elden som sprakar i spisen, knaster och lugnt och skönt är det där jag är just nu, regndiset ligger tungt över bergen och jag har suttit här och virkat en väska igen. Harmoni kan det kallas, att befinna sig på landet och njuta av en stunds icke måsten. Meddelandet från Vida värmer...jag kan sakna henne och Emma, Nina och Helena. De personer jag mött personligen och saknar våra möten, att ta en fika på stan, bara så där spontant, men det är så livet blir när man inte bor på samma ort och har olika liv, och ändå mötts genom bloggsvärens fantastiska möjligheter. Det ger mig möjligheter att följa människor som gjort intryck på mig både i sitt skrivande och sina personligheter, att ta del av deras tankar och många gånger ger de mig reflektionstid och möjlighet till utveckling av mig själv, bara för att de skrivit och delgett något de funderat på.
Är enormt glad över att de finns i mitt liv, och hoppas att jag snart får möta någon personligen igen!
Åter igen omsluter världen mig med sitt gråa dis, inlindad i en skön harmoni av lugn och ro....i varm ljuv sommarblommning utanför vårt fönster...
önskar er en riktigt skön dag!
Tjingeling
2 kommentarer:
Och jag saknar dig... detta att kunna gå på stan, sitta i din soffa och finurla... eller bara fika någonstans. Ja, det saknar jag. Vi är så långt från varandra, känns det som. När man som jag, måste visa framfötterna för att få jobb, då blir man än mer upptagen och frånvarande. Inte kul och inte bra.
Även om jag inte säger något som kommentar så läser jag. Bråttomläser. Tyvärr. Sänder dig en tanke eller två allt som oftast. Kanske kommer tanken fram, eller inte...
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Ååå så vackert du kan formulera dej!♥
& fantastiskt att man dock kan hålla en data kontakt med de sina fina vänner♥
Ja jag håller med, bloggvärlden ger så mycket, & jag älskar att läsa om andras liv, som ger en perspektiv på ens egna liv...
Dock lämnar jag inte ut så mycket privat på min blogg... eller de gör jag! men inte det svåra & jobbiga i livet... fast ibland tänker jag på de, kanske alla tror att man lever på en Räkmacka?? hela livet serverat?
Så är tyvärr inte vårat liv, här finns stunder så tunga att man nästan inte orkar ibland...
Dock finns en kärlek så stark, gubben & jag får klamra oss i varandra när stormen ryter...
Men från det ena till det andra! är super nyfiken på dina väskor!!
Kram på dej!♥ /Lena
Skicka en kommentar