3 aug 2021

Idag fyller katterna 8 månader. Och tänk så stora de har blivit 😅de väger över 6 och 5 kg… jättekul men hade nog aldrig förväntat mig att se dem så stora redan nu. De är så otroligt snälla iaf och tolererar det mesta jag utsätter dem för i form av kontroller av både det ena och andra. Ja de tog hemresan väl och busar på i hemmet. Kan tro de saknar utburen men ja det är ju som det är att bo i stan i lägenhet.

Ja begravningen är över och var förvånansvärt ljus trots allt. Himlen strax innan visade ett hjärta i molnen ❤️🙏🏻 Ledsen  ja självklart. Svårt det här med allas sorg och min egen som oväntat slog till mer än jag visste. Märkligt att så mycket kommer trots att man varit skild länge och levt sina egna liv med andra. Ja självklart har inte livet tillsammans förr varit bara dåligt. Och även om vi sårade varandra när vi skildes så åren vi tillbringade tillsammans formade mig delvis till den den jag är. Vid 16 och 19 år är man ju bara barn och fast man tror man är vuxen.

Allt jag lärt mig av honom i form av renovering mm är ju saker jag behåller i mitt liv. Och glömmer inte hans sista ord om just att  han skulle slippa renoveringen då jag flyttade…

Nå nu vet jag att jag var inte orsaken till våra renoveringar för alla år efter så byggde han och renoverade iaf 😊. Det var hans terapi och känsla att vara värdefull att göra saker och tala om för andra hur man gjorde att visa och se till så allt blev bra. En egenskap han bar med värdighet och lärde våra barn att våga renovera och bygga vidare på sin kunskap. Hör honom fortfarande emellanåt då jag inte är nöjd då jag gjort ngt men då tänker jag att jag vågade iaf att göra. Alla kan inte göra allt perfekt alla gånger. Vi gör alla allt så gott vi kan just då. Och kunskapen växer ju mer vi provar. 

En sak som jag också lärde mig av relationen med honom var att inte nervärdera andras arbete eller tankar… för att känna sig mindervärdig i en relation är förödande. 

Han menade säkert inget illa men det var så det blev med mitt mindervärdeskomplex och dåliga självkänsla att inte räcka till i mina ansträngningar. Därav fick min otrygghet näring att lämna innan jag själv blev lämnad. Vi kunde inte dra tåget åt samma håll längre. 

Nu åker han med alla vänner där uppe bland molnen igen på ett nytt tåg mot nya mål… han är inte glömd, han är saknad bland många och ja minnena av det skämtet jag inte uppskattade då ler jag åt idag. Stark och trygg i mig själv efter alla år av terapi. 

En dag i taget så går livet framåt igen för oss alla fast sorgen ligger och skvalpar och dyker upp emellanåt. Även för hans fru som inte skällde ut mig som i drömmen utan tvärtom erkände att jag var fin och omtänksam. Tack 🙏🏻 det var befriande att höra. Oavsett så fortfarande bryr jag mig om andra och kommer alltid att göra det på mitt sätt. Alla förtjänar lite vänlighet oavsett liv. Man kan förlåta och gå vidare. Ta hand om er därute. Tjingeling