Lyssnar

Sitter på ett fik och lyssnar på två män som pratar personal och div annat. Tänker på hur lätt det är att döma hur människor fungerar i sin vardag och hur vi kanske kommunicerar med varandra. Intressant. För mig som precis pratat med min handläggare på FK igen. Han är stödjande och förstående och peppande i sitt lite osäkra sätt att få fram budskap. Han lyssnar och kommer med konkreta förslag vilket jag uppskattar. Vi satsar på att höras igen i aug och stämma av och fundera på hur vi går vidare. Kände mig mindre stressad av vårt resonemang än med doktorns snabba fråga om när jag kunde tänkas återgå till jobbsökandet igen...nå jag får hantera stressen på bästa sätt då den går igång på de mest konstiga sätt...som i morse när jag skulle åka till grannstaden igen med kompisen efter en natt av ångest..för ingenting egentligen men det finns ett motstånd i kroppen och en skamsenhet över att inte ha ett jobb och att vara sjuk. Vännen som jag följde känner lika inför sitt faktum att vara arbetslös fast vi båda är intelligenta nog att veta och förstå våra situationer. 

FK tyckte det var bedrövligt med att jag skulle vänta 2-3 år på terapi för min PTSD och utmattning. Han ville inte att jag skulle lägga livet på vänt så länge och sen söka jobb. Nä inte jag heller sa jag...jag inser ju att chanserna till ett jobb då är ännu sämre än nu den dagen. Och jag är enormt tacksam för att jag ändå idagsläget förstår det. Men att kosta på 1000kr i timmen för privat hjälp finns inte på kartan och får höra mig för om att få annan möjlighet med åtminstone utmattningen..och hanteringen för framtiden. Tyvärr verkar in bästa E gått i pension så tyvärr finns inte den möjligheten att återuppta kontakten igen.

Ska försöka ta sommaren som den är och begränsa mig i allt och följa strömmen av livet istället och ta små utmaningar i lagom takt. Kanske växer det fram något under tiden som kan vara till nytta i mitt liv...

Dagens utmaning gick iaf bra, att besöka grannstaden igen☺️ Tjingeling