När man inte vågar andas och ta beslutet

Har ett längre tag mått sämre i knopp och kropp och gav till slut upp och ringde vården om hopp att få sjukskrivning på resterande delen av mitt arbete då orsaken är mycket arbetsrelaterad och jobbet kräver mer än jag klarar av och inte gjort på länge. 

Har haft dialog med chef och lovad bättring men när bättringen inte kommer och livet känns som en stor paus…Ja då bryter man ihop och ringer vården. Jaha vad händer där ? En läkare som anser att jag ska gå hem och ta pension istället för sjukskriven tycker han absolut inte jag ska vara för jag har ju sjukersättning på deltid nu och klarar jag inte det så är valet mitt..gå hem utan lön… ja för honom hade det kanske det funkat ekonomiskt 🙄

Vad har jag för val är att vara hemma flera dagar pga ökad belastning av kroppen i 7 dagar och sen jobba igen ett par dagar igen… så tvinga mig att gå till jobbet med smärtstillande för att orka de få timmarna… ja det är vården det.. ja då fanns ju bara alternativet att fundera på hur och när jag kunde gå hem för gott och inse att annat alternativ finns inte längre…för att vara kvar är inget alternativ längre 

Motstridiga känslor över att behöva minska min pension för vårdens oförstående över min kropps signaler om att behöva vila. Men jag ger upp, sorgligt och sant så orkar jag inte mer…har grubblat klart och känner att nu är lojaliteten slut mot den arbetsgivare som lagt en heltid på mig och inte betalar för det jobb jag lägger ner. 200 kr i löneförhöjning? 300? Att göra en heltid på en halvtid med en sjuk kropp och knopp som säger nejtack till 60-70 samtal med patienter under en måndag och ingen uppbackning från kollegorna fast det var meningen just idag…är ingen drömstart på en veckas jobb…

Ja magen känner en stor oro just nu men ja beslutet måste tas och återkommer då datumet är klart för påskrift om uppsägning av min tjänst och ansökan om pensioneringen är gjort 🤫 Tjingeling så länge ta hand om er❤️