka jobb, utforska möjligheterna till nya vägar

VAD= vill jag göra
HUR= söka på nätet efter intressetester, lämplighetstester osv

VAD= bli frisk
HUR= ta hand om min kropp och själ genom att vara snäll med den och vårda den


Ja och så kan man hålla på tills man sett en struktur på det du/jag vill göra.

Önskar alla en fin tisdag, solen skiner och njut av glimtarna och gör något bra för din del just idag.

Ilskan växer

på jobbet, har inte kunnat göra ett dugg på 2 dagar, och idag var jag utmattad och sov till kl 10!! Har varit vaken ett flertal gånger, men inte upp mer än 2 ggr, vilket är bra...vaknade och hade hur ont som helst i huvudet...slocknade igår 2 ggr under em och på kvällen...så det tär på mig att börja söka jobb igen..Mest känner jag ingenting just nu, är bara ledsen kanske...arg? nä, på hur vi blir behandlade av arbetsgivaren? som stänger ner oss, ja visst kan jag bli arg men till vilken nytta?

Nu behöver jag mina krafter till att mobilsera upp mej själv för att få ett nytt jobb, så det är fokus kring det istället för att bli bitter och förbannad på något som redan är serverat.

Jag behöver inte alls ilskan mot arbetsgivaren nu, jag behöver kärlek till mej själv istället. Kärlek till att tro på mig själv och min kapacitet idag. Klart jag är orolig för framtiden, en son utan jobb, jag utan jobb, en man som kan bli utan, och ja...man ska ju överleva dagen också. Även om jag är glad åt att jag sitter i min nuvarande position gällande hem och make för just nu är vi två som hjälps åt och vi klarar oss på a-kassan iaf. Drömmarna får vara andra saker än det vi tänkt oss och är glad åt våra landställen för där kan vi få koppla av lite från vardagen i miljö som är en lisa för själarna. Jag försöker ha tillit till att vi kommer att hitta bra lösningar för oss båda så småningom. Hittils har Gud hjälpt mej både en och två och fler gånger än så....så jag har fortfarande tillit till att Gud hjälper mig med det jag behöver idag också. Jag har tackat för de gånger jag fått hjälp så jag hoppas att jag får fortsatt hjälp åt rätt håll.

Mamma är på bättringsvägen tycker jag och idag ska vi på kalas igen, M fyller år och vi är ditbjudna på smörgåstårta :0) mums...så får man träffa goa vänner och njuta av bonusbarnbarnen en stund så glömmer man det mesta just nu.

Regnar gör det också och mina blommor på balkongen får vatten..ser dock att de som är inne behöver lite också :0) Glömmer dom lätt....

SÅ önskar er en bra dag! Tjingeling

Så

var det med tunga steg jag gick mot jobbet idag för jag visste ändå på nått vis...väntan var vidrig, och det infann sig en märklig känsla när beskedet kom, tomt och konstigt just där....jag var ändå förvånandsvärt lugn inombords och jag hade förberett mej på det som skulle komma innan det kom, dock var alternativet som dök upp inte något jag väntat mig, nu har jag ett val att pendla 3 timmar per dag om jag vill vara kvar...eller så får jag gå...om 12 månader till något nytt...eller gammalt...vi får se..arbetslös, eller med jobb...mitt läge är väl inte alls det bästa idag...men det kan bara bli bättre hoppas jag!! Tänker på mina kollegor i landet som också drabbas av samma som jag...just idag..

"Mihmet Credo" Jag tror på mej själv!! idag och i morgon!älv

Ja då har en vecka gått igen

Mojen har fått pris :0) ja litteraturpris var det visst...inte min Moje tyvärr...fast han är duktig att skriva, humoristisk är han också, och fin som överraskade mig på vår 2-åriga bröllopsdag med ett par fina örhängen. En make som är guld värd...för att han är han. Inte för allt han gör, det är bara bonus men jag älskar honom för allt han är. Alla dagar. Alla år. Och vi firade ju vår dag lite tidigare med middag och bio. Sen har vi varit lediga. 4 härliga dagar varav torsdagen ägnades åt resa till Sundsvall och middag med sonen. MYS...saknade dock resten av min familj...äldsta sessan var borta och då blev det lite annorlunda. Men att få rå om sonen en stund var inte heller fel :0).

