En vecka

Sen höll jag din hand och du fanns där fortfarande. Livet går vidare om än med mindre lätta steg just nu. Jag vet att sorgen kommer att bli annorlunda och allt kommer att blekna så sakteliga. Men just nu tillåter jag mig att vara skör och sorgsen. Låter det skölja över mig då det vill. Vilar mej i tomheten och i allt jag funderar på. Hur livet går vidare i ny form och försöker lägga mitt dåliga samvete åt sidan för allt jag inte gjorde eller sa. Saker som kommer nu. Fast man gjort allt man kunnat och orkat så är det där och knackar på fast man inte vill. Tankar och funderingar som inte ger utan tar energi. Men tänker att ja de måste få plats för att kunna släppas också. Allt har sin tid trots allt och små steg leder också framåt.

Igår ringde Lillmyran och FaceTimade vilket gjorde dagen lättare☺️ och idag ringde sonen och skulle åka till stugan och fiska med kompisar. Jättekul det också och jag vet att mamma blivit så glad över just det. 

L ringde och vi lunchdatade, urmysigt det också. Jo så livet bjuder på kärlek och skratt även om sorgen lurar ut mig emellanåt. Var också på träff igår gällande operationen vilket var bra, nu kan jag släppa alla måsten och bara leva, köpa ngt mindre kläder eller sy in... Vi får se...tur nog är det reor☺️Tjingeling