Idag

Ska jag till Fk för samtal om framtiden...vet inte riktigt hur det blir men ett steg mot framtiden av ngt slag...nu vet jag ju mer om tiden för det jag ska göra...Begränsar också mina aktiviteter, att inte köra på i 180 knop för att jag är hemma...visst...jag pysslar, men inte som förr...en sak och så vila, ta hand om mig.Det fungerar ju också ser jag. När tröttheten belägrar mig så vilar jag mig en stund. Försöker att vara vaken och vila i vaket tillstånd så inte nattsömnen inte ska bli för störd.

I helgen träffade jag mina älskade barn igen. Var stressad över att mamma var med.Men M och dottern hade gjort sitt bästa för att det skulle fungera bra. Lika som D och dotter ett brukar göra. M hade byggt en ramp för att underlätta men mamma blev som vanligt rädd och ville inte gå på den. Jag sköt upp henne, och sen fick vi backa ut henne...hon är så rädd, vilket blir jobbigt för mig. Mest är känslan av otillräcklighet mitt problem. För hur jag än fixar och trixar är det inte bra. Även om hon säger att vissa saker är bra det känns det inte. Utan när hon blir blå då jag tar i henne (hon äter blodförtunnande och blir blå av inget) så berättar hon för alla om att jag gör illa henne, varför?? Jag måste ta i henne ordentligt för att få upp och ut henne, hon väger mycket så hon är inte så liten...ja mitt problem blir att jag känner mig så fel...något som jag fått med mig från längesen. Att säga att man är duktig då man presterat något ger ju också belöning genom prestation...men att få en kram av sin mamma för att man är fin för den man är är ju inte något jag minns har hänt. Utan att jag gjort något för att förtjäna det. Hon kör bekräftelsestuket att betala för det jag gör, vilket ger mig känslan av att vara anställd...och hon slipper undan att bara visa med en kram att hon uppskattade mig för det jag gjort. Så kan hon rättfärdiga det med att hon betalar mej...Nå att säga att "tänk att jag fick en kram tillomed av N " dvs av min son visar bara att hon inte förstått att man kan visa kärlek i en kram när man älskar någon...men han har förstått att man kan det.Vilket är fint.

Träffade också älskade LillMyran som log då hon såg mig, det är så roligt att hon vet vem jag är. 

Hon kan inte säga Mormor, men det gör inget, hon vet vem mormor är, det är viktigare, och att hon kommer och tar kontakt på sina villkor känns bäst. En dag kommer hon att säga mormor också men det viktigaste för mig är att hon är trygg och förstår att jag är att lita på och att hon är älskad för den hon är.

Nå väl, helgen är passerad och det gick bra ändå och nu blir påsk nästa med dop och sen tar vi det som det blir. Lägger det åt sidan så länge. Igår var M här på fika, en nyfunnen vän som jag hoppas behålla, hon är fin och vi har mycket gemensamt. En vän jag träffat genom vävningen och som är en energikälla. Med många erfarenheter lika mina. Är glad åt att jag träffat henne. 

Nu är det dags att klä på sig och ut till FK...tjingeling