inget

illamående idag och jag är glad för att jag mår bättre idag, har funderat en del över hur lång tid det faktistk tar för att återhämta kroppen till nått som varit förr....som jag sa till dottern i förrgår, jag blir aldrig som förr och börjar sakta inse det, även om det är tungt för mig. Jag vill orka som förr, jag vill vara frisk, och har insett att mina sömnstörningar inte varit i ett år utan nästan 20 år!! Hm...tänkte jag nu, hur i h-etet har jag klarat av det?? Förmodligen är det en stor förklaring till mitt humör de sista 20 åren haha...nå...huvudsaken är att jag är på rätt väg iaf...vilken väg det nu är. Privat har jag en väg jag går och den är skön och harmonisk, det är jobbvägen som jag funderar mycket på, hur den är egentligen och OM jag verkligen måste byta väg, kanske är det så att mina kollegor behövde tiden på sig för att acceptera mig och se att jag också kan vara en del av deras gemenskap på olika sätt, sen lär jag känna kollegorna på nya plan. Frågan är fortfarande, kan jag vara nöjd i det som är nu? eller vad är det som ger mej känslan av att fly hela tiden?

självklart förstår jag att jag inte blivit uppskattad av min ledning, ingen säger väl till sin personal att dom är besvikna på dem för att dom blir sjuka? Sjukdom är nått som kan drabba alla, och det är både min och arbetsgivaren att se till så det blir så bra som möjligt av just den situationen. Att det innebär arbete för arbetsgivaren iform av att omplanera och styra om, det är det som chefen har betalt för! Det ingår i deras arbete som chefer, och är det bara besvärligt så får man se till att göra annat än att vara chef, är min åsikt.

jag har också varit arbetsgivare och chef med sjukdom, dödsfall, och uppsägningar. Fått leda i motvind och medvind, i svaghet och med styrka, för att nå målen vi har haft. MEN jag körde inte över dem som jag behövde ha med på tåget...för att vara lok i frågan är att få sista vagnen med sig även om den drabbats av ett fel.....det jag säger är att alla behövs, på sin plats, vid olika tillfällen här i livet, och just nu så kanske jag har en plan om mitt yrkesliv, jag är bara inte klar med min väg ännu.

så, går tankarna i solens sken idag, det är kallt ute och jag njuter av timmarna i soffan med en lätt lunch och en tidning idag också...i morgon är det en ny dag och jag är glad att jag är frisk igen!

Tjingeling