Sen så ägnades helgen åt besök hos mamma, motorsågande, släpande och hälsade på Syster Yster en sväng och så har vi bara varit..inte ens datorn åkte upp, fotograferade gjorde jag lite, men annars var det bara tyst, skönt och lungt, och så har vi stängt för vintern i stugan. Skönt, för nu tar en annan tid vid. Ja just ja...gjorde ju en visit hos tygaffären också :0) vad det blir får ni se någon gång. Jag har lämnat in min overlockmaskin igen ...den tycker inte om mej, för när vi kom till affären och han som skulle laga den provade då fungerade den igen...suck...får se vad det blir nu för han ska prov sy den. Hade gärna varit i Sthlm på symässan men får väl bli ett annat år. M fyller år och vi är ditbjudna på lördag igen :0) många kalas nu....I söndags fyllde H 9 år och då var vi där och fikade. Mysigt med de små trollen....

Stora förändringar är också på g på jobbet...får besked i morgon, ja, sen får man se vad det blir av det. Dumt att oroa sig...fast...Mojen väntar också på besked vilka som ska gå på sitt jobb. Jag hänger i och tar en dag i sänder....

Ha det gott där ute! Tjingeling

Om jag fick önska det som jag inte vågade

så fann jag inte svaret på det just då jag fick frågan. Efter lite reflektion kom jag på att det är: Att vara älskad för den man är, precis så här, som jag är och alltid varit. För ofta kan jag känna att jag inte varit det, utan att min kärlek varit villkorad till olika prestationer. Klara sig bra, vara duktig flicka, tyst och stilla, fast hela kroppen brann av iver och inspiration. Att stänga in det som är viktigt och känslofyllt för att inte förarga eller förhäva sig bland andra människor. Att leva i rädslan för att göra fel eller att bli lämnad, att finnas men inte få finnas, en komplicerad tillvaro, att vilja bli sedd och bekräftad utan vilkor även som vuxen. Att få vara barn på sina egna villkor, att ha gränser och normer att rätta sig efter det skapar tryggheten och förhoppningsvis glada och fria barn som också återspeglar detta i sina vuxna liv.

Nu är jag vuxen, och återspeglar fortfarande många av de saker som jag upplevde som barn, fast förnuftet säger att det är förgången tid, så finns känslorna kvar, de som automatiskt slår på och går i gamla hjulspår. Att kunna leva i den trygghet som jag befinner mej i idag, inte det som var förr. En värld som är så olik den jag varit van vid. Att vara älskad av någon villkorslöst precis som jag är. Det är ovant och helt underbart egentligen. Men för mig som levt mitt liv i nått annat, blir det en krock med känslor och tankar. Jag vänjer mej sakta vid att vara älskad för den jag är, precis nu och sen.

Jag tänker på all kärlek jag får från mina egna barn, fast jag kan känna att jag inte gett dom den grund jag ändå velat göra, så här i efterhand. Jag önskar att jag kunnat visa dem mer respekt och gett den kärlek som jag känner för dem. Oavsett hur eller vad de gör så älskar jag dem oändligt. Att jag har fått turen att få så underbara barn gör mej lycklig. Att få njuta av deras liv i mot och i medgång, med ett sunt avstånd som jag önskar är kort när de behöver mig för att bolla idéer eller bara höra min röst en stund.

Jag har även försökt att hålla hjärtat öppet för andra i mitt liv, även om jag oftast lämnat före någon lämnat mig, i alla relationer. Att ha tillit till att jag är älskad precis för den jag är. Inte för att jag gör något, och har många högtidsstunder att minnas, av små barnarmar som kramar en, vuxna som tar sig tiden att lyssna på mig ett par minuter för att förstå och se vem jag är. Jag gläds åt mina barn, andras barn, bonusbarn, bonusbarnbarnen, kompisars barn, glädjeskratt i livet, gråt och tandagnisslan, tårar och skratt blandat med stor kärlek där de får vara barnen, precis som de är, underbara, självklara små underverk som ska växa och bli stora självständiga vuxna.

Om jag ångrar nått så är det att jag inte orkade vara mer med mina barn på deras villkor, att se och bekräfta dem och kunde jag göra om den tiden, ja då hade jag gjort det...för vad är mer värt än barnen och tiden tillsammans med dem där man ser utvecklingen dag för dag. Men som sagt, man kan inte ångra nått man gjort, utan göra det bästa av nuet. Och ja, jag gör det bästa jag kan av den tiden...för det är den som är viktig nu, så fick jag önska nått jag inte vågade just nu, så vore  det just det...att vara här varje dag precis så som jag är i lycka och harmoni med de jag älskar!

