Hur skört livet blir ibland när de oväntade händer

Det blev en påsk fylld av rädsla och gamla spöken men också fantastiskt fina stunder mellan kaoset i mitt huvud. Långfredagen började med en fin påskmiddag hos dottern och de var ett gott påskbord för de som åt. Själv åt jag chokladpudding. Gott iaf. Sen åkte vi till mamma och sov, det går bättre att sova där när Mojen är med. Men jag hade somnat och blev väckt av att Mojen som sa att mamma ropade på mig. Sprang upp och in till mamma som svettades och var i chockillstånd och sa att jag tror jag dör, det känns som jag dör och jag kastade mej på telefonen och ringde 112. Var nästan stillestånd i hjärnan men Mojen hjälpte mej att komma ihåg numret. Det var svårt att få ur mamma om det var känning av insulin eller annat men jag han aldrig ta blodsockret innan ambulansen var där och lungt kollade allt. Blodsockret var väldigt lågt och när de fått ge mamma intravenöst sockerlösning så började hon återvända men pulsen var väldigt låg så hon fick åka in på akuten.

Så blev vi uppe halva natten och mamma blev inlagd för övervakning. 

Lördagen ägnades åt ett dop och sen besök med barnen hos mamma igen. Sen åkte vi hem på söndagen igen. 

På onsdagen åkte jag tillbaka och tog emot mamma hemma då de inte kunde ha henne kvar utan tänkte skicka henne 8 mil bort innan allt var klart för att komma hem med hemtjänst nattpatrull mm. Hon hade väldigt svårt att vara hemma och självklart blir jag orolig utifrån att det är bara jag som finns att fixa så hon har det bra. Har svårast att ligga där och inte kunna sova pga gamla händelser som jag vet inte händer men som slår på stressystemet utifrån att bli väckt av att någon dör. Jag skulle klara det om vi var på sjukhuset men inte ensam i hemmamiljö. Det känns tufft.

Nå efter en natt till av mammas dåliga mående då hon ropar efter mig bestämde jag att samla ihop hemtjänsten och biståndshandläggaren och bestämma hur nätterna ska tryggas. Nu har jag gjort mitt bästa för att få insulin,mat ,övervakning mm att fungera så mamma och jag kan vara trygga i att det inte händer igen.
Idag åkte jag hem för att ta hand om mig själv inför kommande operation men tudelad i beslutet att prioritera mig själv men mina krafter var slut och nu måste jag ändå ladda om mig. Är förvånad över mig själv hur jag någonstans ändå finner lugnet i mig emellanåt.

Nu är det skönt att komma hem och vila och vara tacksam över att vi kunde rädda situationen

Tjingeling