Mycket har hänt

Och idag är det måndag igen....Vi har varit hos mamma och hon mår efter omständigheterna bra...hennes särbo försvann i onsdags kväll och under torsdagen var vi tvugna att leta rätt på honom och hittade honom till slut hos hans syster...och när vi väl kom och skulle hämta honom var han borta igen...vi åkte och hälsade på mamma och sen så hitade vi särbon igen och hämtade honom....han hittade inte ens hem utan hade virrat runt och varit ute på onsdag kväll och åkt buss åt fanders...

Situationen är inte enkel...han är inte mitt ansvar, och ändå känner jag ansvar för honom....han har fått svårt att klara sig själv och vet inte vad som hänt honom...han har talsvårigheter, vet inte vad som är vad och virrig och glömsk, och tror ju att det är någon slags demens, men ja...vet inte riktigt, det har gått så himla fort utför...han klarar sig inte själv och jag har försökt få hjälp till honom, men han blir arg..vården har jag också pratat med om honom, men de får ju inte säga nått, och uppfattade nog att de förstod problemet, men inte kan göra nått om han vägrar sammarbeta...

så allt slutade i kaos med att han blev arg på mig för att jag gick bakom ryggen på honom...för att en handläggare på kommun ville träffa honom i idag....och att han trodde att jag skulle vara med honom och prata med henne...vilket jag inte ska för jag kan ju inte det...jag blev förbannad och arg men mest ledsen över situationen som är ett bekymmer som inte går att göra nått åt...Mojen fick följa honom hem för jag var så förbannad....det brast totalt och det gör att jag får dåligt samvete...till ingen nytta...

tack och lov för Mojen som hjälper till med det som ska fixas...och finns där som ett stöd då det är tungt...mamma är inte något stort bekymmer hon sammarbetar bra och vet och förstår sitt bästa och att jag försöker ordna så hon har det bra....det är också för hennes skull jag måste försöka ta och tänka på hur hennes framtid blir...Det är inte lätt för henne att börja använda färdtjänsten och inte kunna åka och handla osv med särbon på samma sätt som hon gjort förr.

nå..nu är vi hemma i Dalom igen och landar ett par dagar för att sen åka norrut igen och då får vi se var mamma hamnar...om hon får åka på rehab eller hem....i lördags var jag helt slut mentalt och kroppsligt...var mest ledsen just då hela dagen...men sov från halv 10 till 6 i ett streck och var inte ens upp på natten...helt sanslöst...för det har nog inte hänt sen ja...vet inte när...bra för jag behövde nog sömnen...

Nu är det jobb som väntar...Tjingeling