Så var det söndag igen

och jag ska jobba en stund i morgon, känns helt ok. Har ett möte med P också och med chefen om jobbet och upplägget för att jag ska komma tillbaks så bra som möjligt. Bra tycker jag. Ska bli lite spännande att se hur det fungerar också. Idag har jag sålt en garderob, flyttat en annan till hallen och fixat om lite. Var också till Smedjebacken och inhandlade lite nytt att sitta i vid stugan :) mee like när det är rea...ordentlig rea...konkurs utförsäljning...Så har vi kommit på att vi ska göra om lite med våra grejor i kontoret...alla skivor håller jag på att rippa om till mp3 så vi kan använda musiken i Mojens ipod sen när vi inhandlat det system vi vill ha till oss. Bra projekt att göra när man ändå sitter här och håller på att skriva, surfa eller annat framför datorn. Man kan ju ha den med sig i MP3 spelaren också när man gör nått :0) så kan man flytta undan alla skivor någonstans eller sälja dom om man vill....det blir en hel del när man slår ihop bådas samlingar....Nu är jag rätt trött och ska sätta mej och njuta av tv en stund och hoppas att jag inte somnar...får sticka en stund så kanske det går bra...här får ni en uppmaning...ta hand om er!

Möte idag

med läkaren, en mkt förstående och trevlig läkare, om än stafettläkare och ja, fick svar på att proverna inte är nått att oroa sig över. Adenomet är inte orsaken till att jag mår dåligt sa den här läkaren också och jag får acceptera det. Calciumvärdet skulle varit högre då. Det ligger still så.. Han hade läst på och kollat av prover osv och jag kände förtroende för honom .Jag börjar jobba på halvtid från måndag. Ska bli skönt även om hjärnan är lite virrig fortfarande och han ska följa upp hur det går. Det känns bra. Så sammanfattningsvis var det en bra dag, även om min förhoppning varit något som man kunde ta bort...för enkel lösning förmodligen..."det är väl klimakteriet" som mamma säger...(not)

i morgon är det en ny dag och nya möjligheter...

Jo jag är fortfarande här

och har accepterat att gårdagen var en lika grå och blöt dag som dagen ute idag. Jag fick vara arg, ledsen och sorgsen i ett paket, och pratade med kir sköterskan och får ta snacket via min vårdcentral i veckan. Jag kan inte acceptera att det inte blir en operation, och får fundera på hur jag ska gå vidare i ärendet sen. Nu fokus på något annat...min medicin, som jag har mot värk, den håller jag på att trappa ner och hoppas klara mej utan den nästa vecka för att se hur det fungerar. Jag tycker ändå att jag har ont så kanske det är fel medicin för mej, och biverkningarna är inte kul, så då vill jag helst vara utan. Så kanske det finns andra lösningar för min värk. Kliver upp samma tid som vanligt, vill inte ligga mer än jag behöver på morgonen utifrån att jag kanske ska börja jobba igen..och då är det så drygt att ställa om sig. Därför vilar jag istället då jag känner att jag behöver på dagen.

Igår satte Mojen ihop 2 garderober som vi köpt och nu är de placerade i sovrummet för att ha sängkläder och  handukar i varsin garderob, skitbra...nu fattas bara nya sängbord...så småningom...så är jag nöjd...:0)

Nu ska jag titta om journalerna från Gbg´s läkaren har kommit...och så lite lunch kanske vore bra...tjingeling

Det är väl själva faen!!

Svar från Kirurgen

"Hej ! Ursäkta att Du fått vänta på svar, men jag hade semester i förra veckan.
En remiss har inkommit och vår överläkare xxxxxx har skrivit ett svar till den som skrev remissen. Hon skriver bl a att Du har helt normala d-vitamin och kalkvärden i blodet, vilket inte föranleder någon ytterligare utredning. Det är inget man ska operera. Dina besvär bedöms inte bero på bisköldkörtlarna då ovanstående värden alltså är helt normala. Den läkare som skrev remissen kommer säkerligen att höra av sig till Dig och berätta mer utförligt."

kiss my..... jag har inte "normala" d-vitaminvärden...vet inte vilka värden som dom tittat på. Men jag ger mej inte nu! Jag har svarat dem, och så har jag beställt kopiorna från Hagakliniken, så får jag väl bråka vidare på VC nu...jag är gråtfärdig för att ingen lyssnar på mej!! Faan också!! Jag vill inte ha nått i halsen som jag inte vet vad det är för ngt!! Jag vill bara vara frisk!!!