Just nu är jag vilande i det som sker, gårdagen började grått men slutade ljusare med många fina tankar. Städade av mig sorgen och ledsamheten efter samtalet med mamma som var jobbigt.Tittade på Malou efter 10 vilket handlade om sorg efter att ha förlorat ett barn och det väckte speciella tankar hos mig om sorg och hur man hanterar sorg. Nåväl en dippdag, vilket är okej just nu.
Dagarna går och mina kilon rasar av, att gå ner 10% av min målvikt blir kanske svårt men ja det blir så bra det blir.
Tycker att värken i kroppen förändras och mina Restless legs är inte alls så påtagliga dagtid längre, vilket är skönt. Har slutat med medicinen sen ett feb och känner att det fungerar ändå. Utmattnings symptomen finns kvar, är fortsatt stresskänslig och upplevde precis samma sak som förr häromdagen på väg mot tandläkaren. Fast hjärnan vet att det inte är samma situation som förr så kopplade kroppen in sej på autopiloten och scenariot med illamåendet och kräkreflexerna, flyktkänslan slog igång..
Hur kan det bli så? Jo, tandläkarens mottagning ligger i samma lokaler som min tidigare arbetsplats låg men som idag är ngt nytt men där jag började bli sjuk. Men den ligger också granne med sista arbetsplatsen jag hade i dec.Kände att jag såg mej om pga att jag inte alls ville träffa mina gamla kollegor och chefen som sa upp mig igen. Bara det lilla gjorde att jag ramlade dit igen.
Nå, jag utmanar mig själv i små doser ändå för sånt jag inte kan tex att hålla koncentration i läsning och lyssning.Lyssna börjar gå bättre när jag är ensam men har svårt då det är fler saker samtidigt. Läsa lite börjar också gå bättre när jag är själv, men kan inte göra så när det är fler runt mig.
Nå ett steg i taget leder också framåt...om inte i raketfart men långsamt och just nu har jag inte bråttom till att bli sjuk igen och tar stegen långsamt mot att få tillbaka friskheten så den bli hållbarare i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar