hatar verkligen att inte fått säga hej då till de som dör. Nu har jag hela sommaren försökt träffa I som olyckligt nog var dålig och som jag nu aldrig fick träffa i sommar heller. Han som var gift med V som dog i vår och som jag aldrig fick möjlighet att säga hej då till heller. Ja minnena lever kvar, av de dagar vi haft tillsammans då jag var barn, cirkusen med skära kameler, de som var mina extraföräldrar på landet, de som fanns där och som jag kommer att sakna trots den ensidiga kommunikationen från min sida.
Det blev då, varför vet jag inte. Men jag ringde, jag hälsade på, jag skickade julkorten, och ja jag höll kontakt tills jag insåg att jag var den som ville ha kontakt. De blev alltid glada över mina besök eller samtal inte tu tal om det. Men de hörde aldrig själva av sig. Kom aldrig och hälsade på trots vårt lilla avstånd på landet. Sista gången de var till mig var 2010 då jag fyllde 50 år.
Ja, i fredags fyllde jag 61 år....så det är ju längesen. Man får minnas allt trevligt vi hade. Avskedet blir som det blir i dagens läge. Tyvärr. MEN jag tycker inte om det.
Födelsedagen ja, den blev bra, och jag bestämde mig för att fira mina återstående dagar i livet nu när jag fyller år. Jag har alltid känt en ångest inför födelsedagen pga? Ja, kanske för att jag aldrig var van att fira så som barn ska, förväntan blev besvikelser. Jag vet inte riktigt varför, men någonstans blev det så. Är tacksam över att jag får fira ännu ett år. Oavsett.
Sorgen ligger kvar undermedvetet fortfarande, drömmer konstiga drömmar och är ledsen. Men det är så livet får vara just nu tänker jag. Man måste få sörja lite också. Dessutom är jag ruskigt trött efter att ha börjat jobba nu. Det tär på krafterna fast jag inte tycker jag gör mkt. MEN rutinerna och måstena gör att man är tröttare ändå än under semestern. Sover middag varje dag nu igen. Väntar på kallelse till Förvaltningsrätt. Inget än..Till dr fick jag i går, sen tid...sjukskrivningen går ut 15 sept...och den 22 fick jag tid. Oro över att det ska krocka med förvaltningsrätten...oro över livet...som vanligt då jag börjar bli för trött så drar det igång.
Barnbarnen har börjat förskolan och äldsta skolan i förstaklass. Det verkar gå bra för alla ändå vilket är tacksamt. Det var mysigt att träffa alla då vi var till stugan för någon helg sen. Fint väder och fiskade en sväng, badade badtunna, åt god mat och umgicks med äldsta dottern med fam. Den yngre och sonen åkte när vi kom, men hann säga hej och kramas lite. Mysigt. Fick presenten som jag öppnade i fredags morse. Ja så roligt med teckningar från barnbarnen för att gissa vår present som vi ska ha på lördag. Mojen fyller ju också på söndag...
Jag gissade rätt, var Winnerbäcks konsert. Att se hemma på lördag :) med en massa gottigott att mysa med. Trevligt värre. Maken hade köpt grillbesticken jag önskat oss. Trissen gick sämre...ingen vinst där men tur i kärlek då istället... rosorna håller fortfarande och så gick vi ut och åt och hade en mysig kväll trots att solen inte värmde. Blev lite kylslaget framåt kvällen tyvärr. Men över lag en mycket bra födelsedag.
Sonen började sitt första jobb igår, gick bra verkar det som. Han blev förkyld och fick feber. Men kunde ändå vara med på gravsättningen av fadern som gjordes den 18 aug. Känns fortfarande märkligt att han är borta.
Sen händer det en del med katterna i morgon, ska kastrera dem...hoppas det ska gå bra. Så jag återkommer vid tillfälle med fortsättning om livet och om jag orkar skriva. Vi får se.
Tjingeling så länge och ta hand om er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar