Blev ledsen i går av att behöva vara mamma till min mamma.Det hon sa var svårt att ta...Jamen dej ringer jag när det är viktigt...dvs när hon behöver hjälp med något..Inte för att hon vill höra min röst och höra hur jag har det...höra om jag mår bra...Men ja det är kanske så livet blir när de blir äldre.
Insåg också i natt att ofta när det varit kris har jag varit ensam i den. Minnet kom tillbaka i går och situationer jag inte borde varit ensam i. Tex i rätten och domstolen då jag blev misshandlad som 14-15 åring... Har inte ngt minne av att min mamma var med då...har inga minen av att hon hjälpt mig att få ut försäkringserättningar osv då jag fick ett sår i huvudet av en träsko. Osv... Det bubblade upp i mig att jag fått ta hand om mej själv och alla andra...ja inte konstigt att man gjort som man gjort.
Vet att jag inte alltid varit där för mina barn men jag vet iallafall att jag försökt och velat bistå dem i situationer som varit tuffa, även om jag inte alltid orkat hela vägen alla ggr. De är viktiga för mig. Alltid. Även om jag är starkt självständig behöver jag också hjälp emellanåt...Ibland är även en vuxen bara ett barn till någon....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar