Telefonen

Ringer och jag svarar. Det är min fd arbetsgivare från landstinget,de undrar vad jag gör... Jag förklarar och känner att jag vill, men säger nej och berättar...jag är sjukskriven. Tankarna går automatiskt på efter vi avslutat samtalet. Är jag inte frisk nog? Jamen du måste ta chansen... Och sen känner jag att kroppen skriker...Du är inte frisk nog...just nu...och inser att jag svarat dem...tack, jag kommer gärna och jobbar framåt april maj ...eller till sommaren. Men just nu har jag planerat in mej själv. För jag vet hur våren ser ut redan utifrån brevet jag väntat på som landat hos mig, och jag känner min kropp, jag är inte lat, jag vill men kan inte. Inte just nu. Dunderförkyld fortfarande, tom i knoppen,trött och måste bli frisk först. Fasaden håller ett par timmar, sen rasar den. Då återstår vila...och som en Duracell kanin drar man iväg igen...tills batteribytet är ett faktum. Nå..jag gör inte mkt men jag tränar på att inte göra mkt också. Begränsa aktiviteterna och tankarna som vill mer än kroppen och knoppen önskar. Tränar framförallt på att inte känna mig lat och ofullständig ,otillräcklig och orkeslös.

Inser att jag ska ta en sak i taget, vila och göra igen...och så ta hand om kroppens förkylning och bli friskare. Hittade en penicillin kur i lådan...proppar i mej så får vi se om jag kan bli bättre kanske. Idag väntar räkningar på betalning sen bara vara med stickning och en liten promenad...ta han om dig, du som kikar in...Tjingeling