livet kunde stanna där ett ögonblick i sitt blåa hav av berg i fjärran och i den värmande solen...om mina öron kunde få minnas de små fågelkvitter som gör tystnaden intressantare...kunde jag spara dessa underbara ögonblick till de dagarna som livet känns tyngre än de gjorde idag långt uppe i dalarnas härliga natur...där bergen sträcker sig så långt ögat kan nå, där vinden smeker kinder så mjukt och värmen vilar kvar flera timmar sen jag åkt därifrån...det är dagar som bär morgondagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar